Kämpar med livet för att få snitt, men är det värt det?

Det strular med mellanslagen så får tyvärr dela upp Mona svar i flera.

Har du fått förklarat varför du sprack? Gick förlossning snabbt? Bebis stor? Detta har kanske relevans för om du vågar föda vaginalt igen.

Får du en bristning igen kommer den vara svårare att laga eftersom det finns ärrvävnad sedan tidigare, risken är då ett sämre resultat.

Det finns mycket att läsa om risker med kejsarsnitt. Jag vill råda dig att gå in på socialstyrelsens sida och titta på statistiken där. Där är den nämligen uppdelad i planerade och akuta snitt. Vilket den inye är hos exempelvis SCB

Oavsett tycker jag du skall söka hjälp för att bearbeta din första förlossning.

Min räknades inte som traumatisk, men jag var totalt borta av smärta.

JG kom in 10 cm öppen och bebis var ute efter en dryg timme. Hade då blivit uppmanad att stanna hemma med alvedon...

De hade missat en slang till lustgasen så visade sig att jag hade andats i en tom mask.

Bristning grad 3 som mot riktlinjerna syddes på förlossningssalen ich inte operation. Fick först info om att jag knappt spruckit alls vilket gjorde vidden av skadan svår att förstå sedan.

Jag upplevde att barnmorskan puschade mig att krysta flera gånger på samma värk trots att jag själv ville ta det lugnare. Vid en snabb förlossning är riktlinjerna att guida mamman till att inte trycka på alls utan andas genom värkarna. Och det var inte i detta fall tal om att det var bråttom att få ut bebis

I ett år grämde detta mig innan jag fick träffa kurator på förlossningen som ordnade möts med barnmorskan.

Barnmorskan Mindes ju inte förlossningen, men kunde utifrån partogrammet ändå gissa sig till att anledning till att de puschadr på var att det ibland snarare är sämre att hålla emot utan bättre att jobba med värkarna då mina hade sådan kraft. Kan inte dra hela förklaringen här...

Men. Efter detta har jag kunnat släppa förlossningen och acceptera att det blev som det blev vilket gör att jag ändå kan vara lugn inför eventuell nästa förlossning.

Med stor sannolikhet kommer nästa också gå snabbt. För mig är inte snitt ett alternativ. Men nu är jag åtminstone förberedd och inte stressad pga förra förlossningen

Jag har fött både vaginalt och med snitt (planerat). Min första förlossning var vaginal. Stort barn men det gick bra. Sprack inte direkt och behövde bara ett stygn. Gjorde klart fruktansvärt ont (använde lustgas) men var liksom ändå på benen efter. Kejsarsnittet planerades då mina tvillingar låg i säte. Jag hoppades att de skulle hinna vända sig men tyvärr inte. Hade fruktansvärt ont efter snittet och kom inte ur sängen alls samma dag, knappt dagen efter och var väldigt begränsad de första veckorna (allt läkte fint och det var inga komplikatkoner).

Hade alltså två "normala" förlossningar och skulle utan att tveka välja vaginal förlossning ifall jag skulle föda igen! Komplikationer kan det bli av bägge sätten, men jag upplevde mitt snitt som mycket jobbigare.

Alltså det är som att du beskriver min situation för ett år sedan. Jag hade dock fått mitt första bara lite över ett år innan. Sa bara DIREKT när jag kom till första mötet med BM v7, jag SKA ha snitt annars gör jag abort. Va så traumatiserad. Fick inte gå till deras ?psykolog? minns inte namnet nu och prata förens några veckor innan. Satt därinne ca 5 minuter, hon sa ?ja men det finns ju inte så mycket att prata om du har ju redan bestämt dig? . Fick sedan prata med en läkare som tänkte neka mig, då grät jag och argumenterade med honom att hade jag vetat detta så hade jag aldrig blivit gravid ens!! Tillslut så beviljades mitt snitt och det var det absolut bästa jag gjort! Det är smärtsamt, absolut men ingenting emot hur det kändes efter jag födde min första. O dessutom mådde jag så bra i psyket. Säger bara stå upp för din sak!! Om du vill ha snitt så ska du få det! I mina papper står det normal förlossning. Men egentligen höll min son på att dö i magen och det var 4 (två läkare) som försökte få ut honom och den ena knäckte nästan revbenen på mig. Tror inte det var många minuter ifrån ett akut snitt, blev dessutom sydd i 3 timmar efteråt. Hemskt !

Jag tycker det ska vara en medicinsk bedömning om man ska få snitt eller inte. Snitt innebär generellt mer risker och är ett ganska stort ingrepp så det är inget man ska göra lättvindigt. Rådgör med läkare eller barnmorska som du får förtroende för. Det finns möjlighet till extra samtal och bra kurser om förlossningsrädsla.

Vill bara flika in också att jag nu inför tredje är velig, bara för att jag verkligen vill ha 4 barn. Vet att jag inte kommer få 2 snitt till. Så det känns extremt jobbigt. Allt va så lätt med mitt snitt också att jag glömt hur det var att föda barn normalt, så känns som att det inte var ?en big deal? fast det var det.

Och såklart måste man ju lyssna på de värsta historierna istället för på majoriteten som det gått bra för... 

I-landsproblem.

Kan tala om för dig att ganska många har problem med bajs och kiss och att många går en hel livstid och bajsar på sig utan att få hjälp.

Absolut går det bra för de flesta, men det är ändå MÅNGA det inte går bra för. Tittar du på statistiken så kan du även se en enorm skillnad i avföring och urinläckage och framfall på vaginal vs snitt. Problem som ofta visar sig i högre ålder oavsett om man genomgått förhållandevis bra förlossningar.

Med det sagt. Snitt är riskabelt. Men att vifta boet folks problem som i-landsproblem tycker jag inte är ok

Tja u-landproblemet är ju å andra sidan horder av kvinnor och barn som dör i barnsäng, så man tackar ju gudarna för att det är just i-landsproblem man har.

Min enda graviditet slutade med planerat kejsarsnitt, eftersom igångsättning inte funkade. Jag var förstås nervös, för det är fler risker för barnet vid snitt, men allt gick bra för barnet och jag återhämtade mig snabbt. Hade velat föda vaginalt, men det funkade ju inte. För barnets skull, verkar det ju bäst att föda vaginalt, så jag hoppas att det funkar bra för dig.