Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Hej allihopa! Nu kanske jag vänder mig till fel tråd men jag är desperat efter svar och provar att se om någon här varit med om liknande. Snabb bakgrundsinformation: Jag och sambon går fertilitetsutredning sedan september. Försökt få barn i 1 år och 8 månader. Jag har sedan jag fick mens som 13-åring haft oregelbundna cyklar på mellan 40-160 dagar. Sambons spermaprov är normala. Jag har aldrig lyckats bli gravid. Genomgår viktnedgång då jag behöver gå ner 6kg för att komma under BMI 30 för att få letrozolbehandling.
Under samtliga fem gynundersökningar jag gjort har jag fått höra att allt ser normalt ut. Igår träffade jag en ny läkare och gjorde gynundersökning. Oproffsigt och tråkigt bemötande slutade i att jag påbörjade HSS (spolning) utan förvarning, utan frågan om lokalbedövning. Detta ska göras på CD 6-12 i vanliga fall, men jag har inte haft mens på 45 dagar och fick ändå göra detta, totalt spontant. Detta slutade i stress, rädsla och i brutala smärtor när kateter fördes in. Jag kan inte beskriva smärtan mer än att det, med handen på hjärtat, va den värsta smärtan jag någonsin känt. Började kräka, gråta, skrika. Läkaren fortsatte och jag kände smärtan igen (hon hann inte ens börja spola in saltlösningen). Detta slutande i panikångestattack, personalen fick larma och jag får ett akutteam över mig. Aldrig varit med om liknande och är totalt ärrad och förstörd över händelsen. En jättetraumatisk upplevelse. Jag har skickat ett långt mail till VC ang att något gått väldigt fel till, och inväntar svar.
Men, till min egentliga fråga. Nu, i efterhand har jag fått mina journaler där det bland annat står att jag har en 2mm tunn slemhinna. Aldrig något jag hört innan. Av läsning på internet ska slemhinnan helst vara 10-15mm tjock, och för att ett embryo ska kunna fästa ska slemhinnan minst va 7mm. Detta får mig att fundera på om detta varit problemet hela tiden, men ingen annan läkare som märkt detta? Om min slemhinna alltid varit 2mm är det inte konstigt en graviditet inte tagit sig? En släkting som är läkare berättade för mig idag att om kroppen inte känner att den orkar ägglossa under en lång period så kan jag räkna med att utveckla östrogenbrist. Hon trodde till 99,9% att jag har brist på östrogen. Jag har tagit alla sorters prover men aldrig östrogen, progesteron och har nu bett om att få kolla detta.
Bör jag vara orolig över min 2mm tunna slemhinna? Någon annan med tunn slemhinna? Förblir den såhär eller hjälper det med östrogen? Kan jag köpa östrogentillskott receptfritt eller behöver jag få det utskrivet? Kan jag genomgå en IVF när jag är så tunn slemhinna? Jag får ju inget svar av vården, varken på mitt möte eller på mitt mail så nu är jag desperat och vill ha svar från någon med liknande erfarenheter.
Tack på förhand, från en totalt nedkörd och förvirrad tjej med övertydliga signal om att min kropp varken är trygg eller nöjd
Hej!
Jag beklagar verkligen att du fick en sådan otrevlig upplevelse. Förstår verkligen att det måste ha varit en jättejobbig situation. 😟
Jag är kanske inte rätt person att svara men jag tror att man gör en spolning mellan CD5-12 för att inte riskera att eventuellt spola bort ett befruktat ägg. Om du sällan har ägglossning och därmed inte regelbunden cykel så är det ju såklart svårt att veta när man kan/bör göra en spolning.
När jag gjorde spolning så tog jag bara värktablett innan, ingen lokalbedövning och på mig kändes det inte någonting alls. Så det där kan nog vara väldigt olika också. Märkligt att läkaren inte slutade när du fick så ont och skrek. Måste ju vara tjänstefel att bara fortsätta då!
Vad gäller slemhinnan så vet jag bara att den ska vara runt 7 mm när man vill att ägget ska fästa, men direkt efter mens (när man just blött ut slemhinnan) så är den ju tunn för att sedan börja byggas upp igen inför ägglossningen. Du hade inte haft mens nyligen då?
