När VILL barn sova i egna sängar?

Anonym (Frustrerad mamma)

Sat 17 Aug 2019 20:50
73 svar

Citera Visa endast Anmäl

När VILL barn sova i egna sängar?

Min dotter är 9 år och vill aldrig sova i sin säng. Jämt i min. Oftast inga problem eftersom vi bor ensamma, inga syskon eller så. Ofta tycker jag såklart också, att det känns löjligt att vi ska sova i olika sängar.

Problemet är när min pojkvän kommer, att då få bråka med henne i 5 timmar ungefär, för att få henne att gå och lägga sig i sin säng. Hon blir såklart också arg för att han kommer eftersom det gör så hon inte får sova hos mig. Har pratat med Henne såå många gånger att om det fortsätter såhär så får hon börja sova i sin säng jämt. Då säger hon att hon skall bättra sig. Händer aldrig.

Vad skulle ni göra? Jag håller på att bli galen.

Om vi låtsas som att jag inte hade någon pojkvän, hade ni tyckt att det var ett problem om era 9åringar sov hos er?
- «
- ‹
- Sida 7 av 7
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden När VILL barn sova i egna sängar?
Zarch

Wed 21 Aug 2019 09:01

#61

Citera Visa endast Anmäl

jrockyracoon skrev 2019-08-20 21:58:21 följande:
För min egen del så ger jag fysisk trygghet till mina barn så länge de själva önskar. Nio år är ganska mycket, så däromkring är det iaf dags att börja undersöka förutsättningarna för att barnet kan sova själv.

Att tvinga ett barn att sova själv mot dess vilja och behov till förmån för en partner, ser jag inte som ett alternativ. Det är inte att sätta barnets bästa i fokus. Däremot om barnet själv går med på att pröva och man gör detta under ansvarsfulla former är det en annan sak. T.ex. om föräldrarna välkomnar barnet att sova hos dem vid mardrömmar eller vid otrygghet, och får barnet att tycka det är spännande att sova i sitt eget rum.

Du tycks ha en grundinställning att det är föräldrarnas uppgift att bestämma vilka utvecklingssteg som barnet behöver ta. Det tror jag inte är en bra modell. Min åsikt är att barn har en inneboende individuell utvecklingskurva som de följer. De utvecklar sig själva i sin egen maximala takt så länge föräldrar erbjuder dem trygghet, kärlek och omsorg. Att försöka rycka ett barn från föräldrarnas säng innan det är moget för det riskerar att skada barnets känsla av trygghet och innebär en skenbar ytlig utveckling som i verkligheten är ett steg bakåt.

Man kan vara extremt fysisk som person och mentalt närvarande på många sätt med sitt barn, känns lite som att det är i sängen som många prompt har fastnat i den här debatten och däribland du.

Sedan så är det väldigt svårt att veta vad som är vad här egentligen. Talar vi egentligen om en liten otrygg nioåring som måste sova med mamma eller var det kanske den vuxna som hade behovet av den närheten från början?

Att du och flera till här säkert finner mig forcerande och okänslig i den här frågan kan jag förstå men det du måste förstå är för att det är för att jag inte tycker att ni är inne och nuddar i pudelns kärna ens.

Ska vi sedan leka hobbypsykologer så kan jag väl säga såhär - Om TS går till en professionell psykolog/terapeut inom området och tar upp ett problem som handlar om att hon har träffat kärleken men den nioåriga dottern vägrar sova i sin säng när han är på besök. Till svar får hon - din lilla ?bebis? ska minsann få sova med dig så länge hon vill och du ska ha klart för dig att din kille är helt obetydlig och vuxen så han får sova själv tills din dotter är mogen och vill sova i sitt rum(med de premisserna så lagom till studenten kanske?!?) så tack för kaffet! Alltså jag hade begärt pengarna tillbaks från denna plojterapeut/psykolog för här kom jag med ett problem som jag visserligen själv har skapat men jag vill ju att du åtminstone kan vara lite av en sylvass Dr Phil och ge mig några verktyg iallafall. Istället sitter du där som ett skämt och bara ber mig att fortsätta ?mata monstret som jag själv gött?.

Nu blev det lite långt och du kanske inte fattade min poäng men låt gå för det.
jrockyracoon

Wed 21 Aug 2019 10:01

#62

Citera Visa endast Anmäl

Zarch skrev 2019-08-21 09:01:29 följande:
Man kan vara extremt fysisk som person och mentalt närvarande på många sätt med sitt barn, känns lite som att det är i sängen som många prompt har fastnat i den här debatten och däribland du.

Sedan så är det väldigt svårt att veta vad som är vad här egentligen. Talar vi egentligen om en liten otrygg nioåring som måste sova med mamma eller var det kanske den vuxna som hade behovet av den närheten från början?

Att du och flera till här säkert finner mig forcerande och okänslig i den här frågan kan jag förstå men det du måste förstå är för att det är för att jag inte tycker att ni är inne och nuddar i pudelns kärna ens.

Ska vi sedan leka hobbypsykologer så kan jag väl säga såhär - Om TS går till en professionell psykolog/terapeut inom området och tar upp ett problem som handlar om att hon har träffat kärleken men den nioåriga dottern vägrar sova i sin säng när han är på besök. Till svar får hon - din lilla ?bebis? ska minsann få sova med dig så länge hon vill och du ska ha klart för dig att din kille är helt obetydlig och vuxen så han får sova själv tills din dotter är mogen och vill sova i sitt rum(med de premisserna så lagom till studenten kanske?!?) så tack för kaffet! Alltså jag hade begärt pengarna tillbaks från denna plojterapeut/psykolog för här kom jag med ett problem som jag visserligen själv har skapat men jag vill ju att du åtminstone kan vara lite av en sylvass Dr Phil och ge mig några verktyg iallafall. Istället sitter du där som ett skämt och bara ber mig att fortsätta ?mata monstret som jag själv gött?.

Nu blev det lite långt och du kanske inte fattade min poäng men låt gå för det.
Ja, visst kan och ska man som vuxen ge fysisk närhet till sitt barn på dagen, men som jag uppfattar det handlar diskussionen här om huruvida TS ska tvinga barnet att sova i eget rum eller ej. Då är det relevant att tala om vikten av att ge fysisk närhet nattetid för de barn som känner att de behöver den tryggheten.

I detta fall är det ju som sagt mamman som önskade att barnet skulle sova själv och antagligen därför inte hade ett eget behov av att sova med dottern. Men för mig är det barnets vilja och behov som ska stå i fokus, inte mammans eller pojkvännens. D.v.s. att om vi tänker oss ett scenario där barnet är redo att sova i eget rum, men mamman förhindrar henne p.g.a. dennes egna behov är det inte bra.

Jag finner dig inte okänslig, utan diskuterar med dig för att jag finner dina synpunkter intressanta även om jag inte håller med om allt. Du framför dina argument och synpunkter och jag framför mina, precis som det ska vara i en diskussion. I slutänden lär vi oss båda något och kalibrerar våra åsikter även om vi antagligen inte kommer överens om allt eller ens mycket.

Jag tror inte någon psykolog hade uttalat sig som i ditt hypotetiska scenario, men hade det skett hade det varit ett mycket märkligt beteende. Psykologer brukar i allmänhet försöka få personen själv att komma fram till saker och inte säga rätt ut vad de tycker (Tvärtom som dr Phil, alltså), att skriva någon på näsan brukar sällan vara en bra start till förändring.

