Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?

Det håller jag självklart med dig om men det handlar inte om att överlåta uppfostran till skolan eller att ni avsagt er ansvaret. Om det varit ombytta roller så hade du och hennes pappa troligtvis/förhoppningsvis inte slagit ut med armarna och konstaterat att det var skolans problem och skolans ansvar. Däremot självklart att skolan agerat där och då för art markera att det är fel och hindra henne från att slå eller kränka andra.

Att mitt barn ska slippa kränkas i skolan är för mig en självklarhet. Jag kommer alltid att agera om mitt barn kränks eller kränker andra, men jag anser inte att det är pedagogernas uppgift att ta över vårdnadshavarrollen för något barn. Vore det skolans ansvar och huvudsakliga uppgift att uppfostra barn vars föräldrar negligerar detta så finns så måste hela skolans uppdrag och verksmhet i grunden förändras. Med tanke på hur föräldrar generellt ser på exempelvis läxor så är föräldrar inte intresserade över att ta över sina barns utbildning. Och alla föräldrar har inte kunskapen eller möjlighet att stå för barnens utbildning efter arbete och skola. Grundskolan går ju ända upp i år 9.

Det handlar inte om att skolan ska ta över föräldrarollen när man inte tolererar vissa beteende. Varför ska dåliga beteende tolereras i skolan och ingen annanstans?

Om min arbetskamrat leker med sin IPad under ett möte, eller pratar högt under mötet, slår mig eller kallar mig för fula ord så blir han tillrättavisad av chefen. Jag kan få stöd på olika håll, och ingen kommer att hänvisa till att arbetskamraten är vuxen och själv ansvar för sina dåliga beteende ( och alltså kan ingen göra något åt det!).

Om samma sak händer mitt barn i skolan, så är det plötsligt helt utanför skolans ansvar att garantera barnens en god skolmiljö...trots att de har skolplikt och ingenstans att ta vägen!

Tror det växande antalet barn per vuxen är en stor del av problemet. Mycket därför tror jag det är ganska bra i förskola och lågstadie där det är högre personaltäthet och sedan blir värre i mellan- och högstadie där barnen lämnas mer vind för våg. Jag tycker inte heller det nödvändigtvis måste vara lärare som står för den uppfostran som krävs för en trygg skolmiljö utan våld och kränkningar men någon måste definitivt göra det. Kanske borde man tillkalla ordningspolisen, för det skulle man ju göra på alla andra ställen än i skolan om någon slog, spottade och sparkade på andra...men det gör man ju inte eftersom den allmänna uppfattningen tycks vara att skolan ska vara laglöst land.

Men faktum är ju att väldigt många barn utsätts för våld och kränkningar i skolan utan att något görs åt saken. Vad skulle du själv göra om det drabbade ditt barn? De barn som inte har föräldrar som bryr sig om ifall de utsätts, vad ska de göra? Ska inte skolan skydda barnen. Hur ska det skyddet ske om inte genom övervakning och uppfostran? Ska vi förvisa ouppfostrade barn från skolan och sätta dem på särskilda uppfostringsanstalter? Eller kanske anställa livvakter till alla skötsamma barn som kan skydda dem från barn vars föräldrar inte lyckats fostra dem till att inte trakassera andra?

Ett stort problem till att börja med är att när barnen sägs till heter det ofta "Men vi skojade ju bara". Ett annat är att skolan inte har resurser till konstant övervakning.

Du tänker som jag. Vansinnigt med den acceptans som finns i skolan. Till råga på allt när barn enligt lag är skyldiga att befinna sig där.

Jag arbetar med äldre barn och när jag försöker tillrättavisa olämpligt beteende är det inte helt ovanligt att jag blir kontaktad av föräldern. Oftast inom 10-20 min då barnet ringt och beklagat sig.
Jag har flera gånger fått motivera varför jag sa till Pelle och inte Stefan när Pelle skrek könsord åt Stefan. 

Eller fått höra i telefon att det faktiskt var så att jag såg fel eller hörde fel för deras son/dotter skulle aldrig säga eller bete sig illa på något sätt. De känner sitt barn. Jag borde minsann genast gå och be om ursäkt för deras son/dotter är just nu väldigt kränkt över mitt agerande. Och nästa dag kallas jag till rektorn där föräldrarna sitter upprörda och kräver min avgång. Spelar ingen roll hur många vuxna vi var som stoppade bråket, eller såg tjuvrökningen osv. för föräldrarna verkar tro att om de bara tar sitt barn i försvar intill döden så är de goda föräldrar.

När slutade föräldrar tro på andra vuxna och blint lyssna på sitt barn?

Lärarna och föräldrarna har samma syn på barn i Sverige, så ni både är skyldiga över den situationen som ni själva har skapat. Barnen är ömma varelser som kan lika mycket som vuxna, som är kompetenta, som måste stå i centrum, bli sedda osv osv.... Barnens egotripp är överdimensionerad i Sverige pga alla flummiga teorier som psykologerna har utvecklat sen 80-talet. Nu ser vi resultaten.

Jag tycker verkligen du generaliserar när du tror att jag som lärare har samma syn som vissa av föräldrarna!
Men till viss del håller jag med dig: barn i dag är alldeles för vana vid att få sina behov tillfredsställda omgående, alltid vara i centrum och inte behöva göra något som är tråkigt eller mot dess vilja.
Barn är inte heller så underbara som många föräldrar tycks tro; de kan dessutom både bete sig illa, manipulera och mobba. 

Ett barn ska lära sig ta konsekvensen av sitt handlande men om dess förälder alltid är där och sopar, skyler undan och till och med ifrågasätter min trovärdighet är det svårt att agera.