Om jag vore du hade jag ringt och ställt alla dessa frågor som du har. Hoppas de kan hjälpa dig. 🥰
Hej!
Jag beklagar verkligen att du fick en sådan otrevlig upplevelse. Förstår verkligen att det måste ha varit en jättejobbig situation. 😟
Jag är kanske inte rätt person att svara men jag tror att man gör en spolning mellan CD5-12 för att inte riskera att eventuellt spola bort ett befruktat ägg. Om du sällan har ägglossning och därmed inte regelbunden cykel så är det ju såklart svårt att veta när man kan/bör göra en spolning.
När jag gjorde spolning så tog jag bara värktablett innan, ingen lokalbedövning och på mig kändes det inte någonting alls. Så det där kan nog vara väldigt olika också. Märkligt att läkaren inte slutade när du fick så ont och skrek. Måste ju vara tjänstefel att bara fortsätta då!
Vad gäller slemhinnan så vet jag bara att den ska vara runt 7 mm när man vill att ägget ska fästa, men direkt efter mens (när man just blött ut slemhinnan) så är den ju tunn för att sedan börja byggas upp igen inför ägglossningen. Du hade inte haft mens nyligen då?
Om jag vore du hade jag ringt och ställt alla dessa frågor som du har. Hoppas de kan hjälpa dig. 🥰
Hej allihopa! Nu kanske jag vänder mig till fel tråd men jag är desperat efter svar och provar att se om någon här varit med om liknande. Snabb bakgrundsinformation: Jag och sambon går fertilitetsutredning sedan september. Försökt få barn i 1 år och 8 månader. Jag har sedan jag fick mens som 13-åring haft oregelbundna cyklar på mellan 40-160 dagar. Sambons spermaprov är normala. Jag har aldrig lyckats bli gravid. Genomgår viktnedgång då jag behöver gå ner 6kg för att komma under BMI 30 för att få letrozolbehandling.
Under samtliga fem gynundersökningar jag gjort har jag fått höra att allt ser normalt ut. Igår träffade jag en ny läkare och gjorde gynundersökning. Oproffsigt och tråkigt bemötande slutade i att jag påbörjade HSS (spolning) utan förvarning, utan frågan om lokalbedövning. Detta ska göras på CD 6-12 i vanliga fall, men jag har inte haft mens på 45 dagar och fick ändå göra detta, totalt spontant. Detta slutade i stress, rädsla och i brutala smärtor när kateter fördes in. Jag kan inte beskriva smärtan mer än att det, med handen på hjärtat, va den värsta smärtan jag någonsin känt. Började kräka, gråta, skrika. Läkaren fortsatte och jag kände smärtan igen (hon hann inte ens börja spola in saltlösningen). Detta slutande i panikångestattack, personalen fick larma och jag får ett akutteam över mig. Aldrig varit med om liknande och är totalt ärrad och förstörd över händelsen. En jättetraumatisk upplevelse. Jag har skickat ett långt mail till VC ang att något gått väldigt fel till, och inväntar svar.
Men, till min egentliga fråga. Nu, i efterhand har jag fått mina journaler där det bland annat står att jag har en 2mm tunn slemhinna. Aldrig något jag hört innan. Av läsning på internet ska slemhinnan helst vara 10-15mm tjock, och för att ett embryo ska kunna fästa ska slemhinnan minst va 7mm. Detta får mig att fundera på om detta varit problemet hela tiden, men ingen annan läkare som märkt detta? Om min slemhinna alltid varit 2mm är det inte konstigt en graviditet inte tagit sig? En släkting som är läkare berättade för mig idag att om kroppen inte känner att den orkar ägglossa under en lång period så kan jag räkna med att utveckla östrogenbrist. Hon trodde till 99,9% att jag har brist på östrogen. Jag har tagit alla sorters prover men aldrig östrogen, progesteron och har nu bett om att få kolla detta.
Bör jag vara orolig över min 2mm tunna slemhinna? Någon annan med tunn slemhinna? Förblir den såhär eller hjälper det med östrogen? Kan jag köpa östrogentillskott receptfritt eller behöver jag få det utskrivet? Kan jag genomgå en IVF när jag är så tunn slemhinna? Jag får ju inget svar av vården, varken på mitt möte eller på mitt mail så nu är jag desperat och vill ha svar från någon med liknande erfarenheter.
