Alltså hjälp.....

Åh lilltjejen.. vad fort det har gått! Hur går allt i småbarnslivet och hennes utveckling när hon är prematur?

Jag går in i v. 39 på söndag!!!!!! Klättrar snart på väggarna. Denna unge vill aldrig lämna livmodern haha. Jag åkte in för minskade fosterrörelser i helgen som var och fick då ett TUL som visade att han var lite större än normalt. Fick därför göra glukosbelastning idag för att utesluta graviddiabetes, men får inte svar förrän nästa vecka. Kan förresten tala om att jag inte fick något kejsarsnitt :( dock fick jag snittkontrakt, vilket innebär att jag får påbörja en vaginal förlossning och få EDA. Om jag upplever stark smärta ändå eller får panik så har jag rätt enligt kontrakt att avbryta och bli snittad, så det känns rätt betryggande ändå. Nu vill jag bara föda och ha min lilla son hos mig.

Åh va spännande! Jo hon har börjat ?säga? oh och ah när man försöker prata med henne, samt hålla upp nacke och även vända sig till sidan! Hon är så duktig lilla gosan! Hon väger 5 kilo nu och är 53 cm, Hahah!

Åh va skönt det ändå, med tanke på hur liten Selma var och hur fort det gick är jag glad att jag födde vaginalt, samt att hon behövde vård och jag kunde vara med henne direkt, men din lille son är väl större än lilla Selma var tänker jag, hehe under förlossningen tänkte jag flera gånger. Skjut mig långsamt det är inte värt det, men det var det..

Hur går det? Är han ute än så taggad!!!

Vill bara ge en liten uppdatering:

I torsdags blev jag uppringd på morgonen av barnmorskan som frågade om jag kunde komma in inom en kvart. Blev jätteorolig då vi vid det senaste samtalet pratade om att jag ville ha ett extra TUL och var orolig över hans storlek. I vecka 37 beräknades han väga 3200g, det är mer än vad jag vägde när jag föddes. 

Jag kom in till henne och hon sa att jag tyvärr inte skulle få något nytt TUL, och istället sa hon att vår son beräknas väga 4,5 kg (!!!!!) i slutet på vecka 40, alltså igår, och därför skulle vi omedelbart göra en hinnsvepning och om den inte var gynnsam så har jag fått en tid för igångsättning nu på måndag den 7e :) Slemmisen har gått varje dag sedan i torsdags och jag har mensvärk men utöver det har det inte hänt någonting så det verkar luta åt igångsättning vilket känns helt okej.

Hoppas ni har det bra :) 

Men åh va spännande!! Väntar med spänning på en uppdatering att han är här!! Snart får du hålla i din lilla prins känslan är obeskrivlig!!

Selma väger ju ungefär nu vid 4 månader som din bebis beräknas väga nu! Shit... igår vände hon sig från mage till rygg! Det går så fort...

