Hej!
Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?
Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte 
För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html
Hej!
Jag studerar till arbetsterapeut på Örebro Universitet och gör min c-uppsats om ADHD och arbete. Därför söker jag personer med diagnosen ADHD, mellan 18-45 år, har över 1 års arbetserfarenhet och har haft ett arbete de senaste 2 åren att fylla i en enkät, som tar cirka 5 minuter. Detta är en pilotstudie vilket är en första provstudie som görs i en mindre skala än en fullvärdig studie. Ni är anonyma!
https://docs.google.com/forms/d/1dR5orMyWkrAcwYyJvPIfpwYxkKiWJE44Au3vmTdqrCc/viewform?c=0&w=1
Tack på förhand!
Mathias
Hej!
Jag studerar till arbetsterapeut på Örebro Universitet och gör min c-uppsats om ADHD och arbete. Därför söker jag personer med diagnosen ADHD, mellan 18-45 år, har över 1 års arbetserfarenhet och har haft ett arbete de senaste 2 åren att fylla i en enkät, som tar cirka 5 minuter. Detta är en pilotstudie vilket är en första provstudie som görs i en mindre skala än en fullvärdig studie. Ni är anonyma!
https://docs.google.com/forms/d/1dR5orMyWkrAcwYyJvPIfpwYxkKiWJE44Au3vmTdqrCc/viewform?c=0&w=1
Tack på förhand!
Mathias
Hejsan allihopa!
Är en man, 44år. Diagnos ADD
Tänkte denna tråden kunde vara bra. Visst är den det
även om jag inte läst allt, kommer ta tid för mig men skall
klara det till slut. vet inte om man kan skriva detta här men
det märker man väl 
Iallafall så hade jag en fruktansvärt bra kontakt med en kurator
på öppenpsyk. Nu efter lång tid så slutade hon tyvärr :(
Så jag fick en ny och då menar jag nyexaminerad sköterska/kurator
typ någonstans mellan 20 och 30år. Började lite lätt med standard frågor,
trodde jag tills det kom till orkar du göra skattningsenkät för massor av frågor.
Hmmmm, det har jag gjort redan i flera års tid innan jag fick diagnosen. frågor om
jag har någon medecin och vilka medeciner m.m m.m kan rabbla upp massor av såna frågor som igentligen står i min journal. Hon hade inte ens läst någonting
i min journal överhuvudtaget och jag kom dit för att prata av mig som jag gjort tidigare och för att få receptförnyelse men så fort jag ställde frågor eller börja prata om mitt mående så blev det ett snabbt svar som jag lika gärna hade fått om jag prata med väggen hemma pluss att "åter till där vi var, tar du några droger eller något liknande?" Eeeeem, nääää det gör jag inte. Och hade hon läst lite innan så har jag inte heller druckit alkohol på några år, för den frågan kom också.
Kan säga det att irritationen,argheten började bubbla upp och hjärtklappningarna,
nervositeten och även tics började komma igång. Så va tiden för besöket slut och
jag fick varken ut nåt av det som jag va där för och jag va helt nollställd och mådde ännu mer skit :/ Djupt Besviken :/
Tack för jag fick skriva av mig lite, känns pytte bättre.Även om jag kanske skrev i fel tråd.
//Peter
Hejsan allihopa!
Är en man, 44år. Diagnos ADD
Tänkte denna tråden kunde vara bra. Visst är den det
även om jag inte läst allt, kommer ta tid för mig men skall
klara det till slut. vet inte om man kan skriva detta här men
det märker man väl
Iallafall så hade jag en fruktansvärt bra kontakt med en kurator
på öppenpsyk. Nu efter lång tid så slutade hon tyvärr :(
Så jag fick en ny och då menar jag nyexaminerad sköterska/kurator
typ någonstans mellan 20 och 30år. Började lite lätt med standard frågor,
trodde jag tills det kom till orkar du göra skattningsenkät för massor av frågor.
Hmmmm, det har jag gjort redan i flera års tid innan jag fick diagnosen. frågor om
jag har någon medecin och vilka medeciner m.m m.m kan rabbla upp massor av såna frågor som igentligen står i min journal. Hon hade inte ens läst någonting
i min journal överhuvudtaget och jag kom dit för att prata av mig som jag gjort tidigare och för att få receptförnyelse men så fort jag ställde frågor eller börja prata om mitt mående så blev det ett snabbt svar som jag lika gärna hade fått om jag prata med väggen hemma pluss att "åter till där vi var, tar du några droger eller något liknande?" Eeeeem, nääää det gör jag inte. Och hade hon läst lite innan så har jag inte heller druckit alkohol på några år, för den frågan kom också.
