Ingen semester med "bonus"barnet

Jag förstår att man kanske vill vara med på allt som båda familjerna gör. Men ibland är det inte möjligt eller det som fungerar bäst. Ibland går det inte att anpassa hela semestern så det infaller under just de veckor barnen som bor på två ställen är där. I vårt fall så skulle vi få ha semester och ta ledigt från dagis i omlott om det skulle fungera t.ex., då min mans barn är här två veckor och sedan hos sin mamma i två veckor hela sommaren.
Men menar du att de veckor du inte var hos den ena föräldern och denne gjorde någon resa eller något annat som hör semestern till så blev du besviken? Trots att du var med på andra saker de gjorde under sommaren? Eller menar du om det var typ en resa varje år så var du med på den, sen gjorde ingen av dina föräldrar något mer och ni missade således ingenting hos någon förälder?

Om jag inte tycker det är skitkul att hyra en stuga med mina två småbarn och en tonåring som ändå inte tycker det är roligt att vara där så gör jag inte det. Då gör jag en sån resa med familjen när hon är hos sin mamma. Kanske känner hon sig avundsjuk på att vi gör grejer när hon inte är här, men det är så det är att leva i två familjer. Hon gör massa saker då hon inte är hos oss, självklart måste vi kunna göra saker då också! Vi kan ju inte sitta och invänta henne för att kunna ha semester.
Har vi fem veckors semester och hon är med på två eller tre av dem så är det fortfarande semester alla fem veckor för resten av familjen, och vi gör saker som hör semestern till hela semestern.
Kort sagt, de barn som är på plats är med på det vi gör, och det vi gör försöker vi ålders- och behovsanpassa så gott det går. Men barnet som bor VV är inte med på allt helt enkelt därför att det inte är det bästa sättet för oss att ha semester.

AnnanAnna, jag har bara läst ditt sista inlägg men det låter väl som ett bra upplägg, där ni gör saker både med och utan bonus. Lite skillnad mot ts som väljer att absolut inte ta del av semestern med bonussonen alls.

Ja det fungerar för oss. Men i ärlighetens namn så kan jag inte se att man som bonusvuxen ska vara huvudpersonen i bonusbarnens semester heller... För TS sambos barn gör ju saker på sommaren med sin pappa (och sin mamma förhoppningsvis), det är ju bara TS som bonusvuxen som väljer att ha semester då barnet inte är där. Det kan man ju tycka vad man vill om förstås, men faktum kvarstår ju att barnet får semester med sina föräldrar under sommaren. Och under omständigheterna skulle jag säga att det är det bästa upplägget, eftersom sonen får tid tillsammans med sin pappa och TS kan jobba och ha semester på det sätt hon tycker är bra.

Mimmi P skrev 2009-08-03 09:21:09 följande:

AnnanAnna:
Nej självklart var det okej att de gjorde saker på egen hand när jag var hos mamma, de skulle inte behöva styra semestern enbart efter oss. Det jag menade var att det för det mesta planerades så att jag och min storebror var med på de semesterresor som gjordes. Min mamma har inget körkort och var ensamstående med två barn vilket gjorde att vi inte alltid kom iväg någonstans med henne (men gjorde många andra roliga saker istället, såklart ). DÄrför var de resor (husvagnssemster runt om i Sverige, fjällresor, etc) som gjordes med pappa och hans nya familj väldigt uppskattade.
Det jag funderar över är om ts sambos son får resa iväg/hitta på något med sin pappa eller om ts "kräver" att sambon är hemma, dvs hindrar honom från att umgås med sin son på "semestervis"?

