Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Hej älskling, har du det bra? Hur går det? Pisseblött och svinkallt eller? Jag har öppnat en box vin och påbörjat middagen (utan dig, jag vet) så du kan väl ringa när du är på väg hem så gör jag klart det sista! Älskar dig ?

När jag studerar mina egna tankar och känslor, när jag studerar vänner och kollegors beteenden, när jag läser en tråd som denna -
slår det mig hur lätt vi påverkas av varandra, hur vi provocerar och projicerar, hur vi kämpar med oss själva i relation till andra, hur mycket vi vill bli accepterade, sedda, älskade, trygga, hur vi självsaboterar och hur vi skapar inre drama, gång på ggång. Hur beroende vi är av att valideras och uppskattas. Hur vi reagerar med inre ilska och sorg när det inte går som vi önskar. 

Vi släpper in dramat i vårt liv, gång på gång. Mycket mänskligt! 

Hur kunde du? Och hur har du mage att höra av dig efter det som hände?

Tänker  inte skriva mer till dig.
ändå så tänker jag på dig hela tiden..
Nej, inte bara ljuva tankar..
Du var en idiot också.

Om du bara hade kunnat öppna upp 
och pratat känslor med mig.
Inte bara låtsas att du var gjord av något annat material än människa.

Fan, hur är det möjligt att bara låta bra personer passera så som du gör.
Blir du inte ledsen av det själv?

Jag tänker inte göra av mig igen som jag brukar efter att vi "gjort slut".

Allt hänger på dig nu.
Om du en gång för alla ska våga säga något från ditt hjärta till mig.

På tisdag eftermiddag, förmodligen, kommer jag länka dig en låt på Spotify. Jag vill att du noga lyssnar på texten och förstår innebörden av den! Det är mitt sätt att säga hej då, trots att jag älskar dig och vill vara med dig för evigt! 

Drömde om dig i morse. Vi hade sex och det var helt underbart.
Tänker du på mig ibland, vad tänker du då, att jag är en knepig efterhängsen knasboll som inte förstår en vink?
så ledsen att du inte ville lära känna mig och vara min vän.

Hoppas att det blir en besvikelse eller att hon ställer in. 
Fattar inte varför du var tvungen att berätta för mig om dagens date. Eller...jo det var ju för att visa att det finns andra. Nu ska det bli spännande att se hur många dagar det dröjer innan du bjuder hem mig igen? 

Det faktum att jag denna gång lyssnade på mig själv gör att det gör mindre ont, än så länge i alla fall. Någon stolthet fanns det ändå inom mig :) Men, jag saknar dig redan!!! 

Jag känner mig så glad när jag tänker på att träffa dig igen :) Snart... Jag undrar om du känner likadant...?

Jag tror någon av oss måste byta jobb, för det här kommer inte fungera.