33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra

Har han sagt att han vill bilda familj med dig ts?

när vi började bli seriöst så har jag berättat tankar och önskan att bilda familj med varandra och han har sagt ja att han också vill det,.

det är för ca ett halvår sen han började säga nej till barn och  bilda familj med mig.att han måste fokusera på karriären först.  därefter har jag  försiktigt berättat om tankar att frysa ägg och han har varit väldigt emot idéen. 

min närmaste vän är nu gravid och vi gått på parmiddagar ihop, tankarna börjar komma fram igen och i samband med det tog jag upp frågan igen förra veckan och där kom hans svar som jag tidigare nämnde i början. med hans reaktion väckt de olika scenarier hos mig. 

han har sagt flera gånger att han älskar mig men min barnlängtan är ju där och tiden finns inte för mig att vänta 5år.
ska försöka på närtid nämna förslaget om fertilitetsutredning. Jag hoppas han vill gå med på det och på nåt sätt kompromissa. 

 

Vem ska bekosta infrysningen av ägg?

Jag antar det blir jag som får
stå för kostnaden?

Känns det rättvist tycker du?

Det låter ju bra. Om du vill ha barn så tycker jag att du ska göra upp en tidplan för det och sedan genomföra och så får din kille bestämma om han är med på tåget eller inte. Finns ju flera olika alternativ.  Tex säg att din plan är att börja försöka om ett år.

1) Din kille är helt med på banan. Ni skaffar barn och har ett jämställt föräldraskap.
2) Din kille är med på att skaffa barn men orolig för uppoffringarna och ni delar upp så att han bara tar 3 månader ledigt och du resten.
3) Din kille är inte alls med på banan att bli förälder och du går vidare med att skaffa barn mha insemination. Din kille får då välja om han vill leva med dig och ditt barn men utan att vara förälder eller om han vill gå vidare.

Men om han vet om infrysningen kan det också bli tvärtom. Han kan säga: "du har ju dina ägg infrysta nu, så vad har vi egentligen för brådska?"

Jag förstår inte hur du inte kan förstå, att om TS börjar springa och inseminera sig med en annan mans sperma, så är förhållandet slut? Varför skulle TS' karl vilja bo med henne och ett främmande barn, när han inte ens vill ha egna barn? Han kommer att påverkas starkt negativt av TS' graviditet och hennes barn, om han ska bo under samma tak, vare sig han ska kallas "pappa" eller inte. Och när han inte ens vill göra de uppoffringarna för ett eget barn, så... är utgången given. 

Är du alltid så här orealistiskt?

Nu är ju inte jag TS med jag tycker det är helt rätt att TS står för den kostnaden. Han ska ju inte betala för att hon fryser ägg. Det är ju någon hon bör göra för hennes skull, inte något han bör göra för henne för att hon ska vänta tills han blir redo att bli pappa. Samt för att det inte ska finnas någon fråga om VEMS äggen är och vem som får bestämma vad som händer med dem.

Och då får ju TS välja om hon vill vänta eller inte. Den delen ändras ju inte. De flesta jag känner som fryst in ägg gör det för att ha en back up, en försäkran om att ha bra ägg med deras egna DNA att ta av ifall det skulle bli för sent att få barn naturligt. Det betyder ju inte att de måste vänta tills de är 45 att skaffa barnen.

Gör dom slut kan det ju ändå ta ett par år för TS att hitta någon ny och hamna i en sån fas att de är redo för att bli föräldrar. Då kan det ju vara skönt att veta att äggen finns.

Det är ju hon som vill göra det. Hennes kille har t.o.m. sagt, att han tycker att proceduren är onaturlig.

Dessutom: han har faktiskt ingen skyldighet att skaffa barn med TS. Jag kan förstå männen också i den här allt för vanliga situationen. Det kan inte vara lätt att träffa en 30-plus kvinna som (av förståeliga skäl, men det är ändå inte HANS fel) är desperat efter att skaffa barn. När det kanske till och med märks (säger inte att det är så med TS), att hon i första hand vill ha honom som avelshingst... och inte så mycket annat. 

