Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Sex månader av att vara din men ändå inte. Vänskapen blev förälskelse, förälskelse blev kärlek nu leker mina läppar med orden att jag älskar dig...

Jag måste ställa kravet och frågan men tänk om du inte väljer mig...

Att älska dig uppfyller mig, min vän, min kärlek, min älskare och kollega. Lämna henne utan att jag måste be dig...

En kollega? Liiider av samma "problem".. känns som att där är något, en kemi vi båda vill utforska.. men jag vet till 99.9% att det kommer aldrig att ske... Det tär på en.. 

Jag hoppas att du inte tror att jag ignorerar dig för att jag vill, jag bara måste. Jag orkar inte ha kontakt med dig när allt är såhär. Speciellt inte med tanke på vad du skrev och vilken tid på dygnet det kom, för jag vet inte hur jag ska tolka det. Jag orkar inte med sådana här emotionella bergochdalbanor längre, jag är alldeles för gammal. Alldeles för trött. Och jag litar inte på dig längre, kommer nog aldrig att göra det igen.

Men herregud, vad jag saknar dig. Vad jag önskar att det som hände aldrig hade behövt hända. Jag vill inte vara klar med dig än, men det är just det som jag är tvungen att bli. Vi kommer aldrig att ses igen och det kommer aldrig att bli vi. Våra vägar har skiljts åt och jag tycker inte att det du sade om att vi borde vänta på varandra är särskilt sunt. Antingen försöker vi nu, eller aldrig. Vi valde aldrig. Jag vet egentligen inte om jag någonsin har älskat dig eller om det var idén av dig jag blev kär i. Du var aldrig den jag trodde att du var.

Fråga i morgon så svarar jag! 

Jag har nog gett sken av att du kan behandla mig hur som helst, men nu börjar jag förstå att så inte är fallet. Jag börjar tröttna på att vara din spänning i vardagen, jag börjar tvivla på dina ord- att du vill mer än så. Det är nu du behöver visa var vi står, jag går hit men inte längre. Jag kommer stå fast vid mitt beslut även om det blir skit för oss båda. Vill du som jag så får det ske nu. Visa mig vad du vill i handling istället för ord!

De tragiska i detta e att de e så många som plågar sig själva (inklusive mig själv) för någon man eg vet att man borde släppa.. snacka om att vara självdestruktiv på ett sätt som skadar en för livet..:(

Den tanken har slagit mig flera ggr när jag läst andras inlägg. Ibland har jag trott det var mitt eget jag läste... 
Jag står ut med skit för de korta stunderna som är bra. Precis som så många andra. 

Jaa, de e väl så.. svårt ibland o veta om man bara lurar sig själv.. men känslorna finns ju där.. o ja vill gärna tro att inte fan står man ut me så mycket som skadar en om kärleken e äkta? Men den kärleken kanske måste finnas från båda håll.. o då tror ja de hade varit annorlunda..:(

De finns en man i mitt liv som aldrig kommer förstå hur mycket ja älskar honom.. han tror inte på sig själv ens.. men nu har ja tagit farväl, kan han inte älska mig på riktigt så kan ja inte ha han i mitt liv.. han skapar sånt kaos som e olidligt, o ja e trött på att han tar så lätt på saker.. 

Man når inte fram alls, alla taggarna utåt me en gång.. han e omöjlig..o ja orkar inte mer.. men gud va ja älskar den jäveln!

Hans beteende e såå destruktivt för mig.. han visar aldrig lr tar initiativ.. på ett normalt sätt

Nä, nu utgår ja ist ifrån att om en kille verkligen vill ha en så visar han de bortom all tvivel..
O de vet ja att de e nåt han aldrig kommer att göra..för han kan inte..