Idealtypen för otrohet

Jag tror motsatsen, tror på ytlig självsäkerhet som lockar till sig kvinnor, men inre osäkerhet och bekräftelsebehov som gör att man söker sig utanför förhållandet.

Du får nog läsa om min kommentar. Jag ifrågassate ditt resonemang kring att osäkerhet inte kan kopplas till osäkerhet.

Ja, precis det som jag skrev ju. Grundat i en osäker att inte kunna stå vid den familj man valt att skaffa. Eller du tycker det tyder på säkerhet och kaxighet att bedra familj? Feghet kan ha sin grund i osäkerhet. Men följer man ditt resonemang kan personen jag har som exempel inte vara både feg och otrogen.

Vad har lön, sommarstuga och annat med relationen att göra? Tyder ju bara på att er relation är ytlig och mot omvärlden istället för utvecklande relationsmässigt. Din tjej är exakt den typen av tjejer jag är otrogen med. Exakt den typen jag kan locka med att flytta fokus från årliga utlandsresor till personlig utveckling och uppskattning. 

När jag har gjort det får du en bättre tjej i ditt förhållande. Var så god. Alla söker bekräftelse, endast på olika sätt och i olika grad. Jag vet att jag fått tjejer och killar att göra slut, det ångrar jag sällan, ment to be, jag har bara förkortat lidande och en utdragen process. Men i än större utsträckning tror jag att jag istället stärkt förhållanden genom att ge den otrogne ett nytt perspektiv, självförtroende och mål i deras förhållande.

Ska givetvis stå "att otrohet inte kan kopplas till osäkerhet." i andra meningen.

Mycket som ska hinnas med från tanke till skrivande.

Wow vilken hjälte!
Är det så du normaliserar ditt svineri? För svineri är det ju? Både mot din partner och mot kvinnornas partner? Eller varför inte mot kvinnorna som du får att tro att de "utvecklas" när de egentligen blir lockade till att bli ytliga egoister som är beredda att sälja sin egen mamma om de tror att det hjälper deras personliga "utveckling" vilket givetvis gör det enklare för dig.

Men är det inte ett väldigt tomt liv, att aldrig kunna knyta an till något fullt ut, se människor som pjäser som man kan manipulera? visst du får säkert ligga mycket, men ytlig sex ger ju bara så mycket, men sen då? känns det inte tomt mellan egokickarna?

Jo, jag har problem. Eller har framförallt haft. Det jobbar jag med väldigt intensivt. Men jag är inte normal i det avseendet, jag är sjuk. Jag är en beroendeperson.

Men det förtar inte min kunskap om konsekvenserna av mitt och motpartens handlande. För min del är de ganska omfattande tyvärr. 

Jag säljer inte min mamma. Jag är en väldigt rak människa. Jag är inte egoistisk på det viset du menar, jag är i grunden lojal. Många nära vänner som jag alltid ställer upp för. Det är inte av egoism jag är otrogen mot partners. Det är definitivt inte min egoism som får motparten att ta sitt eget, vuxna, beslut. 

Om man är så kategorisk som du är blir det svårt med nyanser och grader i hur det funkar. Om du aldrig varit otrogen själv vet du inte heller vilka konsekvenser det innebär för dig, inte sant? 

Jag kan i alla fall lova dig att sommarstugor eller golfhandikapp inte spelar någon roll för hur trogen ens partner är, det borde du själv inse. Snarare tvärtom, det är exakt den typen av människor som behöver bekräftelse, känna sig duktiga. De flesta är egoistiska i den bemärkelsen jag uppfattar att du menar och avundsjuka på andras framgång. Som de ideligen mäter sig mot. Utnyttjar andra människor för att uppnå sina ytliga mål. Tror att storleken på båten eller bankkontot är ett mått på hur framgångsrik man är som människa. 

Dream on. Självkänsla, äkta sådan, är något helt annat. En annan planet som en säger.

Haha, ja jag vet att det är svårt för kvinnor att erkänna att den charmige och självsäkra drömprinsen kan vara otrogen mot er. Men fortsätt du att stoppa huvudet i sanden och intala dig att det bara är osäkra töntar som är otrogna, det är lugnast så...

