* Roliga händelser under förlossningen *

När min andra tös ska komma till världen vaknar jag 7.00 och känner att det är på G. Ringer strax efter till förlossningen som vi har 15 mil till. Säger att vi är på väg. Jag vill äta frukost, men innan jag och gubben fått kläder på så vill jag bara iväg. Börjar bli täta värkar. Drömmer mig bort till Lustgasen.....som bara är några mil bort för ambulansen skulle möta upp. Men när vi har 10mil kvar ringer de och säger att ambulansen åker nu. Jag vrålar NUUUUU. Jag hinner ju fram innan vi möts. 6 mil före så får jag gå över till ambulansen och tror att jag ska få lustgas.....men NEJ, inte då. Jag bankar i väggen på ambulansen och jag ser på de unga förarna att de är lite oroliga så efter undersökningen som barnmorskan gjorde så stod de på gasen (jag svor nog en hel del) Väl framme och de ska föra in mig och båren som jag sitter på så fastnar de vid ingången pga några små stenar. Så jag sa att nog kunde jag gå själv nu, men nej nej. Väl inne i förlossnings rummet togs skor och byxor av mig och direkt jag reste mig upp så SPRANG de stackars ambulansmännen ut. 1:a krystvärken kom och upp på sängen med mig. LUSTGAS!!!! Grep tag i den och hann få ett drag av den härligt, den som väntar på något gott....sen vart det bara syrgas för bebisen skulle ut och på två krystvärkar var hon ute. Från att ha vaknat 7.00 och hon föddes 9.15 och bara ett drag av lustgasen. Gubben var glad för den här gången hann jag inte dra i hans öron

Måste bara puffa tråden! jag som är så lättrörd och inte kan läsa om förlossningar utan att gråta skrattar högt när jag läser nu istället. Så fram med fler underbara förossningberättelser!!!

pemi

En väninna till mig som är urtypen för "vän, ljuvlig varelse" berättade (rodnandes) om sin förlossning. I utdrivningsskedet hade barnmorskan sagt att hon minsann kunde se huvudet och att bebisen hade mycket hår. Min lilla, spröda och annars mycket försynta kompis hade då vrålat med en röst som helt skulle platsat i exorsisten att "Stå då inte bara där då för faaaaan, dra!!"

Under min sambos förlossning som varade 2 dygn så fick hon den ack så sköna
epidural (ryggmärgsbedövning) 3 gånger och under den 2 så hade hoin ordentligt med värkar och drog i sig 100% ren lustgas som hon för övrigt däckar av men när hon vaknar tittar hon på mig med simmig blick och säger
-du älskling den här slår bättre än tequila! tätt följt av
- Du får dricka på midsommar jagf har fått mitt här!
Skrattade så gott åt det trots att man var trött och orolig några timmar och ett akut kejsarsnitt senare fick vi vår lilla knodd Daniel =)

Första barnet:
Hade haft lite småvärkar halva natten men inte så farligt. Framemot morgonen tog värkarna i, men det var oregelbundet och 5-7 minuter emellan, så förlossningen tyckte inte alls att det var dags att komma in. Jag var livrädd för att bli hemskickad som en annan simulant, och vägrade åka in om inte förlossningen sa OK. Vid halv tio-tiden sa maken: "Nu står JAG inte ut längre, nu åker vi in". Nu kan jag förstå honom, för då stod jag på knä i en fåtölj och bara grät... Hur dum får man bli?

Väl inne på sjukhuset ber sköterskan oss att vänta i korridoren, för det finns inget förlossningsrum ledigt. Jag står där, får en ny värk, och låter förmodligen en hel del. En sköterska som går förbi frågar lite försiktigt: Men lilla vän, har du krystvärkar? Något irriterat tittar jag upp och säger: "Hur skall jag kunna veta det - jag har aldrig gjort det här förut!"

Snabbt in på ett förlossningsrum, på med CTG:n och jag fick LUSTGASEN! Vilken lycka. Lärde mig snabbt att maken skulle kolla på kurvan på skärmen och säga till så FORT den började stiga minsta lilla så jag kunde parera med gasen. Han var väldigt duktig på detta i början, men mot slutet var han inte så uppmärksam tyckte jag, så jag vrålade: "TITTA på skärmen då, du MÅSTE titta på skärmen". Det var bara det att då var CTG:n borta för länge sen, så det fanns inget alls att titta på... Men han tittade snällt i alla fall!

Kan tilläggas att vi var på förlossningen i ca 50 minuter innan sonen föddes - allt var i princip klart när vi kom in, och allt som allt var det faktiskt en jättepositiv upplevelse!

Tack för en rolig tråd!!!

Vid min sons förlossning hade tyvärr narkosläkaren väldigt mycket att göra. Jag hade smärtor så jag knappt minns något på ca 2 timmar.
När jag kvicknar till ser jag till min förskräckelse att jag har kräkts, och bredvid står min man och gråter. Jag blev lite irriterad och säger åt honom att torka upp och gör lite nytta istället för att stå där och "böla".
Det visade sig att han mest var ledsen för min skull och för att jag hade det så jobbigt och han inte kunde göra något. Men jag trodde att han grät för att jag gjorde bort mig och kräktes rakt ut.
Kände mig lite skamsen sen när jag förstod allt och insåg vilken fin man jag har.

Konstig fråga: Ni som är långt gångna eller har fått barn, hur länge kunde ni köra bil? Jag är bara i v25 och jag tycker redan det börjar bli tight mellan ratt och mage, mest för att jag är så kort så jag når inte ned till pedalerna om jag inte sitter längst fram högst upp (Passat som mer verkar vara byggd för fet långbent tysk än gravid taxbent sak )...

Jo, kom på en till rolig historia.

En kompis till min syster hade tydligen under de värsta värkarna skrikit rakt ut till sin man: "Det här är ditt fel, ta du din stora j*vla k*k och dra åt h*vete!"

Jag garvade så jag grät när jag hörde det...