Anledningen till att jag förde upp diskussionen om vikten av att mycket små barn inte sover i ensamt rum är för att någon i tråden tog upp det, och jag vill verkligen trycka på att det är mycket olämpligt. Men för en 9-åring är det givetvis inte lika kritiskt och det finns givetvis ingen forskning som visar att det skulle vara farligt generellt. Däremot tror jag att det kan vara olämpligt att tvinga fram något utan en bra övergång och dessutom i TS fall blir det ett kvitto för barnet att mamma prioriterar mannen framför barnet. Det är väldigt fel att låta ett barn känna sig bortprioriterat på det sättet.
KlantSmurfen

Wed 21 Aug 2019 14:23

#63

Citera Visa endast Anmäl

jrockyracoon skrev 2019-08-20 21:37:16 följande: #59
KlantSmurfen skrev 2019-08-20 11:05:07 följande:
"Forskning visar att om man lämnar små barn ensamma kan stresshormonet kortisol öka i deras hjärnor."
När de sover?

"Barn behöver ha närhet till föräldrarna åtminstone under den första anknytningsfasen från 0 - 2 års ålder."
Barn behöver närhet betydligt mer än bara till 2 års ålder men en ettåring kan sova i egen säng om den känner sig trygg.

"Men offra inte din dotters trygghet för din pojkväns behov av dig."
ligger det inget speciellt bakom så har dottern också ett behov av att lära sig att känna sig trygg i sin egna säng.
jrockyracoon skrev 2019-08-20 08:55:30 följande: #45
Zarch skrev 2019-08-20 08:09:30 följande:
Du har säkert belägg för det här och givetvis kan jag hålla med dig om att de allra minsta behöver väldigt mycket närhet, det säger lite sig självt iof.

Men sedan så tror jag faktiskt att inkonsekvens och ängsliga föräldrar skapar ängsliga barn. Vad sänder du som vuxen ut för signaler egentligen om du lite harigt får ditt barn att känna att dennes säng och egna rum är kanske lite farligt och läskigt trots allt. Du tror inte att sådant projiceras över på barn?
Tack för att du inser det självklara - så små barn ska inte lämnas ensamma under så lång tid som en hel natt! Viktigt att vi slår fast det, så att inte någon får för sig något annat.

Det är givetvis inte lika skadligt att t.ex. låta en 9-åring sova själv. Men alla barn är olika och har olika behov av fysisk kontakt och trygghet från föräldern.

Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet. Samtidigt håller jag med om att en förälder som är ängslig i sin personlighet sannolikt kommer att överföra den ängsligheten till barnet. Man behöver dock inte vara ängslig för att man låter ett barn sova hos en.

Anledningen till att man låter barnet sova hos en är knappast för att man tycker att rummet är läskigt och därmed för över denna känsla till barnet. Det är för att man ser barnets behov av närhet och vet att trygghet är en förutsättning för att barnet ska kunna utvecklas på ett optimalt sätt.

Det är absolut inget fel på t.ex. fråga och uppmuntra 9-åringen att sova själv. Men om det visar sig att 9-åringen inte är mogen för det, ser jag inga nackdelar (för barnet) med att vänta ett tag till. Vi har inte barn under en särskilt lång tid i våra liv - ser man det i ett större perspektiv är det inte ett så stort offer att anpassa ens liv till barnens bästa under tiden de är små.

Vad pojkvännen vill och inte vill i sammanhanget ser jag som helt arbiträrt. Barnets bästa ska man inte kompromissa bort för sex.
"Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet."
länk?
De studier jag har hört om tror jag inte har undersökt just cortisonhalten under sömnen i eget rum.

Jag har som sagt inte sett några studier som visar att barn tar skada av att sova i egen säng i samma rum som föräldrarna. Jag tror dock inte det är bra att de sover i eget rum vid 1 års ålder när föräldrarna inte är närvarande och kan tillfredsställa deras känslomässiga behov om de vaknar upp och är oroliga. Det är inte säkert att de skriker och då kan det förstås bli väldigt traumatiskt för barnet.

Om den 9-åriga dottern känner sig mogen nog att ta steget att sova i eget rum, så har jag inga problem med att låta henne göra det. Däremot om dottern ännu inte är där, tycker jag att hennes behov av närhet går före pojkvännens önskemål.

Angående länk om curling finns den danska studien finns här, för den som kan läsa på danska:
pure.vive.dk/ws/files/1690775/301087_Kortl_gning_af_viden_om_opdragelse_Delnotat_1_3x.pdf

Här finns en sammanfattning:
hejlskov.se/aktuell-debatt/om-curlingforaldraskapets-resultat-och-konsekvenser/

"Jag tror dock inte det är bra att de sover i eget rum vid 1 års ålder när föräldrarna inte är närvarande och kan tillfredsställa deras känslomässiga behov om de vaknar upp och är oroliga."
Du tror inte det...å andra sidan har du ju inte läst något om det, inte sett hur föräldrar gör eller provat själv.

"Det är inte säkert att de skriker och då kan det förstås bli väldigt traumatiskt för barnet"
om ett barn inte kommunicerar när det vaknar och är oroligt så är det något som är fel t.e.x. någon diagnos eller så är anknytningen redan skadad.

"Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet."

"Angående länk om curling finns den danska studien finns här, för den som kan läsa på danska:"
"Här finns en sammanfattning:"
* Barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och hjälpt mycket till hemma. Det är 13 % av barnen.
* Barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och inte behövt hjälpa till hemma. Det är 6 % av barnen. Denna grupp betecknar forskarna som barn med curlingföräldrar.
* Barn som inte fått mycket hjälp men har fått hjälpa mycket till hemma. Det är 57 % av barnen.
* Barn som inte fått mycket hjälp och inte behövt hjälpa till hemma. Det är 24 % av barnen.

Grupperna har jämförts utifrån olika faktorer. Barn av curlingföräldrar känner sig minst ensamma, genomför i störst utsträckning utbildning (minst drop-out) och har bäst psykisk hälsa. De har dessutom bäst relationer med sina föräldrar. De har i mindre utsträckning än barn som bara fått lite hjälp av sina föräldrar provat hash. De grupper som klarar sig sämst i all dessa faktorer är de barn som inte fått mycket hjälp av sina föräldrar, oberoende om de behövt hjälpa till hemma. Den grupp som får högst betyg är barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och behövt hjälpa till hemma. Fast curlingföräldrarnas barn kommer tvåa. Igen klarar sig barn som fått bara lite hjälp av sina föräldrar sämst.
Orkar inte läsa studien nu (är kass på danska) så jag vet inte vad deras definition av curling är, enligt Elvén är det "inte behövt hjälpa till hemma" (det är inte det som är curling) och den gruppen klarar sig sämre och inte bättre som du påstår.
Man kan inte jämföra med barn som blivit försummade och/eller inte fått stöd av sina föräldrar för att dra slutsatsen att curling är bra bara för att de klarar sig bättre än gruppen som klarar sig sämst.
Curling:
Curlingföräldrar och curlingbarn är två sentida populärpsykologiska begrepp, lanserade av den danske psykologen Bent Hougaard,[1] där föräldrarna i allt större omfattning lägger sig i sina barns liv och utveckling. Begreppen syftar på att föräldrarna banar vägen framför barnet i dess liv på liknande sätt som spelarna på en curlingbana sopar banan före spelstenarna. Föräldrarna vill att barnen ska ha det bra och tryggt och lägger ner mycket ansträngning på att ordna för barnen. De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss och får dem inte att delta i hushållsarbetet. Kritiken mot dessa föräldrar går ut på att barnen är vana vid att ha det bra och tryggt och då får svårt att klara sig själva senare. Den första att introducera begreppet i Sverige var journalisten Maria Carling

www.wikiwand.com/sv/Curlingf%C3%B6r%C3%A4ldrar
Curlingföräldrar hjälper inte barn, de löser barnens problem och/eller överbeskyddar dem. Några av de curlade "barnen" har mamma med sig på anställningsintervjuer, några av de som aldrig hjälpt till hemma blir mansbebisar som låter partnern (deras nya mamma) sköta allt i hemmet. På vilket sätt kan det vara bra?

