• Anonym (Jobbigsvärmor)

    Svärmor kommer få oss att göra slut

    Hej! Jag och sambon har varit tillsammans i några år och har världens bästa relation, vi trivs helt enkelt extremt bra tillsammans och allt fungerar så perfekt som det bara kan göra i en relation, förutom EN sak- svärmor.

    Min mamma har i alla år haft problem med min farmor, vilket bland annat fick henne att gå in i väggen i en längre period och gjorde att jag sa upp kontakten med farmor- som ändå inte fattar och beter sig som en typisk djävulssvärmor OCH min förra relation slutade i skilsmässa pga att jag vägrade skaffa barn med honom så länge som hans mamma inte betedde sig normalt (sprang ständigt in i vårt hus oanmäld trots otaliga tillsägelser, kom hem med inredning/mattor och skulle bestämma hur vi skulle ha det och dök ständigt upp ÖVERALLT oinbjuden).

    Så jag är extremt känslig för dethär med djävulssvärmödrar, men nu har jag fan hamnat här igen!

    Till en början gick det ganska bra med svärmor, visst hade hon svårt att klippa navelsträngen men hon hade ändå respekt.

    Men så blev jag gravid, och då började helvetet. Hon ska lägga sig i precis ALLT. Vi letar exempelvis ny bostad och svärmor tycker då att vi ska bo på hennes gata. Jag sa bestämt nej då jag tidigare bott i området och inte trivs där och förklarade trevligt precis varför det inte är något för mig. Har nu fått ta diskussionen med henne ÅTTA gånger (dvs varje gång jag träffat henne sen vi började leta bostad och då bland annat på en husvisning som hon ?spontant dök upp på? där hon KRÄVDE att hennes barnbarn inte skulle bo i det området för att HON tycker det kör för mycket bilar!?) och nu har hon alltså gått runt till alla sina grannar och försöker övertala dessa till att sälja till oss trots att jag förklarat ÅTTA gånger (diskuterat i över en timme varje gång) att vi INTE vill bo där.

    Jag kommer från en annan ?stad? ca 30 min körning ifrån där vi bor nu och hade gärna flyttat tillbaka dit (bättre skolor, större, finns faktiskt restauranger som serverar annat än pizza osv) detta fick henne att börja GRÅTA!! Hon hävdar att vi då nekar henne en relation med sitt barnbarn. För 30 minuters körning!?

    Hon kommer hem oanmäld till oss och bara kliver rätt in via ex altanen och kommenterar min städning, köper inredning vi inte vill ha (pga hon tycker vi har det färglöst- JA Vi VILL HA DET SÅ!!) och hon vill bestämma att våra husdjur inte ska vara i säng/soffa för att HON tycker det är äckligt.

    Nu när jag är gravid så blev hon arg över att jag redan köpt hem allt och att hon inte fick köpa något (jag gav ändå henne en önskelista med lite filtar och så hon kunde köpa om hon ville men nej hon ville köpa mer) och så skulle hon gå igenom allt jag köpt och se att var ?ordentligt?.

    Då hon inte förstod sig på babyskyddet (som är snurrbart men dock inte går att ?låsa? på fel håll) så skulle hon läxa upp mig i att man minsann inte får ha bebisar framåtvända. Nej, jag är inte efterbliven och vet såklart detta, mina syskon som jag umgås extremt mycket med har barn så jag har fått lära mig det mesta där samt har såklart läst på nu när vi ska bli föräldrar. Hon går även och kollar hur jag bäddat spjälsäng/vagn och ska bädda om det ?på sitt sätt?.

    Jag har valt att vara vegetarian, sambon är det till 90% (han äter ibland kött ?ute? eller när han är bortbjuden) och vi har därför valt att även vårt barn ska vara det fram tills att hen kan ta ett eget beslut. Den diskussionen tog för oss ca 10 min sen var vi klara med det. Med svärmor däremot har jag nog fått diskutera detta i sammanlagt 5h nu, för hon tycker att detta är fruktansvärt och tänker då minsann inte följa mina löjliga regler när hon är barnvakt. Hon äter själv knappt kött för att hon inte gillar det, men stör sig på att jag har en åsikt om att det är hemskt för djuren och måste alltså därför ?trotsa?.

    Hon säger också hela tiden att detta är HENNES barn, att vi är så unga och inte vet vad vi ger oss in på, att hon kommer få ta över för att sambon inte kommer hjälpa mig och jag inte kommer orka osvosv och refererar alltså alltid till bebisen som SIN.

    Jag gråter nästan aldrig och har haft världens enklaste graviditet utan hormonsvängningar osv, MEN har alltså gråtit vid 3 tillfällen den senaste tiden pga henne. Jag börjar alltså känna att mitt ofödda barn är ett misstag och längtar knappt till förlossning för jag vet att hon kommer förstöra ALLT det mysiga med att få barn genom att lägga sig i och ständigt trycka ner mig. Tror att relationen med min sambo kommer ta slut pga detta, jag orkar helt enkelt inte mer.

    Har såklart pratat med sambon om detta otaliga gånger och han säger att han vet att hon är ?helt dum i huvudet? men att det inte går ta diskussioner med henne. Han tycker att jag bara ska ignorera allt hon säger/gör för det är så han hanterar det. Han har växt upp med bara henne (hon har dock ?ny? familj nu) och är väldigt lojal och känner någon slags tacksamhetsskuld samt är väldigt överbeskyddande med henne så han uppskattar inte när jag säger ifrån och erkände idag att hon sagt att hon ogillar mig för att jag har en ?för stark personlighet?.

