• Anonym (Filosofen)

    Mår vi dåligt för att vi saknar tacksamhet?

    Idag träffade jag en vän som är föräldraledig med sitt tredje barn. Hon beskrev hur hon kände sig oerhört trygg i sin relation med sin sambo, hur han är en superbra pappa. Hon har tre friska barn som hon valt att skaffa och dem bor i ett bostadsområde i ett fint hus som de trivs i. Men.. ändå var det nåt som skavde. Hon sa att hon kände som att något inte kändes helt rätt i livet och att hon inte visste vad. Jag själv fick för inte så längesen mitt första barn och jag är så tacksam över hen. Absolut tycker jag att det är jobbigt ibland, men jag tänker ofta på hur lyckkigt lottad jag är som har ett friskt, piggt barn som jag får vakna tillsammans med varje morgon. Jag vet att livet kunde varit betydligt värre, och väljer att se allt det fina i mitt liv. 

    Jag vill inte på nåt sätt förminska min väns upplevelse, alla har rätt till sina känslor. Men jag bara försöker förstå. Varför är mpnga så olyckliga trots att de verkar få så mycket av det.som de strävar efter? Varför gör jag så sällan människor, genuint, prata om att de är tacksamma för allt de har i livet? Varför vill vi alltid ha mer?  "Bwhöver vi egentligen mer, eller är det vår inställning vi borde jobba med? Är vi för bortskämda för att vara lyckliga? 

  • Svar på tråden Mår vi dåligt för att vi saknar tacksamhet?
  • Anonym (Social)

    Jag tror lycka främst har med relationer och känslomässig trygghet att göra. Att man känner sig älskad och accepterad. Själva grunden är tror jag att känna sig älskad och accepterad som man är av sina föräldrar.


    Men de unga idag har väl generellt fått mer kärlek och bekräftelse av sina föräldrar än vad vi fick dom är födda på sextio och sjuttiotalet? Ändå verkar de må sämre än vad vi gjorde?

  • Anonym (Filosofen)
    Fiona M skrev 2023-08-12 14:53:29 följande:
    Men det du säger dig vilja diskutera sen verkar inte höra ihop med det din vän går igenom, eller hur får du ihop det?
    Alltså jag använder henne som exempel på en tendens jag upplever mig se hos många. Hon kanske inte ens finns Jag är en analytiskt lagd person som tycker det är intressant att vrida och vända på beteendevetenskapliga samtidsfenomen. Jag vill mest göra andras kloka tankar, funderingar och spekulationer kring vårt generella mående i vår samtid. Jag har en tes som jag vill stöta och blöta med andra helt enkelt
  • Jw83
    Anonym (Filosofen) skrev 2023-08-12 15:20:23 följande:
    Alltså jag använder henne som exempel på en tendens jag upplever mig se hos många. Hon kanske inte ens finns Jag är en analytiskt lagd person som tycker det är intressant att vrida och vända på beteendevetenskapliga samtidsfenomen. Jag vill mest göra andras kloka tankar, funderingar och spekulationer kring vårt generella mående i vår samtid. Jag har en tes som jag vill stöta och blöta med andra helt enkelt

    Svenskar är nog att inte trampa på folk eller kleta sin lycka i andras ansikte.
    När jag möter människor så är jag noga med att inte prata om hur bra jag har det hela tiden för jag vet inte hur livet ser ut för andra. Pratar du om hur tacksam du är över ditt barn? Hur känns det för den som möter dig och lider av en hemlig barnlöshet eller sekundär barnlöshet?  Jag pratar inte med alla om hur fantastiskt mitt äktenskap är. Trots att det är ett helt fantastiskt äktenskap som är underbart och har varat många år. För jag vet inte om väninnans man varit otrogen, dom håller på och skilja sig eller om vännen som bara är sambo sörjer att hon inte får gifta sig. 


    Kanske vänninan är orolig för att du vill ha fler barn men din sambo inte vill ha fler med dig och att du bär på en sorg? Då vill hon ju lyfta fram att hennes liv inte är perfekt! 
    Alla har olika drömmar. Det kan ibland vara svårt att se det och då akta sig i onödan. Du lever i min absoluta mardröm. Hade jag mött dig så hade jag undvikit att gnugga min lycka i ditt ansikte och kanske gnällt lite om hur jobbigt mitt liv är för att jag tycker synd om dig.  Trots att jag egentligen förstår att min dröm kanske är din mardröm och att du lever det liv du vill.