Tack på förhand, från en totalt nedkörd och förvirrad tjej med övertydliga signal om att min kropp varken är trygg eller nöjd
Ja, det är både nervöst, pirrigt och lite jobbigt på samma gång 😜 Börjar nog med sprutorna på onsdag tror jag, ska ringa Livio imorgon då jag tror mensen drar igång imorgon.
Jag och mitt ex gjorde fertilitetsutredning men ingen IVF, så det blir första gången för mig.
Hur känns det för dig? När har du testdag? Jag hoppas så att det tar sig denna gången för dig! 🥰 Kan du tänka på annat på dagarna än att försöka känna efter? Hur många dagar efter en återinföring tror du att man kan känna något? :)
Håller tummarna
I fredags fick jag det tragiska samtalet. Av mina i måndags 17 plockade ägg (6 tomma, 3 omogna, 8 mogna - 4 befruktade) så slutade alla dela sig på dag 3 och hoppet gavs upp på dag 4, i fredags! 
Visade sig att utöver mannens få (men fina) spermier så har jag har dålig äggkvalité - granulerade kallade läkaren dom. Varit helt knäckt hela helgen! Dessutom blivit överstimulerad. Hade hoppats kunna börja rida och träna nu så man kunnat få må lite bra efter denna smärtsamma stimulering etc och ha annat att tänka på samt fördriva tiden till nästa försök. Kan tydligen hänga i några veckor med otur. Mardrömmen fortsätter liksom. Vi kommer missa att göra ett andra försök före sommarstängningen med enbart några dagar. Så nästa försök blir i augusti, 3 månader bort... Men just nu är just beskedet om dåliga äggen mest knäckande, oddsen sjönk drastiskt plötsligt!
Fina Melsson, du behöver aldrig be om ursäkt för det! Det är ju samma för många av oss, att ibland finns inte tid eller ork för att göra annat än äta, jobba, sova. Men jag är jätteglad att du skriver, det värmer alltid med dina meddelanden och din positiva inställning 🥰 Men eller hur, de senaste veckorna har gått galet fort på något sätt och det känns fantastiskt att veta att jag ruvar på ett av våra små embryon just nu! Men ruvartiden går inte lika snabbt tyvärr, haha 😅 En vecka kvar till testdag och jag är redan så otålig och nervös. Testdagen är den 24 maj och jag vågar nog inte testa innan dess känner jag 😁 Tusen tack för att du säger så, jag ska försöka se det drömscenariot framför mig: att få sitta i våran trädgård i sommarsolen och få pyssla med vårat hus och veta att vår lilla bebis växer i magen, jag hoppas så enormt mycket på det 💕
Vad spännande att ni ska starta med IVF så snart, förhoppningsvis redan i juni 😍 Vi fick i alla fall börja på en gång, även om jag vet att det kan vara kö och att kliniken kan neka pga tidsbrist, men vi hoppas ändå att de har tid för er på en gång eller att ni såklart plussar på egen hand! När är din nästa BIM? Precis som jag skrev till Myran här ovanför så är jag bara glad om jag kan svara på några frågor och funderingar som dyker upp före och under IVF:en, så fråga mig gärna allt du vill! 🥰
Ja ibland är man inne här flera ggr per dag och ibland blir det lite mindre. Ja men detsamma, du engagerar dig i alla så fint att se <3. Omg nu är det bara 2 dagar kvar?! Helt sjukt. Hur går allt för dig? Hur är det med nerverna? Visst tog du lutinus? För tänker man blir ju lite knäpp av dom i och med att man får lite gravid-symptom av dom! Åhh ja verkligen en SÅN målbild, tror stenhårt på den!!!!
Ja hoppas verkligen att vi får dra igång direkt efter sommaren, dom har ju redan förvarnat att vi inte kommer hinna köra igång innan sommaren eftersom dom har sommarstängt.. Min nästa BIM är om typ 2 v (ÄL igår eller idag hehe).