    Säger då till honom att han får ta diskussionerna med henne, förklara att det inte är hennes barn och när hon ska lägga sig i bostad/mat osv säga att VI har tagit diskussionen och är klara med den så hon behöver inte lägga sig i, men detta vill han inte göra för han säger att hon kommer fatta att det kommer från mig även om han säger det och då kommer hon börja hata mig vilket han inte vill.

    Vad ska jag göra? Hur ska jag få henne att backa? Hur ska jag få honom att sätta ner foten? Orkar verkligen inte mer!!!

  • Svar på tråden Svärmor kommer få oss att göra slut
  • Anonym (Jobbigsvärmor)
    Anonym (Mindfulness) skrev 2020-04-29 22:42:23 följande:

    Det verkar som om du är traumatiserad från dina tidigare erfarenheter och på så sätt är mer känslig och öppen för att ta kommentarer som hårda pikar eller kritik?

    Nu säger jag inte att din svärmors beteende inte är gränslöst, men om du känner som om detta äter upp dig inifrån kan det bli svårare att hantera allt när hon kommer på spontanbesök eller tipsar om ett ställe att flytta till. Det påminner dig om dina trauma från förr och skadan är större. Svärmor kommer du inte kunna ändra på och troligtvis inte heller din sambo. Vad kan du göra själv för att försöka distansera dig från din svärmors ord och handlingar så att du kan må bättre?

    Jag har en utländsk svärmor i en kultur där ålder styr allt, så utifrån ett svenskt perspektiv är hon nog ett par hundra gånger galnare än din. :) Jag har lyckats finna mig i det och börjat att se det charmiga med en överengagerad svärmor. Jag vet att min bara vill väl.


    Tror att du har helt rätt i att jag är extra känslig för detta, men har tyvärr inte minsta susning om hur jag ska få det att påverka mig mindre, börjar liksom koka direkt vid minsta lilla kommentar och när vi sedan kommer hem blir jag jätteledsen (det senare pga hormoner för tillfället antar jag).

    Tror det som stör mig mest är att hon ständigt ska tävla om sambon, hon vet att hon varit en värdelös mamma till honom och behöver bekräftelse på att han ändå älskar henne typ. Och gärna då att han älskar henne mer än mig, och det fortsätter trots att han visat att den tävlingen vinner hon inte. När hon då inte vinner så kan hon plötsligt vända och börja fjäska för mig och istället påpeka alla fel sambon har enligt henne och pikar om att jag kan hitta bättre, sen jag blev gravid handlar pikarna istället om att jag därför kommer behöva henne (vilket jag inte gör då sambon inte har dessa brister samt jag har en handfull andra som stöd vid behov.)

    Men det hela gör ju bara att han får fortsätta ta hand om henne (nu för tiden mest hennes känslor då), precis som han fått göra hela sin uppväxt.

    Tror att hon har svårast för att acceptera att han är vuxen och har ett eget liv, hon kan inte alls se det som något bra utan vill fortfarande ha med honom på sina familjesemestrar mm.
  • Tonkeryd

    Du är INTE överkänslig TS, utan det hon utsätter er för är riktigt vidrigt.

    Att din sambos yngre syskon de facto hålls som gisslan är det ENDA skälet till att jag inte avfärdar din sambo som en ryggradslös tölp som är medskyldig till eländet du tvingas utstå.

    Säger som flera här: varje gång hon börjar lägga sig i, avfärda ämnet. Kom överens med din sambo om mantrat "jag och sambon har beslutat om detta, PUNKT SLUT" som ni måste tillämpa oerhört konsekvent.

    Var även solklara med att detta INTE är vare sig hennes barn eller hennes förhållande, och allehanda manipulationstaktiker gör hon bäst i att skrota för gott.

    Flytta därutöver åtminstone till din hemstad för att skapa avstånd till henne.

    Allt detta för att skydda er familj från psykisk terror.

    Ifall dessa enkla åtgärder leder till att hon börjar supa och skada sina yngre barn, ja då får din sambo ta itu med det genom att anmäla etc. Detta är ett problem för sig och kan inte tillåtas gå ut över er egen familj.

    Som sagt, skydda er själva och ert blivande barn, för denna kvinna kommer fortsätta terrorisera er så länge ni tillåter det, dvs. inte vidtar de åtgärder som skulle bita på problematiken.

  • Anonym (Svärmor kan inte bete sig)

    Många är så snälla och vågar inte säga ifrån till såna svärmor idioter.Tänk tanken på att du skulle inte vara snäll mot henne,börjar bråka och skrika ifrån när hon beter sig illa?Vad skulle hända då?

  • Anonym (abc)

    Min farmor var lite likadan. Inte i att lägga sig i med barnen, men att lägga sig i allt och inte kunna ta en motsägelse samtidigt som hon själv kunde säga vad som helst. Min mamma har sagt att det bästa sättet att hantera henne var att i stunden humma med och sedan göra precis så som man ville när hon gått hem. Att säga emot resulterade bara i utbrott, långa utskällningar om mamma till min pappa och skitsnack till hans bröder och deras fruar (som ju befann sig i precis samma situation). 

    Jag tycker i alla fall att det första ni ska göra är att flytta till din stad så att ni får lite distans. Se till att ni flyttar till rätt sida av stan också (d.v.s. motsatt sida från där ni bor nu). 

    Blir så glad över min egen svärmor när jag läser sådana här trådar. Hon lägger sig också i och är väldigt rak, men det är bara att vara lika rak tillbaka. Varken hon eller jag tar illa upp, snarare att vi har lite kul när vi påpekar och säger emot varandra. Och ställer alltid upp när man behöver. 