  • Anonym (Filosofen)
    Jw83 skrev 2023-08-12 16:19:09 följande:

    Svenskar är nog att inte trampa på folk eller kleta sin lycka i andras ansikte.
    När jag möter människor så är jag noga med att inte prata om hur bra jag har det hela tiden för jag vet inte hur livet ser ut för andra. Pratar du om hur tacksam du är över ditt barn? Hur känns det för den som möter dig och lider av en hemlig barnlöshet eller sekundär barnlöshet?  Jag pratar inte med alla om hur fantastiskt mitt äktenskap är. Trots att det är ett helt fantastiskt äktenskap som är underbart och har varat många år. För jag vet inte om väninnans man varit otrogen, dom håller på och skilja sig eller om vännen som bara är sambo sörjer att hon inte får gifta sig. 


    Kanske vänninan är orolig för att du vill ha fler barn men din sambo inte vill ha fler med dig och att du bär på en sorg? Då vill hon ju lyfta fram att hennes liv inte är perfekt! 
    Alla har olika drömmar. Det kan ibland vara svårt att se det och då akta sig i onödan. Du lever i min absoluta mardröm. Hade jag mött dig så hade jag undvikit att gnugga min lycka i ditt ansikte och kanske gnällt lite om hur jobbigt mitt liv är för att jag tycker synd om dig.  Trots att jag egentligen förstår att min dröm kanske är din mardröm och att du lever det liv du vill.


    Men vad vet du om mitt liv? Hur kan du kalla de för en mardröm? Jag tycker det är en onödigt otrevlig ton.
  • Anonym (Filosofen)
    Anonym (Social) skrev 2023-08-12 15:09:35 följande:

    Jag tror lycka främst har med relationer och känslomässig trygghet att göra. Att man känner sig älskad och accepterad. Själva grunden är tror jag att känna sig älskad och accepterad som man är av sina föräldrar.


    Men de unga idag har väl generellt fått mer kärlek och bekräftelse av sina föräldrar än vad vi fick dom är födda på sextio och sjuttiotalet? Ändå verkar de må sämre än vad vi gjorde?


    Ja det håller jag med om. Jag tror ändå en bra start i livet med trygghet och acceptans för den man är är väldigt viktigt. 

    Ja, det är min uppfattning också. Beror säkert också på sociala medier och all jämförelse samt att vi umgås mindre och spenderar mer tid med våra skärmar. Sen en ökad ensamhet, också bland unga bidrar säkert.
  • Jw83
    Anonym (Filosofen) skrev 2023-08-12 16:55:23 följande:
    Men vad vet du om mitt liv? Hur kan du kalla de för en mardröm? Jag tycker det är en onödigt otrevlig ton.
     Det baserar jag på vad du skrev om din situation och ditt liv. Jag menar inger otrevligt alls. Du tycker nog att mitt liv(som är mitt drömliv) är din mardröm. Det är min poäng. Alla vill olika saker och ibland vill man inte kleta sin lycka i någons ansikte. Helt omedveten om att mottagaren inte alls hade blivit avundsjuk utan istället känt medlidande. 

    Ditt liv är en mardröm för mig. (Säkert ett drömliv för många andra!)  Därför hade jag säkert klagat lite extra över mitt liv till dig. 
  • Anonym (Fröken Zoom)
    Anonym (Social) skrev 2023-08-12 15:09:35 följande:

    Jag tror lycka främst har med relationer och känslomässig trygghet att göra. Att man känner sig älskad och accepterad. Själva grunden är tror jag att känna sig älskad och accepterad som man är av sina föräldrar.


    Men de unga idag har väl generellt fått mer kärlek och bekräftelse av sina föräldrar än vad vi fick dom är födda på sextio och sjuttiotalet? Ändå verkar de må sämre än vad vi gjorde?


    Om man då inte har blivit älskad eller ens accepterad av sina föräldrar, blir man automatiskt olycklig då?

    Jag tror lite tvärtom, för mitt vuxenliv är så fantastiskt mycket bättre än den miserabla barndom där min dagliga lycka berodde av dysfunktionella vuxna. 

    Men de som fått allt som barn och överösts med kärlek och curlinghjälp, de tycker nog att det är svårt i den riktiga världen där ingen applåderar ett magplask, och inga medaljer delas ut för underprestationer.
  • Anonym (Social)
    Anonym (Fröken Zoom) skrev 2023-08-12 17:51:07 följande:
    Om man då inte har blivit älskad eller ens accepterad av sina föräldrar, blir man automatiskt olycklig då?

