Abort vid Downs Syndrom?

Jag skulle absolut inte göra abort om jag väntade ett barn med DS. Skulle garanterat älska det barnet lika mycket som ett friskt barn.

Missförstod du något som är skrivet tidigare??!

Vill bara säga till er som tänker göra KUB-testet och om det visar något avvikande tänker ni göra fostervattensprov; KUB-testet är endast en riskbedömning!! Vi gjorde ett KUB-test för snart 1 år sedan och fick 1/627, inte "jättebra" resultat men tillsammans med BM utlåtande kände vi oss nöjda då och gjorde inget FP. Vi hade kämpat ett par år och ville inte riskera fler MF. I slutet av maj blev det akut snitt och efter 4 dagar fick vi beskedet att vår son har DS. En sorg och chock som jag inte trodde jag skulle orka med. Nu har det gått 6 månader och han har hittills givit oss enormt mycket, så mycket kärlek och kunskap om att inte "vara som alla andra"!! Hjälp från samhället fins där om man är villig att ta emot den med ett positivt och öppet sinne!!!

Seccasecca: va bra att du känner så och jag önskar dig allt lycka;) hur gammal är du förresten? Kram

Nej, det skulle vi inte.
Vi välkomnar ett barn med funktionshinder lika mycket som ett friskt barn även om det såklart blir en chock och sorg i första skedet.

Jag jobbar inom LSS & träffar människor med alla slags funktionshinder så just Downs känns som ett "lätt" funktionshinder för mig.

Åldern är ju med i KUB-testet så den är egentligen oväsentlig.

Självklart önskar sig alla friska barn och jag fick det och två stycken på samma gång. Fast då en som enligt dig är lite annorlunda. Men de bjuder jag på.

Jag är en av de föräldrar till barn med DS som inte blev ledsen vid beskedet DS.

De flesta föräldrar till barn med DS har blivit väldigt ledsna vid beskedet DS där har du helt rätt.

En fråga till dig: Det föds ju endast ca 120 barn med DS varje år så min fråga till dig är då: Hur många känner du som har barn med DS? Enligt ditt inlägg verkar det som du känner flera.

3 nära vänner och flera på håll då jag jobbar inom omsorgen. Min man jobbar på ett tillverkningsföretag där de ordnar sysselsättning åt funktionshindrade i produktionen. Min väninnas kusin är vuxen med ds.

En av de nära vännerna hamnade i djup chock och sorg. De höll sig för sig själva första året, önskade inga besök eller lyckönskningar. Gick knappt ut. Deras första känsla var att lämna bort barnet. Mamman ville tom lämna BB utan barnet.
De annonserade inget i tidningnen osv.

MEN när flickan fyllde ett år hade de sörjt och gått vidare och såklart börjat älksa flickan så då annonserade de med stor annons om sin älskade dotter. Men det tog ett år att sörja och acceptera för dem.

Min andra väninnas dotter med ds har drabbats av flera följdsjukdomar och de har de kämpigt. De har fått ett barn till sedan och gjorde fvp då.

Min tredje väninnna var gansak till åren när hon fick sin son. Hon hade levt som singel i ca 10 år när hon träffade sin kärlek. Han är en pigg och underbar liten buskille. Han har inte så många komplikationer av sin ds.

Jag gjorde KUB och fick resultatet 1:2. Det var ingen som nämnde ds trots at n äsben saknades och det var mörka partier runt hjärtat. det talades istället om andra syndrom som turners osv. Vi åkte hem och försökte smälta denna chock som det ju var då alla andra fick typ 10.000 på sina KUB. En vecka senare då vi skulle på second opinion UL så slog inte hjärtat längre. På så sätt slapp vi att ta något beslut och naturen fick ha sin gång. Vilket var en stor lättnad. Vi hade inte tänkt tanken inför KUB vilket var naivt av oss. Jag rekommnederar alla par att prata innan KUB om hur man önskar gå vidare vid låga siffror. Nackspalten var 6,5 mm.

Via prov som togs på fostret fick vi senare veta att det var ds. Antagligen med för svårt hjärtfel för att överleva. trots att detta är några år sedan tänker jag på det dagligen.

Jag har fått en ny bebis. På kub 1;844 med 1:2 i nackspalt.

Sedan vill jag säga att kUb är ingen säkerhet för ett friskt barn, likaså mkp och fvp heller. Det kan hända mkt vid te x syrebrist od.

För mig är numera att "få barn" som att hoppa fallskärm. Vill man ha så måste man våga.......................

Nej det skulle jag inte göra.

Oj det var verkligen en lång beskrivning.
Förstår ändå inte riktig vad allt detta har med vad andra ska göra om det visar sig att barnet har DS.
Om det visar sig att barnet har DS innan det är fött och föräldrarna bestämmer sig för att föda barnet så kan jag inte tänka mig att man kommer hamna i någon svacka eller må psykiskt dåligt 1 år. Dessa saker händer nog endast när man föder barnet och efter födelsen får reda på att barnet har DS.

Beslutar man att föda ett barn som man vet har DS så tror jag nog man är väl medveten om vad som kan hända med barnet efter de är fött och alla följd handikapp eller sjukdomar ett barn med DS kan ha.

 
    

Jag kommer att göra abort om fvp visar på DS eftersom det är barn nr 6 och detta var oplanerat. Jag och maken är inga ungdomar längre och den yngsta kommer att vara 1 år och 3 månader när nästa föds. Maken jobbar borta i veckorna och att få en till bebis så tätt är påfrestande nog för hela familjen så då vill vi att det även ska vara friskt, har aldrig tänkt på detta vis tidigare vid graviditet utan haft inställningen att alla är lika välkomna. 
 

Ja det skulle jag nog gjort.