Hemskt med ledighet

Fast TS barn har väl ingen npf-diagnos? Eller har jag missat något? Det är jag (och några till) som har barn med npf som kände igen TS typ av problem. 

Det skulle ju kunna vara enbart särbegåvning också. De barnen är ibland väldigt stimulanskrävande. 

Det är väl inte så många treåringar som har ADHD-diagnos?

Ni har mer sportintresserade lokalpolitiker än vi. :) Vår kommun är snarare känd för generös kulturpolitik. Fint kulturhus, både öppen förskola och fritidsgård med scen- och konstinriktning. Konstmuseum, länsmuseum med omfattande verksamhet särskilt inriktad på barn, unga och äldre, fin regionteater med stor bredd, billig och väl utvecklad kulturskola, nybyggt bibliotek mm. Lite intressant ändå att det kan bli så olika och hur stor betydelse valresultatet kan få i praktiken. 

Men då tycker jag att det är bättre att öva på det i sammanhang där det inte riskerar att bli så att andra barn får stryk. Alltså inte i de miljöer som TS säger är problematiska nu under lovet. 

Jag kan inte se någonstans där TS vill att alla ska anpassa sig efter deras barn. Tvärtom undviker de ju situationer där de vet att barnet kan bli våldsam mot andra. 

Sen undrar jag också varför dutror att föräldrar och pedagoger inte redan övar barnet på detta med väntan och turtagning? 

Till skillnad från dig väljer jag att se en familj med ett barn som innebär stora utmaningar, inte två föräldrar som är helt bakom flötet och inte ens fattar det mest grundläggande i barnuppfostran. 

Precis. Det är det jag menar. Alltså finns det ingen diagnos att nämna i trådstarten, som den jag skrev till tyckte att TS borde ha gjort. Men detsamma hade ju faktiskt även gällt ett betydligt äldre barn med problematik och där föräldern själv inte tänkt i banor kring funktionsnedsättningar. 

Jag har flera gånger upplyst föräldrar här på FL om att deras barns beteende kan stämma in på npf. I synnerhet adhd ouppmärksam form, som ganska många inte känner till symptomen på.

Om man själv inte tänkt på npf kan man ju inte nämna det i sin trådstart. Det är bara det jag menar. 

Varför tar du ledigt då? Har de inte fsk som är öppet om du jobbar i julhelgerna?

När mina tvillingar var runt 3 år hade de också myror i brallan samt extremt svårt med att bryta aktiviteter. Det spelade liksom ingen roll vad det gällde. Så fort det var att något behövde brytas innan DE ansåg att det var nog så var det kris och katastrof. Detta gällde även ibland på förskolan ska jag tillägga. 

De har inga diagnoser. De är smarta grabbar som kunde grunderna i läsning när de började förskolan (de ville lära sig att läsa). 

Jag förstår att du tycker att det är jobbigt, TS, när ditt barn blir ljudligt och reaktivt när det är mycket annat folk omkring men det betyder inte att inte ditt barn behöver lära sig att hantera dessa saker redan nu. Just nu lindar du in barnet i rosa fluff och bubbelplast för att DU ska slippa känna dig utstirrad och som en värdelös förälder som inte har kontroll över ditt barn. 

För mig låter det som att du har en väldigt normal 3-åring. Det finns inte en 3-åring som gillar svslut, att dela med sig av "sina" saker etc. 

Vad gäller tex badhus, häng på låset när de öppnar. Om du ändå har ett morgonpigga barn, var där så tidigt som möjligt. I vårt badhus öppnar leken i äventyrsbadet 06.15 och multibassängen (90cm djup när det inte är annan aktivitet där) 08.00. Kan lova dig att det inte är fullt med ungar där då. 

Samma med lekplatser, om det viktigaste är just "morgonrastningen". Och på helgerna var förskolornas gårdar guld värda eftersom de var inhägnade och barnen kunde röja fritt på ett annat vis. Vi föräldrar slapp säga "nej" till precis allt. 