  • Anonym (lilla stjärna)

    Vi flyttade 5 mil bort när vårt barn var tre år och det var rätt mycket pga svärmor. Men då var min man med på tåget och insåg att vi behövde det avståndet för att inte bli galna.

    Hon kunde t.ex. tokringa en lördag kväll kl halvnio när vi var på fest och säga "jag körde just förbi ert, vet ni att ni har julgranen tänd?" och en massa andra stalkergrejer. Alltså hon slutade inte ringa oss båda två tills vi svarade.

    En gång blev jag så psykiskt störd av allt hennes bestämmande och klampande så jag lät några blommor hon hade köpt och "bestämt" att de skulle stå i vår rabatt bara stå och dö i vårt soprum istället. Jag njöt av att se de stackars penseerna vissna fast de inte hade gjort nåt.

    Det är då man inser att man måste flytta för sin mentala hälsas skull.

  • Anonym (Moa)
    Anonym (Jobbigsvärmor) skrev 2020-04-29 03:02:27 följande:
    Hej! Jag och sambon har varit tillsammans i några år och har världens bästa relation, vi trivs helt enkelt extremt bra tillsammans och allt fungerar så perfekt som det bara kan göra i en relation, förutom EN sak- svärmor.
    Min mamma har i alla år haft problem med min farmor, vilket bland annat fick henne att gå in i väggen i en längre period och gjorde att jag sa upp kontakten med farmor- som ändå inte fattar och beter sig som en typisk djävulssvärmor OCH min förra relation slutade i skilsmässa pga att jag vägrade skaffa barn med honom så länge som hans mamma inte betedde sig normalt (sprang ständigt in i vårt hus oanmäld trots otaliga tillsägelser, kom hem med inredning/mattor och skulle bestämma hur vi skulle ha det och dök ständigt upp ÖVERALLT oinbjuden).
    Så jag är extremt känslig för dethär med djävulssvärmödrar, men nu har jag fan hamnat här igen!

    Till en början gick det ganska bra med svärmor, visst hade hon svårt att klippa navelsträngen men hon hade ändå respekt.

    Men så blev jag gravid, och då började helvetet. Hon ska lägga sig i precis ALLT. Vi letar exempelvis ny bostad och svärmor tycker då att vi ska bo på hennes gata. Jag sa bestämt nej då jag tidigare bott i området och inte trivs där och förklarade trevligt precis varför det inte är något för mig. Har nu fått ta diskussionen med henne ÅTTA gånger (dvs varje gång jag träffat henne sen vi började leta bostad och då bland annat på en husvisning som hon spontant dök upp på där hon KRÄVDE att hennes barnbarn inte skulle bo i det området för att HON tycker det kör för mycket bilar!?) och nu har hon alltså gått runt till alla sina grannar och försöker övertala dessa till att sälja till oss trots att jag förklarat ÅTTA gånger (diskuterat i över en timme varje gång) att vi INTE vill bo där.

    Jag kommer från en annan stad ca 30 min körning ifrån där vi bor nu och hade gärna flyttat tillbaka dit (bättre skolor, större, finns faktiskt restauranger som serverar annat än pizza osv) detta fick henne att börja GRÅTA!! Hon hävdar att vi då nekar henne en relation med sitt barnbarn. För 30 minuters körning!?

    Hon kommer hem oanmäld till oss och bara kliver rätt in via ex altanen och kommenterar min städning, köper inredning vi inte vill ha (pga hon tycker vi har det färglöst- JA Vi VILL HA DET SÅ!!) och hon vill bestämma att våra husdjur inte ska vara i säng/soffa för att HON tycker det är äckligt.

    Nu när jag är gravid så blev hon arg över att jag redan köpt hem allt och att hon inte fick köpa något (jag gav ändå henne en önskelista med lite filtar och så hon kunde köpa om hon ville men nej hon ville köpa mer) och så skulle hon gå igenom allt jag köpt och se att var ordentligt.
    Då hon inte förstod sig på babyskyddet (som är snurrbart men dock inte går att låsa på fel håll) så skulle hon läxa upp mig i att man minsann inte får ha bebisar framåtvända. Nej, jag är inte efterbliven och vet såklart detta, mina syskon som jag umgås extremt mycket med har barn så jag har fått lära mig det mesta där samt har såklart läst på nu när vi ska bli föräldrar. Hon går även och kollar hur jag bäddat spjälsäng/vagn och ska bädda om det på sitt sätt.

    Jag har valt att vara vegetarian, sambon är det till 90% (han äter ibland kött ute eller när han är bortbjuden) och vi har därför valt att även vårt barn ska vara det fram tills att hen kan ta ett eget beslut. Den diskussionen tog för oss ca 10 min sen var vi klara med det. Med svärmor däremot har jag nog fått diskutera detta i sammanlagt 5h nu, för hon tycker att detta är fruktansvärt och tänker då minsann inte följa mina löjliga regler när hon är barnvakt. Hon äter själv knappt kött för att hon inte gillar det, men stör sig på att jag har en åsikt om att det är hemskt för djuren och måste alltså därför trotsa.

    Hon säger också hela tiden att detta är HENNES barn, att vi är så unga och inte vet vad vi ger oss in på, att hon kommer få ta över för att sambon inte kommer hjälpa mig och jag inte kommer orka osvosv och refererar alltså alltid till bebisen som SIN.