    Jag tror lite tvärtom, för mitt vuxenliv är så fantastiskt mycket bättre än den miserabla barndom där min dagliga lycka berodde av dysfunktionella vuxna. 

    Men de som fått allt som barn och överösts med kärlek och curlinghjälp, de tycker nog att det är svårt i den riktiga världen där ingen applåderar ett magplask, och inga medaljer delas ut för underprestationer.
    Jag vet inte , jag funderar. Många som inte kände sig älskade som barn får dålig självkänsla. Men inte du? Dysfunktionell uppväxt, det ger många trauman för livet? Man kan förstås bli stark av att överkomma svårigheter också. Jag tycker heller inte att man skall curla barn, att ge kärlek och bekräftelse behöver inte innebära att man curlar. 
  • Anonym (Fröken Zoom)
    Anonym (Social) skrev 2023-08-12 18:50:38 följande:
    Jag vet inte , jag funderar. Många som inte kände sig älskade som barn får dålig självkänsla. Men inte du? Dysfunktionell uppväxt, det ger många trauman för livet? Man kan förstås bli stark av att överkomma svårigheter också. Jag tycker heller inte att man skall curla barn, att ge kärlek och bekräftelse behöver inte innebära att man curlar. 

    Jag lärde mig tidigt att för att överleva kan jag inte bry mig så mycket om vad andra tycker. 


    Det har varit en mycket framgångsrik strategi i arbetslivet också, när ens idéer är goda och man vågar framföra dem.

  • Anonym (Filosofen)
    Anonym (Fröken Zoom) skrev 2023-08-12 17:51:07 följande:
    Om man då inte har blivit älskad eller ens accepterad av sina föräldrar, blir man automatiskt olycklig då?

    Jag tror lite tvärtom, för mitt vuxenliv är så fantastiskt mycket bättre än den miserabla barndom där min dagliga lycka berodde av dysfunktionella vuxna. 

    Men de som fått allt som barn och överösts med kärlek och curlinghjälp, de tycker nog att det är svårt i den riktiga världen där ingen applåderar ett magplask, och inga medaljer delas ut för underprestationer.
    Jag håller med dig också gällande curlandet. Det kan ju bli en riktig besvikelse att bli vuxen och inse att du bara måste göra vissa saker, oavsett om du tycker det är roligt eller inte. Det tror jag är ett tufft uppvaknande för många. 
  • Anonym (Filosofen)
    Jw83 skrev 2023-08-12 17:15:25 följande:
     Det baserar jag på vad du skrev om din situation och ditt liv. Jag menar inger otrevligt alls. Du tycker nog att mitt liv(som är mitt drömliv) är din mardröm. Det är min poäng. Alla vill olika saker och ibland vill man inte kleta sin lycka i någons ansikte. Helt omedveten om att mottagaren inte alls hade blivit avundsjuk utan istället känt medlidande. 