Det jag ifrågasätter är att det finns en automatisk koppling mellan osäkerhet och otrohet, det är ju många som hävdar det. Och det i sin tur beror på att man inte vill ta till sig att den trevliga och självsäkra charmknutten som man suktat efter och tror sig fångat kan vara otrogen. Men tillfället gör tjuven och givetvis är det så att den som får många tillfällen till otrohet är mer benägen att falla. Osäkra killar är inte populära och det är inte så lätt för dem att vara otrogna även om de skulle vilja. Och som sagt, de ser konsekvenserna och har mer att förlora än den självsäkre. Elementär psykologi.

Sen kan jag hålla med om att min iakttagelse stämmer bättre på män än kvinnor. Ingen man dissar en osäker kvinna, om hon söker den typen av bekräftelse kan hon få den. Men det tycks som att framgångsrika kvinnor också är mer benägna till otrohet, precis som hos män.

Finns ingen given koppling mellan feghet och osäkerhet. Finns väl inget fegare än de självsäkra och kaxiga som aldrig står för vad de gjort eller inte gjort, de försöker alltid snacka sig ur svårigheter och skyller på andra. Tyvärr lyckas de ofta...

Du har självinsikt iaf, det är det långt ifrån alla som har.

Jag skrev inte att det skulle vara du som sålde din mamma utan tjejerna som du manipulerar att satsa på "personlig utveckling" dvs tänka jag istället  för vi. Bli egoister. Iof tror jag inte det är enbart du som ligger bakom det, du får nog en hel del draghjälp av vårt extrem individualistiska samhälle, lätt att haka på hypen med lite draghjälp

Varför skulle det vara kategoriskt att anse att det är fel att bedra, ljuga, manipulera? Du verkar ju själv anse att det är fel. Sen kan jag iof förstå att människor som pysslar med sånt hellre vill prata gråskalor, omständigheter, etc. Men om man skalar bort skitsnacket och kommer ner till pudelns kärna, så blir det till slut ganska kategoriskt. Är det rätt eller fel att bedra? Är det rätt eller fel att ljuga? Är det rätt eller fel att manipulera människor? Och det behöver man inte ha en högskoleutbildning i etik för att kunna förhålla sig till.

Sen kan jag hålla med om att människor som inte haft den erfarenheten inte kan sätta sig in in hur man tänker, vad man känner, när man gör så. Men handlingarna i sig svek, lögner och manipulation kan nog de flesta ta ställning till ändå.Man kan även ha väldigt bra förståelse och ändå tycka att det är fel. Bara för att man förstår något behöver det inte betyda att man tycker det är ok. Jag har till exempel ingen aning om vad som rör sig i skallen på pedofiler när de gör som de gör, men jag tycker ändå deras handlingar är vidriga, och även om jag skulle lära mig mer om hur de tänker så skulle jag ändå tycka deras handlingar är vidriga.

Det sista (sommarstugor och golf) håller jag med dig om. Välstånd är ingen garanti för lycka och ytliga människor tenderar att vara egoistiska.

Det beror ju på vad du menar med automatiskt koppling, om du menar precis alla människor till 100% så är svaret förmodligen nej, om du menar generellt sett så är svaret nog ja. Bekräftelsebehov är nog en väldigt viktig faktor i otrohet. Men det betyder givetvis inte att precis alla som har bekräftelsebehov kommer vara otrogna, precis som alla som bär psykopatgener inte behöver bli massmördare.
Men benägenheten finns där och osäkra människor med stort bekräftelsebehov är förmodligen överrepresenterade vad gäller otrohet.

Vad gäller framgång så är du fortfarande inne på att framgång skulle per automatik innebära bättre självkänsla och bättre självförtroende. Jag håller inte med om det, jag skulle snarare vilja påstå att framgången många ggr (inte alltid) beror just på osäkerhet och extrem bekräftelsebehov, där behovet av att hela tiden hävda sig inför andra, bevisa att man duger, bevisa att man är bättre är det som driver människor till framgång. Många framgångsrika människor är väldigt olyckliga trotts sin framgång.

