Till vilken ålder anser du att ett barn behöver sitta i vagn?

Men dina tankar kanske syns utanpå, eller så gör det inte det. Men andra kanske säger till sin vän "titta villket stort barn som åker vagn" så blir det dömande utan att folk har en aning om vad som ligger bakom. 

Att du tänker för dig själv att det ser illa ut är tillräckligt illa, din tanke borde vara att det kanske finns en orsak inte att det ser illa ut. Förstår du skillnaden och varför folk försöker förklara att det finns en annan bild än den man ser.

Varför ska du tänka att det ser illa ut när du förstår att det kan finnas en orsak, ok om det är barn och familjer man känner väl där man VET att det är "lathet" bakom. Jag hade en vän som inte gick till parken med sitt barn för det inte gick att åka bil dit och gå 300m med barnet orkade vederbörande inte. Men där är det ett friskt barn och en "frisk" mamma.

Tankar syns utanpå ibland, även om man inte menar det.  

Mina barn har faktiskt aldrig varit lata när det gäller att gå, trots att de fick åka vagn till dagis tills de var ca 4,5 år, utan de har gladeligen gått långa promenader med oss.
Det tar oss dock 20-25 min att gå raskt till dagis och nej, jag har ingen lust att låta den promenaden ta 1-1,5  timme på morgonen. Jag har tider och passa (mitt jobb) och gå upp kl 5 för att sedan tvinga iväg dem till dagis 6-6:30 för att vi skall vara där till 7:30 det känns faktiskt inte vettigt för någon. Sömn är också viktigt!
Personalen på dagis har alltid varit positiva och tyckt att vi är sååå duktiga som går och får frisk luft, istället för att sätta oss i bilen (vilket de flesta andra gör).

Jag som förälder var skitbekväm de dagar jag valde att gå de 4km till förskolan istället för att ta bilen eller åka buss
Men jag förstår att det hade sett snyggare ut att lasta in min 3åring i bilen klockan kvart i sju på morgonen istället för att låta henne sitta i vagnen när vi gicvk hemifrån vid kvart äver sex

För min dotter innebar det ingen större skillnad att åka vagn istället för bil ja förutom att hon fick betydligt mer frisk luft då och dessutom fick hon både frisk luft och röra på benen när vi gick samma väg hem på em

*tummen upp för ett klokt inlägg*

Maken hämtar barnen på dagis/skola med bil (tar 25-30 minuter att gå). Det tar honom ett par minuter att köra dit. Han går ur bilen, hämtar skolsonen, går till förskolan (ligger nästan brevid skolan, på andra sidan av gatan) om dom inte kör bilen dit. Sen går dagissonen/dottern över gården, upp för trappan och in i bilen. Kör några minuter hem...Parkerar i garaget, går upp till lägenheten...Ferdig....
En helt acceptabel lösning, det ser inte konstigt ut, ingen är lata...Och bekväma.

Jag hämtar barnen på dagis/skola (Jag är den som lämnar varje dag med, på samma sätt).

Vi tar på oss ordentligt med kläder eftersom det är kallt ute, och vi ska vara ute en halvtimme..Vi går (nu har jag inte stora barn i vagn, men det är bil v. vagn som är poenget).
Jag kan låtsas att min 5 åring åker syskonvagn med lillan (snart 2 år).
Vi går (jag och äldsta sonen...I verkligheten mellansonen med). Lillan åker vagn.
Vi är alltså ute 30 minuter...Får frisk luft, och vi som går får bra med motion. (Fruktansvärt lata och bekvämliga vi är, ja...)

I makens exempel är barnen utomhus max 5 minuter.....Det är att vara lat och bekväm...Men han har tid att passa, måste dessutom byta bil, så han hinner inte gå.

Lillan (och i exemplet, sonen) fick mycket mer frisk luft än när dom åkte bil...Inga nackdelar....

Min mellanson satt i vagnen till/från dagis tills han var 4.5. Han är nu 5 år och går sträckan helt utan problem...(Han var dock ett av barnen som var "sjukt och underutvecklat" (Motsats till frisk og normalutvecklat). Han var väldigt trött pga medicin eftersom vi inte hade hittat rätt dosering ennu...)

Barnen kan vara ute och gå flera timmar med korta raster, då kan han fortfarande få sitta lite i vagnen på väg hem....Ser inget fel i det (och lata kan vi då omöjligt ha varit den dagen...)

Löjlig utveckling på tråden!!

Herregud - folk har väl olika anledningr till att använda vagn i olika åldrar. Främst är barn olika. Sen har man olika liv. Vissa går 5 minuter om dagen, vissa  åker bil dagligen, vissa åker aldrig bil, vissa frilufsar, vissa har långt till lekparker, vissa bor nära..

Kan folk inte bara acceptera att det finns olika behov för en vagn och att en 4 åring inte är klika fysiskt stark som en vuxen...