    Ditt liv är en mardröm för mig. (Säkert ett drömliv för många andra!)  Därför hade jag säkert klagat lite extra över mitt liv till dig. 
    Jag tänker precis tvärtom! Om jag upplever att en person har "ett mindre lyckat liv" än jag själv, då varken trycker jag upp min lycka eller klagar. Jag trycker inte upp min lycka för det känns respektlöst att påminna personen om att jag har det den saknar. Men jag sitter inte heller och beklagar mig över nåt som jag vet att den personen gärna skulle vilja ha. Till exempel när jag träffar min vän som är ofrivilligt barnlös sitter inte jag och beklagar mig över vakna nätter eller hur dyra blöjorna har blivit. För jag vet att hon skulle göra vadsomhelst för att vara i min sits och ha ett barn. 
    Jag känner inte medlidande om någon verkar genuint trivas i sitt liv, oavsett hur personen lever eller hur trist jag tycker det låter. Jag gjorde det nör jag va yngre, såg ner på gamla skolkompisar som stannat på hemorten och jobbade på det lokala konsum. Nu tänker jag bara: härligt att du lever ditt liv på dina villkor! Vi är alla olika. 
  • Jw83
    Anonym (Filosofen) skrev 2023-08-12 20:08:03 följande:
    Jag tänker precis tvärtom! Om jag upplever att en person har "ett mindre lyckat liv" än jag själv, då varken trycker jag upp min lycka eller klagar. Jag trycker inte upp min lycka för det känns respektlöst att påminna personen om att jag har det den saknar. Men jag sitter inte heller och beklagar mig över nåt som jag vet att den personen gärna skulle vilja ha. Till exempel när jag träffar min vän som är ofrivilligt barnlös sitter inte jag och beklagar mig över vakna nätter eller hur dyra blöjorna har blivit. För jag vet att hon skulle göra vadsomhelst för att vara i min sits och ha ett barn. 
    Jag känner inte medlidande om någon verkar genuint trivas i sitt liv, oavsett hur personen lever eller hur trist jag tycker det låter. Jag gjorde det nör jag va yngre, såg ner på gamla skolkompisar som stannat på hemorten och jobbade på det lokala konsum. Nu tänker jag bara: härligt att du lever ditt liv på dina villkor! Vi är alla olika. 
    Självklart gnäller man inte över barnen inför barnlöst par. Men jag uttrycker inte heller lycka och tacksamhet över mina barn inför paret. Jag menar på att jag (omedvetet)  exempelvis inte hade berättat om tacksamhet över en renovering av vinkällaren eller biblioteket för någon som är trångbodd i en lägenhet. Jag hade inte heller uttryckt hur lycklig och tacksam  min rosenträdgård eller lilla badsjö gör mig för någon som inte har trädgård. Detta omedvetet för jag inte vill såra den som saknar det jag har. Trots att jag egentligen förstår att alla inte vill bo stort eller ha mycket mark.
    Då kanske du i din tur tror att jag att otacksam när jag inte nämner min lycka utan istället gnäller över regnet eller mycket vab?
  • Anonym (Filosofen)
    Jw83 skrev 2023-08-12 20:42:55 följande:
    Självklart gnäller man inte över barnen inför barnlöst par. Men jag uttrycker inte heller lycka och tacksamhet över mina barn inför paret. Jag menar på att jag (omedvetet)  exempelvis inte hade berättat om tacksamhet över en renovering av vinkällaren eller biblioteket för någon som är trångbodd i en lägenhet. Jag hade inte heller uttryckt hur lycklig och tacksam  min rosenträdgård eller lilla badsjö gör mig för någon som inte har trädgård. Detta omedvetet för jag inte vill såra den som saknar det jag har. Trots att jag egentligen förstår att alla inte vill bo stort eller ha mycket mark.
    Då kanske du i din tur tror att jag att otacksam när jag inte nämner min lycka utan istället gnäller över regnet eller mycket vab?
    Alltså allt beror ju på hur man uttrycker sig och vad man säger. Men kärnan i mitt resonemaning är väl egentligen att jag ibland träffar människor som inte verkar förstå hur bra de har det. Som verkar tycka så innerligt synd om sig själva för att elpriserna gått upp och nu kan de inte shoppa kläder för 5000 spänn varje månad längre. Eller som inte kan åka på en thailandsresa i år för att räntan har stigit. Det är ju en sak att tycka att en sån grej är lite trist eller att verkligen tycka synd om sig själv på riktigt. Som inte kan finna sig i att vissa saker inte blir exakt som man tänkt sig. 
  • Anonym (S)
    Anonym (Filosofen) skrev 2023-08-12 11:04:21 följande:
    Menar du då att hon levt under sån social press att hon inte kunnat försöka flytta till Kongo? Absolut finns sociala normer och dessa påvekrar våra val i väldigt stor utsträckning. Men att inte "leva sin dröm" är faktiskt inte hela världen. Jag tycker inte det. Hur tror du de hundratals flyktingar som drunknade på medelhavet för några veckor sen kände? Jämför det med en svensk medelklass som inte "lever sin dröm". Även om man inte har precis alla pusselbitar så har man säkert massor med privilegier att vara tacksam över, mat varje dag, trygghet, tak över huvudet. Jag går inte och lägger mig på kvällen med rädsla för att en bomb ska smälla av eller att soldater ska komma och knacka på dörren. Jag läste nånstans om hur soldater under kriget i Kongo kom på natten till byarna och tvingade pappor under pistolhot att våldta sina egna döttrar. Därför bytte männen bostad på kvällarna så dem iaf skulle slippa våldta sina egna barn. Snacka om hemsk känsla! Människor runtom i världen är med om såna ofattbara grymheter, och jag väljer att tänka att varje dag jag får vakna och andas frisk luft, äta mig mätt, få en puss av min sambo och busa en stund med mina barn är jag mer lyckligt lottad än miljontals av jordens befolkning.

