Tvillingarna14 skrev 2021-04-11 21:28:45 följande:
Usch, förstår dig verkligen. Kram.Han kommer kunna ha råd med villa och bil, få en trädgård, ha nära till hav och natur som han gillar. Min släkt som kan hjälpa till med barnen. Förstår inte riktigt varför så många verkar "hålla på" min sambo. Det är ju jag som mår dåligt över att bo i Stockholm, men det verkar inte vara så viktigt. Fattar så klart att båda ska vara överens, men när han själv inte har något nära band till sina föräldrar och bror, då tycker jag att det vore fantastiskt om han kunde följa med mig till Blekinge och prova på en annan typ av livsstil. Jag kommer göra allt för att han ska trivas. Om jag stannar kvar här uppe kommer jag bli bitter så in i helvete.
Men då har du ju dina argument där!
Jag tycker inte att det är så många som ?håller på? din sambo i tråden, men väldigt många har sagt till dig att om du vill lyckas få din man att flytta så gäller det inte bara att lägga fram vad du tycker är goda argument för, utan också ordentligt lyssna på hans ev. argument emot - och se till att inte argumentera mot dem utan att hitta lösningar på hand farhågor. Det här ska inte handla om en kamp mellan honom och dig som du försöker vinna genom att ha rätt, utan gemensamma försök att skapa ett liv som ni båda trivs i.
Sen förstår jag dig, TS. Jag och min partner kommer inte bara från olika ställen i Sverige utan från olika länder. Vi bodde i hennes hemland först några år, sen i Sverige där vi fick barn. Vi har lärt oss varandras språk och båda älskar den andras land, men hemlängtan och saknad efter familjen finns ju alltid där för den som är utomlands. Till det kommer att barnet så klart mest lär sig svenska och svensk kultur så länge vi bor här, vilket är smärtsamt för min partner. Vi försökte vara i andra hemlandet så mycket det gick, flera månader om året, för att kompensera. Vi löste det genom att jag fick jobba på distans, eller att de åkte ensamma och jag kom så mycket jag kunde. Sen kom Covid-skiten och vi har inte kunna åka på besök alls eller träffa mormor på snart två år. Barnet börjar glömma släktingarna och språkutvecklingen halkar efter. Nu är det ett år kvar till barnet börjat fsk-klass och vi hoppas att landet öppnar sin gränser till sommaren och att vi kan spendera ett helt år där innan skolplikten börjar i Sverige. Sen blir det svårare, men då får vi antingen bo där flera år eller tilllbringa hela sommarloven där. Vad jag vill ha sagt med mitt exempel är att om vi fixar det med två olika länder så borde det gå att hitta en lösning när det är ett så kort avstånd som Stockholm-Blekinge.