hur hade ni reagerat?

Du menar att han är en falsk människa? Antingen mot dig eller mot sitt barn, då han spelar en annan roll varannan vecka.

Man ska sluta att ursäkta människor som gör elaka saker, det finns många som har dåligt samvete eller har haft vissa uppväxter utan att bete sig dåligt.

Du älskar honom ja, men älskar han dig, tyder hans handlingar på att han gör det? Han kanske älskar dig på deltid? Räcker det?

Sen är det konstigt att din man har en tjurig unge om han själv är tjurig, vissa saker går i arv eller så tar ungarna efter förälderns beteende.

Som vanligt är det alltså föräldern som är det stora problemet, inte bonusungarna eller bonusföräldrarna.

Så här är det om jag får tänka efter sålänge som jag varit med så har det varit så att biomamman vill styra när var o hur min man ska ha bonus hos sig. Det har varit vårdnadstvist o många möten på familjerätten. Vi har trots ett avtal inte haft något barn att hämta vid vissa tillfällen. Biomamman är slipad hon vet vad hon ska göra o säga för omgivningen o barnet. Min man har vid vissa tillfällen valt att bråka tillbaka (sätta ner foten) men för det mesta har biomamman fått kört sitt race. Jag har stått bredvid o gått i taket. Att stå bredvid o se när katten leker med råttan trots att råttan har 100% rätt att bara avsluta leken utan att göra detta är frustrerande.

Min man har valt att låta biomamman köra över oss och göra på sitt sätt för att lugna ner situationen. Vi har vid flertal tillfällen kommit för sent, åkt i onödan, missat saker pga att biomamman krånglar vid bytesdagen.

Under alla dessa år så har min man samtidigt kompenserat sitt barn. Barnet har alltid varit sin mamma lojal. Pratar aldrig om sin mamma o sig själv hos mamma med oss.

Kort o gott då bonus ej sett eller hört att mamman ligger bakom barndomens "krig" så ligger skulden hos pappa o mig. Pappa kompenserar och går på tå.

Min man vill ha lugn o ro och det får man bara genom att göra som bonus och dennes mamma vill.

Ni som haft liknande scenarie vet vad jag pratar om. Oftast har männen inte så mkt val det är att välja på allt eller inget.

Själv känner jag att barnet under denna resa blivit kung.

Säger jag till så tjuras det och min man blir stressad o tjurar också alternativ att ungen hånler o gör 100 ggr värre för att markera att det är hen som bestämmer.

Häromdagen så sa jag ifrån bonus gjorde värre jag sa inget. Jag sa sen till min man att ska bonus göra sådär då följer jag inte med.

Min man sa till bonus (jag svimmade nästan) bonus tjurar och svarar inte.

Min man frågar bonus om hen har hört vad min man har sagt och bonus blänger och säger tjurigt ja.

Kollar sen på mig.

Jag vet att jag har fått skulden för det som varit o jag vet att jag enligt bonus inte ska lägga mig i.

Men om jag visade alla brev sms o mail o berättade sanningen så skulle det vara mitt fel. Ungen är så färgad.

Jag har nu börjat med samma som bonus jag är tyst.

Tillhör jag inte dennes familj så tillhör denne inte min.

Istället för att bli arg ledsen o besviken o vilja prata ut så är jag bara tyst.

Det innebär att jag inte tänker o ska känna eller ha något ansvar över varken rena kläder tider skjutsningar.

Känns ganska skönt.

Efter sista dispyten med min man så valde jag att agera med tystnad. Han har gång på gång frågat om jag slutat älska honom han är Kramig och undrar var det är.

Jag har sagt att vi är som två läger jag vill bli ett. Han har lovar att skärpa sig.

Oj vilket hoppigt o rörigt inlägg detta blev men jag hoppas att ni hänger med lite i alla fall

Vad handlade det här om?

"Häromdagen så sa jag ifrån bonus gjorde värre jag sa inget. Jag sa sen till min man att ska bonus göra sådär då följer jag inte med.
Min man sa till bonus (jag svimmade nästan) bonus tjurar och svarar inte.
Min man frågar bonus om hen har hört vad min man har sagt och bonus blänger och säger tjurigt ja. Kollar sen på mig."

Vill inte gå in på detaljer vilket kan försvåra när man ska förklara.

Kan bara säga att situationen kan göra att alla blir drabbade om bonus inte gjorde på annat sätt.

Det var synd, själv tycker jag att det blir mycket lättare att se hela bilden om man får inblick i vad det handlar om och vad det är i dynamiken mellan er som inte fungerar. 

Usch jag förstår tyvärr vad du talar om, ingen rolig situation för varken dig eller pappan eller barnet.

Jag har ingen patentlösning men tror att ni skulle ha nytta av att prata mer. Gemensamma samtal om hushållsregler och att mannen satsar på att förbättra kommunikationen med barnet i andra frågor. Och att han står för det han tycker när han pratar med både dig och barnet. Inte gör dig till "skurk" i barnets ögon.

Ren rappakalja. Ts, har du det svårt med språket?

Antingen skriver du rakt ut vad som händer. Eller så berättar du vad konflikten handlar om. Annars kan ju ingen förstå vad som händer hos er ens. Skärpning.

Jag behöver inte skriva mer exempel.

Jag har förklarat gång på gång att bonus är kung hos mamman o pappan o att hen behandlar omgivningen respektlös när omgivning inte tycker som hen.

Jag behöver inte gå in på detaljer så att biomamman eventuellt kanske kan läsa detta o att det blir väsen för det.

Jag har gått på min linje där jag inte gör mer än vad jag vill. Inget krav.

Sen bemöter jag bonus med tystnad om denne bemöter mig med det.

Just nu har detta lett till förbättring. Konstigt nog.

Varför är tillsammans med en man som inte klarar av att ta hand om och uppfostra sitt barn??

Barnet har hamnat mitt i mellan föräldrarnas konflikt och kan inte göra något för att lösa den. Den enda som har makt att förändra något är din man. Sparka på den som förtjänar det hörru.

Du har FEL!

Barnet har inte hamnat i mellan någon konflikt utan spelar på att alltid få som denne vill!!!

Men varför vill bonusbarnet nu plötsligt inte längre ha någon relation med dig?

Det vill den men enbart när jag står på hens sida.

Vet inte om det är tonårsgrej blandat med att bonus mamma jämt påtalat att bonus ej ska lyssna på någon annan än föräldrarna samt att min man framför bonus hållit med o försvarat bonus handlingar

Tror att det från början var en tonårs grej, men när hen inte stötte på motstånd från föräldrarna och du inte fick stöd från pappan, sen var det kört.

Så kan det vara.

Bonus blir inte frågasatt om något.

Kommer o går o ingen frågar om något.

Sorgligt egentligen

Då jag är en person med kontroll och vill planera samt engagera mig o intressera mig så krockar det väldigt med min mans sätt.

Helt plötsligt så får Man reda på att bonus ska till mamman, jaha! Våran vecka.

Kan också vara tvärtom bonus ska vara hos oss 14 dagar vi får reda på det samma dag som hen kommer.

Ingen frågar något.