    Jag gråter nästan aldrig och har haft världens enklaste graviditet utan hormonsvängningar osv, MEN har alltså gråtit vid 3 tillfällen den senaste tiden pga henne. Jag börjar alltså känna att mitt ofödda barn är ett misstag och längtar knappt till förlossning för jag vet att hon kommer förstöra ALLT det mysiga med att få barn genom att lägga sig i och ständigt trycka ner mig. Tror att relationen med min sambo kommer ta slut pga detta, jag orkar helt enkelt inte mer.

    Har såklart pratat med sambon om detta otaliga gånger och han säger att han vet att hon är helt dum i huvudet men att det inte går ta diskussioner med henne. Han tycker att jag bara ska ignorera allt hon säger/gör för det är så han hanterar det. Han har växt upp med bara henne (hon har dock ny familj nu) och är väldigt lojal och känner någon slags tacksamhetsskuld samt är väldigt överbeskyddande med henne så han uppskattar inte när jag säger ifrån och erkände idag att hon sagt att hon ogillar mig för att jag har en för stark personlighet.
    Säger då till honom att han får ta diskussionerna med henne, förklara att det inte är hennes barn och när hon ska lägga sig i bostad/mat osv säga att VI har tagit diskussionen och är klara med den så hon behöver inte lägga sig i, men detta vill han inte göra för han säger att hon kommer fatta att det kommer från mig även om han säger det och då kommer hon börja hata mig vilket han inte vill.

    Vad ska jag göra? Hur ska jag få henne att backa? Hur ska jag få honom att sätta ner foten? Orkar verkligen inte mer!!!
    Ja det där låter inte kul alls.

    Det enda jag kan hålla med om är att små barn bör få i sig kött ibland. De behöver verkligen proteiner när de växer och det är inte alltid helt lätt utan kött.

    Min dotter har två vänner som är vegetarianer och mycket korta till växten.
  • Anonym (Calle)
    Anonym (Moa) skrev 2020-04-30 19:12:47 följande:

    Ja det där låter inte kul alls.

    Det enda jag kan hålla med om är att små barn bör få i sig kött ibland. De behöver verkligen proteiner när de växer och det är inte alltid helt lätt utan kött.

    Min dotter har två vänner som är vegetarianer och mycket korta till växten.


    Jag känner ännu fler barn som äter kött som är korta...
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Calle) skrev 2020-04-30 19:22:42 följande:
    Jag känner ännu fler barn som äter kött som är korta...
    Ofta hänger det ihop med om föräldrarna är korta. Om föräldrarna är långa brukar inte barnen bli väldigt korta.
    Båda hennes vänner som är vegetarianer har långa föräldrar. 
  • Anonym (KM)

    Generellt ger köttfri kost kortare människor - individuelle skillnader kan förekomma. Kortare människor lever med säkerhet generellt längre. Det samma gäller givetvis vegetariener. Det finns mycket studier som bekräftar detta.

    Till TS - flytta så långt bort ni bara kan utan att det gör livet svårt för er.

  • Anonym
    Anonym (Jobbigsvärmor) skrev 2020-04-29 03:02:27 följande:

    Hej! Jag och sambon har varit tillsammans i några år och har världens bästa relation, vi trivs helt enkelt extremt bra tillsammans och allt fungerar så perfekt som det bara kan göra i en relation, förutom EN sak- svärmor.

    Min mamma har i alla år haft problem med min farmor, vilket bland annat fick henne att gå in i väggen i en längre period och gjorde att jag sa upp kontakten med farmor- som ändå inte fattar och beter sig som en typisk djävulssvärmor OCH min förra relation slutade i skilsmässa pga att jag vägrade skaffa barn med honom så länge som hans mamma inte betedde sig normalt (sprang ständigt in i vårt hus oanmäld trots otaliga tillsägelser, kom hem med inredning/mattor och skulle bestämma hur vi skulle ha det och dök ständigt upp ÖVERALLT oinbjuden).

    Så jag är extremt känslig för dethär med djävulssvärmödrar, men nu har jag fan hamnat här igen!

    Till en början gick det ganska bra med svärmor, visst hade hon svårt att klippa navelsträngen men hon hade ändå respekt.

    Men så blev jag gravid, och då började helvetet. Hon ska lägga sig i precis ALLT. Vi letar exempelvis ny bostad och svärmor tycker då att vi ska bo på hennes gata. Jag sa bestämt nej då jag tidigare bott i området och inte trivs där och förklarade trevligt precis varför det inte är något för mig. Har nu fått ta diskussionen med henne ÅTTA gånger (dvs varje gång jag träffat henne sen vi började leta bostad och då bland annat på en husvisning som hon ?spontant dök upp på? där hon KRÄVDE att hennes barnbarn inte skulle bo i det området för att HON tycker det kör för mycket bilar!?) och nu har hon alltså gått runt till alla sina grannar och försöker övertala dessa till att sälja till oss trots att jag förklarat ÅTTA gånger (diskuterat i över en timme varje gång) att vi INTE vill bo där.

    Jag kommer från en annan ?stad? ca 30 min körning ifrån där vi bor nu och hade gärna flyttat tillbaka dit (bättre skolor, större, finns faktiskt restauranger som serverar annat än pizza osv) detta fick henne att börja GRÅTA!! Hon hävdar att vi då nekar henne en relation med sitt barnbarn. För 30 minuters körning!?

    Hon kommer hem oanmäld till oss och bara kliver rätt in via ex altanen och kommenterar min städning, köper inredning vi inte vill ha (pga hon tycker vi har det färglöst- JA Vi VILL HA DET SÅ!!) och hon vill bestämma att våra husdjur inte ska vara i säng/soffa för att HON tycker det är äckligt.

