Snart adoption. GRAVID!

Egentligen är det väldigt enkelt: Ni är skyldiga att meddela ändrade förhållanden, dvs graviditeten till hemutredarna och till adoptionsorganisationen. Socialen bestämmer därefter om ni får fortsätta adoptionsärendet. De tar ett beslut utifrån barnets bästa. Det är detta beslut ni försöker er på att ta istället för att låta de som är professionella göra det. Kanske blir beslutet att ni får fortsätta, kanske blir det att ni måste avbryta adoptionen. Förmodligen spelar det roll om flickan lätt kan få andra adoptivföräldrar eller om hon riskerar att inte få någon familj, det är ju barnets bästa som ska gälla och för detta krävs en professionell bedömning.

Samtidigt är det naturligtvis väldigt väldigt svårt att riskera att inte få lov att åka och hämta sitt barn och att behöva vara orolig för hennes framtid om det skulle vara så att ni inte får fortsätta adoptionen.

Väldigt enkelt, men väldigt väldigt svårt alltså. Jag beklagar att ni hamnat i denna situationen!

Det tror jag också. Det låter alltid som att adoptivbarn är så speciella och efterlängtade och ska behandlas så speciellt, men hörrni - jag lovar att min sänggjorda gullunge också är det!

Åå grattis

Har inte läst hela tråden, så jag vet inte om någon skrivit detta innan. Men är det ingen dom tänker på att det inte finns några garantier för att TS ska gå hela tiden ut och få ett levande och friskt barn. Tänk om det händer barnet i magen något och de avsagt sig barnet i Thailand? Då är de helt plötsligt UTAN barn! Det är ju inte rätt heller...
Svår sits TS, svaret kan du bara hitta inom dig. Lycka till!!!

Från ett plus till ett fött barn är det långt. Mkt kan hända.

Fullfölj adoption som planerat.

så omtänksamt av dig!!
hoppa nu bums in i alla gravidtrådar och uplys där m samma sak.

de behöver dig!!   

Jag har inte adopterat själv, jag har varit gravid och fött mina barn. Men är ändå insatt i adoption eftersom det finns adopterade barn i min närhet. Vad som är komplicerat i frågan är tidsaspekten. Det hade varit en historia med enbart solsken, om den spontana graviditeten kommit om ett år. Det är inte superlyckat att TS är nästan halvvägs in i en graviditet, när de hämtar adoptivbarnet. Det är absolut inte bra på något sätt att det barnet bara får ca 5 månaders anknytningstid, innan familjen har en bebis. Och under den anknytningstiden så kanske mamman inte kan bära barnet, inte lyfta barnet, och ett så litet barn kan vara rätt sprattligt och klättrigt, inget man vill ha alltför nära sin höggravida magen. Hur ska mamman få till anknytningen då? Jag tror på att det bästa är att meddela socialstyrelsen och adoptionsbyrån att hon är gravid, så får de bestämma vad som ska göras. Får de ändå åka och hämta sitt barn så är det ju bara att göra det bästa av situationen. Får de inte det så är det ju tragiskt, men då bedöms det att vara vad som är bäst för barnet. Och TS vill väl ändå göra det bästa för barnet???

Fast i det här fallet var TS i vecka 13, och allt såg bra ut... Så den största missfallsrisken är ju förbi...

Wow, jag är mållös faktiskt.