Jag delar inte din definition av "självsäker" helt enkelt. Så du bekräftar egentligen bara precis det jag tycker.

Så man säljer sin mamma för att man utvecklas som människa? Att utvecklas är detsamma som egoism? Oj, så trångsynt!

Att en partner utvecklas är positivt för just deras partner och eventuella barn. Att du får en starkare, gladare och mer energisk partner är ju endast av godo. 

Den egoistiska stackaren i det fallet är ju du, som vill begränsa din partner och stänga in denne i någon slags partnerbubbla som aldrig ska utvecklas. En trasig liten själ som vill kontrollera andra. 

Du är kategorisk för att begreppet "otrohet" är så omfattande. Det går inte att sammanfatta det som du gör. Alla behöver bekräftelse, det är det som är grunden. Är det otrohet att vända ut och in på sig själv på jobbet för att chef och kollegor ska tala om hur duktig man är? Är det otrohet att söka bekräftelse från andra genom att hålla sig i form och bry sig om sitt utseende? 
Om du frågar en kontrollerade person styrd av osäkerhet och svartsjuka är det så.

Som jag skrev tidigare finns det många förhållanden som mår bra av otrohet av skilda slag. Och en väldigt stor del av de som inte håller är redan i en nedförsbacke i samma riktning. Den otrogne får inte det den behöver i förhållandet och kommer över tid att bryta ändå. Det är här bitterheten får fäste, när man känner sig tvingad att stanna i ett förhållande p.g.a. yttre omständigheter som en skev uppfattning av moral, barn och annat  Just dessa felaktiga förhållanden är de med uppslitande bråk, rent hat mot son partner, depressioner och annat. Och du tycker att man ska klänga sig kvar där för att inte skada barnen? Att den vägen skulle vara bättre för någon av de inblandade?

Ett starkt jag ger ett starkt vi. 

 

Att utvecklas per se, är inte fel, att utveckla sin förmåga att bete sig som ett svin mot andra är däremot kanske inte så bra..Det går ju trotts allt att utvecklas som person utan att börja svina mot sin sk nära och kära. Det beror kanske på vilka delar man väljer att utveckla och vad man väljer att utvecklas till. Att generalisera och bara snacka utveckling och skita i att ta med vad det är man utvecklar och vad utvecklingen har för konsekvenser för andra är ju en rätt ett rätt klassisk manipulationsknep. Typ Nisse hade ihjäl Lasse med en gaffel, vaddå det är väl inget fel på gafflar? Nä en gaffel i sig är inte fel, det är snarare vad man använder den till som möjligen är fel.

Det går absolut att sammanfatta otrohet som ett svek, för det är liksom vad det är, ett svek mot sin partner. Vad som däremot inte går att kategoriskt sammanfatta är vilka anledningar varje person anser sig ha till sin otrohet, men det är en helt annan sak. Man kan ha olika anledningar till att man är otrogen men det förtar liksom inte att det fortfarande är ett svek mot sin partner.

Jag har absolut inget emot att min partner utvecklas så länge hon inte utvecklas till ett svin och börjar bete sig som ett svin mot både mig och andra, i så fall får hon gärna fortsätta utvecklas bäst hon vill, men utan mig. Och nej det är inte egoism, det är fullt naturligt, jag kan inte stoppa hennes sk utveckling men jag kan välja om jag vill fortsätta ha ett förhållande med henne eller ej.. Vad som däremot ÄR egoism är att kalla svinaktigt beteende för "utveckling" och förvänta sig att alla andra ska acceptera det, framför allt när man "utvecklas" bakom ryggen på sin partner och inte ger personen någon chans att förhålla sig till "utvecklingen".

Om vi vänder på det, om din egen personliga utveckling är så bra, varför hålla det hemligt för din partner? Vadå det är ju bara utveckling juh, hur fel kan det vara?

Att förhållanden skulle må bra av otrohet beror ju på vem du frågar, frågar du den som är otrogen stämmer det säkert, frågar du personens partner så håller personen förmodligen inte med om det. Och det är väl kanske just det som är anledningen till att man inte gärna vill att det ska komma fram? Självlöner brukar ju ha en förmåga att spricka när sanningen kommer fram.