Om barnet är rymningsbenäget när ni är ute, sele och koppel. Ja, det låter grymt men det är väl bättre än konflikter, tvinga barnet att åka vagn eller att barnet råkar dra iväg på fel ställe? Barnet får en känsla av frihet utan att tryggheten fallerar. 

Mina tvillingar hade så gott som slutat åka vagn när de var tre (sålde vagnen 6 månader senare). De gick överallt istället och gjorde på så vis av med tonvis av energi när vi var iväg någonstans. Att åka kollektivt var mycket roligare än att åka bil. 

Museer är oftast som mest knökfulla just vid "barnens avdelning" så vi utforskade resten av museerna. Vid varje monter bad vi dem se om de hittade något som inte var så uppenbart eller pratade om alla djuren just där vi var (om vi var någonstans med uppstoppade djur, tex Naturhistoriska). 

Din fantasi sätter gränserna. 

De kunde läsa när de började förskoleklass. Damn autocorrect.

Jag tycker att det låter helt vansinnigt att springa runt med en treåring på museer, på det sätt TS skriver att hon gör.
Om barnet är så uppvarvat och har så svårt att lugna ner sig och koncentrera sig så är det väl bättre att de tar det lite lugnt hemma.

Jag har också tvillingar och det var inte alltid så lugnt när de var tre år .
Men det var värst vid 18 månader när de sprang åt var sitt håll, klättrade upp på matsalsbordet och uppför bokhyllor. Det är jobbigt att vara förälder. 

Att vara förskollärare och lärare i lågstadiet idag måste vara fruktansvärt.

Vi tolkar TS olika. Jag har förstått det som att det inte är av fri vilja föräldrarna är ute med barnet så här mycket utan att orsaken till att de gör det är att de märker att barnet mår bäst och därmed är lättast att hantera om de gör så. 

Det är ju själva grundproblemet som TS lägger fram i trådstarten att barnet inte klarar att vara hemma och ta det lugnt utan en stor dos altivitet först. Med tanke på hur jobbig TS uttrycker att situationen är så har jag väldigt svårt att tro att de inte har försökt ha fler lugna hemmadagar. TS har också beskrivit hur hon kan läsa för barnet i över en timme OM de först har varit ute och han fått rusa av sig. TS verkar ha bra koll på vad barnet behöver för att lugna ner sig, tycker jsg. 

Jag håller med dig och andra om att treårsåldern är kämpig, men det jag läser i TS trådstart är inte den normala trotsen eller energibomben. Visst ör det så att typ alla treåringar blir arga vid tillfällen som TS beskriver, men som förälder har man oftast en rätt bra känsla för när det bara rör sig om vanlig ilska och när det handlar om något annat.

Jag vet inte något av dina barn har npf, men mitt har det och det är väldigt tydligt när de, som TS uttrycker det, låser  sig. Jag har inte sett det alls på samma sätt hos neurotypiska barn och det är ett tillstånd som barnet inte alls mår bra i och det lär sig inte heller något om man försöker uppfostra och vara sträng i det läget. Vad de gör då är nästan utom deras kontroll. Det man behöver göra är att, som TS, arbeta för att låsningarna inte ska uppstå och sen jobba med det barnet har svårt för i små, små steg.

Det är ju inte fel att vi tolkar olika, det kan ofta vara bra att se situationer ur flera synvinklar.
Mina barn var  också extremt vilda, som små, många kallade dem överaktiva. Vi har flera med NPF-diagnos i den nära släkten, så jag var ibland orolig att det kunde vara något sådant.

Min son hade oerhört svårt att varva ner. Han brukade säga att det snurrade i huvudet, han kunde aldrig stoppa tankarna som snurrade. Det som lugnade honom var ryggmassage på kvällen. Vi var också ute hela familjen i naturen mycket. 
Min dotter fick utbrott , svåra sådana , mellan 2 och 5 års ålder. Som bebis var hon ofta otröstlig och vi fick bära runt henne i timmar, skrikandes. Jag kunde aldrig lämna tvillingarna ensamma ens två minuter, jag var rädd att hon skulle skada sin bror. Hon kunde ta en  stor sten och använda somtillhygge tex. 

