• Anonym (OOPS!)

    Snart adoption. GRAVID!

    Under 2004 - 2008 försökte jag och min skaffa barn. Vi gick igenom ALLT. Med allt menar jag allt. Inget fungerade. Inte ett enda plus! Vi fick reda på att jag var infertil och skulle aldrig kunna bli gravid. En jävligt stor sorg.... Men, vi bestämde oss för adoption och har stått i kö sedan 2009.

    För en månad sedan fick vi vårat samtal. En liten flicka på 13 månader finns i Thailand som vi har blivit matchade med. Resan ska bli av i augusti.

    Jag är 38 år. Har inte haft mens på två år och faktiskt fått sagt till mig att jag är infertil. Därför har vi inte skyddat oss under dessa år (som man ska om man adopterar) Senaste veckorna har jag mått illa, kräkts och haft alla möjliga jobbiga symptom. Har inte haft EN enda tanke på att jag kunde vara gravid. Det har inte funnits i hjärnan liksom.

    Igår gick jag till VC för att kolla upp vad det är med mig. Har alltid haft problem med väldigt lågt blodtryck och tänkte att det var det som spökade.

    "Kan du vara gravid?" frågade sköterskan. Jag skrattade och sa att det inte var möjligt. Men hon övertalade mig att göra ett test. Och jag plussade. Kom i någon slags chock. Bröt ihop och gick hem till min man och berättade.

    Och nu sitter vi här. Vad i helevete ska vi göra?

    Det känns HELT uteslutet att inte åka och hämta vårat barn i Thailand. Och det känns HELT uteslutet att ta bort detta barn.

    Jag vågar inte ringa ngn och berätta. HJÄLP!

  • Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-07-11 10:46:23 följande:
    Nej. På pappret och juridiskt men han kan aldrig bli min riktiga pappa.
    Han har inte adopterat dig?
  • Kattdamen
    Anonym skrev 2012-07-11 10:53:15 följande:
    Jag säger inte att de är dåliga. Har du svårt att förstå? Vi saknar genetisk anknytning. Jag har inga rötter.

    De kan aldrig bli mina riktiga föräldrar som jag är lik. Och några syskon har jag definitivt inte som jag känner till. Det spelar ingen roll om de är bra eller dåliga. Men att kalla min pappas två biologiska barn för halvsyskon till mig får jag inte ihop. Det är skillnad om vi hade varit halvsyskon på riktigt. 
    Som sagt, de var dåliga då de inte lyckats få dig att må bra i familjen. Eller beror det på dig, har du någon typ av störning så de inte kunde få dig som en i familjen?
    En kopp te, tack.
  • Hannah76

    Jag kanske är helt korkad, men är det förbjudet att få biologiska barn när man adopterar? Jag känner två par som båda har fått biologiska barn nästa samtidigt som de adopterat.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-07-11 10:54:38 följande:
    Han har inte adopterat dig?

    Jo, men han är ändå inte min riktiga pappa. Vilket han aldrig kan bli eftersom vi inte har genetiska barn.
  • Anonym
    Kattdamen skrev 2012-07-11 10:55:10 följande:
    Som sagt, de var dåliga då de inte lyckats få dig att må bra i familjen. Eller beror det på dig, har du någon typ av störning så de inte kunde få dig som en i familjen?

    Nej, inte alls. Men att kalla hans biologiska barn för mina halvsyskon är absurdt när de inte är det.

    Jag hade känt på ett helt annat sätt om vi hade varit halvsyskon eller haft en andra band om vi hade varit helsyskon.

    Den dag pappa inte lever längre så är de utraderade ur mitt liv. Kommer aldrig att ha kontakt med dem, höra av mig om de blir sjuka eller gå på deras begravning. Hade tveklöst gjort allt detta om de hade varit mina syskon.    
  • Anonym

    Nej, det är inte förbjudet att få biologiska barn när man har eller ska adoptera.

    Det är ni adoptivföräldrar som komplicerar situationen.

    Antingen behåller TS båda barnen eller så faller valet på det biologiska barnet.

    Anknytningen finns naturligt när man har burit ett barn i magen 9 månader. Det har adoptivföräldrar missat. Det kan aldrig bli samma sak som med biologiska barn som några påpekat om ni scrollar och läser bakåt.      

  • Kattdamen
    Anonym skrev 2012-07-11 11:01:09 följande:
    Nej, inte alls. Men att kalla hans biologiska barn för mina halvsyskon är absurdt när de inte är det.

    Jag hade känt på ett helt annat sätt om vi hade varit halvsyskon eller haft en andra band om vi hade varit helsyskon.

    Den dag pappa inte lever längre så är de utraderade ur mitt liv. Kommer aldrig att ha kontakt med dem, höra av mig om de blir sjuka eller gå på deras begravning. Hade tveklöst gjort allt detta om de hade varit mina syskon.    
    Det är inte så att de har ett beteende som du inte tycker om?

    Eller har de bara varit snälla och trevliga mot dig hela ditt liv, och du är lite knäpp?
    En kopp te, tack.
  • Anonym

    Jag har inte läst alla inlägg men TS eget inlägg på första eller andra sidan.

    Ställs man ändå i en situation att man tvingas välja så skulle 99 % av 100 % välja det biologiska barnet om man bara kan få ett. Liksom TS skulle jag aldrig göra abort oaktat adoptivbarnet. Det kan ingen förvänta sig.

    Är ju en fantastisk solskenshistoria för TS!!!Hjärta   

  • Anonym (båda barnen)
    Anonym skrev 2012-07-11 10:51:11 följande:
    Du kan aldrig få det till att det är mina riktiga syskon. Vi har inga biologiska band till varandra och är inte ens släkt. Inte heller är vi lika. De är svenskar, blonda, blåögda och långa. Jag kommer från Sydkorea.

    Som min ex. sambo sa till mig "Du kan ju inte kalla de där för dina syskon". Jag förstår hur han tänkte. Skillnad om vi i vart fall varit halvsyskon fast vi sett olika ut. 

    Då skulle man lika gärna kunna räkna styvsyskon eller plastsyskon som syskon. 

    Däremot är det högst sannolikt att jag har syskon som jag inte vet om i mitt hemland, Sydkorea. Det är troligt att antingen min riktiga mamma eller pappa har skaffat fler barn.

    Jag tycker TS kan behålla båda barnen, men var jag tvungen att välja skulle valet tveklöst ha fallit på mitt egna barn och mina egna gener.        

    Jag förstår hur du menar. Fast jag tror att min inställning är en annan. För mig så är det biologiska arvet bara hur jag ser ut. Jag anser inte att det genetiska är det enda som räknas för de ska vara "riktiga" syskon utan hur man känner för dom.

    Mina syskon är lika viktiga för mig som min biologiska son. Jag kan absolut förstå dig, och det finns säkert många andra som känner som du.

    Sorry för OT! TS, önskar dig verkligen all lycka. Ni har fått en chans många barnlösa skulle vilja ha.
Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!