Att ett starkt jag per automatik skulle leda till ett starkt vi är bara ren narcissism, normalt funtade människor förstår skillnaden mellan jag och vi och tar även med den andres önskemål med i bilden, narcissistiska människor utgår ifrån att alla andra tycker som dem och att det som är bra för dem är bra för alla, det är alltså ett dysfunktionellt (sjukligt) sätt att tänka.

Otrohet är att vända sig utanför förhållandet för att få ett eller flera behov tillfredsställda där partner och familj inte är tillräckliga. Finns de som ljuger om sin hobby för partner och familj. Påstår att de jobbar över för att stjäla en runda på golfbana, köper en massa grejor för gemensamma pengar och döljer det. And so on. De ljuger och sviker. 

Jag tycker exempelvis att du är bitter, trångsynt och ensidig i den här diskussionen. Om vi hade ett förhållande skulle jag söka mig till en diskussionspartner som passade mig bättre utanför förhållandet. Men om jag uppskattade många av dina andra kvaliteter skulle jag antagligen stanna kvar på grund av dessa. Om du försökte hindra mig att uppfylla detta behov skulle vårt förhållande surna över tid och du skulle driva mig från förhållandet. 

Om din slitna, bittra, igenknäppta och trötta partner får tillräckligt med uppskattning gagnar det dig och familjen om hans/hennes välbefinnande ökar. Detta har jag sett massvis med gånger. Det behöver inte nödvändigtvis vara sex. Personligen tar jag mer illa vid mig om det är ett känslomässigt eller intellektuellt utbyte. 

Man undanhåller det för att man tror att partnern mår bättre av att inte veta eller för att man vet att vetskapen skulle för en partner utan självkänsla att gå i taket även för minsta lilla. Två veckors tystnad, upprepade bråk eller vad som för att man tagit en öl med kollegorna och en eller fler av dem är av motsatta könet. Eller att man själv inte inser att det är en stor grej.  

Finns de som ljuger om sin hobby för partner och familj. Påstår att de jobbar över för att stjäla en runda på golfbana, köper en massa grejor för gemensamma pengar och döljer det. And so on. De ljuger och sviker. 

Svartsjuka är ett av de största hoten mot en sund relation. Här är ett område man kan utvecklas på som endast är av godo. 

För den som är otrogen är det absolut ett sätt att få det man inte får hemma det är väl själva syftet med otrohet. För den bedragna är det ett svek, och bevisligen vet den otrogne också att det är ett svek eftersom personen är så mån om att hålla det hemligt för sin partner.

Att jämföra en hobby och otrohet är bara löjligt.

Japp, människor som pysslar med saker det vet är fel tycker ju alltid alla som kritiserar deras beteende är otroligt bittra, medhåll och förståelse smakar ju alltid bäst. Och visst fan vet man att det är fel, annars hade man ju inte behövt hålla det hemligt för sin partner. Men det intressanta i det stycket är att du helt och hållet utgår ifrån vad du vill få ut av ett förhållande, ingenstans där figurerar din partners önskemål. Jag menar är man två om ett förhållande så borde väl rimligtvis båda vara med och sätta gränserna?

Nu är det iof långt ifrån alla som är otrogna för att de inte får uppskattning, vissa är det för att de helt enkelt har personliga problem (som till exempel narcissism). Dessutom brukar även trötta, bittra och slitna människor ha en mun som de kan kommunicera med om de så önskar. Att de hellre väljer otrohet än att prata med sin partner om sina önskemål kan de ju knappast skylla på sin partner. Otrohet är ett val inte en konsekvens.

Jag tror snarare att man undanhåller det för sin partner för att man vet att man kommer få skit för det man gjort samt att man då inte kan fortsätta göra det men skyller det på att ens partner mår bättre av att inte veta. Rationalisering kallas det för.