Hoppas svepningen gick bra!! Lycka till!! *hjärta hjärta hjärta*

I tisdags den 8/10 kl 12:39 kom vår son till världen. En stor kille på 4258 g och 53 cm! Han var så pass stor att han fastnade i botten på mitt bäcken och fick dras ut med sugklocka. Jag har aldrig känt sådan smärta i hela mitt liv som under utdrivningsskedet och jag bad till gud om att han skulle avrätta mig. Jag skrek och blundade konstant, spydde i omgångar och skrek till sköterskorna att jag dör. Jag skrek på hjälp och hade världens panik. Jag drog i mig så mycket lustgas att jag var helt borta, så min pärla har fått berätta om allt i efterhand. Krystningen tog 1 timma och de smärtsamma värkarna blev helt ineffektiva, säkert pga min panik. Rummet fylldes med runt 10 st läkare, barnmorskor och undersköterskor och en läkare kopplade sugklockan och tillsammans vid varje värk kämpade vi för att få ut honom vilket kändes helt meningslöst. Tårarna sprutade och jag skrek flera gånger och frågade om han levde. Tillslut hördes ett gurglande ljud och det kändes som mitt bäcken sprängdes i tusen bitar, sedan minns jag hur det kändes när benen och fötterna lämnade mitt underliv och sedan lades han upp på min mage. Navelsträngen var för kort för att jag skulle kunna få upp honom på bröstet. Känslan av en varm och kladdig bebis ligger kvar i minnet, fan vad underbart det var. Han var så fin, han ÄR så fin. Jag fick sedan sys i 2 timmar. Hela mellangården sprack, även insidan av underlivet, de inre blygdläpparna och klitoris. Men bara en grad 2 bristning. Han klarade sig utan svullnad på huvudet, fick bara ett litet blåmärke vilket var skönt. Vi fick åka hem i torsdags men fick idag på lördagen läggas in på neo då han tappat rätt mycket vikt och även har fått gulsot, så nu ligger han och solar och ska göra det i 3 dygn. Vi har även fått mål han ska uppnå vid varje amning, han ska ammas 8 ggr varje dag, var tredje timme, och ska vägas före och efter varje tillfälle för att se hur mycket han får i sig. Målet är 80 ml per gång men gärna mer. De tror att anledningen till hans viktnedgång är för att han fått dåligt grepp om mina bröstvårtor, har rätt små sådana och när han börjar suga så släpper han och blir frustrerad och skriker rakt ut. Därför fick jag idag prova amningsnapp och det har funkat perfekt så nu har vi en helnöjd bebis här. Han är helt underbar. Tyst mest hela tiden och bryr sig inte ens när de tar prover på honom, jag älskar mammalivet. Det är en omställning att inte längre prioritera sig själv och att få lite sömn m.m men det är värt varenda sekund. Jag har aldrig känt sådan kärlek tidigare i mitt liv!

Jösses så fin hon är! Riktigt fina ögon. Har hon börjat få en riktig ögonfärg nu? Stanleys ögon är grå än så länge men de lär bli blåa då både jag och hans far har blåa ögon. Och vad fort tiden går alltså, 4 månader redan! Minns det som igår när du skrev att hon var nyfödd.. Här går det också fort, Stanley är redan 17 dagar gammal idag. Han är otroligt stark redan, lyfter på huvudet och håller det uppe länge innan det faller ner igen. Ibland rullar han halvt från mage till sida och om han blir arg och börjar riva sig själv i ansiktet eller så så är det nästan omöjligt att dra bort hans händer för att han är så otroligt stark. Han har passerat sin födelsevikt med råge och väger nu lite över 4500g och har växt 2 cm på dessa 2 veckor. 

Allt funkar bra men han är otroligt gasig och får ont i magen av de, ska nog köpa minifom och testa. Han kan amma i timmar om han får bestämma själv och det blir lite jobbigt på nätterna så jag provade ersättning en gång men det gjorde honom bara värre i magen så nu pumpar jag ut mjölk under dagen och ställer i kylen istället och värmer på det på natten så han blir mätt och somnar om. 

Hur mår du och din kropp nu såhär 4 mån efter förlossningen? Mina skador efter förlossningen börjar äntligen läka och hela mitt underliv ser annorlunda ut. Får en smärre chock varje gång jag ser det, men det har förändrats positivt. Det är mycket snyggare nu haha! Det ser ut som om de har skönhetsopererat mig. :D Och jag har tappat 13 av 17 kg redan, magen drog ihop sig och såg ut som innan förlossningen redan efter 3-4 dagar. Sjukt hur kroppen fungerar!! 

Hur går det med allt?:D min Selma blir 7 månader snart! Helt galet!

Hej :) glömde bort familjeliv lite!

Vad stor hon börjar bli, herregud alltså! Uppdatera mig gärna om de senaste månaderna! :)

Stanley börjar bli stor han med, han blev precis 4 månader gammal och har precis fått börja smaka mat. Han fick 2 små tänder för ett par veckor sedan och kan både rulla och stå (med lite hjälp). Han är en helt sjukt stark kille! Och stor! 7980 g sist vi vägde honom för snart en månad sedan och 67 cm lång.