Kan säga det att irritationen,argheten började bubbla upp och hjärtklappningarna,
nervositeten och även tics började komma igång. Så va tiden för besöket slut och
jag fick varken ut nåt av det som jag va där för och jag va helt nollställd och mådde ännu mer skit :/ Djupt Besviken :/
Tack för jag fick skriva av mig lite, känns pytte bättre.Även om jag kanske skrev i fel tråd.
//Peter
Jag har en sambo som jag anar kan ha ADD... måste alla symptom uppfyllas för att det ska vara det...?
Kan lugna dig med att du inte är ensam om det, jag är likadan (har ADD).
Om jag har press på mig att göra nått inom en viss tid så blir allt bara kaos inom mig. Jag blir stressad och det börjar spänna i huvudet och jag vet inte var eller hur jag ska börja, och det leder till att jag blir väldigt irriterad och arg.
En annan sak som också ofta gör att jag blir arg och irriterad är då det inte blir som jag har tänkt mig. Som igår tex, jag hade en plan i huvudet att jag ville ut och fota lite blommor för att förstora och hänga på väggen, och sa det till min fru. Hon tyckte det lät som en bra ide och ville följa med, skönt med en promenad tänkte hon. Vi gör oss i ordning för att gå iväg, jag fixar till kameran med det objektiv jag vill ha och hon fixar till sig rent allmänt. Hela tiden har jag i huvudet hur jag vill göra, gå en sväng i en skogsdunge och fota blommor och grenar med löv på, är helt inne i den tanken. Precis innan vi går säger min fru att vi kan ju gå förbi affären och handla lite samtidigt som vi ändå är ute och går. Helt plötsligt så blir allt bara kaos i huvudet. Det var som jag kom fram till en stor mur som jag inte visste hur jag skulle komma över, allt blev helt plötsligt bara SÅÅ jobbigt, och jag kände direkt hur irritationen och ilskan kom smygandes. Hela min plan rubbades av att vi skulle gå till affären, det fanns inte med där från början.
Allt blev mörkt och jag fick ont i huvudet och blev väldigt otrevlig och kort i tonen till min fru. Det jobbiga är att jag är fullt medveten om att jag är skitjobbig just då och att jag borde skärpa till mig och sluta bete mig som en barnunge, men jag KAN inte, det bara låser sig i mig. Är som om jag ramlar ner i ett mörkt hål jag inte kan komma upp ifrån.
Det enda jag vill i dom stunderna är att komma ur det där mörkret, bara ställa mig och skrika "FÖRSVINN DITT MÖRKA ELÄNDE......JAG VILL VARA GLAD OCH TREVLIG...." Men jag kan inte, det går bara inte.
Kan ju säga att den promenaden inte blev som det var tänkt att den skulle bli, en trevlig tur med min fru ;(
Efter ett tag så gick irritationen och ilskan över till sorg, jag blev helt tom och kände mig ledsen.
Min fru är helt underbar. Visst, hon tycker det är skitjobbigt då det händer, har ju hänt otaliga gånger i vårat 25:åriga äktenskap och jag har sårat henne många gånger då jag har blivit som en liten barnunge, men nu då vi båda vet VARFÖR jag blir så, att det beror på min ADD så är det mycket lättare för henne att hantera. Hon vet att det inte är hennes fel, det är mitt handikapp helt enkelt.
Kan ju säga att om vi hade planerat för att gå och handla och jag kom på att jag kan ju ta med kameran och fota lite samtidigt som vi går, ja då hade det förmodligen aldrig hänt.
Det är som du skriver, bara att gilla läget och lära sig att det är så här det är att ha detta handikapp. Jag är inte heller en otrevlig person. Har alltid haft lätt till skratt och att prata med folk, och det har gjort att jag är känd som en glad och trevlig kille bland mina vänner och dom jag träffar. MEN, jag orkar inte vara så för länge, utan hamnar väldigt fort ner i en mental svacka där jag blir nedstämd och trött mentalt, lättirriterad och bara vill vara för mig själv och sitta och dagdrömma. Bara sitta och vara tyst utan att behöva låtsas vara glad.
Ja det var lite om hur jag har det.
Kan låta konstigt detta men måste fråga, är det någon mer med Adhd som får blackouts?
När man liksom känner att själen försvinner ur kroppen och man blir helt väck. Kan inte tänka eller göra något alls! Det är så fruktansvärt jobbigt..
Jag fick min adhd diagnos för ett halvår sen och då förklarade dom varför det uppstår men har inte riktigt förstått ändå!
