• Anonym (OOPS!)

    Snart adoption. GRAVID!

    Under 2004 - 2008 försökte jag och min skaffa barn. Vi gick igenom ALLT. Med allt menar jag allt. Inget fungerade. Inte ett enda plus! Vi fick reda på att jag var infertil och skulle aldrig kunna bli gravid. En jävligt stor sorg.... Men, vi bestämde oss för adoption och har stått i kö sedan 2009.

    För en månad sedan fick vi vårat samtal. En liten flicka på 13 månader finns i Thailand som vi har blivit matchade med. Resan ska bli av i augusti.

    Jag är 38 år. Har inte haft mens på två år och faktiskt fått sagt till mig att jag är infertil. Därför har vi inte skyddat oss under dessa år (som man ska om man adopterar) Senaste veckorna har jag mått illa, kräkts och haft alla möjliga jobbiga symptom. Har inte haft EN enda tanke på att jag kunde vara gravid. Det har inte funnits i hjärnan liksom.

    Igår gick jag till VC för att kolla upp vad det är med mig. Har alltid haft problem med väldigt lågt blodtryck och tänkte att det var det som spökade.

    "Kan du vara gravid?" frågade sköterskan. Jag skrattade och sa att det inte var möjligt. Men hon övertalade mig att göra ett test. Och jag plussade. Kom i någon slags chock. Bröt ihop och gick hem till min man och berättade.

    Och nu sitter vi här. Vad i helevete ska vi göra?

    Det känns HELT uteslutet att inte åka och hämta vårat barn i Thailand. Och det känns HELT uteslutet att ta bort detta barn.

    Jag vågar inte ringa ngn och berätta. HJÄLP!

  • Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!
  • Kattdamen
    Anonym skrev 2012-07-11 10:26:06 följande:
    Jag är adopterad själv. Kan inte uttala mig om vad TS ska göra men i mitt fall så har min pappa två biologiska barn från ett tidigare äktenskap.

    Tvärtom mot dig så tycker jag inte vi är syskon. Det hade varit en annan sak om vi hade varit halvsyskon genetiskt. Sedan spelar det ingen roll vad det står på ett papper eller om vi vuxit upp ihop. Växa upp ihop kan man göra med styvbarn eller plastbarn, styvföräldra också utan att de blir syskon.

    Jag vet inte vad man ska kalla min pappas biologiska barn. I vart fall kan de aldrig bli mina syskon. De är inte ens mina halvsyskon. Vi är inte släkt och kan aldrig bli det.

    Hade varit en helt annan sak om vi hade varit halvsyskon biologiskt. Det är inte mina riktiga halvsyskon. Jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla dem. Men halvsyskon är vi definitivt inte. Punkt slut.     
    Då är inte din pappa din pappa heller alltså?
    En kopp te, tack.
  • Anonym (samma som #18)
    Anonym skrev 2012-07-11 09:06:28 följande:
    Vad är det som blir så komplicerat? Ni adoptivföräldrar komplicerar alltid allting.Klart att TS egna barn måste få komma först. Är väl inte värre än att få två barn tätt, det händer i biologiska fallet oxå. Möjligtiv att kärleken är större till det egna barnet. Adoptivbarnet får väl helt enkelt finna sig i att det nyfödda barnet kräver all tid och uppmärksamhet. Det är ju samma sak som ett biologiskt barn som får syskon tätt.  Jag säger som ni tidigare sagt - tänk om TS får missfall så har ni avsagt er adoptionen och är tillbaka på ruta 0 igen.Säg inget till socialisekreteraren. Tänk på er själva i första hand så får adoptivbarnet komma i andra hand. 

    Är väl ett oerhört korkat råd, särskilt om det är som någon tidigare i tråden säger, att det är först efter 6 månader hemma som adoptionen kan gå igenom och vinna laga kraft, dvs då kommer TS till socialen med adoptivbarnet OCH en bebis. Börjar man då grotta litet i det, så kommer man ju se att TS fått positivt graviditetstest hos läkaren, samt gjort rutinuldraljud och blivit inskriven på MVC. INNAN hon hämtar adoptivbarnet. Och då har hon ju de facto brutit mot reglerna, som säger att hon MÅSTE informera om att livet ändrat sig. "Adoptivbarnet får väl helt enkelt finna sig i att få ett syskon" skriver du... Jo, då är du inte insatt i vilken problematik som kan finnas kring adopterade barn. De måste nämligen "lära" sig att det här är föräldrarna, det är till oss du ska knyta an och vi har alltid tid för dig. För det rör sig om ett barn som förlorat sina anknytningspersoner antagligen minst två gånger! Och som därför lärt sig att inte fästa sig vid någon. Så om man tvingar det adopterade barnet att "finna sig" i den nyfödda riskerar man anknytningen. Och det är säkerligen inte för TS bästa, eller för barnets bästa, varken på kort eller lång sikt. Jag tror på att informera, så som det är tänkt, och se vad som händer. Eftersom det är så långt gånget så kanske ni får hämta ert barn ändå, trots graviditet.
  • Cikoria
    Anonym (båda barnen) skrev 2012-07-11 10:28:25 följande:
    Grattis! Jag själv är adopterade och när vi var och hämtade min yngsta syster (inte bio) var de en annan familj där som hämtade sitt första barn. Han var ca 1,5 månad då. Efter alla var hemma igen fick vi reda på att det paret precis innan resan fått veta att hon var gravid. De har alltså inte ens 1 år mellan barnen, och dom är bästa vänner (16 och 17 år nu).Varför måste ni välja ett av barnen?
    Lycka till!
  • ius lexis

