Forum Kropp & själ Glädje
  • Sommarochsyrener
    Sommar­ochsyr­ener
    109 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Intelligens

    Opassande kategori kanske. Men men. Hur känns det att ha högt IQ? Hur vet ni/ hur visste ni att ni har högt IQ? Vad tycker personer som har högt IQ om personer med lägre? Tycker ni att ni har högre levnadstandard pga högt IQ? Kan ni nämna fördelar som det ger er/ typisk situation där er IQ har gynnat er?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Intelligens
  • Anonym (Manipulerad)
    Anonym (Manip­ulerad­)
    #91
    Citera Visa endast Anmäl

    Orkar inte svara på hela ditt långa inlägg, Pragmatisk. Väljer att tacka för hur du beskriver att du kan tappa respekten för den som faller alltför lättvindigt. Jag är en person som du säkerligen skulle förakta, och jag hade säkerligen blivit golvad av dig tidigare. Det är ju något fint med att du delar med dig av dina tricks till den som du anser förtjänar det, men det låter i mina ögon som om du utvecklats till en väldigt beräknande person genom din intelligens. Får jag fråga om du lägger ner garden någon gång, eller om det har funnits tillfällen då du kommit ur balans? Hur ser du på spontanitet och oberäkneliga personer? 

  • Anonym (gg)
    Anonym (gg)
    #92
    Citera Visa endast Anmäl
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-29 19:07:36 följande:
    Det är snällt av dig att boosta mitt självförtroende. 

    Men jag är ändå närmare det lägre hållet än det övre. 

    Har svårt med mönster. Det som brukar komma på IQ test.

    Matte är lättare fast i så fall skolans matte. Inte IQ test matte med mönster 
    Men matematiska mönster behöver inte vara det enda uttrycket för intelligens. Man kan till exempel ha dyskalkyli men fortfarande ha hög iQ. Men det kanske ska till lite andra tester än de man gör på nätet.
  • Kunniglingvist
    Kunnig­lingvi­st
    #94
    Citera Visa endast Anmäl
    På dagis anmärkte personalen för mina föräldrar att jag lärde mig saker väldigt snabbt. Innan jag skulle börja grundskolan fick jag göra några tester (hos rektorn tror jag?) . Mina föräldrar fick valet om jag skulle börja i andra klass eller hoppa över de första årens läroböcker. Jag ville gå i skola med min bästis Jonas och Mika föräldrar ville inte att jag som är född i slutet på året skulle vara 1.5 år yngre och vara fysiskt efter mina klasskompisar. Så när jag började första klass hade jag tredje årets läroböcker.
     
    Det är väldigt få sätt det beslutet var till min fördel. Det fanns ingen i min klass jag kunde jämföra mig med. Jag har ett svagt minne från 3:an att barn runt om mig kämpade med sina räkneuppgifter, själv minns jag bara att jag var väldigt omotiverad rullade tummarna. Blev ju retad en del för jag var en sån töntig plugghäst så gjorde mitt bästa att inte göra för bra ifrån mig. Jag satt alltid med mina egna grejer. Jag var först ut från varenda prov. Jag gjorde aldrig en enda hemläxa på 9 år och slutade med högsta betyg i alla ämnen utom hemkunskap. Brorsan som är 14 år äldre doktorerade i organisk kemi året samma år jag gick ut 7:an. Jag fick egentligen aldrig någon uppmuntran hemifrån, det var bara antaget att jag skulle följa samma bana som han. Jag kunde aldrig göra något bra, han var alltid redan doktor. 
     
    Det var väl efter jag skrev 1.9 på högskoleprovet i 2:an på gymnasiet som det började tjatas att jag skulle göra ett IQ test. Gjorde det online på mensa, testade max för onlinetest vilket var 126 på den tiden. För att få veta ett mer exakt IQ behövde man testa i person. Det gjorde jag aldrig. Närmaste mensatest man kunde göra då var i Sundsvall 25 mil bort så det blev aldrig av. 

