beEMbe skrev 2008-01-03 10:41:57 följande:
Smurfgirlz det är deras dåliga samvete som talat, de trodde väl aldrig att de kunde bli så ursla som vuxna
Ja det har jag Jag har 2 pojkar sedan januari 2001 de bodde heltid hos oss till 2005 då flyttade den äldre hem till sin mamma, nu har vi den yngsta kvar. Vi vuxna kommer bra överens och det är jag tacksam för!! Men visst har det funnits problem.
Hej Bembe!
Det är verkligen stort av dig att dela med dig och framför allt kämpa för styvbarns välbefinnande i båda familjerna. Jag är helt övertygad om att mycket av din kämparvilja beror på att du, sedan du träffade din sambo blev den lyckligaste personen i världen. Och därför blev du naturligtvis ännu lyckligare när du fick två pojkar som också älskar dig på köpet. Grattis! Det måste kännas underbart att uppleva en sådan familjelycka för jag antar att du älskar barn och alltid har gjort det (innan sambon kom in i ditt liv). Skulle vara kul om du kunde skriva ner och summera tiden som styvförälder: känslor, händelser vardagar resor mm. Jag är själv sk bonus eller låt mig säga jag är tillsammans med en man som har en tös på 13 år. Det har inte varit helt lätt alla gånger men jag tror att våran rlation inte fungerar beror på att våran personkemi inte stämmer. Vi är nog två personer som om vi tex var klasskamrater eller arbetskollegor aldrig eller nästan aldrig skulle ha ngt gemensamt med varandra. Detta påverkar min och sambons relation negativt och det är så sorgligt för jag älskar verkligen honom och det känns så "motigt" att hela tiden anstränga sig för att vinna tösens vänskap. Redan från dag 1 kände jag mig ivägen för tösen och hennes pappa. Hur ska man då känna sig till freds i hemmet eller göra någonting tillsammans de helger hon är här när stämningen är så kass?? Snälla Bembe, försök att inte döma oss sk styv/bonusföräldrar så hårt. För alla "nya" familjer ser annorlunda ut och alla har inte samma förutsättningar och vi styvmammor är olika i sättet och kanske till och med har vi dåligt självförtroende och har prestationsångest och ett tungt ansvar. När jag träffade min sambo tyckte jag att det skulle bli såååå mysigt med att få bilda familj och skaffa halvsyskon till tösen och tillsammans vara lyckliga. Men inte visste jag vad tösen tyckte och kände över detta - vi hade aldrig pratat om det utan det var min och min sambos gemensamma drömmar och fantasier!! Jag älskar verkligen barn, vill själv ha och jag skulle aldig tveka inför att träffa en man med barn igen. Men jag hoppas att det blir barn som också tycker om mig...