Ett lågmärke nåddes i veckan då jag och föräldrarna till en kille var överens om att det bästa för sonen är att lämna fina iphonen hemma och ha med sig en enkel telefon då han hela tiden försöker spela i smyg på lektionerna. Föräldrarna var sååå överens med mig. Detta var i fredags och i måndags hade sonen mycket riktigt en gammal enkel telefon men som plåster på såren hade pappa köpt en ipad mini han kunde ha i skolan i stället... Ridå...

 

Otroligt. Hur kommer det sig att skolan tillåter att man kommer med ipad mini eller iphone undrar jag.
Va bra att du är ett undantag, men hur gör du för att överleva i ett system som bygger på barn-i-centrum ideologin? Jag har otroligt svårt att stå ut med det som förälder, så hur gör du??? 

Jag förstår overhuvudtaget inte varför den svenska skolan vill alltid att föräldrarna ska lägga sig så mycket i skolan. Föräldrarna borde respektera lärarnas auktoritet, punktslut. Rektorn måste stödja dig när du ger en konsekvens till en elev (också, trenden att alltid prata om "barn" istf "elev" i skolsammanhang), och föräldrarna har inget att säga om det. 

Jag har alltid ledningens stöd men det fira skolvalet gör att föräldrarna väljer att flytta sina små telingar till "snällare" skolor. Kvar blir barnen med föräldrar som faktiskt inte orkar engagera sig så mycket, kanske på gott och ont då vi lärare faktiskt kan få agera och få till en bra studiemiljö.

Att få lite respekt från samhället och föräldrar i synnerhet vore en dröm, känner mig rätt illa behandlad när jag läser hur många ser på oss lärare... 

Ja, ok, jag förstår din punkt, absolut.
Men ändå. Jag skulle respektera min dotters lärare mycket mer om de faktiskt ägnade såg åt UNDERVISNING istf UNDERHÅLLNING.
Väldigt många lågstadielärare har gett upp att undervisa hur man SKRIVER, därför att BARN inte tycker att det är ROLIGT.
Då tappar jag respekt omedelbart.
När man läser veckobrevet där det står alltid att BARNEN har varit så DUKTIGA att SAMARBETA, då tappar jag respekt.
Verkar aldrig finnas något INNEHÅLL. Nu kanske du försöker UNDERVISA, men det har blivit svårt att hitta lärare som faktiskt gör det. Man har förstört skolan genom att sänka kraven år efter år. 

Har en pojke som började förskolan (0:an) i en central skola i Göteborg. Skillnaden mellan dagis och förskolan är enorm:

-Stort intag från utsatta förorter! Regler från utsatta förorter dvs gatans lag, etableras i de centrala skolorna och barnen från centrum känner inte igen sig. De måste då utveckla ett överlevnadsbeteende redan i 0:an, eftersom de äldre barnen bestämmer. Klimatet går från mysigt och oskyldigt på dagis till att behöva försvara sig mot stökiga barn med föräldrar som inte är delaktiga i samhället, eller barn till föräldrar som inte är engagerade. Barnen i centrum står för den normaliserande effekten som samhället i förorterna inte kan ge. Ansvaret för segregationen läggs på lärarna och barnen i de centrala skolorna!

-Går man i 3:an och har slitna jeans med 10 hål i, keps inomhus, ovårdade kläder, stökigt beteende, säger emot lärarna, respektlöshet mot äldre, skriker i korridorerna, springer i trapporna, svär, slåss på" låtsas". Vad beror det på? Föräldrarna!!! Någon köper kläderna och kepsen. Säger man emot lärarna gör man det även hemma! Springer man i trapporna och är stökig i skolan, har man antagligen inte lärt sig hemma i tidigare åldrar.

-Stor skillnad mellan fritidspersonal och lärare! Fritidspedagogerna går med palestinasjal, långt hårdrockshår, hängande byxor så att kalsongerna syns, munkjacka med luva, hängande kedja i byxorna, och är allmänt slappa och ej engagerade. Hur skall då barnen komma till skolan välvårdade och fint klädda, när personalen ser ut som att det kommer från en hiphop-video? Däremot är lärarna mycket duktiga och professionella. Andra yrkesgrupper har en viss klädkod så att fokus hamnar på deras tjänster och roll, ej på deras kläder. På samma sätt borde skolan ha en viss nivå där lärarna är förebilder.

-En sexåring skall inte ens komma på tanken att säga att matematik är tråkigt! De kommer från barnen som inte får uppmärksamhet hemma eller stimulans till studier. De förstör för de andra barnen, eftersom de etablerar en norm där matte är tråkigt. Det blir häftigt att säga att matte är tråkigt! Gatans lag redan i  0:an!   

Det här är en aspekt som är viktig att komma ihåg. I och med skolpengen så är skolorna idag ekonomiskt beroende av att föräldrar väljer att ha sina barn på deras skola, och även om tanken var god så har det lett till problem som annars kanske inte varit lika utbredda (betygsinflation, segregering, stora kvalitetsskillnader skolor emellan, etc.).

Det är därför jag är för nolltolerans av våldsamma lekar i både förskola och skola. Det är alldeles för svårt att kunna skilja de två åt och det går lätt över gränsen.

Och även om de säger att det är skojbråk så är det inte säkert att alla inblandade upplever det så. Grupptryck är starkt. Vi tolererar inte heller skojbråk på vår skola.

Det låter såååå hemskt det kan vara. Och jag som klagade på min dotters flumklass.
 Jag beklagar sorgen. Och Sverige kallas för ett demokratiskt land. När barnen inte alls har samma chans att utvecklas från start... hårdrockshår hos pedagoger... :( :(