Bemsan

Äldre 14 Jan 15:17

58 svar

När blir "pappas kompis" flickvän?

Jag träffade i somras mitt livs kärlek. Han har tre barn från två tidigare äktenskap. Jag var nog rätt naiv när jag trodde att allt skulle vara så enkelt eftersom vi har det så bra tillsammans.
Nu börjar verkligheten komma ikapp, och det är inte längre så rosenskimrande som man kanske trodde det skulle vara. Ena Bion har inga som helst problem med att jag träffar barnen medans den andra bion tycker att jag träffar dem för mycket.
Jag träffade barnen i oktober första gången, och blev då introducerad som "pappas kompis". Jag träffar barnen ungefär en-två ggr under den veckan dem bor hos honom. Nyårsafton sov jag även över, då i gästrummet i källaren. Jag är fortfarande "pappas kompis", vilket betyder att vi inte rör vid varandra, pussas eller kramas inför barnen. en kram när jag kommer och en när jag går.
i min värld börjar det bli ett grovt hyckleri, barnen börjar förstå och dem frågar ofta varför dem träffar mig så ofa etc. som om de ber efter en bekräftelse på vad dem misstänker.
Hur länge har ni väntat med att berätta för barnen om ert förhållande?

Nöjd man

Äldre 3 Feb 14:52

#41

Bemsan skrev 2014-02-03 14:40:36 följande:

Hade ett långt samtal med min kille i helgen, gjorde klart för honom att jag inte tänker sova över fler gånger innan jag kan sova i hans säng med honom (och eventuella bonusar), men inget mer sova i gästrummet.
Det förstod han, men han säger hela tiden att han inte vill stressa fram med barnen. Det har jag all förståelse för! Jag är helt på det klara med att det kan ta några månader innan jag kan sova över, men varför inte låta barnen känna mig som den jag är - pappas flickvän?!
Han säger att han vill bespara barnen från funderingar som ; "är hon vår nya mamma?" "ska ni flytta ihop?" "ska ni skaffa barn?". I mina tankar kommer vi att få dem frågorna oavsett när vi berättar, så varför hålla på och ljuga för dem?? är det inte bättre att bespara dem från de tankar och funderingar som finns nu, där dem inte får några svar och istället ta dem andra frågorna i en dialog till barnen, och besvara dem så bra som vi kan.

Jag vet att jag inte har egna barn, är dock utbildad att arbeta med barn inom KBT, och ljust då att prata tankar och känslor. är jag helt ute å cyklar??

Jag hade lagt benen på ryggen för längesedan om det inte var för att jag älskar denna man nåt så fruktansvärt mycket! (jo, ibland är det faktiskt fruktansvärt att älska någon så mycket)...

Med din utbildning borde du kunna prata mer med honom om det här. Få honom att förstå att han vinner inget att dra ut på att presentera dig om det inte är så att han är osäker på ert förhållande.

Låter som att det är något med hans ex att göra. Antingen så har hon sagt att han inte får ta in en ny tjej eller så vågar/vill han inte. Tycker du ska pressa lite för att få veta var han står.

Aiyana

Äldre 3 Feb 15:00

#42

Är du säker på att det inte är er relation han är osäker på?

Jag tycker det verkar märkligt att ni ska tassa så på tå och hyckla efter att du känt hans barn i 4 månader. Det känns som det är något här som det inte står rätt till med. Är han riktigt kär i dig så ska det väl inte vara så svårt och komplicerat?

Haskel

Äldre 3 Feb 15:13

#43

Bemsan skrev 2014-02-03 14:40:36 följande:

Hade ett långt samtal med min kille i helgen, gjorde klart för honom att jag inte tänker sova över fler gånger innan jag kan sova i hans säng med honom (och eventuella bonusar), men inget mer sova i gästrummet.
Det förstod han, men han säger hela tiden att han inte vill stressa fram med barnen. Det har jag all förståelse för! Jag är helt på det klara med att det kan ta några månader innan jag kan sova över, men varför inte låta barnen känna mig som den jag är - pappas flickvän?!
Han säger att han vill bespara barnen från funderingar som ; "är hon vår nya mamma?" "ska ni flytta ihop?" "ska ni skaffa barn?". I mina tankar kommer vi att få dem frågorna oavsett när vi berättar, så varför hålla på och ljuga för dem?? är det inte bättre att bespara dem från de tankar och funderingar som finns nu, där dem inte får några svar och istället ta dem andra frågorna i en dialog till barnen, och besvara dem så bra som vi kan.

Jag vet att jag inte har egna barn, är dock utbildad att arbeta med barn inom KBT, och ljust då att prata tankar och känslor. är jag helt ute å cyklar??