    Det är klart att jag kan se hur mitt IQ har hjälpt mig genom åren. Jag glömmer aldrig något jag sett. Speciellt när det kommer till siffrorkombinationer. Det har också hjälpt mycket ekonomiskt. Men alla människor har fördelar och nackdelar. Jag har alltid haft det svårt socialt, framför allt att känna att jag passar in, att se när någon bryr sig om mig. Svårt att se en meningen med småprat. Svårt att skaffa vänner eller engagera mig i relationer som inte tydligt leder någonstans. D    et är så fel se IQ  som någon form av överlägsenhet. Helt ärligt tål jag inte folk som tycker sig vara mer intellektuell och av den anledningen mer viktig. Den person jag har lärt mig mest av i och om livet är en rullstolsbunden svetsare som inte klarade av grundskolan och pappa som jobbat i järnhandel hela livet. Klokhet och visdom är underskattat.
  • Soryu
    Soryu
    #95
    Citera Visa endast Anmäl
    Kunniglingvist skrev 2022-10-30 20:02:26 följande:
    Det är klart att jag kan se hur mitt IQ har hjälpt mig genom åren. Jag glömmer aldrig något jag sett. Speciellt när det kommer till siffrorkombinationer.
    Att ha den typen av minne är inte en direkt konsekvens av högt IQ. De allra flesta med högt IQ har det inte så. Men jag kan verkligen se hur det kan göra vissa saker i livet lättare!
  • Spucks
    Spucks
    #96
    Citera Visa endast Anmäl
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-29 15:51:46 följande:

    Och nu har jag diskuterat med några av er. Vad tycker ni om mig? Jag är ändå under genomsnitt. Fast inte farligt under och sålänge jag är ambitiös så kan jag nå bättre vardag. Visst tuffare för mig men ändå. Sen kommer jag välja bort ingenjörsutbildningar.  


    Jag tycker inget särskilt om dig, men jag tycker att tråden är konstig. Jag svarade på ditt TS för det låter som nyfikenhet och rätt "neutralt", men ju fler svar du skrev, desto konstigare tycker jag att det blev. Inte minst med detta inlägget här. 

    I alla fall: en IQ-test är en ögonblicksbild och behöver inte betyder särskilt mycket. Tex. kom jag p    å efter mitt test att jag gjorde flera "onödiga" fel. Jag kommer nu bara ihåg en grej (det är nästan 20 år sedan), som var inom kategorin "spatial awareness/reasoning" (vad heter det på svenska?), men kanske de var alla i samma kategori. Enligt testet var jag alltså troligen sämre inom detta området än jag verkligen är, pga av felet jag gjorde (troligen för att jag vet inte om svaren inte var korrekta ändå). Nu fick jag ändå ett bra resultat, men för någon annan kan just detta skicka någon under gränsen.
    Eller min dotter: hon har tv    å gånger gjort tester som även innehåller en sorts IQ test. Första gången vid 13, då var det till en sorts vägledning/utredning. Hon fick ett resultat inom genomsnittet, men vid avslutningssamtalet sa psykologen att egentligen är några av resultaten mycket bättre en resultatet visar, för min dotter är så otrolig långsam. Alltså en del av testerna är ju tidsbegränsade och hon menade att det är imponerande att hon klarade så mycket (alltså inom genomsnittet), med tanke på att hon är extrrem dålig när det gäller tempo. 
    Att hon är l    ångsamt har jag märkt sedan hon var små. Det är inte att hon behöver tänker länge, utan hon är väldig drömmig och agera oftas som om hon vore jämt på valium eller stoned. Bara att greppa pennan, flytta den till rätt ställe på pappret och göra ett kryss tar mycket längre tid för henne än det borde. Så då är ju ett IQ test misvisande, för den visar ett lägre resultat än vad som egentligen är hennes intelligens, för att hon är långsamt i allt runtomkring.
    Det andra testet gjorde hon inom ramen av en antagning till en speciell skola. Hon klagade efter    åt att hon hade en total blackout under en del - inte förvånande för mig, för hon hade alltid extrem ångest inför alla sorters prov, oavsett hur oviktiga eller viktiga de var eller hur bra hon är i området. Det är själva situationen i kombination med sina egna krav på sitt eget presterande som gör att hon får panik. Även då speglade alltså testresultatet inte hennes verkliga potential.