By mollycoddling our children, we're fuelling mental illness in teenagers | Jonathan Haidt and Pamela Paresky | Opinion | The Guardian
www.theguardian.com/commentisfree/2019/jan/10/by-mollycoddling-our-children-were-fuelling-mental-illness-in-teenagers

De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss (tänk på artikeln ovan)
23:04-23:55
KlantSmurfen

Wed 21 Aug 2019 14:23

#64

Citera Visa endast Anmäl

jrockyracoon skrev 2019-08-21 10:01:57 följande: #62
Zarch skrev 2019-08-21 09:01:29 följande:
Man kan vara extremt fysisk som person och mentalt närvarande på många sätt med sitt barn, känns lite som att det är i sängen som många prompt har fastnat i den här debatten och däribland du.

Sedan så är det väldigt svårt att veta vad som är vad här egentligen. Talar vi egentligen om en liten otrygg nioåring som måste sova med mamma eller var det kanske den vuxna som hade behovet av den närheten från början?

Att du och flera till här säkert finner mig forcerande och okänslig i den här frågan kan jag förstå men det du måste förstå är för att det är för att jag inte tycker att ni är inne och nuddar i pudelns kärna ens.

Ska vi sedan leka hobbypsykologer så kan jag väl säga såhär - Om TS går till en professionell psykolog/terapeut inom området och tar upp ett problem som handlar om att hon har träffat kärleken men den nioåriga dottern vägrar sova i sin säng när han är på besök. Till svar får hon - din lilla ?bebis? ska minsann få sova med dig så länge hon vill och du ska ha klart för dig att din kille är helt obetydlig och vuxen så han får sova själv tills din dotter är mogen och vill sova i sitt rum(med de premisserna så lagom till studenten kanske?!?) så tack för kaffet! Alltså jag hade begärt pengarna tillbaks från denna plojterapeut/psykolog för här kom jag med ett problem som jag visserligen själv har skapat men jag vill ju att du åtminstone kan vara lite av en sylvass Dr Phil och ge mig några verktyg iallafall. Istället sitter du där som ett skämt och bara ber mig att fortsätta ?mata monstret som jag själv gött?.

Nu blev det lite långt och du kanske inte fattade min poäng men låt gå för det.
Ja, visst kan och ska man som vuxen ge fysisk närhet till sitt barn på dagen, men som jag uppfattar det handlar diskussionen här om huruvida TS ska tvinga barnet att sova i eget rum eller ej. Då är det relevant att tala om vikten av att ge fysisk närhet nattetid för de barn som känner att de behöver den tryggheten.

I detta fall är det ju som sagt mamman som önskade att barnet skulle sova själv och antagligen därför inte hade ett eget behov av att sova med dottern. Men för mig är det barnets vilja och behov som ska stå i fokus, inte mammans eller pojkvännens. D.v.s. att om vi tänker oss ett scenario där barnet är redo att sova i eget rum, men mamman förhindrar henne p.g.a. dennes egna behov är det inte bra.

Jag finner dig inte okänslig, utan diskuterar med dig för att jag finner dina synpunkter intressanta även om jag inte håller med om allt. Du framför dina argument och synpunkter och jag framför mina, precis som det ska vara i en diskussion. I slutänden lär vi oss båda något och kalibrerar våra åsikter även om vi antagligen inte kommer överens om allt eller ens mycket.

Jag tror inte någon psykolog hade uttalat sig som i ditt hypotetiska scenario, men hade det skett hade det varit ett mycket märkligt beteende. Psykologer brukar i allmänhet försöka få personen själv att komma fram till saker och inte säga rätt ut vad de tycker (Tvärtom som dr Phil, alltså), att skriva någon på näsan brukar sällan vara en bra start till förändring.

Anledningen till att jag förde upp diskussionen om vikten av att mycket små barn inte sover i ensamt rum är för att någon i tråden tog upp det, och jag vill verkligen trycka på att det är mycket olämpligt. Men för en 9-åring är det givetvis inte lika kritiskt och det finns givetvis ingen forskning som visar att det skulle vara farligt generellt. Däremot tror jag att det kan vara olämpligt att tvinga fram något utan en bra övergång och dessutom i TS fall blir det ett kvitto för barnet att mamma prioriterar mannen
framför barnet. Det är väldigt fel att låta ett barn känna sig bortprioriterat på det sättet.
TS fråga:
När VILL barn sova i egna sängar?
Anonym (Frustrerad mamma) skrev 2019-08-19 09:25:17 följande: #38
Dottern kan sova i sitt rum, hon är inte rädd för det eller så bara att hon inte vill.[...]

En av forumets mest intellektuella svarar:
"Ja, visst kan och ska man som vuxen ge fysisk närhet till sitt barn på dagen, men som jag uppfattar det handlar diskussionen här om huruvida TS ska tvinga barnet att sova i eget rum eller ej."

Du får gärna förklara hur du kom fram till "tvinga", det verkar snarare som att ungen inte har lust så frågan är hur man ska få henne att acceptera att sova i egen säng.

"Anledningen till att jag förde upp diskussionen om vikten av att mycket små barn inte sover i ensamt rum är för att någon i tråden tog upp det, och jag vill verkligen trycka på att det är mycket olämpligt"

Din uppfattning bygger på vad du tror och inte vad du vet så jag vill verkligen trycka på att det är mycket olämpligt att trycka på att det är mycket olämpligt om man inte vet vad man svamlar om.
Zarch

Wed 21 Aug 2019 16:36

#65

Citera Visa endast Anmäl

jrockyracoon skrev 2019-08-21 10:01:57 följande:
Ja, visst kan och ska man som vuxen ge fysisk närhet till sitt barn på dagen, men som jag uppfattar det handlar diskussionen här om huruvida TS ska tvinga barnet att sova i eget rum eller ej. Då är det relevant att tala om vikten av att ge fysisk närhet nattetid för de barn som känner att de behöver den tryggheten.

I detta fall är det ju som sagt mamman som önskade att barnet skulle sova själv och antagligen därför inte hade ett eget behov av att sova med dottern. Men för mig är det barnets vilja och behov som ska stå i fokus, inte mammans eller pojkvännens. D.v.s. att om vi tänker oss ett scenario där barnet är redo att sova i eget rum, men mamman förhindrar henne p.g.a. dennes egna behov är det inte bra.