Har massor med frågor - speciellt om medicinen och hur man kommer fram till den? Och vad som avgör korta eller långa protokollet?? Och hur många besök man gör under tiden inför äggplock? + är det särskilda restriktioner då? Också om man blir väldigt svullen av medicinerna?
Tack så mycket Melsson 
Vi har valt att köpa tre IVF-försök som kostar 85 000 kr. I februari 2024 har vi varit ett par i två år, så det känns alldeles för länge att vänta tills att få köra igång en IVF då. Även om jag och min nuvarande har försökt i knappt 1 år så har ju jag med min bakgrund med exet försökt i totalt tre år....så rent psykiskt så orkar jag inte vänta mer.
Vad spännande för er med IVF snart! Jag håller tummarna att de har tid att ta emot er så snart som möjligt. Hur länge har ni försökt? :)
Mycket pengar men i det stora hela helt överkomligt med tanke på att ni kommer stå där med ert lilla knyte i famnen <3. Förstår dig med tiden, vi som tjejer tror jag har en helt annan inre stress också, iaf när man börjar bli en bit över 30..Ingår alla besök (ultraljud osv) i den summan med?
Vi har försökt i prick två år nu! Helt galet vad tiden gått....Hade aldrig trott det skulle ta sån här tid utan trodde vi skulle vara gravida/ha barn nu faktiskt..
Ja många ägg, men tyvärr ett bottennapp då enbart 4 blivit normalt befruktade 😭. Så stor ångest nu om någon överlever till på lördag när vi fått tid för återföring?! Ringt RMC, labbet ska ringa åter idag eller imorgon om varför det blev så här, men där ska ha funnits omogna ägg trots förlängd behandlingstid. Hur stor andel vet jag inte än.
Ja det hade jag, men visade sig vara det bästa av denna snart tre veckor långa behandling?! Så äggplocket kan vi göra fler gånger 😂. Har haft mkt smärtor och illamående under stimuleringen, så under äggplocket var det skönt att äntligen få vara rätt smärtlindrad. Sen smärtan igårkväll efter plocket var ju visserligen inte nådigt och tårar föll innan smärtstillande hunnit börja verka. Men jag är mkt mer smärtkänslig kring livmodern än gemene man så tack o lov inte normalt. Men just nu vet jag inte om jag mäktar med en IVF-omgång till med tanke på hur dåligt jag mått på den.😭
Åh vad tråkigt att höra...Jag vet att detta säkert inte känns som en tröst - menså länge iaf minst 1 klarar sig så kan det ju räcka...Men förstår helt klart din ledsamhet...Vet ni hur många som ev klarade sig och när det ev blir återföring?<3
Men vad skönt att iaf äggplocket gick bra <3 Hoppas sååå att du slipper att göra om hela proceduren!! Fick du något från kliniken mot smärta och illamående? Så dåligt ska man inte behöva må tänker man ju.....
Hej, jag har också haft problem med tunn slemhinna och ägg som inte mognat. För mig hjälpte letrozol till att få en treskiktad slemhinna! Så kämpa på med viktnedgången (Heja heja!!) så att du får letrozol <3
I fredags fick jag det tragiska samtalet. Av mina i måndags 17 plockade ägg (6 tomma, 3 omogna, 8 mogna - 4 befruktade) så slutade alla dela sig på dag 3 och hoppet gavs upp på dag 4, i fredags! Visade sig att utöver mannens få (men fina) spermier så har jag har dålig äggkvalité - granulerade kallade läkaren dom. Varit helt knäckt hela helgen! Dessutom blivit överstimulerad. Hade hoppats kunna börja rida och träna nu så man kunnat få må lite bra efter denna smärtsamma stimulering etc och ha annat att tänka på samt fördriva tiden till nästa försök. Kan tydligen hänga i några veckor med otur. Mardrömmen fortsätter liksom. Vi kommer missa att göra ett andra försök före sommarstängningen med enbart några dagar. Så nästa försök blir i augusti, 3 månader bort... Men just nu är just beskedet om dåliga äggen mest knäckande, oddsen sjönk drastiskt plötsligt!
