Berättade att jag var otrogen.

Nej, det är inte misstag på samma sätt som när man ligger med någon på efterfesten eftersom vi snackade och planerade. Likväl var det mitt livs största misstag och din definition ser annorlunda ut jämfört med min. 

Jag har alltid älskat min man och jag står fast vid det. 

Jag är en 35 åring kvinna som har varit tillsammans med min man i 15 år, varav 8 år som gift. Tillsammans har vi två barn, 8 år och 11 år. 

Som rubriken, jag har gjort mitt livs största misstag och låg med min arbetskollega en gång och vi hade pratat med varandra i ett par veckor. Saker och ting ledde till ett dåligt ligg. 

Berättade det för min man i söndags och av självklara skäl vill han skiljas. Jag mår förfärligt dåligt av det här och ångrar mig sinnessjukt mycket. Önskar mest av allt att han förlåter mig och att vi tar oss igenom det här tillsammans. Men jag förstår samtidigt att jag kan inte begära det från honom. 

Har jag rätt till att må dåligt? Kan jag förlåta mig? Hur går vi vidare? 

Jag tänker att det börjar bli lite fånigt att skärskåda det jag skrivit härinne och det är ett faktum att jag tycker att jag har gjort mitt livs misstag. Det är så klart helt OK att ni tycker annorlunda. Tror att vi kanske kan lämna det där?

Det är svårt att komma ihåg allting ni skrivit men jag vill betona att det är helt och hållet mitt fel, mitt ansvar och min skuld. Ömsesidig respekt betyder ju att vi båda respekterar varandra men jag har inte visat denna respekt gentemot min man de senaste veckorna. Det är jobbigt att tänka på det. 

Jag får be om ursäkt för att jag inte lämnar ut detaljer kring kollegan eller otroheten. Jag tycker att det räcker gott med att min man vet detta. Jag vill egentligen fokusera på mig och min man, inte arbetskollegan.

Men jag tror inte att jag kommer att skriva något mer i den här tråden. Jag tror att jag kan reflektera och få inputs någon annanstans ifall behovet dyker upp. 

Men jag vill i alla fall tacka er alla för era inputs.