Det jag lärt mig är läkande och lugnande  är naturen, lugn och ro, mycket lugn tid med föräldrar. Jätteviktigt att föräldrarna då är lugna och inte jätteuppvarvade själva förstås .

Att springa runt med en treåring  på museum, och ha ett så pressat intensivt schema på ledigheten som TS beskriver, tycker jag  inte verkar vettigt. Barn som är överstimulerade och övertrötta får ju ofta just de beteenden som TS barn har. 

Men jag känner ju inte TS barn så det är möjligt att min bedömning är helt fel. 

Kunde varit jag som skrev denna tråd för 10 år sedan.

Vår räddning var dock att inte ens på helger och semestrar orkar föräldrar i vår stad gå till lekparker med sina barn. Så det finns alltid utrymme. Tyvärr är de flesta små och tråkiga, och han växte snabbt ur dem då de verkade gjorda för barn upp till 3 år, de flesta har inte ens sandlåda. Enda undantaget är sommaren då turister och mor/farföräldrar är ute med sina barn.

Jag måste alltid punktmarkera min son i situationer när andra barn var närvarande, han hade/har en stor personlig zon som han går i försvarsläge om inte respekteras. Vi var aldrig på museum/simhall/mm eftersom i vår lilla stad har de bara öppet dagtid under loven och han funkade inte med den mängden barn som då blev.

Vi har i 16 år haft samma rutiner vardag som helg, semester som skolår. För det fubkade inte för barnet att ändra. Att köpa bostad med egen gård blev räddningen för min ork, på gården kunde barnet leka tryggt och fritt (inhägnad utan grind av tidigare ägare) och jag kunde vara inne och få saker gjorda i hemmet en del av dagen. Min största mardröm var att bli låst i lägenhet resten av det barnets uppväxt.

Jag har tyvärr inga råd eller lösningar, bara mycket sympati för er situation. Vi var alltid hemma alla lov och helgdagar eftersom barnet inte skulle klarat de sammanslagningar som alltid blev på förskola då. Har ni alls någon form av avlastning? Det hjälper inte denna julledighet, men kan bli ett stort stöd i framtiden. 

Men skogen blir ju inte full? 

Får han någon mental stimulans? I lagom proportion, då. 

Jag tror också att det är bra att TS får olika svar. 

I vår stad är museerna så gott som folktomma på vardagar, så det är en väldigt lugn miljö att vara i. Pysselrum för barn och ett har en lekutställning med gungor, myshörna mm. Så det är den miljön jag har sett framför mig när TS berättat om museibesök. Vi har också gått till museum när vårt barn behövt komma iväg med inte orkat ha folk omkring sig. Är man där ofta blir det en välbekant, trygg miljö. Och till sist även personalen! Men det är säkert annorlunda i storstäder.

Men jag håller också med dig om att lek i naturen är toppen. Det lugnar verkligen. 

Känner inte igen mig i ditt barn och stimulansbehovet men jag själv tycker inte om platser med mycket människor på så jag undviker också sånna aktiviteter under lov när många är lediga. Studiedagar och sånt brukar vi åka på aktiviteter i en grannkommun som inte har samma ledigs dagar som vår. Eller så gör vi som ni, är ute vid 7-8 redan (på sommaren, nu är det för mörkt). Då kan man ta det lugnt och undviker även den värsta värmen. Mina barn vaknar vid 5 så vid 10 när aktiviteter öppnar har ett liv redan passerat haha.

 Men är det verkligen folk överallt? Min upplevelse är att det är tomt i lekparker osånt, de flesta är hemma och tar det lugnt eller förbereder julen. Men beror kanske på var man bor.

har ni någon vandringsled inom bra avstånd? Åka skridskor? Det är ju inte svinkul att vara ute nu men måste man så måste man.

jHar ni nära till en mindre stad? Brukar vara mycket lugnare på bibliotek och lekparker. eller om ni kan åka till en lekpark i ett område med mest villor? Det är nog också mycket lugnare på lekparkerna.