Rapport från Stockholm
Börjar bli less på hur Stockholmshatet kopplat till Coronan frodas och tänkte därför berätta hur det är här i trakterna.
Alla som kan arbetar hemifrån, jag och min man har arbetat hemma i 3 veckor nu. Barnens klasser har dagligen frånvaro på ca 1/3 av eleverna då det är en väldig disciplin på att hålla barnen hemma vid minsta symtom. Samma gäller på idrottsträningarna där det är betydligt färre barn med.
Kaoset på bussarna beror inte på att folk ger sig ut i onödan utan helt och hållet på att SL dragit ned på trafiken. För att kunna hålla avstånd i rusningstrafik krävs kombinationen av drastiskt minskar resande och bibehållen trafik eftersom att det är knökfullt i vanliga fall.
De enda sociala kontakterna folk generellt har är att titta på barnens fotbollsmatcher (som också har mycket mindre publik eftersom att det är tydliga riktlinjer att stanna hemma vid minsta symtom även där, de som är där håller större avstånd till varandra) och att handla mat.
Min man var tvungen att åka in till stan igår på ett läkarbesök (vi bor i en ytterkommun) och det var tvärtomt överallt. Mer likt bilderna från karantänstäderna än arkivbilderna som visas i utländsk media.
Tidningar går ut och skriver sensationsartiklar om att äldre människor promenerar på gatorna utan att också nämna att gatorna är tomma. Förbudet gäller sociala kontakter, att gå ut och röra sig utan sociala kontakter är bara bra för hälsan och något jag uppmuntrar mina äldre släktingar att göra.
Initiativen för att hjälpa är stora och det finns massor av aktivitet på fb där man kan få hjälp åt sig eller åt närstående.
Generellt tar människor i allmänhet i Stockholmstrakten ett stort personligt ansvar i att isolera sig själva.
