Parterapi eller är det för sent

Sambon lade om lånen för kedjehuset så att han hade råd att bo kvar samt lösa ut mig. Han säger att han har dejtat några som verkar intressanta men att han saknar mig och vill att jag flyttar tillbaka.
Jag har sagt till honom att jag måste få mera distans till allt och även kunna lära känna nya vänner, han säger då bara att du vill väl bara träffa nya män för spänning. Jag vill bara kunna bestämma själv vad jag vill göra och inte vara beroende av någon annan. Att kasta sig in handlöst i något nytt gör nog bara en ännu mera trasig. Det känns som att jag har blivit krockskadad för resten av livet. 
Min bekant från gymmet var och hälsade på han var mycket glad och sa att jag såg mycket lyckligare ut. 

Mitt x har nu hittat någon ny att flytta ihop med och ringt mig för att beklaga sig på den nya, jag sa att jag inte ville höra men han berättade ändå.
Den nya tjejen är tydligen inte lika ordningsam som jag är utan städar bara när det absolut behövs, hon lagar inte mat utan köper med färdigmat eller vill gå på restaurant. 
Han verkar jämföra mig med den nya och säger att han är besviken.
Jag har inte träffat någon ny då jag inte vill ha någon av de 25 åringar som vill träffa någon i 40 års åldern, jag vill inte vara någons leksak eller ett andrahands val. 

Jag uppfattar att han är desperat och förstår vad som har hänt och vill till varje pris ha mig tillbaka, men varför måste han vara så manipulativ och elak?
Allt går ut på att skuldbelägga mig för hur barnen mår, hur fint vi hade det, att jag lovat att gifta mig, att han minsann hade andra val än mig när vi träffades men valde mig. Att alla hans vänner saknar oss och speciellt mig att vi passade så bra ihop osv.

Nu har det gått en tid sedan jag flyttat och allt flyter på men varför är allt så svårt?
När jag ser tillbaka så tänker jag bara på de fina stunderna och längtar tillbaks, jag tänker inte på alla de dåliga som jag blev behandlad väldigt illa och som gjorde att det hela avslutades.
Varför skuldbelägger jag mig själv och ser mig som en dålig människa?
Är detta resultatet av all det dåliga som hände?

Stackars barnen i allt det här. Du skrev första inlägget i mars, nu är det maj och så mycket hänt. De hänger ju inte med. Tänk på barnen.

Mitt x har nu hittat någon ny att flytta ihop med och ringt mig för att beklaga sig på den nya, jag sa att jag inte ville höra men han berättade ändå.
Den nya tjejen är tydligen inte lika ordningsam som jag är utan städar bara när det absolut behövs, hon lagar inte mat utan köper med färdigmat eller vill gå på restaurant. 
Han verkar jämföra mig med den nya och säger att han är besviken.
Jag har inte träffat någon ny då jag inte vill ha någon av de 25 åringar som vill träffa någon i 40 års åldern, jag vill inte vara någons leksak eller ett andrahands val. 

Stackars barnen i allt det här. Du skrev första inlägget i mars, nu är det maj och så mycket hänt. De hänger ju inte med. Tänk på barnen.