Jag finner dig inte okänslig, utan diskuterar med dig för att jag finner dina synpunkter intressanta även om jag inte håller med om allt. Du framför dina argument och synpunkter och jag framför mina, precis som det ska vara i en diskussion. I slutänden lär vi oss båda något och kalibrerar våra åsikter även om vi antagligen inte kommer överens om allt eller ens mycket.

Jag tror inte någon psykolog hade uttalat sig som i ditt hypotetiska scenario, men hade det skett hade det varit ett mycket märkligt beteende. Psykologer brukar i allmänhet försöka få personen själv att komma fram till saker och inte säga rätt ut vad de tycker (Tvärtom som dr Phil, alltså), att skriva någon på näsan brukar sällan vara en bra start till förändring.

Anledningen till att jag förde upp diskussionen om vikten av att mycket små barn inte sover i ensamt rum är för att någon i tråden tog upp det, och jag vill verkligen trycka på att det är mycket olämpligt. Men för en 9-åring är det givetvis inte lika kritiskt och det finns givetvis ingen forskning som visar att det skulle vara farligt generellt. Däremot tror jag att det kan vara olämpligt att tvinga fram något utan en bra övergång och dessutom i TS fall blir det ett kvitto för barnet att mamma prioriterar mannen framför barnet. Det är väldigt fel att låta ett barn känna sig bortprioriterat på det sättet.

Nu var jag tvungen att göra en viss karikatyr av den där psykologen för att det skulle låta lite som jag tycker att de som har förfärats i tråden över att flickan ska sova i sitt egna rum har resonerat.

Men vad är det som säger att flickan egentligen har ett behov av närhet nattetid? Handlar inte hennes kris mer om att hon numera har fått konkurrens om sin mammas fulla uppmärksamhet? I det här fallet så är utmanaren en man och det var ju lite snöpligt eftersom att på det här forumet så är nya partners något av paria. Men tänk om det hade handlat om något mer legitimt som i form av ett yngre syskon? Då hade det väl låtit mer som att det är sunt att flickan faktiskt får smaka på hur livets gilla gång fungerar och att hon får lära sig att anpassa sig efter fler människor?

Tycker definitivt också att modern borde ha skött det hela snyggare och mycket tidigare om inte annat men nu är det som det är. Jag tycker också att man ska vara försiktig med att diskutera det här som traumatiskt för flickan. I grund och botten så kanske det är precis tvärtom utan just pga att hon är trygg och har det väldigt bra så finns det utrymme för revolt och att visa sig som prinsessan på ärten. Sådana spelplaner har inte trasiga maskrosbarn som far illa, tyvärr!
KlantSmurfen

Wed 21 Aug 2019 16:51

#66

Citera Visa endast Anmäl

Fanns några tips på FL

Så får du barnen att sova i egen säng

Vad gör man när sängen fylls av barn som inte vill sova i sin egen säng ? och resultatet blir att man vaknar stup i kvarten om nätterna? Vi har tipsen som får barnen att sova tryggt i sina egna sängar.
[...]
- Barn växer jättemycket av att klara nya saker själva - det skapar också trygghet. När man kan sova i egen säng är steget inte långt till att sova över hos en kompis.

www.familjeliv.se/foralder/1.1868634
Zarch

Wed 21 Aug 2019 17:11

#67

Citera Visa endast Anmäl

KlantSmurfen skrev 2019-08-21 16:51:49 följande:
Fanns några tips på FL

Väldigt bra argument måste jag säga.
jrockyracoon

Thu 22 Aug 2019 00:44

#68

Citera Visa endast Anmäl

KlantSmurfen skrev 2019-08-21 14:23:16 följande:
"Jag tror dock inte det är bra att de sover i eget rum vid 1 års ålder när föräldrarna inte är närvarande och kan tillfredsställa deras känslomässiga behov om de vaknar upp och är oroliga."
Du tror inte det...å andra sidan har du ju inte läst något om det, inte sett hur föräldrar gör eller provat själv.

"Det är inte säkert att de skriker och då kan det förstås bli väldigt traumatiskt för barnet"
om ett barn inte kommunicerar när det vaknar och är oroligt så är det något som är fel t.e.x. någon diagnos eller så är anknytningen redan skadad.

"Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet."

"Angående länk om curling finns den danska studien finns här, för den som kan läsa på danska:"
"Här finns en sammanfattning:"Orkar inte läsa studien nu (är kass på danska) så jag vet inte vad deras definition av curling är, enligt Elvén är det "inte behövt hjälpa till hemma" (det är inte det som är curling) och den gruppen klarar sig sämre och inte bättre som du påstår.
Man kan inte jämföra med barn som blivit försummade och/eller inte fått stöd av sina föräldrar för att dra slutsatsen att curling är bra bara för att de klarar sig bättre än gruppen som klarar sig sämst.
Curling:Curlingföräldrar hjälper inte barn, de löser barnens problem och/eller överbeskyddar dem. Några av de curlade "barnen" har mamma med sig på anställningsintervjuer, några av de som aldrig hjälpt till hemma blir mansbebisar som låter partnern (deras nya mamma) sköta allt i hemmet. På vilket sätt kan det vara bra?

By mollycoddling our children, we're fuelling mental illness in teenagers | Jonathan Haidt and Pamela Paresky | Opinion | The Guardian
www.theguardian.com/commentisfree/2019/jan/10/by-mollycoddling-our-children-were-fuelling-mental-illness-in-teenagers

De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss (tänk på artikeln ovan)
23:04-23:55
Jag tror inte att det är bra att så små barn som 1 år sover i eget rum där föräldrarna inte kan uppfylla deras emotionella behov av följande anledningar:
1. Anknytningssystemet aktiveras på natten, d.v.s. då behöver barnet känna sig extra tryggt. Källa: En psykoterapeut som jag vet är mycket insatt i anknytningsteorin som jag känner har sagt detta ett flertal gånger.
2. En trygg anknytning förvärvas genom att föräldrarna uppfyller barnets emotionella behov. (Enligt anknytningsteorin).
3. Även om de somnar, vaknar de till flera gånger under natten. Och nej, barnet behöver inte ha någon diagnos eller otrygg anknytning för att inte skrika när det blir chockad och rädd. I krissituationer reagerar vi människor primärt med tre olika beteenden: Antingen flyr vi, kämpar, eller fryser till is. Att frysa till is, och vara tyst av förfäran är således ett ganska vanligt reaktionsmönster.
4. Det vuxna ofta glömmer bort är att små barns hjärnor inte fungerar på samma sätt som vuxna. För en vuxen är det ingen katastrof att vara i ett mörkt rum utan sin anknytningsperson. Men små barn har dålig koll på omvärlden. Det är inte helt säkert att de förstår att anknytningspersonerna existerar någon annanstans, när de väl inser att de inte är där.
5. Barn har vid olika sömnfaser olika stor medvetandegrad när det sover. Det är sannolikt att de blir lugna av att höra anknytningspersonen andas, känna kroppskontakten, känna lukten av anknytningspersonen även om de inte är vid fullt medvetande. Som när man klappar ett barn som sover och man hör barnets andning bli allt långsammare och lugnare.

