Är gifta kollegan intresserad?

Du får stå på dig ordentligt nu om du verkligen bestämt dig.

Han verkar livrädd att bli lämnad men du kan ju inte låta honom bestämma dina känslor.

Han hade väl fler vänner än du, du kanske känner nån av hans vänner tillräckligt bra för prata med och få hjälp med att få honom att förstå.

Hoppas du orkar fast det säkert kan bli riktigt jobbigt en tid om ni inte kan komma överens

Det är ett helvete just nu. Han hotade med att ringa mina föräldrar och be dem om ?hjälp?. Han säger att om jag är kär i någon på jobbet måste jag sluta där omedelbart, men jag förnekar ju att det finns någon annan.

Ge inte efter för några hot, dina föräldrar borde väl ta ställning för dig och tar han kontakt med de avslöjar han sig själv som nån sorts galning som du bör lämna snarast.

Du kanske kan flytta hem till dina föräldrar ett tag om de inte bor för långt ifrån, är nog bra om du kan komma ifrån din man så snart du kan

Det låter som att han behöver söka hjälp. Om ni går en terapisession kanske du kan få terapeutens hjälp att få honom att förstå att du inte vill leva med honom mer?

Och flytta ut du några dagar, och strunt i att han rev sönder papprena, det är ju snabbt löst med att skriva ut nya. Låt inte det här bli ursäkter till att du drar ut på det längre, det är inte rättvist mot nån av er, eller ert barn.

Han borde söka hjälp , det har ingenting med jobb eller arbetskamrat att göra. Kärleken är slut , punkt slut !!!

Och han vet varför är den slut , eller kanske du ska repetera till han varje gång ni tar upp det här konversationen ...

Han frågar om mentala sjukdomar i familjen och jämför mig med en sinnessjuk... Jag kommer göra proverna han ber om bara för att bevisa att det visst inte är något fel på mig utan det är min vilja och mitt sunda förnuft som tagit beslutet att skilja mig. Han vägrar såklart flytta ut så det blir jag som får leta efter nånstans att bo... han tycker inte det är rimligt att jag slutat älska honom helt plötsligt. Han är övertygad om att det finns någon annan med i bilden och om jag varit otrogen skriver han på papperna på en gång, men det har jag ju inte varit. Skulle nästan önska att jag varit det för att bli av med honom på en gång. Vill inte nämna kollegan. Min man kommer söka upp honom det är jag helt övertygad om. Han säger också att han har rätt att besöka mig på jobbet så ofta han vill och kommer inte sluta göra det sålänge vi är gifta och att han inte tänker lämna mig eftersom jag inte mår bra just nu enligt honom.

Klart jag inte mår bra, klart jag går runt och gråter när jag inte kan leva det liv jag vill: ett liv UTAN honom.

Man reagerar på olika vis i olika situationer. Din man lever troligen just nu i en form av förnekelse process/chocktillstånd. Givetvis blir det mer eller mindre konstigt att vara där ni är just nu, men det lär klarna i sinom tid.

Jag hoppas att det går över snart... Det blir definitivt en session parterapi så han får höra från en professionell att jag menar allvar.

Låter klokt med parterapin. Hoppas ni kan lösa det på ett så smidigt sätt som möjligt...om inte så för barnet/ens skulle.

Enligt mannen är det bästa för barnet att vi håller ihop ?som en riktig familj gör?.

Nog om den pågående separationen och åter till kollegan. När vi skulle gå för dagen gick han in i samma rum som mig där jag skulle lämna några papper och han ?letade? efter något. Förstod inte varför han gjorde det, om han faktiskt letade efter något eller bara ville ha en ursäkt för att hamna i samma rum som mig, bara vi två. Jag ville få frågan: vad ska du göra i helgen för att svara ?skilja mig?. Men fick ingen fråga och ville inte bara slänga ur mig det. Det blev en kort jobbig tystnad innan vi skiljdes åt. Ville bara dra in honom i det mörka rummet och kyssa honom... och kanske ville han det också, eller inte. Nästa vecka kommer jag förmodligen nämna skilsmässan och hoppas att vi då kan komma in på lite djupare samtal.