Har inte skrivit i denna tråden än utan mest bara läst era inlägg, trodde heller aldrig att jag skulle skriva men nu behöver jag ventilera mig lite.
Jag är gravid med första barnet, BF den 4 okt och var idag på RUL. Som blev allt annat än en bra upplevelse, kvinnan som skulle göra undersökningen idag var otrevlig redan från den sekunden vi tog i hand och hälsade på varandra. Det första hon sedan säger till mig när vi får upp bebisen på skärmen var "jaha, du har kissat du", varav jag förklarar att jag kissade för 2-3h sedan, hon börjar då "skälla" på mig angående detta och att jag absolut inte får kissa inför ett ultraljud osv. (Trots att det står på deras hemsida att det är ok att kissa 1h innan). Hon har extremt dålig attityd under hela undersökningen, klagade lite då och då på att jag hade kissat, satt och suckade hela tiden, muttrade för sig själv för bebisen inte alls ville byta position och för att jag hade moderkakan i framvägg. Hon sa även till oss två gånger att vi skulle få en flicka, hon visade på skärmen var blygdläppar var på vår bebis båda gångerna, trots att jag själv tyckte att det såg ut som en pung. Men det var ingenting jag sa emot eftersom det är hennes jobb och hon ska veta vad hon gör, efter en tredje titt säger hon bara "det är en pojke, här har ni snoppen" obrytt. När han rörde sig frågade hon även om jag kunde känna rörelsen, där jag förklarade jag inte kände av den MEN att jag hade känt senast igårkväll och att det är på kvällen jag känner av honom som mest, hör då bara hur hon skrattar hånfullt åt mig och sedan fortsätter att muttra.
Jag kände mig så dåligt bemött och behandlad att jag inte längre kände mig glad över att vara där och få se min bebis, lyssna på hjärtljud eller få veta kön. Jag ville bara där ifrån och kände mig som världens sämsta människa för jag valt att kissa 2h innan. Det var tydligen omöjligt att mäta huvudet på bebisen vilket gör att jag måste tillbaka till henne imorgon igen. Jag gick gråtandes hem och vill allt annat än tillbaka till henne imorgon.
Är det vanligt att de är såhär kalla och okänsliga under ett ultraljud (hon som gjorde kub var nämligen riktigt trevlig) eller är det mina hormoner som gör att jag överdriver?