Varför är ni så svartsjuka, styvmammor?

Jag har insett att jag är lycklig lottad, då jag har min exmake som en god vän idag och hans sambo är en mycket klok kvinna.
Barnen har, precis som lolalamba skrev, MÅNGA vuxna som bryr sig om dem, kan det bli bättre??
Jag var bjuden på mina söners lillasysters dop, det säger väl ganska mycket?!
Det som jag vill säga är att detta kommer inte automatiskt, det ligger hårt jobb bakom.

Jodå, visst är jag svartsjuk...

Svartsjuk på att hon hade 13 år som gift med honom och jag bara haft 3 hittills
Svartsjuk för att de två upplevt det där "första-barnet-ruset" ihop.
Svartsjuk för att hon dyker upp och lämnar deras barn här och är välklädd och snygg medans jag hasar runt här hemma och är mammaledig och mysklädd.
Svartsjuk för att hon är jätteliten och kort och blond och jag är en amazon med rött hår och ser ilsk ut.

Men...
mest irriterande är att hon är en väldigt trevlig person... Min sambo är ju en smart kille och han valde inte fel tjej ens när han var 20.
Hon bjöd in mig på deras dotters prova-instrument-dag så vi kunde lära känna varandra lite.
Hon säger till mig att hennes barn gillar mig och att hon är trygg med att de gör det också.
Hon ställer upp och är barnvakt till mitt och sambons barn.
Hon ser till att jag kommer med på avslutningar/kalas/träningar/matcher/you name it.
Hon och jag har "tjejsnack" med 10-åringen.

Jag är äckligt bortskämd med en fantastisk biomamma till mina bonusbarn.
Men visst är jag svartsjuk... är ju inte mer än människa.

Lite svartsjuka åt båda hållen är nog väldigt vanligt. Huvudsaken att man inte låter de känslorna "ta över". Håller med TessaS till 100%!

TS: det är säkert många "styvmammor" som pratar skit om biomamman. Men jag tror faktiskt att det är lika många biomammor som pratar skit om "styvmammorna". Det är lika illa det tycker jag, men det känns som att man inte pratar lika mycket om det.

Sen är det ju faktiskt inte alla "styvmammor" som pratar skit om biomamman.

Halloj alla,

Jag kan bara säga att jag själv är skilmässobarn, men min Mammas man är som min Pappa. Jag har en Pappa som är i livet, men har alltid funnits där, men aldrig riktigt brytt sig.

Är själv skild från barnens far sedan många år. Jag har träffat en ny sen 8 år tillbaka.Vi tre vuxna kommer jättebra överrens och har gjort så hela tiden. Det är aldrig ngt skitsnack.

Våra barn är väldigt harmoniska och nöjda med den sitution som är. Dom är ju nu 16 + 14 år gamla.

Jag och barnen Pappa hade en överrenskomelse när vi gick isär att ALDRIG låta någon komma emellan barnens bästa, deras intressen skall alltid komma först, och så har det varit och det funkar kanonbra.

Anonym (styvmamma) skrev 2007-09-17 19:01:02 följande:

jag hatar inte min bonus biomamma. Men sedan är hon inte någon person jag umgås med, förstår inte hennes värderingar. Men för detta betyder inte att jag inte respekterar henne. Hon är inte elak eller så. Hon är den hon är.

Men min sambo ogillar nog henne mer än vad jag gör. Och jag har faktiskt skyddat henne i vissa diskussioner! eftersom det är min bonus mamma. Och hon kommer alltid att finnas i hans liv, mer eller mindre. Och hon väljer själv att hon vill flytta och vara i hans liv mindre i framtiden!

Och det är oförståligt från min sida. Men jag baktalar aldrig henne framför barnen! men känner absolut inget hot. Eftersom ungefär hela min sambos släkt tycker att hon är "lite bakom". Kan köra en liten ironiskt chargong när hon kan komma på tal. Tycker väll inte att det är helt okej alla gånger. Men hon är speciell.

Som sagt så har vi en mer tillbaka dragen kontakt allihopa med varandra. Men oftast är alla sams, inte i början. Men jag blev arg på min sambo som betedde sig så mot sitt barns mamma. Eftersom de alltid kommer att ha med varandra att göra är det bara att gilla läget och hitta ett sätt att kommunicera.

Och det är bra idag. Men ibland kan det komma i lite nedförsbackar, men mycket bättre nu än i början =)
Men som sagt är det mer mellan min sambo och bion som det ryker ihop. Jag bryr mig inte mer än att hon ska behandla sin son med respekt och kärlek, det ända jag vill begära.