Missade du att:

"Barn av curlingföräldrar känner sig minst ensamma, genomför i störst utsträckning utbildning (minst drop-out) och har bäst psykisk hälsa. De har dessutom bäst relationer med sina föräldrar. De har i mindre utsträckning än barn som bara fått lite hjälp av sina föräldrar provat hast."

Det stämmer att studien kom fram till att curlingbarnen bara var näst bäst på betyg. Betyg är förstås viktigt, men jag undrar om inte t.ex. att ha bra psykisk hälsa ändå överväger. Att ha bra relationer med sina föräldrar, genomföra utbildningar och inte känna sig ensam är också viktiga saker att uppnå.

När det gäller definitionen så behöver man som forskare ta avstamp i något mätbart. Har du något annat förslag på hur en studie skulle kunna genomföras i praktiken med en annan definition av begreppet?

Intressant att du som gärna kräver referenser och forskning av andra, själv påstår att curlingföräldrar inte hjälper barn utan någon referens någonstans. Hur vet du det? Vilken forskning lutar du dig på där?

Om vi t.ex. tar ditt exempel med barn som aldrig har hjälpt till hemma. D.v.s. föräldrarna har tvättat deras kläder, lagat deras mat, diskat deras tallrikar, etc. Hur vet du att barnen inte har föräldrarna som modell och tar efter det de gör? D.v.s. att barnen lär sig att visa kärlek till andra i deras omgivning, genom att göra saker för dem - på precis samma sätt som deras föräldrar har visat kärlek till dem genom att ge dem denna omsorg i hemmet. Det är ju precis det som den danska studien visar, att det inte är skadligt att visa barnen kärlek och omsorg på det här sättet.

Det är lätt att misstänka att föräldrar som hänger sig till hypotesen att barn mår bäst av att tidigt ta ansvar hemma och lära sig den hårda vägen, gör det av egoism, d.v.s. bekvämlighetsskäl, och att de inte har barnets bästa för ögonen. Denna misstanke ökar i styrka när de avfärdar bra studier som den danska, och fortsätter tro på sitt.
Tow2Mater

Thu 22 Aug 2019 01:12

#69

Citera Visa endast Anmäl

Du kan hitta massor av studier om "helicopter parenting" och hur negativt det paverkar barn, bara ett exempel;

www.lifehack.org/419253/study-finds-how-students-with-helicopter-parents-perform-in-college-results-are-impressive

Ar inte det samma som curlingforaldrar?
KlantSmurfen

Thu 22 Aug 2019 14:44

#70

Citera Visa endast Anmäl

Tow2Mater skrev 2019-08-22 01:12:11 följande: #69
Du kan hitta massor av studier om "helicopter parenting" och hur negativt det paverkar barn, bara ett exempel;

www.lifehack.org/419253/study-finds-how-students-with-helicopter-parents-perform-in-college-results-are-impressive

Ar inte det samma som curlingforaldrar?

Helicopter parenting är samma sak som curlingförälder och verkar vara en konsekvens av föräldrarnas egna problem.
KlantSmurfen

Thu 22 Aug 2019 15:01

#71

Citera Visa endast Anmäl

KlantSmurfen skrev 2019-08-22 14:44:13 följande: #70
Helicopter parenting är samma sak som curlingförälder och verkar vara en konsekvens av föräldrarnas egna problem.
How Enmeshment Trauma Leads To Fear of Relationships In Men
www.emotionenhancement.com/single-post/understanding-men/How-Enmeshment-Trauma-Leads-To-A-Fear-of-Relationships-And-Avoidant-Attachment-In-Men
KlantSmurfen

Thu 22 Aug 2019 15:02

#72

Citera Visa endast Anmäl

jrockyracoon skrev 2019-08-22 00:44:57 följande: #68
KlantSmurfen skrev 2019-08-21 14:23:16 följande:
"Jag tror dock inte det är bra att de sover i eget rum vid 1 års ålder när föräldrarna inte är närvarande och kan tillfredsställa deras känslomässiga behov om de vaknar upp och är oroliga."
Du tror inte det...å andra sidan har du ju inte läst något om det, inte sett hur föräldrar gör eller provat själv.

"Det är inte säkert att de skriker och då kan det förstås bli väldigt traumatiskt för barnet"
om ett barn inte kommunicerar när det vaknar och är oroligt så är det något som är fel t.e.x. någon diagnos eller så är anknytningen redan skadad.

"Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet."

"Angående länk om curling finns den danska studien finns här, för den som kan läsa på danska:"
"Här finns en sammanfattning:"Orkar inte läsa studien nu (är kass på danska) så jag vet inte vad deras definition av curling är, enligt Elvén är det "inte behövt hjälpa till hemma" (det är inte det som är curling) och den gruppen klarar sig sämre och inte bättre som du påstår.
Man kan inte jämföra med barn som blivit försummade och/eller inte fått stöd av sina föräldrar för att dra slutsatsen att curling är bra bara för att de klarar sig bättre än gruppen som klarar sig sämst.
Curling:Curlingföräldrar hjälper inte barn, de löser barnens problem och/eller överbeskyddar dem. Några av de curlade "barnen" har mamma med sig på anställningsintervjuer, några av de som aldrig hjälpt till hemma blir mansbebisar som låter partnern (deras nya mamma) sköta allt i hemmet. På vilket sätt kan det vara bra?

By mollycoddling our children, we're fuelling mental illness in teenagers | Jonathan Haidt and Pamela Paresky | Opinion | The Guardian
www.theguardian.com/commentisfree/2019/jan/10/by-mollycoddling-our-children-were-fuelling-mental-illness-in-teenagers

De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss (tänk på artikeln ovan)
23:04-23:55
Jag tror inte att det är bra att så små barn som 1 år sover i eget rum där föräldrarna inte kan uppfylla deras emotionella behov av följande anledningar:
1. Anknytningssystemet aktiveras på natten, d.v.s. då behöver barnet känna sig extra tryggt. Källa: En psykoterapeut som jag vet är mycket insatt i anknytningsteorin som jag känner har sagt detta ett flertal gånger.
2. En trygg anknytning förvärvas genom att föräldrarna uppfyller barnets emotionella behov. (Enligt anknytningsteorin).
3. Även om de somnar, vaknar de till flera gånger under natten. Och nej, barnet behöver inte ha någon diagnos eller otrygg anknytning för att inte skrika när det blir chockad och rädd. I krissituationer reagerar vi människor primärt med tre olika beteenden: Antingen flyr vi, kämpar, eller fryser till is. Att frysa till is, och vara tyst av förfäran är således ett ganska vanligt reaktionsmönster.
4. Det vuxna ofta glömmer bort är att små barns hjärnor inte fungerar på samma sätt som vuxna. För en vuxen är det ingen katastrof att vara i ett mörkt rum utan sin anknytningsperson. Men små barn har dålig koll på omvärlden. Det är inte helt säkert att de förstår att anknytningspersonerna existerar någon annanstans, när de väl inser att de inte är där.
5. Barn har vid olika sömnfaser olika stor medvetandegrad när det sover. Det är sannolikt att de blir lugna av att höra anknytningspersonen andas, känna kroppskontakten, känna lukten av anknytningspersonen även om de inte är vid fullt medvetande. Som när man klappar ett barn som sover och man hör barnets andning bli allt långsammare och lugnare.