Det beror ju lite på förståss. Kortare sträckor kan även små barn (1-1,5 år) gå. Tex inne i affären, kanske med en barnkundvagn. Längre sträckor när man dessutom har en tid att passa kan större barn (3-4 år) behöva åka vagn. Tex 20-minuterspromenad till dagis. Frågan är inte lätt att svara "idiotsäkert" på.

Min "värsta" vagnhistoria är en pappa som har med sig vagn till sin 2,5-åring när han hämtar henne på dagis varje dag så att hon slipper gå/ han slipper bära henne de 50 metrarna från dörren till bilen.

Jag använder bilen ganska mycket. Nu på vintern blir det varje dag. Bussarna går så att jag omöjligt kan hinna lämna min dotter (snart åtta år) när fritids öppnar 7.30 och sedan vara på plats när mitt jobb börjar 8.00. Med cykel och på barmark klarar jag nätt och jämt av det, så under sommarhalvåret försöker jag cykla ibland. Då cyklar givetvis även dottern. På vägen hem brukar vi sedan hämta sonen (snart fem år) på dagis (han lämnas runt 9 av min man som kan jobba hemma någon timme på morgonen). Om jag har cykel åker sonen i barnsitsen. När jag har bilen åker förstås båda barnen bekvämt i den. Så långt är alla med. Här det minsann ingen som är lat eller allmänt okunnig om vad barn kan och behöver.

Men så tittar vi på hur min man gör. Han lämnar nästan alltid sonen på morgonen och hämtar sedan båda barnen någon dag i veckan. För det allra mesta cyklar han. Dottern har inte vinterdäck på sin cykel, utan får åka i barnsitsen en bit på hemvägen den här årstiden. När de sedan kommer fram till dagis brukar sonen sitta i barnsitsen medan min man leder cykeln. Kanske börjar det redan osa lite unket och bekvämt. Barn som inte går/cyklar själva! Om cykeln är på verkstad eller om det är mer än 15 grader kallt åker maken buss och T-bana. Sonen får då promenera till och från dagis. Dock kan det hända att dottern inte ska direkt hem. Hon har ibland aktiviteter eller leker med kompisar några kilometer ifrån där vi bor. Då får sonen åka vagn när de ska hämta henne. Det brukar vara ca 18-19 på kvällen, när sonen börjar bli väldigt trött. Bussarna går sällan så bra att det funkar att åka i båda riktningarna, utan det blir promenad i alla fall åt ena hållet.

Vad är det nu som gör min man så mycket mer lat och bekväm än jag?

Hellre vagn än bil.

Hellre vagn än stress.

Hellre vagn än färdiglagad middag.

Hellre vagn än ett övertrött barn.

Hellre vagn än borttappat barn i folkhop.

Min son är tre och ett halvt,  och det verkar som om han rent principiellt hade något emot att gå. Han vill ALLTID sitta i vagnen, om han så vet att vi ska gå hundra meter. Det är absolut inget fysiskt fel på honom, till läggdags blir han sprallig och vild och slår kullerbyttor i sängen.

Jag är rätt irriterad på hela situationen. Ibland "tvingar" jag honom att gå, antingen så att vi går ut utan vagn om jag vet att det är en kort sträcka, till busshållplatsen eller närmaste affär. Och ibland lägger jag helt sonika uppköpen i vagnen när vi ska hem o säger att han får lov att gå.
Mycket ofta blir det tårar och skrik. Han sätter sig ner på gatan och skriker att han inte kan gå. Till sist går han bredvid mig, kanske så att jag halvsläpar honom och han gallskriker. Skönt som fan.
Det har nog blivit något av en ond cirkel...
Ibland bestämmer jag mig för att bara avdramatisera eländet och låter honom sitta jämt i några veckor, sedan får jag igen för mig att han måste gå för att få motion.
Han är lite fysiskt lat av sig, i lekparken rutschar han och klättrar om man jagar på, men han blir lätt sittande och vill leka t.ex affär eller tittar intresserat på busssar, bilar och maskiner i stället för att röra på sig. Samma sak på dagisets gård.

Finns det goda råd? Jag är störd på att han bara vill sitta, och sedan är vild på kvällen, och jag är orolig över att han inte får tillräckligt med motion. Dessutom är jag själv väldigt förtjust i att vandra i naturen, och jag är rädd att det kommer att ta en evighet innan vi kan göra det tillsammans.

Nu har vi tagit fram cykeln. Han har stödhjul och ett skaft där bak som jag skuffar fram honom med. Han tycker det är kul, men vill inte trampa själv så värst, kan sitta och skrika att jag ska skuffa. :P Emellanåt får han inspiration och trampar riktigt bra.
Jag känner mig lite hoppfull här; han får ju mer motion än i vagnen. jag fantiserar om att byta ut vagnen mot cykeln från o med nu och hela sommaren, kanske läget har förändrats drastiskt till hösten?
Finns det hopp?

När barnen kan gå så ska de gå. (Mina alltså)
Jag har skrotat vagnen när de är kapabla att gå ordentligt utomhus. Jag tycker vagn är överflödigt och onödigt och hämmande.

