Snart adoption. GRAVID!

Nej, inte alls. Men det är främmande människor precis som min pappas nya sambos barn. Vi träffas någon gång per år vid bröllopp, högtider etc. men vi umgås aldrig privat eller semetrar ihop. Skulle min pappa separera från sambon så hade vi kontakten nog runnit ut ur sanden. Jag har verkligen inget emot dem och inte de heller, men det finns ingen anknytning.

Vad är det du har så svårt att förstå? Kanske rent av är du som är knäpp? Har förklarat detta för arbetskamrater, vänner etc. som stått live framför mig och det är aldrig någon som haft dina reflektioner. De förstår vad jag menar då de har riktiga syskon. Är du trög eller?  

När man söker om att få adoptera blir man ganska noggrant granskad, och olika länder som man adopterar från ställer olika krav på de föräldrarna som ska "få" ett barn från deras land. De flesta kräver t.ex. att föräldrarna är gifta, sedan kan det finnas andra krav - som i våra ögon kan verka mer eller mindre absurda. Det kan finnas krav på årsinkomst (adoptivbarnet ska inte behöva leva fattigt), på vilken religion föräldrarna får ha, på att de inte får ha sjukdomar som gör att en av dem riskerar att dö i förtid eller förlora förmågan att vara en bra förälder tidigt i livet. De vill helt enkelt säkra upp att barnen får en bra uppväxt, i den mån det går. Ett villkor för det medgivande man får, är att man ska meddela förändringar från det man anmälde. T.ex. om man förlorar jobbet och årsinkomsten minskar drastiskt. Om man skulle fått för sig att konvertera till en annan religion. Om man får en diagnos på en allvarlig sjukdom. Eller om man blir gravid, för hur många barn man har i familjen är också en sak man får anmäla... Och man har alltså fått information att även om man har dokumenterat svårt att få barn, så rekommenderas det starkt att man använder skydd när det drar ihop sig mot adoption, just för att inte riskera att äventyra adoptionen genom en graviditet. Detta blir ju extra viktigt, om det är en s.k. "svag adoption", som inte blir helt godkänd förrän efter en tid då adoptivbarnet och föräldrarna har tillbringat tillsammans. Jag antar att de länder som ställer krav på svag adoption, faktiskt vill att det ska vara en extra kontroll att allt funkar som det är tänkt med de nya föräldrarna, att barnet har det bra. Själv hoppas jag självklart att TS får genomföra adoptionen, men tycker absolut inte att man ska mörka graviditeten som många här föreslår. Utan snarare kontakta socialen och säga som det är, men säga att man absolut vill genomföra adoptionen. Gärna också med en genomtänkt plan för att underlätta det hela rent praktiskt. Att planera in så att båda kan vara föräldralediga så mycket som möjligt, för att se att allt funkar och att det alltid finns någon förälder tillgänglig för båda barnen är nog en förutsättning. Funkar allt jättebra kanske den ena kan börja jobba igen ganska snart. Men jag tror det är oerhört viktigt att fundera på HUR man ska klara av anknytningen till adoptivbarnet samtidigt som man har en graviditet, och senare ett litet barn att tänka på. Hur gjorde dina vänner? Var de gravida när de hämtade sina barn? Eller blev de det tätt efter? Mörkade de graviditeten? Var det i så fall stark adoption eller svag adoption?

Tack för att du förstår vad jag menar och som du säger är det många andra som känner som jag.

Är det någon på fullt allvar som inte förstår vad jag menar? Eller vad som avses med "eget" eller "riktigt"?!

TS unnar jag all lycka. Du har äntligen lyckats bli gravid och fått det som många barnlösa drömmer om.    

Och du tror att det beror på att du inte är släkt med dem genetiskt? Tror du att man har ett sådant band automatiskt bara för man är släkt genetiskt med någon?

 Om man kan få båda, så varför inte ta den chansen!? Ni har ju väntat länge på det här barnet i Thailand, och längtat efter det, så om man kan få fortsätta adoptionsprocessen så kanske ni ska gör det.
 Då får båda barnen ett syskon, och eftersom det är svårt för dig att bli gravid, och eftersom det är både kostsamt och utdraget att adoptera så är det väl bra att adoptera nu...
 Dessutom finns risken att din graviditet slutar i missfall, och ni måste börja om hela processen. Alltså, jag menar inte att risken är större för dig, men att den risken alltid finns vid en graviditet.
 Antagligen skulle jag inte vara så praktiskt tänkande om jag själv var i din situation, antagligen ganska förtvivlad, men om man tänker praktiskt så kan man ju tänka så!

Varför ska man använda skydd? Vilket befängt krav. Är väl ändå upp till var och en. Tror väldigt få bryr sig om det. Många drar ju sig ur en adoption när de lyckas få egna barn.

Och alla länders krav, vad är det som gör att de inte själva kan ta hand om dessa barn och stå för alla kostnader förknippade här till?  

Vad sorgligt att du känner så. För mig har inte samhörighet med gener att göra.

Jag vet att det finns de som är genetiskt släkt och har dåliga relationer. Men ens ursprung och familj är alltid ens familj. Man har bara en mamma och pappa medan ett adoptivbarn alltid har två.

Oaktat vad som står på ett papper.  

Fast då beror det ju på att ni inte växt upp tillsammans, inte på gener?

Nej, det är inte alltid ens familj. Bara för man råkar vara släkt med någon behöver de inte vara ens familj.