Missade du att:

"Barn av curlingföräldrar känner sig minst ensamma, genomför i störst utsträckning utbildning (minst drop-out) och har bäst psykisk hälsa. De har dessutom bäst relationer med sina föräldrar. De har i mindre utsträckning än barn som bara fått lite hjälp av sina föräldrar provat hast."

Det stämmer att studien kom fram till att curlingbarnen bara var näst bäst på betyg. Betyg är förstås viktigt, men jag undrar om inte t.ex. att ha bra psykisk hälsa ändå överväger. Att ha bra relationer med sina föräldrar, genomföra utbildningar och inte känna sig ensam är också viktiga saker att uppnå.

När det gäller definitionen så behöver man som forskare ta avstamp i något mätbart. Har du något annat förslag på hur en studie skulle kunna genomföras i praktiken med en annan definition av begreppet?

Intressant att du som gärna kräver referenser och forskning av andra, själv påstår att curlingföräldrar inte hjälper barn utan någon referens någonstans. Hur vet du det? Vilken forskning lutar du dig på där?

Om vi t.ex. tar ditt exempel med barn som aldrig har hjälpt till hemma. D.v.s. föräldrarna har tvättat deras kläder, lagat deras mat, diskat deras tallrikar, etc. Hur vet du att barnen inte har föräldrarna som modell och tar efter det de gör? D.v.s. att barnen lär sig att visa kärlek till andra i deras omgivning, genom att göra saker för dem - på precis samma sätt som deras föräldrar har visat kärlek till dem genom att ge dem denna omsorg i hemmet. Det är ju precis det som den danska studien visar, att det inte är skadligt att visa barnen kärlek och omsorg på det här sättet.

Det är lätt att misstänka att föräldrar som hänger sig till hypotesen att barn mår bäst av att tidigt ta ansvar hemma och lära sig den hårda vägen, gör det av egoism, d.v.s. bekvämlighetsskäl, och att de inte har barnets bästa för ögonen. Denna misstanke ökar i styrka när de avfärdar bra studier som den danska, och fortsätter tro på sitt.
1. Bebisar blir vana vid att föräldern är i närheten och tar upp barnet om det vaknar och är ledset, det skapar trygghet.

Om barn målar mycket med kladdkritor kan det få hemska mardrömmar
Källa: En psykoterapeut som jag vet är mycket insatt i kladdkritor som jag känner har sagt detta ett flertal gånger.

2. Att barn har emotionella behov säger i sig inte att ett barn som sover själv i ett rum inte får sina emotionella behov uppfyllda. Anknytning har betydligt mer än emotionella behov att göra.

3. "Även om de somnar, vaknar de till flera gånger under natten"
öh, ja, de har gjort så sen de föddes.

"Och nej, barnet behöver inte ha någon diagnos eller otrygg anknytning för att inte skrika när det blir chockad och rädd"
Vad ska barnet bli chockad av? Att inte se sin förälder när det vaknar?
Är du helt smurfig?
4. "Det vuxna ofta glömmer bort är att små barns hjärnor inte fungerar på samma sätt som vuxna"
Källa: FLs barnexpert jrockyracoon.
Kan du inte göra en poll på FL och fråga hur ofta föräldrar glömmer att deras barns hjärnor inte fungerar på samma sätt som vuxnas? (vill läsa kommentarerna )

När barnet är ett år har föräldrarna haft sitt barn i ett år, om föräldern vid det laget har svårt att komma ihåg att barnets hjärna inte är lika utvecklad som en vuxens...

"Det är inte helt säkert att de förstår att anknytningspersonerna existerar någon annanstans, när de väl inser att de inte är där."
Har ett svagt minne av att någon nämnt detta på forumet, "object constancy"?
Läs 1.
KlunsSmurfen skrev 2019-03-04 11:07:56 följande: #101
jrockyracoon skrev 2019-03-02 21:00:23 följande:
Du använder termen anknytning på helt fel sätt. Anknytningen förvärvar barnet under det två första levnadsåren och kan leda till en trygg eller otrygg anknytning. Om man t.ex. slår sitt barn är det stor chans att barnet inte utvecklar en trygg anknytning. Samma sak om man ignorerar barnets behov, låter det skrika ensamt, o.s.v.

[...]
"Object constancy" 24mån+. Den tidiga anknytningen är till och med förskoleålder.
5. "Barn har vid olika sömnfaser olika stor medvetandegrad när det sover."
öh, ja, det har vuxna också.

Föräldrarna känner i regel sina barn barn bättre än alla andra och anpassar efter barnen så seriösa barnpsykologer säger aldrig exakt hur man ska göra med barn de ger bara svepande riktlinjer och eftersom alla barn är olika och alla sätt är bra utom de dåliga så det går inte att pressa barn in i en mall som säger exakt hur man ska göra.

Bebisar sover väldigt ofta i sin säng helt ensamma i ett rum dagtid och på kvällen innan föräldrarna lagt sig och många sover själva ute i vagnen och det har fortfarande inte kommit något rikslarm om att det ger skev anknytning.

"Det är sannolikt att de blir lugna av att höra anknytningspersonen andas, känna kroppskontakten, känna lukten av anknytningspersonen även om de inte är vid fullt medvetande"
man undviker kuvös av en anledning men en ettåring klarar sig själv lite längre och behöver inte närhet 100% av tiden.

"Jag tror inte att det är bra att så små barn som 1 år sover i eget rum där föräldrarna inte kan uppfylla deras emotionella behov av följande anledningar"

Du tror inte det, å andra sidan är det uppenbart att dina argument bygger på att föräldrar inte vet vad de håller på med och inte har en blekaste aning om hur deras ettåringar fungerar när sover.

Om någon försöker trycka på att det är mycket olämpligt att små barn sover ensamma på sina rum när h*n saknar både kunskap och erfarenhet av barn så handlar det nog mer om någons behov av att hävda sig intellektuellt på forum än om barnets behov. Jag vill verkligen trycka på att det är mycket olämpligt.
KlantSmurfen

Thu 22 Aug 2019 15:02

#73

Citera Visa endast Anmäl

jrockyracoon skrev 2019-08-22 00:44:57 följande: #68
Jag tror inte att det är bra att så små barn som 1 år sover i eget rum där föräldrarna inte kan uppfylla deras emotionella behov av följande anledningar:
1. Anknytningssystemet aktiveras på natten, d.v.s. då behöver barnet känna sig extra tryggt. Källa: En psykoterapeut som jag vet är mycket insatt i anknytningsteorin som jag känner har sagt detta ett flertal gånger.
2. En trygg anknytning förvärvas genom att föräldrarna uppfyller barnets emotionella behov. (Enligt anknytningsteorin).
3. Även om de somnar, vaknar de till flera gånger under natten. Och nej, barnet behöver inte ha någon diagnos eller otrygg anknytning för att inte skrika när det blir chockad och rädd. I krissituationer reagerar vi människor primärt med tre olika beteenden: Antingen flyr vi, kämpar, eller fryser till is. Att frysa till is, och vara tyst av förfäran är således ett ganska vanligt reaktionsmönster.
4. Det vuxna ofta glömmer bort är att små barns hjärnor inte fungerar på samma sätt som vuxna. För en vuxen är det ingen katastrof att vara i ett mörkt rum utan sin anknytningsperson. Men små barn har dålig koll på omvärlden. Det är inte helt säkert att de förstår att anknytningspersonerna existerar någon annanstans, när de väl inser att de inte är där.
5. Barn har vid olika sömnfaser olika stor medvetandegrad när det sover. Det är sannolikt att de blir lugna av att höra anknytningspersonen andas, känna kroppskontakten, känna lukten av anknytningspersonen även om de inte är vid fullt medvetande. Som när man klappar ett barn som sover och man hör barnets andning bli allt långsammare och lugnare.