Ja ibland är man inne här flera ggr per dag och ibland blir det lite mindre. Ja men detsamma, du engagerar dig i alla så fint att se <3. Omg nu är det bara 2 dagar kvar?! Helt sjukt. Hur går allt för dig? Hur är det med nerverna? Visst tog du lutinus? För tänker man blir ju lite knäpp av dom i och med att man får lite gravid-symptom av dom! Åhh ja verkligen en SÅN målbild, tror stenhårt på den!!!!
Ja hoppas verkligen att vi får dra igång direkt efter sommaren, dom har ju redan förvarnat att vi inte kommer hinna köra igång innan sommaren eftersom dom har sommarstängt.. Min nästa BIM är om typ 2 v (ÄL igår eller idag hehe).
Har massor med frågor - speciellt om medicinen och hur man kommer fram till den? Och vad som avgör korta eller långa protokollet?? Och hur många besök man gör under tiden inför äggplock? + är det särskilda restriktioner då? Också om man blir väldigt svullen av medicinerna?
Tack så mycket Melsson Vi har valt att köpa tre IVF-försök som kostar 85 000 kr. I februari 2024 har vi varit ett par i två år, så det känns alldeles för länge att vänta tills att få köra igång en IVF då. Även om jag och min nuvarande har försökt i knappt 1 år så har ju jag med min bakgrund med exet försökt i totalt tre år....så rent psykiskt så orkar jag inte vänta mer.
Vad spännande för er med IVF snart! Jag håller tummarna att de har tid att ta emot er så snart som möjligt. Hur länge har ni försökt? :)
Mycket pengar men i det stora hela helt överkomligt med tanke på att ni kommer stå där med ert lilla knyte i famnen <3. Förstår dig med tiden, vi som tjejer tror jag har en helt annan inre stress också, iaf när man börjar bli en bit över 30..Ingår alla besök (ultraljud osv) i den summan med?
Vi har försökt i prick två år nu! Helt galet vad tiden gått....Hade aldrig trott det skulle ta sån här tid utan trodde vi skulle vara gravida/ha barn nu faktiskt..
Åh vad tråkigt att höra...Jag vet att detta säkert inte känns som en tröst - menså länge iaf minst 1 klarar sig så kan det ju räcka...Men förstår helt klart din ledsamhet...Vet ni hur många som ev klarade sig och när det ev blir återföring?<3
Men vad skönt att iaf äggplocket gick bra <3 Hoppas sååå att du slipper att göra om hela proceduren!! Fick du något från kliniken mot smärta och illamående? Så dåligt ska man inte behöva må tänker man ju.....
Hej, jag har också haft problem med tunn slemhinna och ägg som inte mognat. För mig hjälpte letrozol till att få en treskiktad slemhinna! Så kämpa på med viktnedgången (Heja heja!!) så att du får letrozol <3
Hej allihopa! Nu kanske jag vänder mig till fel tråd men jag är desperat efter svar och provar att se om någon här varit med om liknande. Snabb bakgrundsinformation: Jag och sambon går fertilitetsutredning sedan september. Försökt få barn i 1 år och 8 månader. Jag har sedan jag fick mens som 13-åring haft oregelbundna cyklar på mellan 40-160 dagar. Sambons spermaprov är normala. Jag har aldrig lyckats bli gravid. Genomgår viktnedgång då jag behöver gå ner 6kg för att komma under BMI 30 för att få letrozolbehandling.
Först och främst, så himla hemskt att din äggledarspolning gjorde så ont! Jag har gjort det två gånger och aldrig fått bedövning men upplevde inte samma smärta som du hade, så det verkar tyvärr vara väldigt individuellt, men att läkaren inte slutade trots att det gjorde så ont känns ju fruktansvärt! Fy vilken traumatisk upplevelse för dig 😔 Vad jobbigt att du inte har fått svar från vården, hoppas att de kan ge svar snart och ta prover på progesteron och östrogen m.m. Precis som de andra har skrivit så kan ju tjockleken variera beroende på exakt vart man är i cykeln, och det känns ju väldigt hoppfullt att du sökt hjälp och ska få letrozol här framöver som hjälpte Melsson att få en treskiktad slemhinna 🥰 Jag hoppas och tror att det kan hjälpa dig också, håller tummarna! Ja, det är både nervöst, pirrigt och lite jobbigt på samma gång 😜 Börjar nog med sprutorna på onsdag tror jag, ska ringa Livio imorgon då jag tror mensen drar igång imorgon.
