Ni som är otrogna hur känns det?
Ja. Hur känns det egentligen
Ja. Hur känns det egentligen
Jag vet inte vilka inlägg du har läst. Jag har t ex ställt frågan varför inte båda parter i förhållandet ska få samma chans till att hitta en lösning som känns bra.
Eller varför man inte pratar med varandra alt gör slut om man känner att det inte fungerar?
Jag kan inte se på vilket sätt det ska vara anklagande eller varför det ska vara så svårt att svara på?
Om du finner det anklagande så förstår jag ärligt talat inte varför du inte bara ignorerar det och scrollar vidare istället för att ta på dig offerkoftan och ta till härskartekniker.
Sådant har jag väldigt svårt för.
Varför kan man inte hitta en lösning som innebär att man är ärlig mot sin partner också, t.ex. öppet förhållande?
Väldigt få brukar acceptera det, de flesta (kvinnor i vart fall) som jag diskuterat ämnet med här på FL säger samma sak; ska han leva med mig får han avstå sex, finns inte på världskartan att han skulle ha sex med någon annan.
Bara att ens lyfta frågan skulle få många att explodera direkt.
I verkliga livet kan ärlighet i många fall bara göra saken värre.
Hade jag varit helt ärlig hemma hade det bara gjort min fru ledsen och mått dåligt, bättre att hålla vissa saker för sig själv (gäller andra saker än otrohet)
Då vet man ju premisserna för ett förhållande med den kvinnan. Ska vi vara ihop måste jag avstå sex. Det är inte obligatoriskt att vara i ett sånt förhållande.
Om den ena inte alls vill ha sex och inte går med på ett öppet förhållande och den andra inte kan tänka sig att leva utan sex är det bättre att gå isär.
Då vet man ju premisserna för ett förhållande med den kvinnan. Ska vi vara ihop måste jag avstå sex. Det är inte obligatoriskt att vara i ett sånt förhållande.