    Nu när jag är gravid så blev hon arg över att jag redan köpt hem allt och att hon inte fick köpa något (jag gav ändå henne en önskelista med lite filtar och så hon kunde köpa om hon ville men nej hon ville köpa mer) och så skulle hon gå igenom allt jag köpt och se att var ?ordentligt?.

    Då hon inte förstod sig på babyskyddet (som är snurrbart men dock inte går att ?låsa? på fel håll) så skulle hon läxa upp mig i att man minsann inte får ha bebisar framåtvända. Nej, jag är inte efterbliven och vet såklart detta, mina syskon som jag umgås extremt mycket med har barn så jag har fått lära mig det mesta där samt har såklart läst på nu när vi ska bli föräldrar. Hon går även och kollar hur jag bäddat spjälsäng/vagn och ska bädda om det ?på sitt sätt?.

    Jag har valt att vara vegetarian, sambon är det till 90% (han äter ibland kött ?ute? eller när han är bortbjuden) och vi har därför valt att även vårt barn ska vara det fram tills att hen kan ta ett eget beslut. Den diskussionen tog för oss ca 10 min sen var vi klara med det. Med svärmor däremot har jag nog fått diskutera detta i sammanlagt 5h nu, för hon tycker att detta är fruktansvärt och tänker då minsann inte följa mina löjliga regler när hon är barnvakt. Hon äter själv knappt kött för att hon inte gillar det, men stör sig på att jag har en åsikt om att det är hemskt för djuren och måste alltså därför ?trotsa?.

    Hon säger också hela tiden att detta är HENNES barn, att vi är så unga och inte vet vad vi ger oss in på, att hon kommer få ta över för att sambon inte kommer hjälpa mig och jag inte kommer orka osvosv och refererar alltså alltid till bebisen som SIN.

    Jag gråter nästan aldrig och har haft världens enklaste graviditet utan hormonsvängningar osv, MEN har alltså gråtit vid 3 tillfällen den senaste tiden pga henne. Jag börjar alltså känna att mitt ofödda barn är ett misstag och längtar knappt till förlossning för jag vet att hon kommer förstöra ALLT det mysiga med att få barn genom att lägga sig i och ständigt trycka ner mig. Tror att relationen med min sambo kommer ta slut pga detta, jag orkar helt enkelt inte mer.

    Har såklart pratat med sambon om detta otaliga gånger och han säger att han vet att hon är ?helt dum i huvudet? men att det inte går ta diskussioner med henne. Han tycker att jag bara ska ignorera allt hon säger/gör för det är så han hanterar det. Han har växt upp med bara henne (hon har dock ?ny? familj nu) och är väldigt lojal och känner någon slags tacksamhetsskuld samt är väldigt överbeskyddande med henne så han uppskattar inte när jag säger ifrån och erkände idag att hon sagt att hon ogillar mig för att jag har en ?för stark personlighet?.

    Säger då till honom att han får ta diskussionerna med henne, förklara att det inte är hennes barn och när hon ska lägga sig i bostad/mat osv säga att VI har tagit diskussionen och är klara med den så hon behöver inte lägga sig i, men detta vill han inte göra för han säger att hon kommer fatta att det kommer från mig även om han säger det och då kommer hon börja hata mig vilket han inte vill.

    Vad ska jag göra? Hur ska jag få henne att backa? Hur ska jag få honom att sätta ner foten? Orkar verkligen inte mer!!!


    Hur har det gått ts?
  • Silverjenny
    Anonym (Moa) skrev 2020-04-30 19:12:47 följande:

    Ja det där låter inte kul alls.

    Det enda jag kan hålla med om är att små barn bör få i sig kött ibland. De behöver verkligen proteiner när de växer och det är inte alltid helt lätt utan kött.

    Min dotter har två vänner som är vegetarianer och mycket korta till växten.


    Skitsnack!!

    Min dotter är uppvuxen på vegetarisk kost och låg alltid högt på längd- och viktkurvor.

    Idag är hon 28 år, frisk och stark och 175 cm lång. Mycket intelligent och välutvecklad på alla sätt och vis!

    En väl sammansatt vegetarisk kost är 100 gånger bättre än köttbullar och spaghetti fem dagar i veckan ;)
  • Anonym (Moa)
    Silverjenny skrev 2021-04-12 02:21:20 följande:
    Skitsnack!!
    Min dotter är uppvuxen på vegetarisk kost och låg alltid högt på längd- och viktkurvor.

    Idag är hon 28 år, frisk och stark och 175 cm lång. Mycket intelligent och välutvecklad på alla sätt och vis!

    En väl sammansatt vegetarisk kost är 100 gånger bättre än köttbullar och spaghetti fem dagar i veckan ;)

    Finns det endast två alternativ:


    1. En väl sammansatt vegetarisk kost
    2. Endast leva på köttbullar och spagetti


    ?


    Hur lång är du och din man?

  • Anonym (Moa)

    TS, din svärmor låter helt hemsk och jag hoppas ni valde att flytta en bit bort.

  • Anonym (Jobbigsvärmor)
    Anonym skrev 2021-04-11 23:53:22 följande:

    Hur har det gått ts?


    Inte kollat tråden och således inte gett några svar, förlåt! Men svarar nu ifall någon är intresserad.

    Sonen är nu ca 1,5 år och barn nr 2 bakas. :)

    Vi valde att köpa hus på samma ort som svärmor bor då vi inte ville pendla till jobb, tar väl ca 5 min för svärmor att köra hit.

    Vi har DEFINITIVT haft rent kaosartade argumentationer, inte så mycket kring sonen dock utan mest kring hur hon tycker att vi ska inreda/renovera vårt hus.