Jag och mitt ex gjorde fertilitetsutredning men ingen IVF, så det blir första gången för mig.
Hur känns det för dig? När har du testdag? Jag hoppas så att det tar sig denna gången för dig! 🥰 Kan du tänka på annat på dagarna än att försöka känna efter? Hur många dagar efter en återinföring tror du att man kan känna något? :)
Har det känts bra hittills med Livio?I fredags fick jag det tragiska samtalet. Av mina i måndags 17 plockade ägg (6 tomma, 3 omogna, 8 mogna - 4 befruktade) så slutade alla dela sig på dag 3 och hoppet gavs upp på dag 4, i fredags! Visade sig att utöver mannens få (men fina) spermier så har jag har dålig äggkvalité - granulerade kallade läkaren dom. Varit helt knäckt hela helgen! Dessutom blivit överstimulerad. Hade hoppats kunna börja rida och träna nu så man kunnat få må lite bra efter denna smärtsamma stimulering etc och ha annat att tänka på samt fördriva tiden till nästa försök. Kan tydligen hänga i några veckor med otur. Mardrömmen fortsätter liksom. Vi kommer missa att göra ett andra försök före sommarstängningen med enbart några dagar. Så nästa försök blir i augusti, 3 månader bort... Men just nu är just beskedet om dåliga äggen mest knäckande, oddsen sjönk drastiskt plötsligt!
Ja ibland är man inne här flera ggr per dag och ibland blir det lite mindre. Ja men detsamma, du engagerar dig i alla så fint att se <3. Omg nu är det bara 2 dagar kvar?! Helt sjukt. Hur går allt för dig? Hur är det med nerverna? Visst tog du lutinus? För tänker man blir ju lite knäpp av dom i och med att man får lite gravid-symptom av dom! Åhh ja verkligen en SÅN målbild, tror stenhårt på den!!!!
Ja hoppas verkligen att vi får dra igång direkt efter sommaren, dom har ju redan förvarnat att vi inte kommer hinna köra igång innan sommaren eftersom dom har sommarstängt.. Min nästa BIM är om typ 2 v (ÄL igår eller idag hehe).
Har massor med frågor - speciellt om medicinen och hur man kommer fram till den? Och vad som avgör korta eller långa protokollet?? Och hur många besök man gör under tiden inför äggplock? + är det särskilda restriktioner då? Också om man blir väldigt svullen av medicinerna?
Ja nu är det nära testdag, herregud vad nervöst! För varje stund mensen håller sig borta ökar ju hoppet, även om jag vet att fallet blir hårdare om man har hunnit få upp mycket hopp. Men man kommer ju att bli ledsen över ett negativt test oavsett om man har haft starka förhoppningar eller inte, och som jag skrev till Myran här ovanför så funderar vi på att testa ikväll istället, så snart får vi kanske veta 
När jag gjorde IVF med exet började jag blöda på ruvardag 10 och idag är ruvardag 12, dock hade jag ett femdagars embryo då men ett tredagars nu, så jag vet inte om det går att jämföra. Haha ja Lutinus är ju en ständig följeslagare här i IVF-tider, tre gånger om dagen 😂 Det som är så jobbigt är ju att de här vaginaltabletterna smälter och rinner ut, så man får ju panik varje gång man känner det och springer på toan femhundrafyrtiosju gånger om dagen bara för att kolla om det var blod eller Lutinus. Jag har dock inte känt av några symptom av Lutinus, tror inte att jag gjorde det förra gången heller, så det är ju väldigt individuellt verkar det som
Har det känts bra hittills med Liviomen gud så spännande det är nu, hoppas så mycket nu att testet visar positivt! ❤️ Förstår att det inte är så kul att testa på morgonen och sedan åka iväg till jobbet, oavsett om det visar negativt eller positivt. Hoppas det blev ett glädjebesked för er. 🥰
Börjar med sprutorna ikväll, nervöst för en som inte gillar sprutor. 😜 Det har känt väldigt bra med Livio. Proffsigt och trevligt bemötande så jag känner mig trygg med att nu börja behandlingen. ☺️