Jag hade lagt benen på ryggen för längesedan om det inte var för att jag älskar denna man nåt så fruktansvärt mycket! (jo, ibland är det faktiskt fruktansvärt att älska någon så mycket)...

Jag berättade för mina barn (då 5,4 och 2år) precis innan de skulle träffa min nya. Min nya var inte heller för mig så mycket annat än "pappas kompis", då hon var väldigt mycket äldre än jag. Vi umgicks, pratade, kramades och hade sex, för att vi trivdes med det. Varken hon eller jag trodde på något "seriöst förhållande". Jag presenterade henne bara som en "god vän som kanske skulle bli pappas flickvän". Detta tyckte ungarna var helt naturligt, och pussas kramas, dela säng var inget konstigt. Vi var däremot noga med att "min vän" inte tog någon mammaroll/föräldraroll. Just för att hon "bara" skulle vara en vän till barnen också. Om det tog slut mellan skulle det inte bli ytterligare en "separation" för barnen.
Var ärliga för barnen, de förstår att inte enbart mamman och pappor pussas. Utan även de som kanske ska bli mamma och pappa/man och hustru så småningom.

Anonym (hmm)

Äldre 3 Feb 15:39

#44

Pappan vill vänta med att berätta för barnen. Vilket anledningen än är så tycker jag att det ska respekteras. Att "pressa" honom till något han inte vill anser jag är helt fel. Varför ska han övertalas till det? Sen kan det ju också vara som nån annan skrev, han kanske inte är helt säker på förhållandet än.

Anonym (mian)

Äldre 3 Feb 20:19

#45

Bemsan skrev 2014-02-03 14:40:36 följande:

Hade ett långt samtal med min kille i helgen, gjorde klart för honom att jag inte tänker sova över fler gånger innan jag kan sova i hans säng med honom (och eventuella bonusar), men inget mer sova i gästrummet.

Det förstod han, men han säger hela tiden att han inte vill stressa fram med barnen. Det har jag all förståelse för! Jag är helt på det klara med att det kan ta några månader innan jag kan sova över, men varför inte låta barnen känna mig som den jag är - pappas flickvän?!

Han säger att han vill bespara barnen från funderingar som ; "är hon vår nya mamma?" "ska ni flytta ihop?" "ska ni skaffa barn?". I mina tankar kommer vi att få dem frågorna oavsett när vi berättar, så varför hålla på och ljuga för dem?? är det inte bättre att bespara dem från de tankar och funderingar som finns nu, där dem inte får några svar och istället ta dem andra frågorna i en dialog till barnen, och besvara dem så bra som vi kan.

Jag vet att jag inte har egna barn, är dock utbildad att arbeta med barn inom KBT, och ljust då att prata tankar och känslor. är jag helt ute å cyklar??

Jag hade lagt benen på ryggen för längesedan om det inte var för att jag älskar denna man nåt så fruktansvärt mycket! (jo, ibland är det faktiskt fruktansvärt att älska någon så mycket)...

Jag förstår inte. Han kommer inte bespara dem några funderingar, och vad är det som är så farligt med de funderingarna?! Jag tror han vill bespara sig själv att svara på funderingar. Antingen för att han inte vet var han står eller för att han gör det svårare än det är. Det är bara att svara som det är, men kan han svara på frågorna inför dig och sig själv? En mamma har de redan så det är väl inte så svårt, och ni har kanske inte kommit så långt i era övriga planer men det är väl helt okej att säga som det är. Låt dom ställa frågor och svara så enkelt som möjligt och låt dem ställa fler frågor när de känner för det.

Sen finns det en risk att de pratar med sin mamma istället och att hon får frågorna och oron. Hur tänker han om det?

Bemsan

Äldre 3 Feb 20:27

#46

Nöjd man skrev 2014-02-03 14:52:11 följande:

Med din utbildning borde du kunna prata mer med honom om det här. Få honom att förstå att han vinner inget att dra ut på att presentera dig om det inte är så att han är osäker på ert förhållande.

Låter som att det är något med hans ex att göra. Antingen så har hon sagt att han inte får ta in en ny tjej eller så vågar/vill han inte. Tycker du ska pressa lite för att få veta var han står.

tro mig, jag har försökt. men det är som att han har låst sig, han lyssnar på vad jag säger men inget får honom att tänka om för ens en sekund.
har själv varit inne på ex spåret. hans fru flyttade ihop med sin nya för några månader sedan, jag vet att han tyckte att det var alldeles för snabbt, nu verkar det som att dem kanske skall dela på sig. jag förstår på sätt å vis att han kanske vill göra "mer rätt" än henne, men det går ju ut över tre små barn som inte riktigt förstår varför pappa umgås med sin "kompis" så mycket!?