    Har fortsatt stå på mig väldigt mycket och tycker idag oftast synd om henne. Hon säger absolut klumpiga saker och har ett helt otroligt bekräftelsebehov. Hon försöker tex kräva att få vara barnvakt, för att hon tycker det är tråkigt att umgås med sonen när han gillar mig mer (han är inte extremmammig eller blyg utan leker gärna med dom flesta, problemet är bara att hon aldrig faktiskt typ sätter sig på golvet och leker med honom så att dom får en riktig relation, hon bara köper grejer eller kommer inom och sitter i soffan och dricker kaffe samtidigt som hon kollar lite på att han leker typ) och som jag nämnde i tidigare inlägg är varken jag eller sambon bekväm med att hon är barnvakt eftersom hon är så labil psykiskt samt ofta tagit till flaskan.

    Hon är väldigt arg över att hon upplever att min mamma har mycket starkare relation med sonen - ändå träffar inte min mamma honom jättemycket mer pga hennes långa arbetstider och långt till jobb, men hon engagerar sig verkligen i honom och han ääälskar sin mormor. Mamma har passat honom 2 kortare stunder (hon är den enda som varit barnvakt) och detta har svärmor varit ordentligt sur över, men både jag och sambon bara ignorerar det när hon säger det.

    Angående huset har vi helt olika syn på ekonomi - jag och sambon vill inte ha en massa lån utan renoverar löpande (finns inget akut som behöver göras i huset utan endast rent estetiska saker. Badrum osv är renoverade, fönster, tak, dränering, värmepump osvosv är nytt.. Köket är fult men fullt fungerande (ganska nya vitvaror) så vi kommer förmodligen inte renovera det förrän barnen är så stora att man slipper massa barnlås eller märken från bobbycars haha. Men svärmor tycker att det är helt sjukt att vi inte vill göra allt direkt, tycker att vi ska låna mer, säger att hon skäms inför sina kompisar som vet att vi bor här (vilket är intressant för tomten är välskött, huset är målat för 2 år sedan och man ser från vägen en snygg altan byggd för 3 år sedan- så vet inte vad hennes kompisar kan klaga på, dom springer ju inte direkt i vårt kök).

    Vi har iallafall hittills renoverat 5 rum, har då lagt mycket tid på bredspackling, lagt pengar på snygg platsbygd förvaring, höga fina lister, mycket vägglister, designeluttag osv som hon har klagat så extreeeemt på när jag berättat om planer/när vi renoverat. Hon gav oss ett presentkort och sa exakt vad för möbler vi skulle köpa för det, jag sa då att det var jättesnällt och att vi nog absolut hittar något fint att handla för pengarna men att det hon föreslog inte passade med stilen vi ska ha i huset. Det resulterade i att hon dagligen ringde och terrade sambon (som oftast inte svarade) och tjatade om att vi skulle köpa det hon ville och placera det där hon sa. Tillslut fick jag stressköpa annat för presentkortet så att jag kunde säga att möjlighet till hennes förslag inte längre fanns. MEN när vi varit färdiga med renovering/inredning i rummen har hon förvånat sagt ?oj här ser ju ut som i mina inredningstidningar. Så får aldrig jag till det, jag tänker inte på att lister o sånt gör så mycket..? för att sedan återgå till att klaga på köket, att hon inte gillar vårt färgval i trappen eller att hon tycker att vårt plankgolv är omodernt. Så ja, arg har jag definitivt varit, men också skönt att hon i slutändan sett att jag haft rätt.

    Har varit lite likadant gällande sonen- hon klagar på att han är för fäst vid mig för att sedan säga att det gjort henne så ledsen att hennes barn aldrig saknat henne när hon lämnat på förskola, och att dom gråtit när hon hämtat. Hon säger att hon tycker att jag är en så bra mamma och att hon önskar att hon haft ett sånt fokus och tålamod när hennes varit mindre - samtidigt som hon alltid ska ifrågasätta mig och gå igenom skötväska/packning när vi är på utflykter..

    Hon springer inte ner dörrarna här och jag har lärt mig att oftast skratta åt hennes absurda kommentarer (värre är det för personalen på hennes mammas boende där hon dagligen är och beter sig illa, läxar upp personal över helt oväsentliga grejer, extrastädar när dom precis är klara osv..) och vi försöker ha sambons småsyskon här så mycket det bara går - dom blir alltid väldigt nedvärderade och dåligt behandlade av sin mamma och behöver ofta en paus och att få lite ?normal? tid. Även svärmors man börjar uppenbarligen tröttna och har börjat jobba väldigt mycket mer alternativt hänga här för att slippa henne (han säger att han ska hjälpa oss med saker men oftast lagar jag mat/bakar till honom och låter honom prata av sig lite haha)

    Kan ju inte avslöja allt för mycket detaljer ifall svärmor mot alla odds skulle hitta inlägget, men en helt absurd grej hände iallafall när svärmors mans dotter för lite sedan råkade ut för en olycka och var nära döden - och svärmor inte brydde sig för det är ju inte hennes barn och dom hade inte tid att åka till sjukhuset osv för hon skulle ju åka och shoppa. Hans barn/barnbarn är verkligen värda NOLL för henne och hon beter sig rent vidrigt mot dom. Kommenterar att deras bilar är skabbiga, att deras jobb är äckliga och anmärker om någon gått upp i vikt osv.

