Anonym (Malus) skrev 2020-02-14 19:21:54 följande:
Åtta mil till Stockholm menar du är långt ute på landet???
Sen undrar jag, hur gammal är du?
Det finns faktiskt gott om landsbygd även i Sthlms, Uppsala och Sörmlands län
Jag hade ju tom skolskjuts, taxi upp till jag gick i fyran. Det får man när man bor på landet.
Jag är född -82, alltså 37 år och utan barn, frivilligt. Jag kan inte ge den underbara uppväxten till egna barn som mina föräldrar gav mig. Finns mycket mer som gör att jag inte är sugen.
Jag skrev ett inlägg i början av tråden där jag hyllade alla föräldrar som fixar att skapa en ny generation när det finns dem/oss som inte kommer att bidra till det.
Nu handlar ju denna tråd mer om bonusföräldrars dåliga mående i mindre fungerande bonusfamiljer.
Jag har inte så mycket att komma med där annat än att det är väl självklart att ens barn alltid borde vara nummer ett, framför partnern!
Kärleken till ett barn är ovillkorlig, vilket den aldrig kan bli till en
partner.Självklart kan man älska en partner oändligt högt ändå, men som ny medlem i en bonusfamilj bör man ha förståelse för att en bra förälders barn alltid kommer först och skillnaderna mellan ovillkorlig kärlek och kärlek som förändras med tiden om partnern börjar bete sig dumt etc.