Anonym (hmm)

Äldre 3 Feb 20:49

#47

Bemsan skrev 2014-02-03 20:27:13 följande:

tro mig, jag har försökt. men det är som att han har låst sig, han lyssnar på vad jag säger men inget får honom att tänka om för ens en sekund.
har själv varit inne på ex spåret. hans fru flyttade ihop med sin nya för några månader sedan, jag vet att han tyckte att det var alldeles för snabbt, nu verkar det som att dem kanske skall dela på sig. jag förstår på sätt å vis att han kanske vill göra "mer rätt" än henne, men det går ju ut över tre små barn som inte riktigt förstår varför pappa umgås med sin "kompis" så mycket!?

Går ut över tre små barn? Så det är barnen du tänker på? Jag tycker du ska överlåta åt din pojkvän att bestämma om det som gäller hans barn. Han har ju sagt att han vill ta det lugnt. Varför ska det då stressas på?

Bemsan

Äldre 3 Feb 22:09

#48

Anonym (hmm) skrev 2014-02-03 20:49:41 följande:

Går ut över tre små barn? Så det är barnen du tänker på? Jag tycker du ska överlåta åt din pojkvän att bestämma om det som gäller hans barn. Han har ju sagt att han vill ta det lugnt. Varför ska det då stressas på?

ja, det är faktiskt barnen jag tänker på! varje gång vi ses bubblar dem av frågor gällande mig och deras pappa. "varför träffar vi dig så ofta?" "du var ju här igår, kommer du idag också?" jag vet att det inte är som att dem inte vill ha mig där, för dem pratar ofta om mig och frågar sin pappa om inte jag kan komma över å sånt.
jag tycker faktiskt att det är synd om dem att behöva gå i denna ovissheten och att vi faktiskt ljuger dem rätt upp i ansiktet. Vi skall på semester ihop, pappan och jag, men vad vi säger till barnen är att pappa ska åka på semester.
jag menar inte att stressa på, mitt umgänge med dem skulle inte förändras, bara att vi är raka och ärliga mot dem. tror att det kan föda agg och ledsamheter om dem kommer på att vi ljugit för dem och det hjälper inte någons relation på sikt... men det är ju bara vad jag tänker..

Anonym (Urk..)

Äldre 3 Feb 22:27

#49

Dra direkt! Även om han skulle vara seriös med dig och ni flyttar ihop så kommer livet bli ett rent HELVETE !!!

Anonym (hmm)

Äldre 3 Feb 22:35

#50

Bemsan skrev 2014-02-03 22:09:17 följande:

ja, det är faktiskt barnen jag tänker på! varje gång vi ses bubblar dem av frågor gällande mig och deras pappa. "varför träffar vi dig så ofta?" "du var ju här igår, kommer du idag också?" jag vet att det inte är som att dem inte vill ha mig där, för dem pratar ofta om mig och frågar sin pappa om inte jag kan komma över å sånt.
jag tycker faktiskt att det är synd om dem att behöva gå i denna ovissheten och att vi faktiskt ljuger dem rätt upp i ansiktet. Vi skall på semester ihop, pappan och jag, men vad vi säger till barnen är att pappa ska åka på semester.
jag menar inte att stressa på, mitt umgänge med dem skulle inte förändras, bara att vi är raka och ärliga mot dem. tror att det kan föda agg och ledsamheter om dem kommer på att vi ljugit för dem och det hjälper inte någons relation på sikt... men det är ju bara vad jag tänker..

Jag tycker att du dramatisera upp det här med att "det är synd om barnen" och att "vi står och ljuger dem rakt upp i ansiktet", och att de går i "ovisshet". Den typ av frågor som barnen ställer är fullständigt normala.Jag har själv varit i liknande situation där barnen undrade ungefär samma saker, också om vi älskade varandra, och om vi skulle gifta oss. Så det är säkert inte ovanligt med sådana frågor. Jag tror heller inte att det kommer att föda nåt agg från deras sida, när de kommit på att ni "ljugit".

Det jag tycker du ska göra är att överlåta till deras far att berätta när han tycker det är lämpligt, utan att du ska puscha på honom. Du har ju varit på honom om detta utan framgång, så jag förstår inte varför du ska vara så drivande i den här frågan? Vad gör det om han vill att barnen ska se dig som pappas kompis tills han tycker att tiden är mogen för nåt annat?? Huvudsaken är väl att du vet att du är mer än så?

Lillusen

Äldre 3 Feb 23:45

#51

Jag tycker som så att om man ska introducera en ny partner för barnen så ska man vara ärlig vilket slags förhållande man har till varandra. Att ljuga så lång tid tror jag snarare kan skada relationen.