    Och liknande problem finns säkert för m    ånga, och en del av dem hamnar då på en IQ under genomsnittet, fast de egentligen är helt inom genomsnittet. Men de är nervösa, eller har andra problem som min dotters drömmande eller koncentrationssvårigheter, eller är väldig trötta just under testtillfället, osv.
  • Sommarochsyrener
    Sommar­ochsyr­ener
    #97
    Citera Visa endast Anmäl
    Spucks skrev 2022-10-30 21:05:44 följande:
    Jag tycker inget särskilt om dig, men jag tycker att tråden är konstig. Jag svarade på ditt TS för det låter som nyfikenhet och rätt "neutralt", men ju fler svar du skrev, desto konstigare tycker jag att det blev. Inte minst med detta inlägget här. 

    I alla fall: en IQ-test är en ögonblicksbild och behöver inte betyder särskilt mycket. Tex. kom jag på efter mitt test att jag gjorde flera "onödiga" fel. Jag kommer nu bara ihåg en grej (det är nästan 20 år sedan), som var inom kategorin "spatial awareness/reasoning" (vad heter det på svenska?), men kanske de var alla i samma kategori. Enligt testet var jag alltså troligen sämre inom detta området än jag verkligen är, pga av felet jag gjorde (troligen för att jag vet inte om svaren inte var korrekta ändå). Nu fick jag ändå ett bra resultat, men för någon annan kan just detta skicka någon under gränsen.
    Eller min dotter: hon har två gånger gjort tester som även innehåller en sorts IQ test. Första gången vid 13, då var det till en sorts vägledning/utredning. Hon fick ett resultat inom genomsnittet, men vid avslutningssamtalet sa psykologen att egentligen är några av resultaten mycket bättre en resultatet visar, för min dotter är så otrolig långsam. Alltså en del av testerna är ju tidsbegränsade och hon menade att det är imponerande att hon klarade så mycket (alltså inom genomsnittet), med tanke på att hon är extrrem dålig när det gäller tempo. 
    Att hon är långsamt har jag märkt sedan hon var små. Det är inte att hon behöver tänker länge, utan hon är väldig drömmig och agera oftas som om hon vore jämt på valium eller stoned. Bara att greppa pennan, flytta den till rätt ställe på pappret och göra ett kryss tar mycket längre tid för henne än det borde. Så då är ju ett IQ test misvisande, för den visar ett lägre resultat än vad som egentligen är hennes intelligens, för att hon är långsamt i allt runtomkring.
    Det andra testet gjorde hon inom ramen av en antagning till en speciell skola. Hon klagade efteråt att hon hade en total blackout under en del - inte förvånande för mig, för hon hade alltid extrem ångest inför alla sorters prov, oavsett hur oviktiga eller viktiga de var eller hur bra hon är i området. Det är själva situationen i kombination med sina egna krav på sitt eget presterande som gör att hon får panik. Även då speglade alltså testresultatet inte hennes verkliga potential.

    Och liknande problem finns säkert för många, och en del av dem hamnar då på en IQ under genomsnittet, fast de egentligen är helt inom genomsnittet. Men de är nervösa, eller har andra problem som min dotters drömmande eller koncentrationssvårigheter, eller är väldig trötta just under testtillfället, osv.
    Jag känner igen det där. Jag kan ha panik/ ångest som stör mig och att jag är drömmande. Men då har jag också hört att det där är en sorts svaghet och en sorts indikation på lite lägre IQ för att de med högre kan hantera en svår situation bättre samt hålla flera tankar samma gång och ändå prestera bra. Jag slutade därför att skylla på att jag kan få ångest fast jag vet svaret, för jag håller delvis med om att det ligger något i det. Fast på ett sätt inte och på ett sätt jo. 

    Jag tycker inte jag är konstig, och att fråga hur ni tycker om mig är inte heller konstigt. Jag är ju nyfiken på hur de med högre IQ ser mig, och undrar om jag gör bort mig. Och många av mina inlägg har handlat om att framhäva andra perspektiv, så som du gör just nu. 