    Kanske är nyckeln till "lycka" att fokusera på det man har istället för sträva efter mer ständigt? Många som uppnått "allt" verkar ju inte nöjda ändå? Och då menar jag inte min vän, jag menar miljonärer, artister, stora företagsledare. Såg exempelvis dokumentären om Bianca Ingrosso för ett tag sen. Och det enda jag kunde tänka vad, så sorgligt att så många unga tjejer ser upp till henne. Hon är uttalat ätsstörd, berättar bara om hur stressad hon är hela tiden och hon lever med väldigt mycket trakasserier och mobbning. Hennes kompisar verkar mest vilja tjäna pengar på henne. Jag såg mest en person som utåt va "framgångsrik" men som saknade frid, harmoni och glädje. Det är därför jag tänker, kanske är nyckeln till lycka inte att gapa efter mer, utan lära sig vara tacksam för mindre? Kanske är vi alla lurade att gräva djupare när de vi egentligen behöver ligger på ytan?
    Det var det absolut töntigaste inlägget på mycket länge!! "Ät upp din leverstuvning pojk, tänk på Biaffrabarnen!!". Seriöst, vem fan bryr sig???
    Vi har, oss veterligen, ETT ENDA liv. Vill man inte ta hand om det på bästa sätt då?? Göra det absolut bästa av det?? Oavsett hur andra har det, man kan inte leva sitt liv efter dem! I så fall ska de flesta av oss bara hålla käften då vi har rent vatten och tak över huvudet? Vad är utbildning? Vad är jobb? Vad är familj? Vad är drömmar? Herregud, tänk på flyktingarna!! Eller "flyktingarna"..... Du kan ju inte vara på riktigt om du förnekar och förlöjligar folk att sträva framåt/uppåt/annorlunda bara för det finns de som har det "värre"?? Tro det eller ej men det finns människor i världen som enligt normen är mindre previligerade men som är lyckligare och mer harmoniska än de som av omvärlden anses "ha allt". Vet du varför?? Jo, för att aldrig någon annan kan förklara för oss vad lycka är, hur vi ska känna lycka!
    Om alla skulle "vara nöjda med vad de har", vilket du anser vara det korrekta, så skulle vi inte ha en enda som ens gått ut högstadiet! Varför göra det när det inte finns något att sträva mot?? Det finns ingen lycka i utbildning. Det finns ingen lycka i att välja ett jobb som ger bra ekonomi. Inte heller lycka i att hjälpa andra.
    Varför ger sig de flesta "flyktingar" ut på havet i gummibåtar?? För att de måste?? För att de riskerar livet? Icke. I hopp om ett bättre liv! Bättre förutsättningar, bättre ekonomi, självständighet. Att bli lyckliga!! 
    Det är bara svenskar som förvägras sträva efter lycka eller?????
  • Anonym (Filosofen)

    Inom forskning ser man en mängd positiva effekter för personer som aktivt praktiserar och tänker på tacksamhet. Exempelvis ser man att det reducerar stress, ger bättre sömn, sänker blodtrycket samt gör att man bygger tryggare och starkare relationer. Här är en sammanfattande artikel med referenser på slutet:

    research.com/education/scientific-benefits-of-gratitude

    "Gratitude is a way for people to appreciate what they have instead of always reaching for something new in the hopes it will make them happier or thinking they can't feel satisfied until every physical and material need is met. Gratitude helps people refocus on what they have instead of what they lack. And, although it may feel contrived at first, this mental state grows stronger with use and practice."
    Källa:
    www.health.harvard.edu/healthbeat/giving-thanks-can-make-you-happier

  • Anonym (Olika driv)
    Anonym (Filosofen) skrev 2023-08-14 08:12:14 följande:

    Inom forskning ser man en mängd positiva effekter för personer som aktivt praktiserar och tänker på tacksamhet. Exempelvis ser man att det reducerar stress, ger bättre sömn, sänker blodtrycket samt gör att man bygger tryggare och starkare relationer. Här är en sammanfattande artikel med referenser på slutet:

    research.com/education/scientific-benefits-of-gratitude

    "Gratitude is a way for people to appreciate what they have instead of always reaching for something new in the hopes it will make them happier or thinking they can't feel satisfied until every physical and material need is met. Gratitude helps people refocus on what they have instead of what they lack. And, although it may feel contrived at first, this mental state grows stronger with use and practice."
    Källa:
    www.health.harvard.edu/healthbeat/giving-thanks-can-make-you-happier


    Jag tror inte att någon anser att tacksamhet är dåligt. Man kan vara tacksam varje dag och samtidigt stäva längre. 


    Problemet du mött är väl snarare att personer i din omgivning inte pratar om sin tacksamhet och lycka med dig. Istället gnäller dom lite inför dig. Vad kan det bero på? 


