Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Äh, nolll kör med den klassiska självlögnen alla egoister kör med. JAG tycker det är helt ok och därför ÄR det helt ok. Det är alltså inte själva handlingen som avgör om det är rätt elelr fel utan enbart vad jag själv tycker om mina handlingar som avgör 

Att försöka få egoistiska människor att ta ansvar för sina handlingar är som att försöka fånga en blöt tvål. Det ingår liksom i den egoitsiska mentaliteten att slippa ta ansvar för vad man gör.

Jag vet i te vad du menar med att älskarinnans ansvar för otroheten inte varit ämnet i denna tråd. Det anser jag definitivt har menats med ord som begrepp som stöld, manipulation mm. Då läggs ett ganska stort ansvar på älskarinnan för otroheten enligt mig, och den otrogne behandlas som någon som inte är kapabel att hålla sina egna löften på grund av andras beteende, och därmed inte blir fullt ansvarig för sitt eget beteende. Ordvalet " stöld" gör detganska klart anser jag. Ansvaret hamnar då på älskarinnan och partnern och inte på den stacakrs otrogen som råkade nli stulen.

Ts användande av begreppet stöld var själva anledningen till att jag skrev i tråden över huvudtaget. Mitt första inlägg var som sagt att man inte kan vara otrogen och skylla på någon annan, vilket jag anser att man gör om man påstår sig blivit stulen eller manipulerad. Så ansvar för otroheten är definitivt vad jag har diskuterat. Jag är heller inte ensam i tråden om att ha lyft det, så att det i te varit uppe för diskussion stämmer inte. Så jag har definitivt diskuterat ansvar för otroheten i denna tråd, om det inte framgått ber jag om ursäkt. Tråkigt om du diskuterat med någon som du tror diskuterar något annat än det hon faktiskt diskuterar, kan förstå om det känns tråkigt.

Jag anser alltså inte att älskaren/älskarinnan har deltagit i otroheten, eftersom otrohet bsra ksn begås av en som har en överenskommelse med en partner, och det har inte älskarinnan/älskaren. Så därför är det omöjligt för mig att diskutera älskarens ansvar för delaktighet i

otrohet eftersom jag inte anser att någon sådan finns. Jag försökte förklara det med exmpelt om förtal och jag tror ibte jag kan förklara det bättre än så om du inte förstår det exemplet. Läsaren av förtal är heller inte ansvarig för förtal men kan vara ansvarig för annat omoraliskt beteende. På samma sätt är älskaren inte ansvarig eller delansvarig för "otrohet" men kan naturligt vara ansvarig för annat omoraliskt beteende.

Jag anser alltså inte att A och B hjälps åt i handlingen "otrohet" utan att det är en handling som enbart A begår.

Jag kan ju inte svara något som jag inte tycker bara för att du ska tycka att jag svarar rätt. Att jag inte kan säga att älskarinnan är ansvarig för delaktighet är ju för att jag inte anser att någon sådan finns. Hon är inte att jämföra med den som kör flyktbilen, enligt mig. cChuffören har ju faktiskt ett stort ansvar för brottet, vilket jag inte anser att älskarinnan har (och inte heller att otrohet är att se som ett brott, men det är ju en annan sak). Och det är det jag försöker förklara, ledsen om jag inte lyckas.

Älskaren är dock förstås ansvarig för sina egna handlingar - tex att genom att ha ett förhållande med en gift man bidra till att en annan människa kan bli väldigt sårad. Det har jag också lyft flera gånger. Så om det är det du menar med delaktighet har jag ju också varit tydlig i den frågan långt tidigare i tråden.

Spännande analys.
Föga imponerande dock.

Alltså, läser du det du själv skriver? Du säger att älskarinna inte kan delta i otroheten (trotts att det är henne han utför otroheten med) för att det är bara den otrogna som kan vara otrogen... du blandar återigen ihop begreppen göra och delta i att göra och menar att man var där, var med och utförde handlingen men har ändå inte deltagit.... som sagt runt runt runt och tillbaka på ruta 1.

Det handlar inte om vad jag tycker, det handlar inte om tyckande öht. Det handlar om självklara begrepp. Deltar man i något så har man självklart ett ansvar för sitt deltagande. Hur man ser värderar deltagandet (bra eller dåligt) beror på handlingen man deltagit att utföra. Men ATT man deltagit och ATT man har ett ansvar för det är ju liksom själklarheter som inte avgörs av vad man tycker, det avgörs av vad man gjort (deltagit) och är inget man slipper bara för att man själv tycker att man inte har något ansvar för vad man deltar i. 

Det är ju lite lustigt att folk mer än gärna medger sitt deltagande i att göra bra saker, saker som får andra att må bra. Då är begreppet deltagande hur enkel som helst.. "det där var minsann jag med och gjorde!" Men så fort man pratar om saker som inte är så trevliga, nä då är det tydligen jättesvårt att förstå begreppet deltagande 

För att försöka förklara hur jag ser på otrohet så det viljan/beredskapen att gå bakom sin partners rygg genom att bryta ett viktigt löfte som är grejen. Att vara beredd att bedra hen , ljuga, att behandla hen på det sättet. Det är som är den stora grejen med otrohet. Och det kan ingen annan vara delaktig i, det står man för på egen hand.

Om personen försöker göra detta så har hen betett sig illa oavsett om hen lyckas med aktiviteten eller inte. Huvudsaken är inte i sexualakten som sådan utan i sveket som den innebär - och det sveket kan ju endast den som givit ett löfte stå för ingen annan.

Så det finns ingen annan som är medansvarig för otrobeten. Det är den otrognes helt egna svek mot sin partner.

Så som jag ser på det.

Precis som jag anser att varje person har ansvar för sina egna könsceller så anser jag att varje person har ansvar för sina egna relationer. Dvs om en man är otrogen tillsammans med en singelkvinna så har mannen ansvar för hur det påverkar sina relationer och kvinnan ha ansvar för hur det påverkar hennes relationer. Han har INTE ansvar för påverkan på HENNES relationer och hon har INTE ansvar för påverkan på HANS relationer.

Men jag är ju sexliberal också, så min åsikt gills inte.

Det märks att du ligger med gifta män(och kvinnor). 
Så du är knappast opartisk. 

Jasså, märks det? Intressant iaktagande. Kan du belägga det?