    Soryu tyckte iaf om mig och han är imponerande och begåvad och jag tror på att det han tycker om mig är ärligt. Visst sa han att jag kan va lite otydlig men det ingår väl att jag inte är så smart och kan formulera mig som smartare. Jag menar vissa av er har en sån vass svenska, pålästa och så precisa.

    och vill man ge konstruktiv kritik får man också kanske vara lite tydligare

    + bear with me I'm just a teenager 
  • Sommarochsyrener
    Sommar­ochsyr­ener
    #99
    Citera Visa endast Anmäl

    Att ha högt IQ handlar om att kunna lösa ett svårt problem och snabbt. Problemet/ situationen kan vara stressig och man kan tänka på flera saker samtidigt. Men har man högt IQ så arbetar man taktiskt kommer fram till lösningen trots att situationen är stressig och man kan tänka på flera olika tankar- för man kan ju hantera det. 

    Så vet om man riktigt kan skylla på att man är drömmande eller får panik. För det gör väl alla? Varför presterar andra ändå bättre? För att de har högre IQ och kan hantera en svår/ stressig situation bättre samt att de är bättre på att hantera flera tankar.

  • Sommarochsyrener
    Sommar­ochsyr­ener
    #100
    Citera Visa endast Anmäl
    Att din dotter får panik av stressade situationer samt av flera tankar samtidigt samt att testet visade genomsnittlig IQ, säger en hel del. Kan inte prestera som de som är mer begåvade helt enkelt.

    Så är jag också. 

    Men något som jag märkt är att det går att träna att hantera jobbiga/ stressiga situationer, särskilt  situationer som tester där människor inte är inblandade, ju mer man gör det. Och visst förbättras resultatet då, men det är inte så att man går upp från genomsnittlig till begåvad direkt. Man kommer ändå att ligga någonstans i det spannet.
  • Soryu
    Soryu
    #101
    Citera Visa endast Anmäl
    Spucks skrev 2022-10-30 21:05:44 följande:
    Text
    Det är ju sant att det finns felkällor när man gör ett begåvningstest. Man kan ju ha en bra eller dålig dag, en bra eller dålig period i livet. Man kan ha ätit och sovit dåligt, eller man kanske genomgår en livskris som gör att man inte kan koncentrera sig till fullo. Man kan också ha prestationsångest i testsituationen vilket då gör det svårare, eller så kan man ha uppmärksamhetsproblem (ADHD) som gör att man inte orkar engagera sig i uppgifterna tillräckligt länge. Så det finns en mängd felkällor, och det gör ju att resultatet på ett begåvningstest inte är någonting som ska tas som ett exakt resultat utan som en fingervisning av ungefär var man ligger.

    I en sådan situation som där Mensa testar, dvs. ett test som man gör på papper i en sal tillsammans med andra människa, övervakat av en psykolog som väl mest ser till att ingen fuskar (och som sedan rättar testet) kan sådana faktorer förmodligen påverka en del. Men sådana test som man använder i skolor och i psykiatrin görs i direkt kontakt med psykologen, och duktiga psykologer kan lägga märke till faktorer som ångest, uppmärksamhetsproblem och annat, och tolka resultaten därefter. Det är inte så sällan som psykologerna på mitt jobb gör en sådan testning av en patient och sen säger att de tror att resultatet inte är riktigt rättvisande på grund av någon försvårande faktor, och den bedömningen blir ju viktig då. I de fallen blir den uppmätta siffran inte särskilt intressant.

    Så ja, det finns felkällor. Samtidigt ska det också sägas att dessa felkällor i de flesta fall har en ganska liten påverkan. Men ett resultat på ett begåvningstest är alltid bara en ungefärlig skattning om var man ligger, så det ska inte tas som en definitiv och precis sanning om var man ligger. 
  • Soryu
    Soryu
    #102
    Citera Visa endast Anmäl
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-31 10:10:52 följande:

    Spryu jag tycker alla läkare ska vara som du.

    Begåvade men också snälla och kan förstå människor känslomässigt. 

    Glad


    Tack!
  • Sommarochsyrener
    Sommar­ochsyr­ener
    #104
    Citera Visa endast Anmäl
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-31 10:55:09 följande:

    Soryu:

    Exakt. Det var så jag också tänkte.