Missade du att:

"Barn av curlingföräldrar känner sig minst ensamma, genomför i störst utsträckning utbildning (minst drop-out) och har bäst psykisk hälsa. De har dessutom bäst relationer med sina föräldrar. De har i mindre utsträckning än barn som bara fått lite hjälp av sina föräldrar provat hast."

Det stämmer att studien kom fram till att curlingbarnen bara var näst bäst på betyg. Betyg är förstås viktigt, men jag undrar om inte t.ex. att ha bra psykisk hälsa ändå överväger. Att ha bra relationer med sina föräldrar, genomföra utbildningar och inte känna sig ensam är också viktiga saker att uppnå.

När det gäller definitionen så behöver man som forskare ta avstamp i något mätbart. Har du något annat förslag på hur en studie skulle kunna genomföras i praktiken med en annan definition av begreppet?

Intressant att du som gärna kräver referenser och forskning av andra, själv påstår att curlingföräldrar inte hjälper barn utan någon referens någonstans. Hur vet du det? Vilken forskning lutar du dig på där?

Om vi t.ex. tar ditt exempel med barn som aldrig har hjälpt till hemma. D.v.s. föräldrarna har tvättat deras kläder, lagat deras mat, diskat deras tallrikar, etc. Hur vet du att barnen inte har föräldrarna som modell och tar efter det de gör? D.v.s. att barnen lär sig att visa kärlek till andra i deras omgivning, genom att göra saker för dem - på precis samma sätt som deras föräldrar har visat kärlek till dem genom att ge dem denna omsorg i hemmet. Det är ju precis det som den danska studien visar, att det inte är skadligt att visa barnen kärlek och omsorg på det här sättet.

Det är lätt att misstänka att föräldrar som hänger sig till hypotesen att barn mår bäst av att tidigt ta ansvar hemma och lära sig den hårda vägen, gör det av egoism, d.v.s. bekvämlighetsskäl, och att de inte har barnets bästa för ögonen. Denna misstanke ökar i styrka när de avfärdar bra studier som den danska, och fortsätter tro på sitt.
Elvén måste ha varit trött när han skrev artikeln, missade du att det du citerat är den gröna (ej curlade) gruppen?

* Barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och hjälpt mycket till hemma. Det är 13 % av barnen.
* Barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och inte behövt hjälpa till hemma. Det är 6 % av barnen. Denna grupp betecknar forskarna som barn med curlingföräldrar.
* Barn som inte fått mycket hjälp men har fått hjälpa mycket till hemma. Det är 57 % av barnen.
* Barn som inte fått mycket hjälp och inte behövt hjälpa till hemma. Det är 24 % av barnen.

Ska barn ha plikter och uppdrag hemma? Ja, om man vill att de ska ha bäst betyg och minst risk att röka hash
Att ha bra relationer med sina föräldrar, genomföra utbildningar och inte känna sig ensam är också viktiga saker att uppnå."
Man kan ha en bra relation med sina barn och ge dem mycket tid utan curla dem.

"Intressant att du som gärna kräver referenser och forskning av andra..."
Jag brukar göra det när folk kommer med tveksamma påståenden.

"...själv påstår att curlingföräldrar inte hjälper barn utan någon referens någonstans..."
Om du läser "To Give or Not to Give Advice" nedan så ser du att man kan hjälpa på två olika sätt när det handlar om problemlösning och det ena är kontraproduktivt eftersom patienten inte lär sig att lösa problem bara att be om lösningar, har man då hjälpt patienten?

Du ska bygga legobil med ett barn:
A. Du bygger bilen.
B. Barnet bygger bilen.
C. Du läser ritningen åt barnet.
D. Du försöker lära barnet att läsa ritningen.
E. Du förklarar precis hur ritningen ska läsas
F. Du ger förslag/ledtrådar hur ritningen ska läsas.

Är A (curla) att hjälpa?
Hur ska du kombinera A-F för att ge den bästa hjälpen/stödet?
Vilken förebreendelse får barnen inför vuxenlivet om man gör A eller C för ofta?

"...Hur vet du det? Vilken forskning lutar du dig på där?"
Bör inte en logikmästare som du kunna lista ut det själv?

"Det är lätt att misstänka att föräldrar som hänger sig till hypotesen att barn mår bäst av att tidigt ta ansvar hemma och lära sig den hårda vägen, gör det av egoism, d.v.s. bekvämlighetsskäl, och att de inte har barnets bästa för ögonen"

Det är lätt att misstänka att curlingförespråkare som bara ger alternativen "curla eller den hårda vägen" inte har barnets bästa för ögonen eftersom de utesluter ett väldigt uppenbart alternativ när de falsifierar sin hypotes som redan falsifierats och motbevisats flera gånger.

Jag brukar lära 2-4-åringar att ta "ansvar". När jag ser hur glada, stora och stolta de känner sig när de klarar "vuxensaker" som att tvätta lite, leka med dammsugaren eller laga mat och samtidigt kombinerat det med kvalitetstid så är det inte så svårt att förstå att de föräldrar som curlar gör det p.g.a de av någon anledning som "inte tid", inte har lust/ork att lägga ner tiden och tålamodet som krävs eller så är det i egoistiskt syfte för att de vill känna sig behövda.

Om man lär dem utan större krav och på ett lekfullt sätt kan de bli arga/besvikna när de inte får hjälpa till så är lika bra att lära dem medan de fortfarande är så "dumma" att de tror att det är roligt istället för att vänta tills de blivit större, fattat att det är skittråkigt och vanan vid att någon annan alltid fixar är så inpräntad att det är väldigt svårt att få dem att göra något.

"Om vi t.ex. tar ditt exempel med barn som aldrig har hjälpt till hemma. D.v.s. föräldrarna har tvättat deras kläder, lagat deras mat, diskat deras tallrikar, etc. Hur vet du att barnen inte har föräldrarna som modell och tar efter det de gör? D.v.s. att barnen lär sig att visa kärlek till andra i deras omgivning, genom att göra saker för dem - på precis samma sätt som deras föräldrar har visat kärlek till dem genom att ge dem denna omsorg i hemmet"

Du menar ungefär som den "snälla killen" som är så snäll (konflikträdd) och hjälpsam (med baktankar) mot tjejerna och sen blir väldigt sur och bitter när hans goda gärningar (med baktankar) inte belönas med kärlek (sex)?

Om man frågar curlingmamman kan man ju få för sig att mamma blir sur och bitter när hennes "goda" gärningar av "kärlek" belönas med att barnen blir väldigt otacksamma, lata och bortskämda och vill gärna fortsätta enligt den modell de lärt sig: mamma fixar

"En dag så orkar man inte" - Malou Efter tio (TV4)

"Det är ju precis det som den danska studien visar, att det inte är skadligt att visa barnen kärlek och omsorg på det här sättet. "
1. Det är inte det studien visar eftersom de curlade barnen klarar sig sämre än de som inte är curlade. 2. Att göra allt åt barnen är inte kärlek.

