Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Hoppas att det blir en besvikelse eller att hon ställer in. 
Fattar inte varför du var tvungen att berätta för mig om dagens date. Eller...jo det var ju för att visa att det finns andra. Nu ska det bli spännande att se hur många dagar det dröjer innan du bjuder hem mig igen? 

Jag tror någon av oss måste byta jobb, för det här kommer inte fungera.

Har du försökt prata med henne? 
Såg att du tidigare skrev att ni inte pratade med varandra.
Du kan ju försöka att bara ha en typ professionell relation som kollegor där ni inte umgås på lunchen eller raster men ändå kan samarbeta på jobbet.
Tror det blir mer avslappnat isf, så ni båda kan jobba kvar. 

Jag ville verkligen att det skulle bli du. Jag ville verkligen att det skulle bli oss. Jag kämpade så mycket för att vi skulle kunna ha ett liv ihop. Jag gav och offrade så mycket för att du skulle bli mamman till våra barn. Jag drömde verkligen om att bli gammal och gråhårig med dig. Jag drömde om att se dina ögon och ditt leende när jag kollade på våra barn, se dem växa upp, gifta sig, se våra barnbarn, se dem göra oss stolta. Trots allt så var det vad som fick mig att falla för dig.. ditt leende. Jag minns än idag när jag såg dig för första gången. Inte på middagen, vår icke-officiella dejt. Dagen innan. När du stressade till ditt möte. Jag minns det som om det var igår, minns till och med vad du hade på dig, för jag minns exakt vad jag kände i den stunden. Det var som om tiden stod stilla. Jag kände hur hela min själ värmdes upp, hur mitt hjärta slog snabbare, hur allt omkring dig blev suddigt. Det var en bekant känsla, samtidigt som jag aldrig hade känt det innan. Det var då nog min själ blev förälskad i dig, även om min hjärna tog sin tid att inse det, även om min tunga tog tid att uttrycka det.

Jag har svårt för att få min hjärna att minnas alla tårar jag fällt, alla gånger jag höll tårarna tillbaka för att inte skämma ut mig mitt bland folk, alla bråk, alla gånger du krossade mitt hjärta. Jag såg en video på nätet om hur man skulle komma över någon efter ett avslut. Känns lite skrämmande med tanke på att sådana videos bara kommer upp varje gång vi går ifrån varandra, eller rättare sagt när du går ifrån mig. När du ignorerade mig varje chans du fick.
Man skulle skriva upp alla dem dåliga sakerna om sitt ex, dvs saker som man inte ville ha i ett förhållande. Det lät löjligt, men jag provade ändå. Det funkade. Jag kunde se allt klart framför mig. Allt som skulle få mig att gå vidare. Allt som skulle få mig att inte tänka på dig. Allt som skulle få mig att sluta gråta. Allt som skulle få mig att sluta gå på promenader varje dag på nätterna och kolla på ditt fönster i hopp om att få se dig, även om det bara var en glimt av dig. Allt som skulle få mig att sluta hoppas på oss, att få se dig ute. Allt som skulle få mig att sluta hoppas på att du skulle inse hur mycket du sårade mig. Allt som skulle få mig att sluta hoppas på att du skulle se hur mycket jag älskade dig. Allt som skulle få mig att sluta sakna och älska dig. Men efter 10 minuter så var jag på samma plats. Samma naiva killen som hoppades och kämpade för detta i flera år. Själv. Samma naiva killen som stod utanför dig varje gång du gick ifrån mig, som kollade på dig långt ifrån, som undrade om du verkligen var så lycklig eller om det gjorde ont under ditt leende och skratt, som undrade om du fortfarande tänkte på mig, som undrade om du fortfarande älskade mig. Jag har inte alltid varit så naiv som du har sett mig vara. Jag har inte alltid haft så svårt att lämna människor bakom mig. Jag har inte alltid haft så svårt att få mitt hjärta och hjärna enas. Men det har alltid varit något med dig. Något som gjorde mig så svag, något som fick mig att inte kunna tänka klart. Och det har alltid varit samma grej som har gjort det svårt för mig att sluta kämpa för oss, och låta dig gå och hitta lyckan någon annanstans. Fram tills du verkligen gjorde det, när du var otrogen mot mig och sa att ?det bara hände?.

