BF oktober 2019!

Jag ligger efter dig ;) Vecka 20+1 i dag med BF 26 oktober. Min mage har varit rejält stor i flera veckor och har har helt gett upp att försöka smyga med den på jobbet. Flera kollegor frågade rakt ut redan för typ tre veckor sedan.

Hur fick du reda på att du behövde äta järn- och folsyratillskott? Jag har inte träffat min barnmorska sedan mitten av april och har inget besök inbokat förrän i mitten av juli. Svårt att veta om alla värden är som de ska :/

Fick ni välja att kolla kön på RUL allihop? Vi har gjort NIPT så vi fick veta redan i vecka 11 men trodde vi skulle få det bekräftat och se det med egna ögon på RUL. Men icke! Barnmorskan vägrade blankt att ens titta efter. Tydligen har personalen på förlossningen klagat på att folk får felaktiga besked på RUL som de sedan måste hantera vid förlossningen. Men sist vi gjorde RUL för fyra år sedan var det inga problem, hon kollade så noga hon kunde även om hon inte kunde ge säkert besked pga hur sonen låg.

Fick ni välja att kolla kön på RUL allihop? Vi har gjort NIPT så vi fick veta redan i vecka 11 men trodde vi skulle få det bekräftat och se det med egna ögon på RUL. Men icke! Barnmorskan vägrade blankt att ens titta efter. Tydligen har personalen på förlossningen klagat på att folk får felaktiga besked på RUL som de sedan måste hantera vid förlossningen. Men sist vi gjorde RUL för fyra år sedan var det inga problem, hon kollade så noga hon kunde även om hon inte kunde ge säkert besked pga hur sonen låg.

Tack för era svar! Det verkar ju som att det vanliga ändå är att de kollar kön om man ber om det (så var det vid vårt förra RUL för fyra år sedan, på samma sjukhus). Vi kanske bara stötte på en egensinnig barnmorska denna gången ;) Hon var jättetrevlig och noggrann under hela undersökningen, berättade för oss om allt hon gjorde och såg. Men när det var klart och hon började stänga av utrustningen så frågade jag försiktigt om vi kunde göra ett försök att se könet. Och fick ett bestämt NEJ - för det är tydligen SÅ stor felmarginal vid ul och därför kollar de inte längre.

Om vi inte hade gjort NIPT så hade jag blivit rejält besviken. Nu har vi ju redan ett hyfsat säkert svar, vilket BM också påpekade. När jag sa att vi gjort NIPT så utbrast hon ?ja men då så, då vet ni till 100 procent! Vad var det då - en flicka va?? Så det visade sig att hon redan bedömt att det var en flicka under undersökningen men inte velat säga något.

Har inte skrivit i denna tråden än utan mest bara läst era inlägg, trodde heller aldrig att jag skulle skriva men nu behöver jag ventilera mig lite.

Jag är gravid med första barnet, BF den 4 okt och var idag på RUL. Som blev allt annat än en bra upplevelse, kvinnan som skulle göra undersökningen idag var otrevlig redan från den sekunden vi tog i hand och hälsade på varandra. Det första hon sedan säger till mig när vi får upp bebisen på skärmen var "jaha, du har kissat du", varav jag förklarar att jag kissade för 2-3h sedan, hon börjar då "skälla" på mig angående detta och att jag absolut inte får kissa inför ett ultraljud osv. (Trots att det står på deras hemsida att det är ok att kissa 1h innan). Hon har extremt dålig attityd under hela undersökningen, klagade lite då och då på att jag hade kissat, satt och suckade hela tiden, muttrade för sig själv för bebisen inte alls ville byta position och för att jag hade moderkakan i framvägg. Hon sa även till oss två gånger att vi skulle få en flicka, hon visade på skärmen var blygdläppar var på vår bebis båda gångerna, trots att jag själv tyckte att det såg ut som en pung. Men det var ingenting jag sa emot eftersom det är hennes jobb och hon ska veta vad hon gör, efter en tredje titt säger hon bara "det är en pojke, här har ni snoppen" obrytt. När han rörde sig frågade hon även om jag kunde känna rörelsen, där jag förklarade jag inte kände av den MEN att jag hade känt senast igårkväll och att det är på kvällen jag känner av honom som mest, hör då bara hur hon skrattar hånfullt åt mig och sedan fortsätter att muttra.

