Tilles tråd

Himlen måste ha saknat en ängel Tille-mannen, det var därför du fick fara dig med himmelsexpressen igår... Är det fridfullt nu där du är Tille? Jag tror att det är först nu som du kan känna livet i dig... nu när du inte behöver ha ont längre. Ät mycket choklad för mig också Tille... för du vet ju att det finns en chokladfabrik där uppe också där alla små söta barn får äta hur mycket choklad de än vill ha!

Du har för alltid lämnat djupa spår i mig och min familj... och därför vill jag också tacka dina föräldrar, Therese och Nicklas, som så naket och generöst har delat med sig av sina innersta tankar och känslor. ETT STORT TACK!

Många och långa dunkramar från Lotten med familj

Hej,

Jag vill bara instämma i alla tidigare inlägg. Tille ditt liv var inte förgäves, du har givit så många förutom din egen familj styrka och glädje, och tacksamhet inför små ting.
Fastän att jag inte känner dig och aldrig har träffat din familj, så har du spridit så oerhört mycket ljus hos mig och alla andra. Ha de bra i din himmel, och lek med alla andra ängla barn.
Jag kommer säkert att skriva mera här till dig och din familj, jag vill visa min uppskattning för att jag fick lära känna dig, och ge den lilla tröst man kan till din underbara familj. Du kunde inte fått en bättre.
Bamse kramar till dig Tille, för jag vet att du är en stark kille nu.
Saknar dina blå ögon.
Anette

Älskade lilla Tille vännen.. så du har gett dej av nu.. Det är med tårarna rinnade ner för mina kinder jag läser din mammas dagbok. Har följt dej o din familj här på fl sedan Aftonbladet skrev om dig... En tapprare kille står nog inte att finna... Du har för alltid en alldeles speciell plats i våra hjärtan...

Mamma Therese och pappa Nicklas, tack för att vi har fått äran att få följa eran underbara lilla Tille... Ni är så fantastiska... En helt underbar familj...

Många varma kramar till hela familjen...

//Annica

Om du såg mej nu.
Om du såg mig nu, skulle du våga tro på mej, du vet att jag saknar dej
Om du såg mej nu, när jag kommit en bit på väg ingentvekan i mitt steg..
om du kom, om du såg
Här är jag, och jag glömmer aldrig det du sa
Du finns kvar, och jag minns dej som en vän du var..
Du hade alltid tid för med
jag hade alltid tid för dej..
om du såg mej nu skule du våga tro på mej.
Du vet - jag saknar dej
Om du såg mej nu, när jag kommit en bit på väg, ingen tvekan i mitt steg
om du kom, om du såg
Du försvann , som en fågel från en öde strand i min hand, alla ord jag aldrig nånsin fann.
Jag ska aldrig glömma bort att vår tid kan va´så kort
Om du såg mej nu, skulle du våga tro på mej- Du vet att jag saknar dej
Om du såg mej nu när jag kommit en bit på väg, ingen tvekan i mitt steg
Om du kom Om du såg..

Känner med er Nicklas och Therese- både lättnad och sorg- en riktigt svår kombination....
Mina varmaste tankar till er.....Qramiz

Lilla prins Tille..du busar säkert massor där uppe bland molnen nu.*L*..om du träffar min Wilma och lilla Madelene så kan du kanske ge dom en kram från oss..

Till Therese och Nicklas..det är VI alla här som ska säga tack..tack för att vi har fått vara med och delat erat liv,ni har skrivit om alla era känslor,och vi har läst,gråtit och skrattat om vartannat..

Krama varandra mycket nu,Liam oxå..och Dea när hon kommer..ni behöver närheten..

Tack..än en gång för att vi ficklära känna Tille lite genom Er

Varma kramar//Gunilla

Hej..
Jag hade inte varit här inne på någon dag bara o idag när jag skulle gå o köpa lite mat så såg jag på en av tidningarna Tilles stora vakra blåa ögon.. o sen att det står att han hade somnat in......

Jag e såå ledsen........ tårarna bar rinner.....Jag gråter inte för att Tille har lämnat oss... eftersom nu kan han äntligen villa... utan jag gråter för att vi som e kvar här kommer att sakna honom......

Therese o Nicklas jag beklagar verkligen.

Kram Rolla

Vet inte vad jag ska skriva. Är så ledsen för att Tilleman har lämnat jorden, men det var ju bäst för honom. Nu har han det bra och slipper ha ont mer.
Livet är så orättvist ibland, men det finns ju inget man kan göra åt det.
Har tänt ett ljus för lille Tille. Du var en kämpe!!

Therse, det är med gråten i ögonen jag läser din dagbok nu när jag kommit hem, men det finns oxå en lättnad i bröstet, för nu vet jag att varken Tille eller ni behöver lida mer. Vi har varit ute hos goda vänner ihelgen, och igår så såg jag den första citronfjärilen för iår, och det kändes som om det var ett tecken på att Tille var redo för sina vingar. Jag tror att så fort jag ser en fjäril så kommer jag tänka på Tille och er underbara familj. Det som gjädjer mig all denna sorg är att Tille hade det så bra in i det sista och att det verkar som om ni oxå tycker att det känns okej, om det nu kan känns aokej i denna stund.
ännu en gång ett stort tack Therese för att du orkat dela med ig av denna tid med Tille. Jag har verkligen lärt mig mycket och att uppskatta nuetm inte ta något förgivet. Jag kommer att fortsätta titta in här och se hur ni mår.

Gråt inte mer, min pappa och min mamma.
Livet hos er blir kanske aldrig detsamma,
men låt mitt minne bli kärlekens ljus,
låt det alltid lysa i ert hus.
Livet är kort, det har jag visat.
Lev i värme och ljus,
låt inget bli nedisat.
Det är min gåva till er,
låt aldrig mer,
mörker och smärta få övertag.
Gläds istället åt varje dag.
(Okänd)

Ljuset kommer att brinna för Tille i vårat fönster i kväll.

Stora kramar till er alla
Anna, Jonas Elin och Arvid

Igår skrev jag att vi såg en fjäril när vi var ute i solen.Idag valde vi en annan promenadväg och där hittade min Simon en fjäril som lämnat jordelivet, det var samma sort som vi såg i går och jag tror att det var samma fjäril också.
Jag tror det var du vår älskade Tille, som var den fjärilen.

Tack för att vi får dela lyckan och sorgen över Tille med er.
Ni är fantastiska människor, ta hand om varandra och vårda er kärlek.Vårda kärleken till era kommande barn.Sänder kramar till er och de underbara storasyskonen Liam och Dea.

För alltid finns ni i mitt hjärta.

Still, seid leise, es waren Engel auf der Reise.
Sie wollten ganz kurz bei Euch sein,
warum sie gingen, weiß Gott allein.
Sie kamen von Gott, dort sind sie wieder.
Wollten nicht auf unsere Erde nieder.

Ein Hauch nur bleibt von ihnen zurück,
in Eurem Herz ein großes Stück.
Sie werden jetzt immer bei Euch sein
vergesst sie nicht, sie waren so klein.

Geht nun ein Wind, an mildem Tag,
so denkt, es war ihr Flügelschlag.
Und wenn Ihr fragt, wo mögen sie sein?
Ein Engel ist niemals allein.

Sie können jetzt alle Farben sehn,
und barfuss durch die Wolken gehen.
Vielleicht lassen sie sich hin und wieder
bei unseren Engelskindern nieder.

Und wenn ihr sie auch sehr vermisst
und weint, weil sie nicht bei Euch sind
so denkt, im Himmel, wo es sie nun gibt
erzählen sie stolz:

Wir werden geliebt!