Ja svartsjuka utan skäl är destruktivt, att vilja veta sanningen om vad ens partner pysslar med bakom ens rygg för att själv kunna avgöra om man vill fortsätta ha ett förhållande med personen är inte svartsjuka utan snarare sunt förnuft. Vem vill leva med en lögnare? Jag tror att ärlighet och kommunikation är ett bättre område att utveckla.

Idealtyper för otrohet? - Enkelt!

Givetvis de som inte älskar sin partner (och därmed inte ens borde vara kvar i ett sådant förhållande).

Det är nästan omöjligt att bemöta dina inlägg, eller åtminstone så jobbigt att det knappt är mödan värt.
Du serverar åsikter som om det vore fakta, och sedan en massa slutledningar utifrån detta. Förövare blir offer och offer blir svartsjuka, jagsvaga skurkar.
Du låter lite som hustrumisshandlaren: titta nu vad du fick mig att göra.

För att förkorta det hela: jag tycker att din inledande "definition" av otrohet är helknasig och verklighetsfrämmande, och med det faller också hela ditt efterföljande resonemang.
Möjligen kan du övertala dig själv att du har rätt, och kanske någon annan med dåligt samvete. Sen är det nog stopp.

Fet ett; Nä, jag säger inte någonstans ever att man inte ska ta hänsyn till sin partner, jag har en annan ingångsvinkel. Där jag menar att det är ta hänsyn till sin partner att inte begränsa denne. 

Fet två; Narcissism innebär en grandios självbild som behöver extra mycket uppskattning. Att få uppskattning och få behov tillgodosedda är alltid grunden till "otrohet", sexuell eller av annan art.

Fet tre; Tror du att det inte föregås av kommunikation? Då har man ett verkligt märkligt förhållande. Klart att man kommunicerar. Tycker du att de människor du kommunicerar ändrar åsikter och beteende i allmänhet? 

Fet fyra; Att inte lita på sin partner och "vilja veta sanningen" är i sig destruktivt och definitionen av svartsjuka. Det sunda förnuftet är att inse att man inte kan kontrollera andra människor och att ingen trivs med att leva med någon som kontrollerar dem. Det möjliga viset att minska risken för att någon är otrogen är att vara stabil, öppen och trygg i sig själv, inte att sätta gränser för sin partner. Förutsett istället att dina intryck av denne innebär att du litar på deras egna gränser. 

Verkar som att du aldrig ljuger? Grattis, du tillhör en på miljarden. Är du ärlig med din partner efter att du kollat dennes telefon också? 

Jag har blivit indragen i liknade resonemang i två trådar nu. En person utan tillit och självförtroende kommer inte att ändra sin åsikt eller sinnevärld i brådrasket, så tack för input. 

Tack för att du försöker dig på det omöjliga. Första stycket har inget med resten att göra. Varje stycke i sig är ett resonemang kring det citerade inlägget. 

Jag missuppfattar antagligen, men du pratar om sex eller romantiska känslor? Det gör inte jag. Jag pratar om alla behov. Det är kanske inte fakta, men vedertagna tankar inom psykologin som terapi baseras på, och har så gjort i runt 200 år. Kolla exempelvis Maslow.

Jag pratar inte om offer, det är din tolkning. Jag anser att alla är offer i en dålig relation. Inkluderat barn och omgivning. Bråk, skuldbeläggning, egoism och annat är inte trevligt för någon. 

Jag påstår inte att det är rätt att ljuga, han frågade varför folk ljuger och jag gav ett par exempel till varför folk ljuger. Jag förespråkar ärlighet. Mot sig själv och andra. Men jag vet att ingen människa är kapabel till fullständig ärlighet, speciellt inte mot sig själv. 

Är du av åsikten att svartsjuka är bra? Eller att det är något som får alla inblandade att må dåligt? 

Gällande kvinnomisshandel är de just kontrollerande, jagsvaga människor som känner sig så svaga att de utgår att partnern sticker om de får chansen. 
Om det fortgår känner offret skuld och självförakt, vilket är anledningen till att de stannar. Generalisering och inga fakta. Det skiljer från fall till fall, men det är basen enligt sammantagen expertis och vad kvinnojourer, socialtjänst etc. jobbar utifrån.