Anonym (Som du) skrev 2019-10-24 22:29:07 följande:
Är rätt säker på att även han känner attraktion till dig, annars skulle det nog inte varit så som du beskriver att du känner och upplever det. Så hade det bara funnits ni två att ta hänsyn till hade ni säker redan varit i hop. Men i ert fall finns så mycket mer att ta hänsyn till för er båda. Ni har ju era respektive familjer och även kolleger och chefer att ta hänsyn till. Egentligen är det dess personer som ställer till det mest för er skulle jag säg.
Djuret i er båda med alla känslor som inte går att styra över säger ju att spring fram till kollegan och säg och visa vad ni tycker om varandra. Men sedan har ni ju båda ert tråkiga mänskliga inlärda logiska tänkande som stoppar er från att göra det ni känner. Ni vet ju båda att det är helt fel att falla för era känslor. Detta gör ju att inget händer och dagarna bara går och ni väntar på att något ska hända som troligen inte kommer att ske. Typ så funkar det nog för er båda, precis som det gör för mig.
Det bästa du kan göra är att verkligen ta tag i skilsmässan som du verkar vilja ta ut. Se till att det händer något där. Skaffa en lägenhet till dig eller din man, gör något. Bara se till att något händer i ditt liv!
Ta mod till dig att vara mer öppen mot din kollega med hur du känner i ditt liv. Säg att du är trött på hur du har det hemma och att du skulle gärna vilja leva ett annat liv om ett år eller så. Det öppnar ju upp för vidare djupare samtal som kan leda till att ni kan komma lite närmre varandra.
Sedan vet du ju att känslorna går mycket upp och ner och det gör det garanterat också för honom. Men så mycket har du ju sett på honom så att du vet med stor säkerhet att han i grunden gillar och uppskattar dig väldigt mycket. Utgå från det när du pratar med honom. Du behöver inte tveka på att han inte tycker bra om dig!
Igår hade vi en trevlig AW på jobbet. Eftersom mina känslor för kollegan varit väldigt starka och nästan omöjliga att dölja nu på sistone har jag försökt undvika honom vid vissa situationer. När jag mötte hans blick för att fråga ngt var det svårt att se honom rakt in i ögonen. Blicken flackade. Var så rädd för att andra skulle märka det... Han märkte det nog, och jag upplever att han hade samma reaktion. Mot slutet av kvällen hamnade vi nära varandra. Jag kunde inte annat än titta på honom lite extra mycket, speciellt när en viss låt kom på i bakgrunden...
Och det är nog som du säger att han också känner något men eftersom vi båda är så ?tråkiga mänskliga logiskt tänkande? ser jag inte att något opassande kommer hända mellan oss, och speciellt inte på en AW. Varken jag eller han drack så vi blev berusade. Jag skulle heller inte vilja bli berusad på en AW med risk att göra bort mig framför mina kollegor o göra något man sedan ångrar. Lite självbehärskning har jag nog ändå. Och även i det avseendet liknar vi varandra.
Det jag är lite rädd för är att kollegan ska tycka mindre om mig för att jag ibland håller mig undan just från honom, men är som vanligt med andra kollegor. Har märkt att jag inte har några som helst problem att skoja och prata med andra men just med honom blir det för jobbigt ibland för att jag vet att jag döljer ngt... Jag är verkligen hopplöst förälskad.
Samtidigt har jag min man här hemma som uppvaktar mig och gör allt för att få vårt förhållande att funka. Jag har inte tagit tag i skilsmässan ordentligt för jag orkar inte med hans manipulation helt enkelt. Men ändå är det som att vi vore skilda då vi inte haft sex på två månader, jag undviker honom, håller mig mest för mig själv, påpekar att jag vill ha mitt space... Han vet att jag inte är lycklig med honom men vill inte acceptera det.