Jag skriver inte detta för att du ska komma tillbaka, för att det ska bli oss igen. Jag har bara så mycket jag vill få ut. Skrika ut, gråta, se dig lida såsom du har fått mig att lida. Men även om jag någonsin hade fått den chansen så är det ingenting jag skulle göra. Man sårar inte någon man älskar. Men du gjorde det. Och du gjorde det så väl i flera år. För du älskade inte mig. Du älskade allt jag gjorde för dig. Jag har aldrig kollat på en annan människa ända sen dagen jag träffade dig, även nu när det är över mellan oss så har jag fortfarande svårt för det. Men du kollade på någon annan. Du pratade med någon annan. Du låg i någon annans famn. Allt medan du sa att du älskade mig, att du inte ser en framtid med någon annan än mig. Och jag trodde dig. För jag älskade dig så himla mycket. Jag trodde dock aldrig att du skulle kunna såra mig så här. Trodde aldrig någonsin du skulle be mig öppna upp mig mer, berätta hur andra sårade mig, och sedan såra mig på samma sätt.

Men nu är det över mellan oss. För gott. Du gjorde exakt vad som behövdes för att döda alla mina känslor. Du blandade in någon annan. Du dödade inte bara mina känslor, du dödade vår framtida familj, våra framtida barn, och deras framtid.
Idag står jag inte utanför dig för att jag vill se dig eller saknar dig. Tvärtom, jag vill se dig för att låta mitt hat växa för det du gjorde, för att påminna mig själv om vad du gjorde. För att kunna gå vidare. Och nu har den vuxit tillräckligt mycket. Därför kom jag inte idag. Därför såg du mig inte, om du ens kollade ut från balkongen. För det har du gjort alla gånger du såg mig stå utanför dig ända sen jag fick reda på din otrohet. Och du kommer inte se eller höra från mig mer. Idag tar jag mitt första steg med att läka allt du krossat så att nästa fina kvinnan inte får lida för vad du gjorde mot mig.
Du bör dock söka terapi för vad det än nu du har gått igenom tidigare eller vad du nu lider av. Jag har flera teorier om vad du lider av, men det är inget som längre spelar roll. Ta hjälp av en professionell som kan sätta en diagnos och hjälpa dig att inte såra fler människor i framtiden. Du kommer förstöra alla dina framtida relationer om du fortsätter på samma vis.
Livet har även en tendens att ge tillbaka allt man har gett andra, så du lär nog få smaka på din egen medicin en vacker dag. Jag hoppas du då får upp min bild i ditt huvud och känner en gnutta ånger för hur du behandlade en fin människa som verkligen älskade dig. Jag hoppas du då kollar upp mig på sociala medier och se annan kvinna göra mig lycklig, något du ?låtsades? och aldrig försökte göra. Jag hoppas då att tårarna inte slutar rinna.
Detta blir det sista jag skriver. Sista gången jag nämner ditt namn. Sista gången jag tänker på dig. Detta blir min closure.
Jag önskar dig all lycka med honom. Hoppas han blir värt vad du förlorade. Adjö

Jag känner mig ledsen. Mycket sorgsen. Men det är bara att vara i det! Jag kan vare mig springa ifrån det eller emot det! Saker och ting är inte som jag önskar! Och så är det bara!

När jag studerar mina egna tankar och känslor, när jag studerar vänner och kollegors beteenden, när jag läser en tråd som denna -
slår det mig hur lätt vi påverkas av varandra, hur vi provocerar och projicerar, hur vi kämpar med oss själva i relation till andra, hur mycket vi vill bli accepterade, sedda, älskade, trygga, hur vi självsaboterar och hur vi skapar inre drama, gång på ggång. Hur beroende vi är av att valideras och uppskattas. Hur vi reagerar med inre ilska och sorg när det inte går som vi önskar. 

Vi släpper in dramat i vårt liv, gång på gång. Mycket mänskligt! 

Jag känner mig ledsen. Mycket sorgsen. Men det är bara att vara i det! Jag kan vare mig springa ifrån det eller emot det! Saker och ting är inte som jag önskar! Och så är det bara!

Jag är i samma stämning som du. Känner mig ledsen och mycket sorgsen. Men klokt skrivet av dig om att inte fly. För om en gör det, tror jag att allt blir ännu värre och liksom "lappas på". Det är viktigt med acceptans. Önskar dig gott och att du ska gå hel tillslut ut ur både sorg och ledsenhet. Detsamma önskar jag mig själv. 

Under tiden får vi, du, jag och en till bilda klubb här på FL  ????