Då är det nog dags att lämna honom. Annars kommer du att ångra dig resten av ditt liv. Du är 33 år och din biologiska klocka tickar.

Måste ju inte heller handla om att de vill ha en avelshingst och inget annat, utan bara att de är tydliga med vilken typ av förhållande de vill ha och vilka mål de har för framtiden. För många som är 30+ och VILL ha barn fungerar det ju inte att inte kommunicera vilka livsmål man har och aktivt jobba mot dem.

Ett sidospår i tråden men tänkte bara inflika detta med endabarn- det behöver inte alls betyda att det blir helt miserabelt och ensamt utan syskon. Även kusiner kan få fina nära relationer som varar livet ut. vet flera exempel på det. Men såklart så krävs det en del av respektive föräldrar då, att barnen är mycket tillsammans som barn.

Tycker du ska dumpa, vad är det för pucko du umgås med? Klockan tickar, du kan inte vänta i 5 år. Dessutom, vill du verkligen ha barn med en karriärist? Tycker du ska leta efter en familjeorienterad man iställe. Alltblir så mycket lättare om man har samma livsmål och prioriteringar.

Självklart borde hon frysa in sina ägg när hon är 33 och vet om att hon är riktigt kär i just honom, men killen vill vänta. Han är mer än bara en spermadonator/avelshingst, han måste få självförverkliga sig också... Om jag var i TS situation så skulle jag fryst in äggen bakom killens rygg, och sen berättat efteråt vid rätt tillfälle om vad jag har gjort. 

Tycker du ska ge honom 6 mån - 1 år, vill han fortfarande inte så kanske du får säga att det inte funkar.. Det kan vara så att du blir gravid jättelätt om 5 år men du vet ju inte säkert, det kan ju vara så att det tar tid.. speciellt om ni vill ha fler än 1 barn kanske det är bra om ni börjar lite tidigare. 

Jag är inte riktigt i samma situation men är själv 34 , hade två barn innan jag träffade min nuvarande (som också är 3 år yngre) och så har vi ett gemensamt som är 6 månader (ganska oplanerad). Han vill ha fler eftersom det är hans första men vill vänta, han skulle kunna tänka sig att vänta flera år eftersom det skiljer 7 år mellan honom och lillebrorsan och han tyckte det var lagom ålderskillnad men jag är ju inte jätteung så har sagt att jag helst väntar max något år.. så får se hur det blir. Det är ju det med killar att de knappt har någon stress alls med det.. speciellt när de är lite yngre också.

Tycker du kan säga redan nu att du kan vänta något år men inte så mycket längre. Annars får du väl säga att vill inte han så skaffar du barn själv (insemination)? Du kan ju göra det även om ni fortsätter vara tillsammans men chansen är väl ganska stor att han hellre vill att du har barn med honom. 

För det första så skriver jag ju det. Det är upp till killen att välja om han vill stanna eller inte om hon gör det. 

Och för det andra så har jag ett par i min närhet som faktiskt gjort just det. Fast där är det att mannen redan har barn som flyttat hemifrån. Och mannen bestämde sig för att gå (i bra dialog och samföstånd) men ändrade sig och nu har hon ett barn där han är en vuxen utan ansvar som bor i samma hus och det funkar faktiskt väldigt bra. 

Jag har varit i samma sits som killen. En 33-åring friade till mej. Jag var ett flertal år yngre. När vi blev ihop några år tidigare tänkte jag precis i början:
-Vad vill denna fantastiskt attraktiva kvinna med mej - ser hon inte problemet ??
men sedan blev jag så kär i henne och vi hade en så härlig tid ihop att alla sådana tankar var bortblåsta. Frieriet kom som en blixt från klar himmel för mej då vi inte hade snackat nåt om familjebildning e dyl.
Klarade inte att pressa ut ej ett svar omgående så det dröjde 2 dagar innan jag sa nej vilken var fruktansvärt tungt men tyckte inte att jag kunde stå i vägen för det som hon ville med sitt liv och jag var inte redo. 
Att i det läget jiddra om jobb/lön etc hade bara varit patetiskt. Glad att jag inte drog nån sån vals för att försöka ha kakan kvar. Jag var utflyttad ur hennes lgh 2 mån senare.