    Har du lite gnälliga vänner eller vill dom inte gnugga sin lycka i ditt ansikte av någon anledning?

  • Anonym (Filosofen)
    Anonym (Olika driv) skrev 2023-08-14 08:39:08 följande:

    Jag tror inte att någon anser att tacksamhet är dåligt. Man kan vara tacksam varje dag och samtidigt stäva längre. 


    Problemet du mött är väl snarare att personer i din omgivning inte pratar om sin tacksamhet och lycka med dig. Istället gnäller dom lite inför dig. Vad kan det bero på? 


    Har du lite gnälliga vänner eller vill dom inte gnugga sin lycka i ditt ansikte av någon anledning?


    Men att det finns en utbredd psykisk ohälsa i Sverige är väl knappast bara min personliga upplevelse? Det finns fler välkända psykologer/psykiatriker som driver samma tes och menar att vår jakt på lycka är just det som gör oss olyckliga. Anders Hansen släppte för några år sen en bok med precis den titeln: "varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?". En beskrivning av boken är följande: "Succéförfattaren och psykiatern Anders Hansen är tillbaka med en ny bok om hjärnan, där han reder ut varför vi mår så dåligt när vi har det så bra. Det är lätt att tro att man har en trasig hjärna när man mår psykiskt dåligt, men ångest och depressioner är naturliga tillstånd och kvarlevor från urminnes tider då vi riskerade att dö av svält och infektioner. Vi är inte gjorda för att jämt vara glada och lyckliga ? om så vore hade våra förfäder inte överlevt särskilt länge. Anders Hansen visar här hur vårt mående fungerar och ingjuter samtidigt hopp om att vi visst kan må bra i dagens uppskruvade och uppkopplade samhälle. För att lyckas behöver vi ta bättre hand om vår hjärna ? och vår kropp ? och kanske också sluta att ständigt jaga efter lyckan."
  • Anonym (Olika driv)
    Anonym (Filosofen) skrev 2023-08-14 09:24:38 följande:
    Men att det finns en utbredd psykisk ohälsa i Sverige är väl knappast bara min personliga upplevelse? Det finns fler välkända psykologer/psykiatriker som driver samma tes och menar att vår jakt på lycka är just det som gör oss olyckliga. Anders Hansen släppte för några år sen en bok med precis den titeln: "varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?". En beskrivning av boken är följande: "Succéförfattaren och psykiatern Anders Hansen är tillbaka med en ny bok om hjärnan, där han reder ut varför vi mår så dåligt när vi har det så bra. Det är lätt att tro att man har en trasig hjärna när man mår psykiskt dåligt, men ångest och depressioner är naturliga tillstånd och kvarlevor från urminnes tider då vi riskerade att dö av svält och infektioner. Vi är inte gjorda för att jämt vara glada och lyckliga ? om så vore hade våra förfäder inte överlevt särskilt länge. Anders Hansen visar här hur vårt mående fungerar och ingjuter samtidigt hopp om att vi visst kan må bra i dagens uppskruvade och uppkopplade samhälle. För att lyckas behöver vi ta bättre hand om vår hjärna ? och vår kropp ? och kanske också sluta att ständigt jaga efter lyckan."
    Att någon vill sälja böcker betyder inte att böckerna innehåller fakta. 77% av alla världens självmord sker i fattigaländer eller länder med medelstandard. Flera länder i Afrika toppar listan på antal självmord trots att många inte ens registreras där pga tabu kring psykisk ohälsa. Lite svält, misär och dålig internet uppkoppling verkar ha gjort noll för deras mående. tvärt om så är det betydligt fler självmord per 100 000 invånare i de fattigaste länderna. Så statistiken talar för att Anders Hansen faktiskt inte har rätt.

    I Sverige pratar vi öppet om psykisk ohälsa och behandlar även lindrig psykisk ohälsa. Många vill tjäna pengar på det och vill gärna övertala oss om att vi mår sämre än vi egentligen gör. 
  • Anonym (Pappa)

    Många har inte lärt sig kärlek till sig själva. De ser främst externa saker som jobb, hus, bil, man, kläder, prylar och så givetvis att man skapar familj och allt sånt.


    Har man ingen kärlek till sig själv så kan man uppleva en tomhet när man fått allt det andra.


    Tyvärr bidrar sociala medier, reklam och annat till detta.


     

Svar på tråden Mår vi dåligt för att vi saknar tacksamhet?