    Hon är väldigt nedvärderande även mot sambon och säger hela tiden att han är oansvarig och inte hjälper till tillräckligt - trots att detta är något jag ALDRIG sagt. Det enda hon vet är att han är väldigt svårväckt - han har således aldrig tagit någon natt, men jag har aldrig haft problem med att ta nätterna (i 99% av fallen har ju liksom uppvaken varit pga amning - så vad ska sambon dessutom göra haha) men ständigt kallar hon honom en dålig pappa. Ändå har han alltså jonglerat renovering och jobb med barnlek, umgås extremt lite med kompisar (förutom kompisar med barn som man umgås gemensamt med då), lägger knappt tid på hobbyn längre (runt 3 timmar i veckan kanske..) eftersom han hellre lägger tiden på sonen, städar mycket då han har full respekt för att det inte är lätt att få städning gjord samtidigt som sonen vill ha uppmärksamhet och ja, jag vet verkligen inte vad mer jag skulle kunna begära av honom som pappa. Sonen är överförtjust i honom, frågar alltid vart han är när han jobbar och sådär. Så sambon är rätt trött på hennes ständiga nedvärdering och ignorerar mest henne.

    SJUKT långt inlägg- men sammanfattningsvis: svärmor är alltså fortfarande djävulen MEN vi låter inte det påverka våra liv så mycket och det blev faktiskt definitivt inte värre för att vi fick barn.

    Vi är lyckliga och stör oss TILLSAMMANS på svärmor även om sambon fortfarande vill att man är väldigt ?snäll? mot henne då han är rädd att alkoholproblem osv ska komma tillbaka.

    Önskar alla övriga med hemska svärföräldrar all lycka och en stor KRAM!
  • Anonym (Jobbigsvärmor)
    Anonym (Moa) skrev 2020-04-30 19:12:47 följande:

    Ja det där låter inte kul alls.

    Det enda jag kan hålla med om är att små barn bör få i sig kött ibland. De behöver verkligen proteiner när de växer och det är inte alltid helt lätt utan kött.

    Min dotter har två vänner som är vegetarianer och mycket korta till växten.


    Sonen får i sig protein från källor som inte är kött. Han har hela tiden legat högt på längd/viktkurvan och om man jämför med min systerdotter som är 1,5 år äldre än honom, äter kött och har en pappa som är 6 cm längre än min sambo (han är alltså ca 1.92 lång, sambon är inte extremkort haha) och syrran är ett par cm längre än mig - så väger sonen nästan ett kilo mer och är endast 4 cm kortare. Så jag oroar mig inte särskilt mycket över varken proteinbrist eller korthet faktiskt. ;)

    Men som tidigare sagts - det var ju inte detta inlägget handlade om. :)
  • Anonym
    Anonym (Jobbigsvärmor) skrev 2021-11-13 22:59:25 följande:
    Inte kollat tråden och således inte gett några svar, förlåt! Men svarar nu ifall någon är intresserad.

    Sonen är nu ca 1,5 år och barn nr 2 bakas. :)

    Vi valde att köpa hus på samma ort som svärmor bor då vi inte ville pendla till jobb, tar väl ca 5 min för svärmor att köra hit.

    Vi har DEFINITIVT haft rent kaosartade argumentationer, inte så mycket kring sonen dock utan mest kring hur hon tycker att vi ska inreda/renovera vårt hus.

    Har fortsatt stå på mig väldigt mycket och tycker idag oftast synd om henne. Hon säger absolut klumpiga saker och har ett helt otroligt bekräftelsebehov. Hon försöker tex kräva att få vara barnvakt, för att hon tycker det är tråkigt att umgås med sonen när han gillar mig mer (han är inte extremmammig eller blyg utan leker gärna med dom flesta, problemet är bara att hon aldrig faktiskt typ sätter sig på golvet och leker med honom så att dom får en riktig relation, hon bara köper grejer eller kommer inom och sitter i soffan och dricker kaffe samtidigt som hon kollar lite på att han leker typ) och som jag nämnde i tidigare inlägg är varken jag eller sambon bekväm med att hon är barnvakt eftersom hon är så labil psykiskt samt ofta tagit till flaskan.

    Hon är väldigt arg över att hon upplever att min mamma har mycket starkare relation med sonen - ändå träffar inte min mamma honom jättemycket mer pga hennes långa arbetstider och långt till jobb, men hon engagerar sig verkligen i honom och han ääälskar sin mormor. Mamma har passat honom 2 kortare stunder (hon är den enda som varit barnvakt) och detta har svärmor varit ordentligt sur över, men både jag och sambon bara ignorerar det när hon säger det.

    Angående huset har vi helt olika syn på ekonomi - jag och sambon vill inte ha en massa lån utan renoverar löpande (finns inget akut som behöver göras i huset utan endast rent estetiska saker. Badrum osv är renoverade, fönster, tak, dränering, värmepump osvosv är nytt.. Köket är fult men fullt fungerande (ganska nya vitvaror) så vi kommer förmodligen inte renovera det förrän barnen är så stora att man slipper massa barnlås eller märken från bobbycars haha. Men svärmor tycker att det är helt sjukt att vi inte vill göra allt direkt, tycker att vi ska låna mer, säger att hon skäms inför sina kompisar som vet att vi bor här (vilket är intressant för tomten är välskött, huset är målat för 2 år sedan och man ser från vägen en snygg altan byggd för 3 år sedan- så vet inte vad hennes kompisar kan klaga på, dom springer ju inte direkt i vårt kök).