    Grattis till barnen ts :) vad super roligt för er!! Allt sker på en gång. jag tycker att ni ska se till att ni får ha bägge era barn, vad nu som krävs för detta....kanske inte berätta!!!

  • Anonym (båda barnen)
    Anonym skrev 2012-07-11 10:26:06 följande:
    Jag är adopterad själv. Kan inte uttala mig om vad TS ska göra men i mitt fall så har min pappa två biologiska barn från ett tidigare äktenskap.

    Tvärtom mot dig så tycker jag inte vi är syskon. Det hade varit en annan sak om vi hade varit halvsyskon genetiskt. Sedan spelar det ingen roll vad det står på ett papper eller om vi vuxit upp ihop. Växa upp ihop kan man göra med styvbarn eller plastbarn, styvföräldra också utan att de blir syskon.

    Jag vet inte vad man ska kalla min pappas biologiska barn. I vart fall kan de aldrig bli mina syskon. De är inte ens mina halvsyskon. Vi är inte släkt och kan aldrig bli det.

    Hade varit en helt annan sak om vi hade varit halvsyskon biologiskt. Det är inte mina riktiga halvsyskon. Jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla dem. Men halvsyskon är vi definitivt inte. Punkt slut.     



    Vad tråkigt att du känner så! Jag har 2 yngre syskon som också är adopterade, Ingen av oss har några biologiska band alls, men trots de så älskar jag dom otroligt högt. Det är ju precis som att säga att dina föräldrar inte är det för de inte finns några biologiska band.

    Jag tror inte de hade varit annorlunda om dom varit bio-barn.

    Du kanske inte känner så, men det låter lite sorgligt, att inte känna att man har några syskon.
  • Anonym
    Kattdamen skrev 2012-07-11 10:30:07 följande:
    Då är inte din pappa din pappa heller alltså?

    Nej. På pappret och juridiskt men han kan aldrig bli min riktiga pappa.
  • Kattdamen
    Anonym skrev 2012-07-11 10:46:23 följande:
    Nej. På pappret och juridiskt men han kan aldrig bli min riktiga pappa.
    Tråkigt att du fick dåliga föräldrar.
    En kopp te, tack.
  • Anonym
    Anonym (båda barnen) skrev 2012-07-11 10:41:13 följande:


    Vad tråkigt att du känner så! Jag har 2 yngre syskon som också är adopterade, Ingen av oss har några biologiska band alls, men trots de så älskar jag dom otroligt högt. Det är ju precis som att säga att dina föräldrar inte är det för de inte finns några biologiska band.
    Jag tror inte de hade varit annorlunda om dom varit bio-barn.
    Du kanske inte känner så, men det låter lite sorgligt, att inte känna att man har några syskon.

    Du kan aldrig få det till att det är mina riktiga syskon. Vi har inga biologiska band till varandra och är inte ens släkt. Inte heller är vi lika. De är svenskar, blonda, blåögda och långa. Jag kommer från Sydkorea.

    Som min ex. sambo sa till mig "Du kan ju inte kalla de där för dina syskon". Jag förstår hur han tänkte. Skillnad om vi i vart fall varit halvsyskon fast vi sett olika ut. 

    Då skulle man lika gärna kunna räkna styvsyskon eller plastsyskon som syskon. 

    Däremot är det högst sannolikt att jag har syskon som jag inte vet om i mitt hemland, Sydkorea. Det är troligt att antingen min riktiga mamma eller pappa har skaffat fler barn.

    Jag tycker TS kan behålla båda barnen, men var jag tvungen att välja skulle valet tveklöst ha fallit på mitt egna barn och mina egna gener.        
  • Anonym
    Kattdamen skrev 2012-07-11 10:47:41 följande:
    Tråkigt att du fick dåliga föräldrar.

    Jag säger inte att de är dåliga. Har du svårt att förstå? Vi saknar genetisk anknytning. Jag har inga rötter.

    De kan aldrig bli mina riktiga föräldrar som jag är lik. Och några syskon har jag definitivt inte som jag känner till. Det spelar ingen roll om de är bra eller dåliga. Men att kalla min pappas två biologiska barn för halvsyskon till mig får jag inte ihop. Det är skillnad om vi hade varit halvsyskon på riktigt. 
Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!