Jag blir så j-a förbannad av att läsa detta, har inte läst igenom allt utan bara det TS skrivit. Om jag förstår rätt så är det dessutom inte första gången TS skriver av sig om sin sambos barn. Jag bor själv med min sambo och hennes 3 barn, 8,9 och 15 år gamla. Jag hade inga barn alls innan men vill ha och älskar barn. Nu väntar vi ett gemensamt barn :). Kan säga att jag älskar dessa 3 ungar väldigt mycket, kommer inte alltid överens med dem då det är ett evigt städande och gnabbande om spel mm. Men är det inte så att man måste "offra" sig lite och se till att anpassa sig lite till sin familj. Hur ska det gå för TS förhållande i framtiden? Hur ska det gå för TS barn (som inte får kalla sin "halv"bror för bror mm). TS skyller sin "svartsjuka" eller sin konstiga syn på vad man ska behöva palla med för tjat från ett barn och vägrar inse att hon har stora problem och borde ta tag i det hos en psykolog innan det är försent för hennes förhållande och innan det händer något allvarligt. Jag tycker det låter helt stört. Nästan som hon har ett hat mot barnet.

I somras så råkade jag ut för att bli riktigt trött och sur under vår gemensamma semester. Ungarna tjatade om dataspel, bråkade om vem som skulle få spela när och hur mycket. De vill inte gå ut och spela fotboll för det var tråkigt väder men fick de åka minimoton så kunde de gå ut osv. På mig så tär det en del men jag kan se min egen ovana och jag är vuxen nog att inse och prata igenom detta med min sambo. Man får liksom svälja en det när det har med barn att gära och istället för att bli trött på dem så får man väl vara med att uppfostra barnen - det har jag pratat med min sambo om och hon tyckr att det är helt ok att jag ber dem sluta tjata på skarpen om det behövs. Vi bor under samma tak och där gäller bådas regler om det ska fungera. Känner sig TS utanför när hennes sambos barn är med? Har hon inget att säga till om kanske?

Tycker väl det är ok om TS skriver av sig här även om hon har skumma åsikter. Men vad hon egentligen borde göra är att prata ordentligt om sin syn på sambons barn med dess pappa. Hon borde även gå till en psykolog för det LÅTER inte sunt. Jag tror personligen dert är viktigt för deras framtid att hon förstår VARFÖR hon känner som hon gör.

Men TS, förstår du inte att hans son skriker efter bekräftelse, pga att han känner sig otrygg?
Jag har ett barn med min sambo, och det är också bådas vårat förstfödda. Men i tidigare förhållanden har jag vart bonusmamma, och det har bara varit positivt i mina ögon. För jag har koncentrerat mig på barnen för att bygga en bra relation till dom. Jag har lekt med dom, och iochmed detta så har jag blivit en vuxen vän till dom, någon de an lita på, och en förebild! Alla dessa barn har med tiden blivit otroligt harmoniska (i början är det alltid lite kaosartat med bonusar). De har vetat att de vart älskade, och de har känt sig trygg.

Sen vet jag att det många förhållanden är biomamman som strular till saker och ting. Och då är det inte mycket man kan göra, annat än hoppas att det blir bättr med tiden. Men man ska aldrig ta ut någonting på barnen.

Självklart så kan jag förstå att du inte vill tillbringa all ledig tid med bonusen, men HAN är en del av er familj, lika mycket som er gemensamma!
DU valde att gå in i ett förhållande med en man som har barn sedan tidigare. I och med det så borde du ha vetat att hans son alltid går i första hand lika som er gemensamma. Barn går alltid först!

Men allvarligt, det är ju TS sambo som har barn sedan innan och det är han som valt att starta en ny relation med en kvinna som har sitt sätt att se på hur och vad en familj är. Hennes sambo måste väl vara den som ser till att sonen känner att det är en familj han kommer till, det ansvaret tycker inte jag vilar på TS.
Och även om TS inte känner sig som familj med sonen så känner han sig antagligen som familj med sin far (och antagligen sin bror i familjen också). Det behöver inte vara världens största grej att ens bonusförälder inte känner föräldrakänslor för en, men visst, allt beror ju på sammanhanget och hur allt fungerar för övrigt i familjen.