Jag kände mig så dåligt bemött och behandlad att jag inte längre kände mig glad över att vara där och få se min bebis, lyssna på hjärtljud eller få veta kön. Jag ville bara där ifrån och kände mig som världens sämsta människa för jag valt att kissa 2h innan. Det var tydligen omöjligt att mäta huvudet på bebisen vilket gör att jag måste tillbaka till henne imorgon igen. Jag gick gråtandes hem och vill allt annat än tillbaka till henne imorgon.

Är det vanligt att de är såhär kalla och okänsliga under ett ultraljud (hon som gjorde kub var nämligen riktigt trevlig) eller är det mina hormoner som gör att jag överdriver?

Har inte skrivit i denna tråden än utan mest bara läst era inlägg, trodde heller aldrig att jag skulle skriva men nu behöver jag ventilera mig lite.

Jag är gravid med första barnet, BF den 4 okt och var idag på RUL. Som blev allt annat än en bra upplevelse, kvinnan som skulle göra undersökningen idag var otrevlig redan från den sekunden vi tog i hand och hälsade på varandra. Det första hon sedan säger till mig när vi får upp bebisen på skärmen var "jaha, du har kissat du", varav jag förklarar att jag kissade för 2-3h sedan, hon börjar då "skälla" på mig angående detta och att jag absolut inte får kissa inför ett ultraljud osv. (Trots att det står på deras hemsida att det är ok att kissa 1h innan). Hon har extremt dålig attityd under hela undersökningen, klagade lite då och då på att jag hade kissat, satt och suckade hela tiden, muttrade för sig själv för bebisen inte alls ville byta position och för att jag hade moderkakan i framvägg. Hon sa även till oss två gånger att vi skulle få en flicka, hon visade på skärmen var blygdläppar var på vår bebis båda gångerna, trots att jag själv tyckte att det såg ut som en pung. Men det var ingenting jag sa emot eftersom det är hennes jobb och hon ska veta vad hon gör, efter en tredje titt säger hon bara "det är en pojke, här har ni snoppen" obrytt. När han rörde sig frågade hon även om jag kunde känna rörelsen, där jag förklarade jag inte kände av den MEN att jag hade känt senast igårkväll och att det är på kvällen jag känner av honom som mest, hör då bara hur hon skrattar hånfullt åt mig och sedan fortsätter att muttra.

Jag kände mig så dåligt bemött och behandlad att jag inte längre kände mig glad över att vara där och få se min bebis, lyssna på hjärtljud eller få veta kön. Jag ville bara där ifrån och kände mig som världens sämsta människa för jag valt att kissa 2h innan. Det var tydligen omöjligt att mäta huvudet på bebisen vilket gör att jag måste tillbaka till henne imorgon igen. Jag gick gråtandes hem och vill allt annat än tillbaka till henne imorgon.

Är det vanligt att de är såhär kalla och okänsliga under ett ultraljud (hon som gjorde kub var nämligen riktigt trevlig) eller är det mina hormoner som gör att jag överdriver?

I tisdags kom den dagen som vi väntat på länge - RUL!

Ultraljudet var för oss nästan helt oförståeligt. Det var enbart medicinskt prat,

och zoom in på delarna som hon ville se. Helhetsbild fick vi inte. Den enda bilden vi fick med oss hem är bebisens två händer. Vi fick inte med säkerhet veta kön.

Jag är så.jävla.besviken. Vi har väntat på det här jävla ultraljudet sedan v.12+0 och nu gjorde vi det i v.20+6 - så många veckor av väntan. För att inte få en trevlig upplevelse. Vi känner båda två att vi hade kunnat skicka min mage dit själv för att sedan få brev på posten som säger "allt såg bra ut". För det var verkligen det enda vi fick höra. JAG VET att jag är otacksam, det är jätte många som inte alls får bra resultat av RUL osv - men det ändrar fortfarande inte hur jag känner.

Värst av allt i min självömkan är att jag så hade sett fram emot att veta kön. Jag har inte köpt någonting innan med ursäkten att vi väntade på att veta vilka färger vi ska gå på.