önskar jag kunde säga att jag hade bra kontakt med min mans ex men det kan jag inte.
hon var den som lämnade min man för en annan.
ändå verkar det som hon ser mig som en inkräktare, som jag tagit det som är hennes.
har försökt att få saker att fungera. men det funkar ju inte om bara en försöker.
vi har barnen varannan vecka. den veckan barnen är hos oss hör hon i princip aldrig av sig till dom. den veckan barnen är hos henne kör hon sitt race och blir näst intill sur om min man ringer sina barn.
man kan inte prata om barnen om barnen är med, inte ens bestämma tider för hämtning osv.
hon vill inte prata om barnen på telefon, då vill hon hellre träffa min man ensam nere på stan på nått fik.
jag och min man har försökt att bjuda hem henne och hennes sambo på kaffe för att disskutera större saker, typ lov, jul och större inköp, men det vill hon inte.
vi har bjudit hem både henne, hennes sambo, hennes föräldrar och morföräldrar när barnen fyllt år, men hon vägrar komma, och låter dessutom inte de andra heller komma.
vi har tom bjudit hem henne och sambon på fest, eftersom de fortfarande umgås i samma gäng som oss. men det passade inte det heller.
jag är inte ens välkommen för att hämta och lämna hos henne...

i alla fall tycker jag att jag gjort allt jag kan.
med min sons "plastmamma" är det helt annorlunda.
har gjort klart från början att hon är accepterad av mig, att hon är välkommen hem till oss och att jag vill att hon ska va delaktig i mitt barns liv om hon vill det själv.
hon verkar ha sett det som nått possitivt, vi har väldigt bra kontakt, nästan mer kontakt med henne än mitt ex(efterson hon oftast hämtar och lämnar då mitt ex inte har körkort)
jag tror det är possitivt för min son att se att det funkar bra.
tycker jag att hon är ok, är det ok för honom att tycka det oxå

Tjena,
jag VILL ha en bra och trevlig kontakt med biomamman. Har försökt att bjuda henne på te några gånger, utan framgång. Har också läst många tragiska historier om "sambons vidriga ex" "barnens hemska morsa", "kärringen" osv. som du skriver. Tråkigt att det finns så många trasiga relationer där ute. Men jag tror inte heller att man kan säga att allt är bonusmammornas fel, man ska inte dra alla över en kam. Vi är alla lika goda kålsupare allihopa,(jag har också tänkt: din jävla häxa, fy!). Men några sådana trådar där bio -och bonusar fungerar bra ihop, finns det väldigt få av här inne. Kanke man skulle starta en ny tråd, "Bio -och Bonus, så får ni en bra relation" ;o) Jag känner mig inte (längre) hotat av min sambos ex, men däremot känner jag av att hon känner sig hotat i sin roll som mamma. Jag kommer inte att bli XXXX nya mamma, bara en väldigt bra kompis som tar ett vuxenansvar. Varför jag skrev "jag känner mig inte (längre) hotat" var pga av min egen fåniga rädsla jag hade i början, att inte duga som bonus åt hennes son. Hon är duktig på att hela tiden kommentera allt vi gör med allt från sovtider till mellanmål. Och ja, hon gör och säger ibland konstiga saker som irriterar mig, hon vill gärna fostra mig och min sambo hur vi sköter deras son. Men det tror jag bara bottnar i osäkerhet och rädsla, att hon vill "visa" oss att hon är en bra mamma som engagerar och bryr sig, och det blir lite tokigt när hon klampar fram på det vistet. Och anledningen till att jag kände mig "hotad" var just på grund av dessa saker, vadå! tror du inte vi vet när vi ska lägga honom, eller att han får mellanmål hos oss. Dessa påhopp fick mig att känna mig som en dålig bonusmamma och jag kände mig "hotad". Så nu har jag lagt min egen rädsla åt sidan och försöker att se klart på varför man säger och gör sådana saker, därför känner jag mig inte längre hotad. (gud va tjatig jag blev nu) Funderar på om jag bara ska överraska henne med en kaka ;o) och prata igenom våra relationer. Att hon inte ska känna sig hotat, att hon är en bra mamma med sunda tankar och åsikter, men att hon ska respektera vårt liv, våra regler och rutiner hemma hos oss. Vi respekterar ju hennes liv. Min exsambo har en fin tjej som jag dögillar. Varför våran realtion fungerar så bra bottnar kanske i att vi har pratat igenom våra roller som bonus/bio. det var hon som tog insiativet till det! Vi respekterar varandra, att vi inte har riktigt samma rutiner osv. Men visst, nog måste biomamman få lägga sig i ibland då det är nödvändigt. Det är ju hennes barn, och tycker hon att "lilla Olle som är 8 år inte borde få vara ute tills kl 22.00 varje kväll ,när han är hos oss, för att han har skola dagen efter och blir trött och sur i skolan och lärarna får det jobbigt." Man ska lägga sig i när man har en god avsikt, inte för att pika och försöka framstå som den bättre föräldern. Grejen handlar nog även mycket om "hur" det man säger läggs fram, och hur mottagaren tar emot budskapet. Nu börjar jag svamla iväg i mina funderingar, dags att lägga ner det hela! ;o) Det var bara mina tankar och åsikter.

Så underbart för dig att biomamman verkligen anstränger sig för din skull, och för att du ska få en fin realtion till hennes barn. Du skrev så härligt och "ironiskt", hela jag ler. Jo, vi är alla människor med fel och brister, stora som små.