Vi märker av hans personlighet mer och mer numera, han är verkligen uppmärksamhetssökande. Så fort vi vänder ryggen till så skriker han glatt på ett sätt som för att kalla uppmärksamhet samtidigt som han sparkar och far med hela kroppen. Han är glad och ler och skrattar ständigt! Han har fått mina ögon men allt annat har han fått av sin far. Dvs näsa, läpps, öron, virvel i håret, händer, tår osv. Jag älskar att vara hans mamma, jag hade aldrig någonsin förstått vilken underbar kärlek ens egna barn skulle kunna ge :)

Själv har jag reparerat mig efter förlossningen. Jag har gått ner alla gravidkilon + nästan 5 kilo till, underlivet är helt igen (äntligen) och för en månad sedan vågade vi på oss att ha sex för första gången och det gick prima. Vi är dock överens om att Stanley aldrig kommer att få ett syskon så jag har satt i en spiral. Stanley sover väldigt mycket, förutom när han har språngperioder, och därför är jag rätt utvilad. Numera sover han hela nätter, vi samsover och då sover han på mig så han har nära till tutten men på morgnarna när han sover som djupast lägger jag honom bredvid mig så får han sova där istället så jag kan lägga mig på mage.

Hur går det för er? Kan hon säga något? Kan hon krypa/gå? Hur mår du? Fler ungar på g? Berätta allt!

Åh hej!! Tittade in lite hastigt mitt i natten och blev jätte glad över svar! Haha och helt varm när jag läste om stanley! Oj vilken stor kille ni har! Duktigt av er både med så fin vikt! Selma är fortfarande liiite efter utvecklingmässigt, dock inte så konstigt egentligen eftersom hon är två månader för tidigt född, men idag är hon snart 9 månader 4 tänder har kommit fram vi har därför trappat ner rejält på amningen då hon biter mig hela tiden Hahah, hon är mycket mat som är lika som vi äter!

Hon är 70 cm och väger ca 10 kilo, lilla klumpfisken haha! Hon kryper förfullt rullar runt och står själv ganska länge, hon säger även mamma, pappa och hej Hahah, hon är väldigt känslig och fått så stor personlighet på kort tid, om jag sitter och äter och hon vill smaka eller leka med min mat och får det så blir hon genuint sårad och ledsen, så gulligt med det skär också i hjärtat att hon inte förstår att hon inte kan en korv med bröd eller leka med en köttbit haha!

Hon har ett litet blåsljud på hjärtat som ska bero på att hon är förtidigt född, ductus någonting som inte slutit sig riktigt, dock ingenting som ska vara farligt eller som hon inte kan leva med!

Vi samsover också, men det börjar bli lite farligt då hon kryper runt och rullar omkring bara en tidsfråga innan hon kanske ramlar ur sängen. Det var föresten hennes första olycka här för 2 -3 veckor sen, hon rullade ur soffan..... mitt hjärta stannade och jag var helt säker på att hon slagit ihjäl sig... men hon grät i en minut och sen var sitt vanliga glada jag igen, men jag fick panik och ringde 1177 och grejer, men det var ingen fara, hon fick inte ens ett blåmärke haha...

Jag läkte ändå fort efter förlossningen och vi hade sex ganska fort efter, min mens satte igång när Selma var 7 månader i samband med nedtrappning på amningen och vi kör oskyddat och välkomnar ett syskon så fort det vill sätta sig, haha..

alltså jag mår bra! Jag älskar att vara mamma och Selma är verkligen en så enkelt och snäll bebis! Hon har sovit så gott som hela nätter sen hon var 3-4 månad och jag är utvilad! Hon har till och med premiär sovit hos mormor helt utan problem!

Finns det någon anledning till att ni inte ska fler barn? Förutom att det räcker helt enkelt haha... hur mår du?! Hur mår din sambo/man? Hur tacklar han papparollen?! Så nyfiken! Har tänkt på dig och lilla stanley till och från! Nu börjar det bli dags att byta ut babyskyddet och övergå till en större bilstol och jag bara längtar tills Selma blir större, och ja jag kommer troligtvis ångra det när hon väl är större haha, men jag längtar tills hon kan prata riktigt berätta vad hon vill vad hon funderar på och vad som är fel! Jag ska börja jobba i början på april och maken ska ta över lite pappaledighet innan hon börjar förskolan i augusti! Ska bli så ledsamt, skönt, spännande, fantastiskt och totalt skrämmande haha. Men hon är så stor nu så hon behöver inte riktigt mig på samma sätt! Går minst lika bra med pappa! Är så fantastiskt att se bandet mellan far och dotter... är precis vad jag önskat mig och kunde inte föreställa mig en bättre pappa till Selma! Hoppas du tittar förbi här på familjeliv snart igen och ger en rejält uppdatering! Massa kramar till dig och stanley från mig och Selma!