    Vi har iallafall hittills renoverat 5 rum, har då lagt mycket tid på bredspackling, lagt pengar på snygg platsbygd förvaring, höga fina lister, mycket vägglister, designeluttag osv som hon har klagat så extreeeemt på när jag berättat om planer/när vi renoverat. Hon gav oss ett presentkort och sa exakt vad för möbler vi skulle köpa för det, jag sa då att det var jättesnällt och att vi nog absolut hittar något fint att handla för pengarna men att det hon föreslog inte passade med stilen vi ska ha i huset. Det resulterade i att hon dagligen ringde och terrade sambon (som oftast inte svarade) och tjatade om att vi skulle köpa det hon ville och placera det där hon sa. Tillslut fick jag stressköpa annat för presentkortet så att jag kunde säga att möjlighet till hennes förslag inte längre fanns. MEN när vi varit färdiga med renovering/inredning i rummen har hon förvånat sagt ?oj här ser ju ut som i mina inredningstidningar. Så får aldrig jag till det, jag tänker inte på att lister o sånt gör så mycket..? för att sedan återgå till att klaga på köket, att hon inte gillar vårt färgval i trappen eller att hon tycker att vårt plankgolv är omodernt. Så ja, arg har jag definitivt varit, men också skönt att hon i slutändan sett att jag haft rätt.

    Har varit lite likadant gällande sonen- hon klagar på att han är för fäst vid mig för att sedan säga att det gjort henne så ledsen att hennes barn aldrig saknat henne när hon lämnat på förskola, och att dom gråtit när hon hämtat. Hon säger att hon tycker att jag är en så bra mamma och att hon önskar att hon haft ett sånt fokus och tålamod när hennes varit mindre - samtidigt som hon alltid ska ifrågasätta mig och gå igenom skötväska/packning när vi är på utflykter..

    Hon springer inte ner dörrarna här och jag har lärt mig att oftast skratta åt hennes absurda kommentarer (värre är det för personalen på hennes mammas boende där hon dagligen är och beter sig illa, läxar upp personal över helt oväsentliga grejer, extrastädar när dom precis är klara osv..) och vi försöker ha sambons småsyskon här så mycket det bara går - dom blir alltid väldigt nedvärderade och dåligt behandlade av sin mamma och behöver ofta en paus och att få lite ?normal? tid. Även svärmors man börjar uppenbarligen tröttna och har börjat jobba väldigt mycket mer alternativt hänga här för att slippa henne (han säger att han ska hjälpa oss med saker men oftast lagar jag mat/bakar till honom och låter honom prata av sig lite haha)

    Kan ju inte avslöja allt för mycket detaljer ifall svärmor mot alla odds skulle hitta inlägget, men en helt absurd grej hände iallafall när svärmors mans dotter för lite sedan råkade ut för en olycka och var nära döden - och svärmor inte brydde sig för det är ju inte hennes barn och dom hade inte tid att åka till sjukhuset osv för hon skulle ju åka och shoppa. Hans barn/barnbarn är verkligen värda NOLL för henne och hon beter sig rent vidrigt mot dom. Kommenterar att deras bilar är skabbiga, att deras jobb är äckliga och anmärker om någon gått upp i vikt osv.

    Hon är väldigt nedvärderande även mot sambon och säger hela tiden att han är oansvarig och inte hjälper till tillräckligt - trots att detta är något jag ALDRIG sagt. Det enda hon vet är att han är väldigt svårväckt - han har således aldrig tagit någon natt, men jag har aldrig haft problem med att ta nätterna (i 99% av fallen har ju liksom uppvaken varit pga amning - så vad ska sambon dessutom göra haha) men ständigt kallar hon honom en dålig pappa. Ändå har han alltså jonglerat renovering och jobb med barnlek, umgås extremt lite med kompisar (förutom kompisar med barn som man umgås gemensamt med då), lägger knappt tid på hobbyn längre (runt 3 timmar i veckan kanske..) eftersom han hellre lägger tiden på sonen, städar mycket då han har full respekt för att det inte är lätt att få städning gjord samtidigt som sonen vill ha uppmärksamhet och ja, jag vet verkligen inte vad mer jag skulle kunna begära av honom som pappa. Sonen är överförtjust i honom, frågar alltid vart han är när han jobbar och sådär. Så sambon är rätt trött på hennes ständiga nedvärdering och ignorerar mest henne.

    SJUKT långt inlägg- men sammanfattningsvis: svärmor är alltså fortfarande djävulen MEN vi låter inte det påverka våra liv så mycket och det blev faktiskt definitivt inte värre för att vi fick barn.

    Vi är lyckliga och stör oss TILLSAMMANS på svärmor även om sambon fortfarande vill att man är väldigt ?snäll? mot henne då han är rädd att alkoholproblem osv ska komma tillbaka.

    Önskar alla övriga med hemska svärföräldrar all lycka och en stor KRAM!
    Ni behöver ens inte berätta när mormor sitter barnvakt. Ni har ingen redovisningsplikt
    Berätta inte så mycket för svärmor
  • Anonym (Jobbigsvärmor)
    Anonym skrev 2021-11-16 21:07:10 följande:

    Ni behöver ens inte berätta när mormor sitter barnvakt. Ni har ingen redovisningsplikt

    Berätta inte så mycket för svärmor


    Förstår hur du menar, men också löjligt att behöva ljuga enligt mig. Vi väljer definitivt vad vi berättar och inte för henne, och vad vi vill ta för diskussioner eller ej, men gällande att min mamma var barnvakt så kom det upp naturligt då hon berättade om vart hon skulle på ?julbord? med jobbet och vi då varit på det stället helgen innan - då frågade hon om sonen var med och jag berättade att det var så sent så han i princip bara sov men att mamma hade haft honom. :)
Svar på tråden Svärmor kommer få oss att göra slut