Barn är inte dumma, det fattar att föräldern ljuger

Anonym (hmm)

Äldre 4 Feb 00:07

#52

Lillusen skrev 2014-02-03 23:45:46 följande:

Jag tycker som så att om man ska introducera en ny partner för barnen så ska man vara ärlig vilket slags förhållande man har till varandra. Att ljuga så lång tid tror jag snarare kan skada relationen.

Barn är inte dumma, det fattar att föräldern ljuger

Då tror jag att det mer kan skada relationen om ts ska driva fram något som pappan inte känner sig bekväm med. Det måste väl ändå vara han som utan påtryckning ska ta det steget?

Lillusen

Äldre 4 Feb 00:15

#53

Anonym (hmm) skrev 2014-02-04 00:07:54 följande:

Då tror jag att det mer kan skada relationen om ts ska driva fram något som pappan inte känner sig bekväm med. Det måste väl ändå vara han som utan påtryckning ska ta det steget?

Det finns en väg till..... TS väntar med att träffa barnen tills han tror att dom är redo. Jag tycker att det är helt rätt att TS säger att det inte känns bra att gå bakom ryggen på barnen på det här sättet.

Pappan är förälder till barnen, men TS har rätt att ha en åsikt om sin egen roll i det hela.

Anonym (hmm)

Äldre 4 Feb 01:05

#54

Lillusen skrev 2014-02-04 00:15:05 följande:

Det finns en väg till..... TS väntar med att träffa barnen tills han tror att dom är redo. Jag tycker att det är helt rätt att TS säger att det inte känns bra att gå bakom ryggen på barnen på det här sättet.

Pappan är förälder till barnen, men TS har rätt att ha en åsikt om sin egen roll i det hela.

Visst har hon rätt till sin åsikt. Självklart! Men eftersom det är han som är barnens förälder, så anser jag inte att det är ts som ska bestämma när det ska berättas för barnen. Det är väl inget som ts ska tjata sig till? Pappan har ju sagt att han vill ta det lugnt med det, och jag tror knappast att ts månar mer om dessa barn än vad deras far gör. Han har ju tre barn från två tidigare äktenskap, och förhållandet med ts är ganska färskt. Då är det nog klokt att inte ha för brådis.

Anonym (mian)

Äldre 4 Feb 09:46

#55

Anonym (hmm) skrev 2014-02-04 01:05:36 följande:

Visst har hon rätt till sin åsikt. Självklart! Men eftersom det är han som är barnens förälder, så anser jag inte att det är ts som ska bestämma när det ska berättas för barnen. Det är väl inget som ts ska tjata sig till? Pappan har ju sagt att han vill ta det lugnt med det, och jag tror knappast att ts månar mer om dessa barn än vad deras far gör. Han har ju tre barn från två tidigare äktenskap, och förhållandet med ts är ganska färskt. Då är det nog klokt att inte ha för brådis.

Utifrån den logiken skulle jag inte sitta barnvakt åt hans barn heller. Då riskerar ts själv att ljuga för att "inte pusha" mannen om barnen skulle börja ställa frågor till henne. Ts ska inte heller pushas att göra något som inte passar hennes synsätt. Bättre att ta ett rejält steg bakåt tills deras respektive synsätt stämmer bättre överens.

Anonym (hmm)

Äldre 4 Feb 10:14

#56

Jag tycker att det skulle oroa ts mer att varken hennes kille eller hans fru har haft bråttom med att skicka in några skilsmässopapper. Så de är ju faktiskt fortfarande gifta. Nu hade han väl visserligen beställt hem personbevis, så hon hoppas att de snart blir ivägskickade..

"Min kille har väldigt olika relationer till sina två ex. Relationen till den första frun handlar verkligen bara om barnen, hur saker skall fixas och sånt. Relationen till nuvarande frun (ja, dem är faktiskt fortfarande gifta) är en hel annan. han går nästan alltid ut ur rummet när hon ringer och dem träffas för fika vid överlämningar."

Så enligt mig finns det saker som är viktigare än att barnen får reda på att ts är mer än pappas kompis. .

Anonym (Hihi)

Äldre 20 Jun 10:39

#57

Min sambos ena pojke gjorde det hela lätt, på ett möte i skolan och frågan om hemsituationen kom upp så va de bara så enkelt att pappa har en tjej.

Lika självklart som nånting annat.

Anonym (happ)

Äldre 13 Jul 13:03

#58

han har tre barn med två olika kvinnor..? redan där borde du ha avstått med att inleda något med den mannen

För allt guld i världen skaffa inte ytterligare ett barn

När blir "pappas kompis" flickvän?

INNEHÅLL