"Denna misstanke ökar i styrka när de avfärdar bra studier som den danska, och fortsätter tro på sitt"
Nu råkar det ju vara så att i studien du själv hänvisar till drar man slutsatsen att curlade barn klarar sig sämre = curling är negativt men att de klarar sig bättre än de som blivit försummade. Jag brukar ha en misstanke om att du sällan vet vad du svamlar om och denna misstanke ökar i styrka när du avfärdar slutsatsen i studien samtidigt som du påstår att den stödjer ditt felaktiga påstående:

jrockyracoon skrev 2019-08-20 08:55:30 följande: #45
[...]Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet. [...]
Studien du länkade har definierat curling som "inte behövt hjälpa till hemma" om du jämför med definitionen av curlingföräldrar enligt wiki så kanske du inser att "inte behövt hjälpa till hemma" bara en del av curlandet. Läs det fetade, speciellt det understrukna, läs #6 & "To Give or Not to Give Advice" och försök göra ett hållbart argument för att curling är bra.
Curlingföräldrar och curlingbarn är två sentida populärpsykologiska begrepp, lanserade av den danske psykologen Bent Hougaard,[1] där föräldrarna i allt större omfattning lägger sig i sina barns liv och utveckling. Begreppen syftar på att föräldrarna banar vägen framför barnet i dess liv på liknande sätt som spelarna på en curlingbana sopar banan före spelstenarna. Föräldrarna vill att barnen ska ha det bra och tryggt och lägger ner mycket ansträngning på att ordna för barnen. De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss och får dem inte att delta i hushållsarbetet. Kritiken mot dessa föräldrar går ut på att barnen är vana vid att ha det bra och tryggt och då får svårt att klara sig själva senare. Den första att introducera begreppet i Sverige var journalisten Maria Carling
Kortlægning af viden om opdragelse (Delnotat 1-3)
Karen Margrethe, Vendelbo Dahl (2018)

Konklusioner ? delnotat 1-2
[...]

Der er enighed i forskningen om, at børn, hvis forældre kombinerer en høj grad af omsorg og lydhørhed med tydelige normer og regler, trives bedre og har færre problemer med for eksempel misbrug og kriminalitet end børn, hvis forældre er enten distancerede eller har utydelige omkring normer og rammer. Forskningen er desuden entydig omkring, at børn, hvis forældre bruger forholdsmæssigt meget tid på at stimulere dem, klarer sig bedre i uddannelsessystemet end børn, hvis forældre forholder sig mere passivt til deres børns udvikling.

[...]

De fleste børn deltager mindst et par gange om ugen i forskellige former for husarbejde. De, der deltager klarer sig efter egen mening lidt bedre i skolen, end de der ikke deltager. Analyserne kan dog ikke fastslå, om der er en direkte sammenhæng mellem disse faktorer. Og de kan heller ikke fastslå, hvorvidt deltagelse i husarbejde påvirker faglighed eller om det omvendt forholder sig sådan at børn, der oplever succes i skolen også har overskud til at deltage i pligterne i hjemmet.

[...]
Konklusioner - delnotat 3
[...]

Tætte relationer til forældre er positivt:
Den eksisterende forskning peger på, at unge sætter pris på tætte familiefællesskaber og på tætte fortrolige relationer til deres forældre. Forskningen peger også på, at tætte familiefællesskaber hænger positivt sammen med unges oplevede handlefrihed fremfor at udgøre en begrænsning.
Den positive sammenhæng forudsætter dog, at forældreinvolveringen ikke opleves som kontrol og overvågning, men som hjælp og støtte.

Unge, der flytter tidligt hjemmefra, er en udsat gruppe:

Unge, der flytter tidligt hjemmefra, kommer fra mindre ressourcestærke hjem, og de har oftere forældre, der er skilt. De trives gennemsnitligt dårligere personligt og uddannelsesmæssigt end hjemmeboende unge. De har en dårligere psykisk trivsel, har i højere grad prøvet hash, er oftere droppet ud af deres uddannelse og har dårligere karakterer med sig fra folkeskolen. Sammenhængen mellem tidlig fraflytning og dårligere trivsel skyldes ikke nødvendigvis selve det at flytte hjemmefra. Vi kan blot konstatere, at de samlet set er en udsat gruppe, der i højere grad er i risiko for marginalisering.

Curling-forældre udgør en ret lille andel:

Der findes ikke en præcis definition af begrebet curling-forældre, og derfor har vi i dette notat ved hjælp af statistik konstrueret en curling-familie-kategori til brug for analysen. Curling-familien er kendetegnet ved et højt niveau af hjælp fra forældrene til de unge, og omvendt er der en relativ lav deltagelse i husarbejde fra de unges side. Andelen, der med denne operationalisering kan siges at tilhøre curling-familie-kategorien, udgør 6 % og er således ikke meget udbredt i familier med unge.

Analyserne viser, at curling-familierne hyppigere er at finde i familier med et højt uddannelsesniveau og i kernefamilier. Det samme gælder for familier, hvor forældrene yder et højt niveau af hjælp, og hvor de unge selv deltager i husarbejdet. Omvendt er niveauet af forældrehjælp lavere i familier med lavt uddannelsesniveau og i skilte familier.

Unge, der får hjælp og selv hjælper, trives bedst:
Det spiller en rolle for de unges personlige og uddannelsesmæssige trivsel, hvor meget hjælp, de modtager fra deres forældre. De unge, der modtager meget hjælp og selv bidrager med husarbejde, trives bedre end unge, der modtager mindre hjælp.

www.vive.dk/da/udgivelser/kortlaegning-af-viden-om-opdragelse-6994/
To Give or Not to Give Advice | Psychology Today

* What are my motivations for giving the advice? Sometimes giving advice makes therapists feel important and knowledgeable, but is ineffective. Sometimes, it may even foster a non-therapeutic dependency such that clients do not learn how to solve problems themselves but merely how to ask for more advice.

* How often am I giving advice? Remember old saying about teaching a person to fish? Therapists who give too much advice may merely be giving clients fish but not teaching them skills to catch fish.

* How do I know that my advice is good advice? Is my advice based on research, or only upon the experience of one person-me?

* Am I crossing a boundary? Therapist may be encouraging clients to use the therapist?s values to make their decisions rather than exploring their own values.

* Would I take my own advice if I were the client?

In our book, we distinguished between two types of advice: process advice and substantive advice. Substantive advice is when therapists impose or give specific suggestions for specific solutions to problems. It's essentially telling people the solutions to problems. We believe this type of advice is often counterproductive.

The second type, process advice, is when therapists teach their clients strategies for how to solve problems. To say,, ?You might want to think about your commitments in terms of your own values and well-being,? for example, is different than saying, ?I think you should dump the jerk!? First advice-process. Second advice-substantive (although a little extreme).

www.psychologytoday.com/us/blog/the-ethical-therapist/201205/give-or-not-give-advice

«
‹
Sida 7 av 7
1
2
3
4
5
6
7
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden När VILL barn sova i egna sängar?

När VILL barn sova i egna sängar?

INNEHÅLL