Man känner ju sig helt loco när man bara blir helt tyst och ska förklara att man fått blackout haha*
Hej, jag heter Kristin Stenberg Østli och är student på Karlstads Universitet.
Jag skriver en C-uppsats om hur det är att leva med en ADHD-diagnos.
För detta ändemål gör jag en enkätundersökning och söker därför vuxna personer över 18 år som har blivit diagnostiserade med ADHD till att fylla i enkäten. Enkäten tar ca. 10 minuter att genomföra.
Din medverkan är anonym och inga svar kan spåras tilbaka till dig.
Med vänliga hälsningar, Kristin Stenberg Østli
Hej, jag heter Kristin Stenberg Østli och är student på Karlstads Universitet.
Jag skriver en C-uppsats om hur det är att leva med en ADHD-diagnos.
För detta ändemål gör jag en enkätundersökning och söker därför vuxna personer över 18 år som har blivit diagnostiserade med ADHD till att fylla i enkäten.
Enkäten tar ca. 10 minuter att genomföra.
Din medverkan är anonym och inga svar kan spåras tilbaka till dig.
Med vänliga hälsningar, Kristin Stenberg Østli.
Åh jösses Amalia.. vad roligt att se att denna tråden fortfarande lever vidare! Hela 7 år sen jag skrev här första gången, en evighet sen.
Hoppas ni fortsätter å håller liv i denna och stöttar varann ????
Jag har inte fått någon diagnos ännu men läkaren jag träffat är nästan säker på att jag har antingen ADD eller ADHD och jag ska få göra utredning när jag är helt ren från mitt missbruk. Måste alltså vara ren i 3-4 månader men jag har hittills inte klarat av det eftersom jag mår så fruktansvärt dåligt utan drogen jag missbrukat, återfaller gång på gång på gång... det är så jobbigt att jag inte ens klarar av det.
Men nu har jag varit ren 2 veckor i alla fall, det är en början... Mår helt sjukt ruttet psykiskt dock, har sån konstant ångest... Men jag hoppas att jag kan hålla mig tre månader så att jag kan börja med utredningen!
Hejsan,
Jag har levt nästan ett helt liv där jag trott att jag varit utvecklingsstörd efter att ha fått den diagnosen som 15-åring. Därmed gått i särskola och blivit berövad på möjligheten att få ett normalt liv, eller rättare sagt, skapa mig ett normalt liv.
Jag är nu 30 år gammal och för ett år sedan blev jag utredd på RIKTIGT, och med diagnosen ADHD kunde jag äntligen börja identifiera mig själv och förstå varför jag är som jag är. Och dessutom uppfyller jag inte kriterierna som utvecklingsstörd, som är en lättnad jag inte kan beskriva.
Men mitt vuxenliv har kantats av bekymmer, arbetslöshet och skulder. Bla. CSN, så jag kan inte studera riktigt än.
Jag kommer snart att flytta samman med min kille, som är heeelt underbar och som verkligen har tålamod med mig på alla sätt och vis. Mitt mål är att studera och att skaffa mig ett fast arbete, så att jag faktiskt kan leva mitt liv. Men jag har frågor som är omöjliga för mig.
* Kommer jag att kunna klara ovanstående utan medicinering?
* Hur ska jag kunna underlätta för min sambo utan att han blir gråhårig utav mig (Förstår att även han har gränser)
* Kommer jag att klara ett heltidsarbete inom t.ex vården? Arbetar 100% inom barnomsorgen och det klarar jag knappt. Är så trött vissa dagar att jag knappt kommer ur sängen.
* Vardagssysslor - Hur kan jag få ett fungerande system?
* Känsloutlopp - Jag börjar lätt att gråta när jag är arg, hur hanterar jag detta Notera att jag inte är långsint utan det är mestadels plötsliga känslor som gör mig full av gråt.
* Kan jag att klara mig utan medicinering?
Jag har alltså inte riktigt tagit tag i varken min adhd eller medicinering, utan min plan är att påbörja det när jag flyttat, då jag kommer att flytta till ett hela annat län...
Tack på förhand!
Elvanse,
Har användt detta preparat i flera år nu, som alla vet så klarar man inte av jobbet utan den.
Så vad i helvete gör man om ens tabletter blivit stulna ur skåpet på jobbet ? Har självklart anmält till polisen, min läkare har dock som rutin att aldrig skriva ut ersättningsmedicin för borttappad/stulen medicin! Två burkar 50mg åt helvete!!
Vad gör man/känner ingen som går på samma medicin..