    Visst kan felkällor som ångest och att man haft en dålig dag t.ex. att man sovit dåligt påverka, men endast med liten felmarginal. 

    ADHDs påverkan kan jag inte yttra mig om för att jag kan inte så mycket om ADHD. Och en riktig dålig som man säga påverkar är typ ifall någon nära eller något djupt cjockerande/ sårbart kan påverka för att det verkligen stjäl koncentration och att kunna tänka taktiskt. 



    Soryu:

    Exakt. Det var så jag också tänkte.

    Visst kan felkällor som ångest och att man haft en dålig dag t.ex. att man sovit dåligt påverka, men endast med liten felmarginal. 

    ADHDs påverkan kan jag inte yttra mig om för att jag kan inte så mycket om ADHD. Och en riktig dålig dag som man säga påverkar är typ ifall någon nära dött eller något djupt chockerande/ sårbart kan påverka för att det verkligen stjäl koncentration och att kunna tänka taktiskt. 
  • Sommarochsyrener
    Sommar­ochsyr­ener
    #104
    Citera Visa endast Anmäl

    Soryu:

    Du är bra på svenska och språk pga din IQ. Men är det något du ändå jobbat med, typ läsa mycket? Eller har det bara räckt med att lyssna på folk? Var du också så bra när du var tonåring? Hur gammal är du förresten? Du sa barn o jobb men också flickvän så kanske slutet av 20årsåldern-35 ish eller? Jag är 19. Är dina syskon smarta som dig? Och varför hänger du här? Om du är så smart så kan du ju få mycket roligare gjort, som att bemästra ny sport, nya skills, eller en massa annat (dålig på att komma på många spontana exempel). Tycker inte att du slösar din IQ och tid här?? Är att hänga här din fritid?

  • Soryu
    Soryu
    #105
    Citera Visa endast Anmäl
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-31 13:01:33 följande:

    Soryu:

    Du är bra på svenska och språk pga din IQ. Men är det något du ändå jobbat med, typ läsa mycket? Eller har det bara räckt med att lyssna på folk? Var du också så bra när du var tonåring? Hur gammal är du förresten? Du sa barn o jobb men också flickvän så kanske slutet av 20årsåldern-35 ish eller? Jag är 19. Är dina syskon smarta som dig? Och varför hänger du här? Om du är så smart så kan du ju få mycket roligare gjort, som att bemästra ny sport, nya skills, eller en massa annat (dålig på att komma på många spontana exempel). Tycker inte att du slösar din IQ och tid här?? Är att hänga här din fritid?


    Hehe. Jag är inte helt bekväm med en massa personliga frågor publikt så här (även om man ju är anonym) när det inte gäller trådens ämne, men jag svarar nu ändå. Jag är 40 och jag tror att jag är smartast av mina syskon, men de är också smarta så det är ingen större skillnad.

    Det är ju en bra fråga varför jag hänger här. Jag jobbar en del hemifrån med forskning och då blir det lite avkopplande att gå in på familjeliv och läsa lite. Jag är ju intresserad av andra människor och av relationer och så, så därför tycker jag om att läsa här ibland även om jag tycker att det alldeles för ofta blir en massa tjafs. Men jag tycker ändå att jag lär mig saker om hur andra resonerar kring olika saker med kärleksrelationer, barn och sådant. Då och då får jag lust att skriva någonting, så då gör jag det, och då kan det ta lite tid för då blir jag ju också intresserad av att se om jag får några svar och i så fall svara vidare osv. Men jag ägnar också mycket tid åt mina intressen, så jag tycker inte det känns som slöseri av tid. Vissa lägger massor av tid på Netflix och liknande, det brukar inte jag göra. :)

    Jag läser mycket och har gjort det sedan tonåren, tidigare bara skönlitteratur men nuförtiden huvudsakligen facklitteratur och lite populärvetenskaplig litteratur, så jag har väl utvecklats på det sättet. Som tonåring var jag inte särskilt duktig i skolan och det handlade mycket om att jag hamnade utanför socialt och jag började spela datorspel så mycket att jag ofta skolkade osv. Men sen efter att jag jobbat i något år efter gymnasiet skärpte jag till mig, slutade spela datorspel, fixade 2.0 på högskoleprovet och kom in på läkarutbildningen.
  • Anonym (131)
    Anonym (131)
    #106
    Citera Visa endast Anmäl
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-31 13:01:33 följande:

    Soryu:

    Du är bra på svenska och språk pga din IQ. Men är det något du ändå jobbat med, typ läsa mycket? Eller har det bara räckt med att lyssna på folk? Var du också så bra när du var tonåring? Hur gammal är du förresten? Du sa barn o jobb men också flickvän så kanske slutet av 20årsåldern-35 ish eller? Jag är 19. Är dina syskon smarta som dig? Och varför hänger du här? Om du är så smart så kan du ju få mycket roligare gjort, som att bemästra ny sport, nya skills, eller en massa annat (dålig på att komma på många spontana exempel). Tycker inte att du slösar din IQ och tid här?? Är att hänga här din fritid?


    Alla kan ägna sig åt en ny sport, nya skills och andra intressen! Låt dig aldrig begränsas för att du tror att du inte skulle klara av det pga något som exvis IQ. 

    Om inte annat lär man sig något nytt på kuppen och blir mer allmänbildad. 
  • Sommarochsyrener
    Sommar­ochsyr­ener
    #107
    Citera Visa endast Anmäl
    Soryu skrev 2022-10-31 14:56:51 följande:
    Hehe. Jag är inte helt bekväm med en massa personliga frågor publikt så här (även om man ju är anonym) när det inte gäller trådens ämne, men jag svarar nu ändå. Jag är 40 och jag tror att jag är smartast av mina syskon, men de är också smarta så det är ingen större skillnad.

    Det är ju en bra fråga varför jag hänger här. Jag jobbar en del hemifrån med forskning och då blir det lite avkopplande att gå in på familjeliv och läsa lite. Jag är ju intresserad av andra människor och av relationer och så, så därför tycker jag om att läsa här ibland även om jag tycker att det alldeles för ofta blir en massa tjafs. Men jag tycker ändå att jag lär mig saker om hur andra resonerar kring olika saker med kärleksrelationer, barn och sådant. Då och då får jag lust att skriva någonting, så då gör jag det, och då kan det ta lite tid för då blir jag ju också intresserad av att se om jag får några svar och i så fall svara vidare osv. Men jag ägnar också mycket tid åt mina intressen, så jag tycker inte det känns som slöseri av tid. Vissa lägger massor av tid på Netflix och liknande, det brukar inte jag göra. :)

    Jag läser mycket och har gjort det sedan tonåren, tidigare bara skönlitteratur men nuförtiden huvudsakligen facklitteratur och lite populärvetenskaplig litteratur, så jag har väl utvecklats på det sättet. Som tonåring var jag inte särskilt duktig i skolan och det handlade mycket om att jag hamnade utanför socialt och jag började spela datorspel så mycket att jag ofta skolkade osv. Men sen efter att jag jobbat i något år efter gymnasiet skärpte jag till mig, slutade spela datorspel, fixade 2.0 på högskoleprovet och kom in på läkarutbildningen.
    Åh Soryu!

    Jag behöver också skärpa mig. Jag är en fegis pga min undervikt + att iq. Trots att jag är hyfsat snygg men är man så underviktig som mig så problem. Man har ju hört hur äckliga ens armar ser ut och att att man inte ska ha på på sig kortärmat. En massa skämt om mina armar också. Jag hatar de. Och jag vågar inte ta tag i saker för jag tänker att det inte kommer bli bra. Så använder mig av eskapism metoder för att fly till en annan värld. Jag tycker om tecknade serier. Serier gjorde att man inte satsat tillräckligt. 

    Jag har en jävla ångest. Den fkn äter upp mig. Känns som om jag aldrig kommer bli av med den. Säg till mig finns det medicin för ångest? Om man tappat hår pga ångest kommer det växa tillbaka eller är det kört? Känns som om det är kört för mig.

    Hur många gånger skrev du hp då? Kan du ge mig tips på böcker? Jag vill ha skönlitteratur och helst skriva av svenska författare. 