Som du vill ("nytt" nick)

NU har jag två barn, dock går bara ena på dagis, stora fyller tre i juli och lilla är fem månader och jag står fast vid vad jag sa.
Det tar oss ca en halvtimme att gå till dagis och det traskar hon utan problem i rask takt och har gjort sen hon var runt två år. Lika så heldagar på tex stan eller nöjesparker är inga problem.
Förstår fortfarande inte vad som var grejen med skridskorna, varför skulle det försvåra något menade du? 

Hehe, alltid kul med uppdateringar, eloge till dig!

Skridskorna la jag till för att man ibland har saker att bära med sig till dagis, tex påse med extra kläder, skridskor, egen jobbväska med matlåda (om man forsätter vidare sen till jobbet) osv. Det kan då vara svårt att bära alla saker och samtidigt hålla ett barn i varsin hand. Alla barn är inte heller lika duktiga som dina och knatar på i rask takt bredvid sin mamma i en hel halvtimme. En del kanske har barn som stannar till, kollar på stenar, busar och hoppar ut på (en eventuellt hårt trafikerad) väg, springer åt olika håll, plötsligt inte vill gå osv.

Visst handlar det delvis om att vänja sina barn att promenera, men också lite om hur olika barn är. Du verkar uppenbarligen gjort ett bra jobb, eller har ett barn som inte är lika stojigt som vissa andra.

I vilket fall ser jag inte heller problemet med att underlätta för sig själv med vagn, så länge ändå barnet får sin vardagliga motion och att man också så småning lär det att det är kul och nyttigt att röra på sig.

ps, gärna ny uppdatering då båda dina går på dagis, och att du har en tid att passa, tex börjar jobba kl 7.30 på morgonen

Jag har slutat med vagn när barnen kan gå med mig utan att springa iväg.

Min just nu 16 månader gamle son måste sitta i vagn när vi går någonstans för får han en chans så kutar han iväg åt precis andra hållet, i 110 km/h.

Men så fort han kan gå bredvid mig utan att sticka sin kos så ska han få gå så mycket han vill och inte vill. 

Haha, hon går också och kollar på en massa saker, ränner iväg (framför allt nu, hon är galen i att plocka maskrosor..), men allt som oftast lyssnar hon när jag säger åt henne iaf. 

Det jag inte förstår är hur ett så stort barn ens vill åka vagn, jag skulle få ta till våld för att få ner min stora i en öht. Vi har bräda på vagnen som hon får stå på om hon blir trött, men det är sällan hon inte orkar gå.

Tider har jag haft många att passa iom att den lilla har väldigt många läkarbesök på obekväma tider, men visst, jag återkommer om runt 2 år då

Vår stora på 2,5 åker vagn, inte ens ståbräda funkar så det är syskonvagn. Varför? Han rymmer, sätter sig ner på ståbrädan, raseriutbrott. Till dagis där emot går han, men det är bara ett par 100m dit!
Jag anser att barn sitter i vagn tills de är mogna att gå själva och inte störtar ut i en trafikerad gata, när det inträffar är högst individuellt
(sonen orkar gå långt, men kan ej hantera det, tränar på lämpliga ställen)
Där är för övrigt andra barn otroligt bra, tex på dagis går han jätte bra ( gör som de större barnen han ser upp till såklart!)

Det handlar väl inte alltid så mycket om när barnet är redo utan också om när föräldrarna tycker att de kan låta barnet gå själv. Jag själv gillar inte barnvagn, de är opraktiska och tar plats. Men självklart bra när man ska storhandla eftersom jag då slipper bära maten hem (har ingen bil). Men när det gäller när jag vill att min dotter ska gå utan vagn, ja det är upp till henne. Så länge jag åker kollektivtrafik kommer jag föredra att ha vagn eftersom jag kommer vara för trött för att släpa och bära om min dotter skulle vägra gå plötsligt. Dock har jag en paraplysulky så att jag kan fälla ihop den, för även om min dotter bara är 1 år är det bättre att jag tar henne i famnen längre sträckor än tar upp en plats med barnvagnen som en med mindre barn hade kunnat ta istället :)

Alla barn är olika, likaså alla föräldrar och livssituationer. Vi har 2 km till centrum, inkl dagis och affärer. Sonen har promenerat fram och tillbaka sen han var fyra, dottern har börjat gå en väg nu vid tre års ålder. Tycker att det är viktigt att lära barnen är promenera och röra på sig så mycket som möjligt, men givetvis måste vardagen fungera också. Till hösten kommer mina barn att åka bil till skola/förskola, eftersom pappan som lämnar inte är så intresserad av att promenera hem 2 km för att hämta bilen som han behöver i jobbet...

Här kommer nästa uppdatering några år senare med barn på 8, 5,5 och snart 2 ;)

Fortfarande inga större problem, mellanbarnet är världens rymmare och lilla är inte mycket bättre, men vi kämpar på och snart kan vi nog göra oss av med vagnen för denna gång :)