rasajj skrev 2010-04-23 14:01:59 följande:
Och jag tycker brudoverlamningen ar en fin symbol da den visar att den nya unionen mellan brud och brudgum inte startat forran EFTER ceremonin. Det ar just ceremonin, vigseln, som ar borjan av aktenskapet, inte nar de gar in i byggnaden dar ceremonin tar plats. Jag tycker den svenska ordningen forminskar betydelsen av att ha en vigsel alls.
Och varför blir inte båda personerna överlämnade då?
Jag är egentligen sjukt less på den här diskussionen. Åtskilliga argument har nötts till ve och förbannelse på BT och det slutar i princip alltid med att ingen på djupet kan motivera omdefinierandet av brudöverlämning.
Här är några punkter med vilka man kan ifrågasätta poängen med brudöverlämning:
1. Det är emot svenska kyrkans vigselordning. Vill man gifta sig i svenska kyrkan vill man förhoppningsvis även följa vigselordningen.
2. Om det ska ses som en symbol där man lämnar sin gamla familj för att gå till den nya- varför lämnas inte mannen över av sin familj? Varför lämnas kvinnan över enbart av pappan? Och har inte en kvinna som bott ihop med en man/bott från sin familj/skaffat barn med mannen etc. redan lämnat föregående familj ganska mycket?
3. Vill man kopplas samman med en tradition som fortfarande har en högst verklig symbolik för ett stort antal kvinnor? Dvs. att man överlämnas som ett transaktionsobjekt från sitt tidigare överhuvud till sitt nästa?
Och slutligen, vad är det som är så sjukt fint? Själv gick jag in i min man och grät mig igenom hela ceremonin och så gjorde också ett stort antal av våra ganska många gäster.
Det kanske är att överanalysera, jag har ändå en del högskolepoäng så jag kan inte bortse från att jag läst en del om filosofi, postmodernistisk tolkning, strukturalism etc. men ändå, hur kan man inte se den uppenbara symboliken i att ngt blir överlämnat från ngt annat?