• Livet är en dans på rosor

    Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

    Ni måste hjälpa mig med lite råd och erfarenheter (jag tjatar snart sönder mina kompisars öron!).
    Alla åsikter är tillåtna, jag är så vilsen så jag har _absolut_ ingen aning om vad jag ska göra.

    Jag är relativit nyseparerad. Träffade en ny kille och är tokkär. Och han är kär i mig också (den här biten är jag inte osäker på). Nu har det gått 7 månader.

    Jag har två barn och bott hemifrån de senaste tio åren. Han har inga barn, är familjens bebis och flyttade typ hemifrån nyss.

    Jag vill ju dela min vardag med honom. Jag menar inte flytta ihop direkt men ändå bo ihop på ett plan. Han vill typ aldrig vara med mig OCH barnen utan är bara med mig när jag är själv.

    Säger jag till honom att vi hörs av för lite, att vi träffas för lite, att han aldrig träffar barnen osv. så ändrar han på det. (Messar oftare, sover över när barnen är här eller kommer när han egentligen inte har tid.)
    Men det kommer liksom aldrig självmant.

    Vi pratar om framtiden, om att skaffa barn, flytta ihop osv. Men det händer INGET. Det är lätt att snacka men en helt annan sak att visa i handling och jag har inte ens träffat hans familj än!

    Säger han helt enkelt vad jag vill höra för att han trivs med "oss" för tillfället men står med ena foten utanför eller är hans agerande normalt och väntat?

    Vad kan jag egentligen vänta mig? Vad kan jag begära? Och borde jag kanske se att det inte är läge/tid för OSS just nu och lägga ner och söka efter någon som kan ge mig det jag vill ha och behöver på alla plan och inte bara på "fredagskväll/film/sex"-plan?

    Jag är verkligen kär i killen. Tror jag älskar honom. Men det är ju svårt för mig att veta om det ens är något att satsa på när han aldrig visar mig hur han är i vardagen.

    Snälla... Hjälp mig! Blir snart knäpp!

  • Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?
  • Livet är en dans på rosor

    Jag blir knäpp...

  • Lavish
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 19:24:12 följande:
    Påpekar igen (utan minsta bitterhet pga. vissa av svaren, som sagt, efterlyste ALLA åsikter) jag vill INTE flytta ihop. Han har sagt om cirka ett år och det funkar nog bäst för alla ink. barn och mitt ex.

    Jag söker småsaker (för mig små saker i alla fall) typ att vi någon gång kan gå till en lekplats. Äta middag ihop. Ta en kaffe hos hans mamma.

    Är det så orimligt efter 7 månader???
    Nej vid det här laget tycker jag ni kan ta en rejäl diskussion. Om vilken framtid han ser tillsammans med er, att ni om han ska flytta in måste ta små steg mot att göra honom till en del av barnens vardag. Han kanske har andra saker han vill göra med er än att äta middag eller leka i lekplatsen. Om han kan tänka sig att introducera dig för hans familj i en snar framtid. Det tycker jag inte är orimligt.

    Men jag tycker det är orimligt att utforma det samtalet som en anklagelse för att han inte redan gjort dessa saker.
  • Alisa
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 19:24:12 följande:
    Påpekar igen (utan minsta bitterhet pga. vissa av svaren, som sagt, efterlyste ALLA åsikter) jag vill INTE flytta ihop. Han har sagt om cirka ett år och det funkar nog bäst för alla ink. barn och mitt ex.

    Jag söker småsaker (för mig små saker i alla fall) typ att vi någon gång kan gå till en lekplats. Äta middag ihop. Ta en kaffe hos hans mamma.

    Är det så orimligt efter 7 månader???
    Nej det är inte orimligt. Men varför inte göra det lätt. Har du sagt detta rakt ut?

    -Jag märker att du bara är med mig när barnen är någon annanstans/sover. Kan du inte hänga med till parken/lekplatsen på söndag, jag tycker att det hade varit kul.

    Och se vad han säger 
  • Livet är en dans på rosor
    Alisa skrev 2010-08-25 09:45:51 följande:
    Nej det är inte orimligt. Men varför inte göra det lätt. Har du sagt detta rakt ut?

    -Jag märker att du bara är med mig när barnen är någon annanstans/sover. Kan du inte hänga med till parken/lekplatsen på söndag, jag tycker att det hade varit kul.

    Och se vad han säger 
    Jag har pratat med honom om allt möjligt, hur han ser vår framtid osv. När han ska träffa barnen mer? Ja, allt jag tagit upp med er. Men allt jag får är att jag ska ge honom tid.
  • Kelly1994

    Jag tycker att ett halvår är alldeles för kort tid!

  • Dizzykitty
    Kelly1994 skrev 2010-08-25 15:15:37 följande:
    Jag tycker att ett halvår är alldeles för kort tid!
    Varför då?Jag och min sambo flyttade ihop efter 5 månader.
  • Kelly1994
    Dizzykitty skrev 2010-08-25 16:04:05 följande:
    Varför då?Jag och min sambo flyttade ihop efter 5 månader.
    Därför att då brukar saker fortfarande vara rätt så tillgjorda, nykära osv, man har inte lärt känna varandras andra sidor ordentligt.
  • Dizzykitty
    Kelly1994 skrev 2010-08-25 17:56:35 följande:
    Därför att då brukar saker fortfarande vara rätt så tillgjorda, nykära osv, man har inte lärt känna varandras andra sidor ordentligt.
    Tror man kan leva med en människa rätt länge utan att känna alla sidor ordentligt.Känns det rätt så tycker jag inte att man behöver sätta en tidpunkt som ska vara "rätt".Men jag tycker helt klart inte att det verkar som TS kille är redo på nåt sätt.
  • hemligves

    hur slutade detta? jag är i exakt samma sits, men vi har träffats i 4 ÅR.......

  • Greendale

    Jag skulle ALDRIG flytta ihop med någon efter bara sju månader. Särskilt inte när det finns barn inblandade. Vänta åtminstone ett par år, så att den första stormförälskelsen lagt sig, och se om ni fortfarande funkar ihop då. Du skriver ju tom själv att du inte är säker på om du älskar honom. Visst är det trevligt att ha framtidsplaner ihop, men man måste faktiskt inte verkställa dem efter ett halvår.

  • elalaroné
    JA! Du kan ställa KRAV efter så många månader!
    Om inget kommer självmant men endå blir ändring på när du tar tag i det, så är detta ju inget undantag! Du får ju svälja den sanningen och acceptera att om du vill vara med honom är det DU som kommer vara draglinan.

    Jag tycker att det är löjligt hur "rädda" vi är för att ställa krav. Vi vill inte anses kläninga eller få ett svar vi inte vill ha. Men att leva ivisshet blir vårat straff.
    Och det är det värsta straffet. Du vet vad du vill ha och det är sexigt och bör uppskattas! Kör hårt :)
  • Fillibom

    Jo det vore intressant att veta. Ts hur har det gått så här efter 10 år?? (Tråden startad av ts 2010).

Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?