    Varför hamnade du utanför socialt? Var det för att du var för smart eller blev du mobbad? Låter ju som om du ser hyfsat snygg ut om du har haft flera flickvänner. Och om man är för snygg+snäll+smart+icke töntig+läkare är inte det jobbigt att vara läkare då? Jag menar om man är en drömprins att en tjej smälter är inte det jobbigt att ha sådana ofta?

    Har du glasögon? 
  • Soryu
    Soryu
    #108
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag fick göra högskoleprovet några gånger för jag fick 1.9 först och det räckte inte då. Har inga tips på hur man kan plugga på det. Jag tränade väl på gamla högskoleprov.

    Men det låter som att du mår väldigt dåligt och att du borde söka vård för det. Det är ingen fara med ditt hår, det kommer att växa ut, men den ångest du beskriver och din tendens till undervikt låter inte så bra, och jag tror att du behöver professionell hjälp för det. Mitt råd är att boka en tid till vårdcentralen i första hand och när du får prata med en läkare så bör du berätta precis om hur dåligt du mår och vad som blir svårt för dig. Det finns hjälp att få!

    Nu avslutar mitt deltagande i den här tråden nu för den handlar inte längre om ursprungsämnet. Jag önskar dig lycka till med allt!

  • Anonym (pragmatisk)
    Anonym (pragm­atisk)
    #109
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Manipulerad) skrev 2022-10-30 18:21:47 följande:

    Orkar inte svara på hela ditt långa inlägg, Pragmatisk. Väljer att tacka för hur du beskriver att du kan tappa respekten för den som faller alltför lättvindigt. Jag är en person som du säkerligen skulle förakta, och jag hade säkerligen blivit golvad av dig tidigare. Det är ju något fint med att du delar med dig av dina tricks till den som du anser förtjänar det, men det låter i mina ögon som om du utvecklats till en väldigt beräknande person genom din intelligens. Får jag fråga om du lägger ner garden någon gång, eller om det har funnits tillfällen då du kommit ur balans? Hur ser du på spontanitet och oberäkneliga personer? 


    Jag har vissa trauman från barndomen och har därför svårt att lita på andra. Det är jobbigt att vara utlämnad till föräldrar och styvföräldrar som inte begriper sitt eget bästa ens, och i efterhand inse hur försummad man blivit ibland.

    Min grundläggande cynism har lyfts bort ett par gånger när jag blivit förälskad men i övrigt har jag alltid god koll på andras drivkrafter och sinnesstämning. Det var nödvändigt för att kunna agera så smart som möjligt i min barndom och navigera runt en vuxen som är sociopat och en med alkoholproblem. Det finns bra och dåliga sätt att vara "spontan" på, skulle jag säga.

    Ur balans har jag varit när jag arbetat för mycket och vid ett tillfälle fått en stressjukskrivning, men min hjärna kom med ett starkt belöningssystem och det är osannolikt att jag någonsin kommer att känna behov av droger eller antidepressiva. Nackdelen är att jag verkar uppleva vissa stimuli mycket starkare och mer intensivt än andra människor, i synnerhet under stress, och behöver ta hänsyn till det.

    Jag måste ha en mental sköld på i vardagen, för oangenäma dofter kan knocka mig, fel textilier kan inge mig vämjelse, texturer i mat kan glädja eller förfasa, ljud kan göra mig glad eller mordisk. Egentligen ser jag så mycket kunskap och vetenskaplig magi i minsta grässtrå att jag skulle kunna börja gråta om jag satte mig och bara lät mig själv uppleva det. Jag ser i ett blad kloroplaster, tylakoidmembran, fotosystem, proteinsubenheter, jag visualiserar elektronmoln och orbitaler och kvarkar. Och trillar sedan ut genom alltihop, upp i makroskalan, ut i universum.

    Och jag vet att jag är inget. Allt är viktigt och ingenting är viktigt på samma gång.
    Är det den yttersta dumheten att tro att man kan skapa någonting av värde som gör någon skillnad på en större skala? Men om man inte tror det, varför ens gå ur sängen? Vi är alla obotligt löjliga i vår strävan.

    Men motivation och mänskliga drivkrafter är ändå något av det mest fascinerande jag vet.
Svara i tråden
Svar på tråden Intelligens

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies