Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Var på första ultaljudet för IVF 2.0, stimuleringsdag 8. Hade 14 äggblåsor, typ samma som första gången. Läkaren tyckte det utvecklade sig bra och dosen verkar passa mig. Ny tid för VUL på fredag och äggplock blir sannolikt mellan nästa måndag - onsdag. Något tidigare än jag tänkt mig.
Denna IVFn känns som den blåser förbi mig. Förra kändes som den varade i en hel evighet. Men trots det gör jag allt på rutin, är märkligt likgiltig och mitt hjärta är inte riktigt i det. Mår illa, är trött som fan och börjar få ont i äggstockarna. Men mår ändå bra trots omständigheterna och kan fortfarande träna, det är jag tacksam för!
Skönt att det utvecklar sig bra <3 jag håller tummarna <3
På ett sätt kanske det är skönt att vara lite likgiltig, och inte känna att man totalt drunknar i det? <3 Det är förstås sorgligt också att det ska komma till den punkten överhuvudtaget, men jag tycker själv att det är väldigt jobbigt när man blir helt uppslukad. Sen önskar man såklart att allt kunde vara en glädje istället.. men så blev det ju inte. Man blir ju helt slut av detta alltså..
Nu tar vi paus efter besked om att infektionen mykoplasma fortfarande är kvar och måste behandlas på nytt och cellförändringar som kräver operation (konisering). Började äntligen se ljuset i tunneln men den lyckan var ju kort. Ska försöka återhämta mig efter denna berg- och dalbana </3
Nu är det sista ägglossningen för oss innan ivf. Till min förvåning fick jag stegring igår på äl test och positivt idag (cd14), dessutom helt utan letrozol. Jag som annars brukar få äl runt dag 18-19. Känns så skönt att min kropp verkar helt stabil nu i och med graviditet, medicinsk abort och vaccination. Nu blir detta ett helhjärtat sista försök innan nästa utmaning.
Var på första ultaljudet för IVF 2.0, stimuleringsdag 8. Hade 14 äggblåsor, typ samma som första gången. Läkaren tyckte det utvecklade sig bra och dosen verkar passa mig. Ny tid för VUL på fredag och äggplock blir sannolikt mellan nästa måndag - onsdag. Något tidigare än jag tänkt mig.
Denna IVFn känns som den blåser förbi mig. Förra kändes som den varade i en hel evighet. Men trots det gör jag allt på rutin, är märkligt likgiltig och mitt hjärta är inte riktigt i det. Mår illa, är trött som fan och börjar få ont i äggstockarna. Men mår ändå bra trots omständigheterna och kan fortfarande träna, det är jag tacksam för!
Hej alla!
Jag skriver sällan men läser nästan varje dag. Blir så tydligt vilken otroligt tålamodsprövande process som alla går igenom. Och oviss, vilket nästan är det svåraste av allt! Känns speciellt att skriva det jag tänkt skriva, eftersom det senaste året varit väldigt tufft med alla försök och besöken på klinik. Det här var ju sista försöket innan remiss skulle skrivas till ivf. Har varit SÅ inställd på ivf och tackat nej till jobb osv. Så imorse testade jag som vanligt tidigt, BIM -3. Nåt dök upp, precis när jag tänkte slänga bort det. Känns sjukt, och jag tänker mest på hur mycket som kan gå fel. Men samtidigt, det är väl så här det börjar?
Måste bara säga att jädrans vad vi alla går igenom saker här! Vi får tacklas med så mycket och även om det inte är riktigt samma sak för alla så har vi ändå samma mål & samma grundproblem. Vilka kämpar ni/vi är allihopa! Kram till er alla!
Min uppdatering lyder såhär, jag skulle gjort spolning igår men har klagat om en annorlunda smärta i livmodern/äggstockarna sedan mitt senaste besök där så hon skulle kolla om allt stod rätt till innan spolningen och utbrast bara i ett oj? jag fick ingen spolning och vet inte när jag kommer få göra ett nytt försök för jag har tydligen en cysta på 5 cm. Fick ett besök om två veckor för att se om den försvunnit. Vilket betyder att vi inte kunde starta med provera nu och inte heller letrozol. Allt blir förskjutet. Ligger hemma med smärtor från cystan och hoppas att jag aldrig mer ska nysa för jag skrek rakt ut av smärtan jag fick då haha.
Har däremot fått tillbaka mina provsvar & jag har diagnostiserats med pco/pcos.
Vet att ni är väldigt mycket duktigare än mig på provsvar o vad som betyder vad så tänkte att ni kanske ville se över om allt ser okej ut trots min pco?
T4 - 15,0
TSH - 1,7
FSH - 5,0
LH - 18
S-prolaktin - 180
S-testosteron - 1,3
Östradiol - 310
AMH - 46,6
Hej alla!
Jag skriver sällan men läser nästan varje dag. Blir så tydligt vilken otroligt tålamodsprövande process som alla går igenom. Och oviss, vilket nästan är det svåraste av allt! Känns speciellt att skriva det jag tänkt skriva, eftersom det senaste året varit väldigt tufft med alla försök och besöken på klinik. Det här var ju sista försöket innan remiss skulle skrivas till ivf. Har varit SÅ inställd på ivf och tackat nej till jobb osv. Så imorse testade jag som vanligt tidigt, BIM -3. Nåt dök upp, precis när jag tänkte slänga bort det. Känns sjukt, och jag tänker mest på hur mycket som kan gå fel. Men samtidigt, det är väl så här det börjar?
Hej alla!
Jag skriver sällan men läser nästan varje dag. Blir så tydligt vilken otroligt tålamodsprövande process som alla går igenom. Och oviss, vilket nästan är det svåraste av allt! Känns speciellt att skriva det jag tänkt skriva, eftersom det senaste året varit väldigt tufft med alla försök och besöken på klinik. Det här var ju sista försöket innan remiss skulle skrivas till ivf. Har varit SÅ inställd på ivf och tackat nej till jobb osv. Så imorse testade jag som vanligt tidigt, BIM -3. Nåt dök upp, precis när jag tänkte slänga bort det. Känns sjukt, och jag tänker mest på hur mycket som kan gå fel. Men samtidigt, det är väl så här det börjar?
Hej alla!
Jag skriver sällan men läser nästan varje dag. Blir så tydligt vilken otroligt tålamodsprövande process som alla går igenom. Och oviss, vilket nästan är det svåraste av allt! Känns speciellt att skriva det jag tänkt skriva, eftersom det senaste året varit väldigt tufft med alla försök och besöken på klinik. Det här var ju sista försöket innan remiss skulle skrivas till ivf. Har varit SÅ inställd på ivf och tackat nej till jobb osv. Så imorse testade jag som vanligt tidigt, BIM -3. Nåt dök upp, precis när jag tänkte slänga bort det. Känns sjukt, och jag tänker mest på hur mycket som kan gå fel. Men samtidigt, det är väl så här det börjar?
Wow vilken lycka :D stort grattis till dig <3