Jag kan faktiskt tycka att det är huvudsaken att barnet och föräldern umgås på semestern, inte att bonusmamman är involverad i allt som sker. Det är väl bättre att de som vill göra saker tillsammans gör det än att man tvingar fram ett umgänge och familjekänslor som inte finns?

Mimmi P skrev 2009-08-03 10:18:16 följande:

Jo fast de är ju halvbröder?! Det är ju inte en benämning utan fakta. Det är ingen motsägelse mot att vara bröder, att vara halvbröder är ju att vara bröder fast utan att ha samma föräldrar. Så just det faktum att hon säger att de är halvbröder kan jag inte tycka är något konstigt eftersom de är just det.

Sen att ha svårt att acceptera att en person om man inte kan känna sig som familj med trots det på ett sätt ingår i ens familj är ju en annan sak, men det är just det jag menar att sambon får ta ansvar för. Om nu "familjekänslorna" mellan TS och barnet inte finns där så får man hitta ett sätt att leva tillsammans som familj som passar de inblandade. Man behöver inte leva kärnfamiljsliv när man är styvfamilj, det kanske inte ens är önskvärt alla gånger. I just det här exemplet tycker jag fortfarande att det verkar som en jättebra lösning att man semestrar i olika konstellationer och inte just ALLA tillsammans.

cc Kitty skrev 2009-08-03 22:07:03 följande:

Men om det inte är en rosaskimrande vardag man lever i? Där tomten är far till alla barnen, alla barn säger "mamma" till bonus/styv/bio... Där vardagen är ett jäkla slit för att få ork till att få det att fungera och gå runt... Då kan man inte jämföra med problemfria familjen där alla springer hand och hand och älskar varandra.
Då jobbar man på att få det att fungera och om ts eller någon annan behöver ta sin semester till att vila ut för att orka med sin vardag så är det väl bara bra. Hon får mer ork, familjen får tid tillsammans, och sedan jobbar man vidare på vardagssituationen när man laddat batterierna.

Jag är helt slut efter den här semestern och nästa år tänker jag ta semester HELT när jag själv vill och spendera den med min son på något trivsamt ställe. Om jag ska serva bortskämda tonåringar ett år till så kommer jag förmodligen knäcka ihop, så jag överlämnar det till tonåringarnas föräldrar istället. Är inte det bättre än att jag ska gå på knäna, min man ska stå ut med mitt gnäll och min trötthet, och hans barn blir tvingade att tömma diskmaskin och städa sina rum. (stackarna... )

cc Kitty skrev 2009-08-03 22:07:03 följande:

I ts andra tråd läste jag:

"Sambon gick i taket när jag nämnde det" .....

Vilket gjorde mig väldigt glad. Jag hoppas verkligen att ts man får upp ögonen för vad ts håller på med och tar sina barn BORT därifrån snart. (bägge barnen)

Men ännu hellre hoppas jag att du ts inser vilka enorma problem du har i vardagen och att du behöver hjälp(kanske någon störning som kan avhjälpas med rätt vård? inte något påhopp, utan kan vara en förklaring till ditt beteende), så kommer inget förändras och din familj kommer kanske till slut trasas sönder...

Så tragiskt att läsa dina trådar - men som den obotliga optimist jag är kan jag inte låta bli att hoppas på något positivt nån gång, därför fortsätter jag läsa i dina trådar

TS jag kan förstå hur du känner.
I mitt fall gillar jag bonusbarnen och de (åtminstone den ena) är hos oss varannan helg.
Nu har vi precis gått på semester, var o hämtade bonusbarnet inför "vår" helg, och då utbrister biomamman: " Ja, och nu kan ju du stanna preciiiis hur länge du vill hos din pappa för nu har han semester"
Utan att ens fråga oss först om det går bra?!
Man kanske har liiite andra saker inplanerade än att ha bonus här när vi vanligtvis inte ens har h**** i veckorna...

Dåligt o lågt.
Bra för det så blev min sambo tvungen att säga som det var till sitt barn och bli "den elaka"
Tråkigt.