Snälla pappor ni kan väl bättre?
Har mer och mer den senaste tiden börjat undra över vissa pappor i min omgivnings beteende. Särskilt när barn nummer två kommer in i bilden verkar det som om de blir helt överrumplade och allt blir för tufft för dem. Som om när det bara var ett barn så gick det an för då kunde man ändå turas om och både kunde få återhämtning med ganska jämna mellanrum. Men nu när det finns två och de kanske åtminstone när de är hemma (när mamman är föräldraledig) förväntas sköta ett barn.
Är detta vanligt undrar jag? Vill gärna höra vad ni andra säger, både mammor och pappor.
Här följer ett par exempel:
* En vän tar alltid alla nätter osv. När pappan träffar min sambo så klagar han ofta över hur tufft allt är. Trots att han då alltid sover hela nätter. En dag skulle vi träffa dem för att gå på en lekpark, min vän var då helt slut för hon hade varit vaken sen kl 3 på natten. Vi skulle ses 10 och de kom cirka en halvtimme sent för hon fick gör allt när de skulle iväg. Någon gång sen kl 3 tänker jag att sambon kunde tagit båda barnen och låtit henne sova en timme? De bygger dessutom ut huset och hon sköter all planering av detta.
* Min sambos bror verkar också totalt ointresserad av sina två barn. Vi var iväg med dem för några dagar sen varav den yngsta vad sin pappa om han kunde gunga honom, men nä, det kunde kanske någon annan göra? ???? den äldsta sonen försökte prata med pappan om hans jobb på lunchen men fick knappt svar på sina frågor..
* Idag skulle vi hem till en bekant då vår äldsta son skulle leka med hennes barn. Hennes sambo är inte ens vaken när vi kommer och kl är över 10. Jag försökte kommentera det lite lagom för att inte vara för osmidig. Varav hon förklarar att det gör han varje dag. De har två barn på 4 år och 6 mån. Jag försöker fint säga att under min sambos semester så tar vi varannan sovmorgon. Då svarar hon att det hade varit skönt men det går inte för då går sambon upp, sätter på film, och somnar?! ???????????
Snälla ni säg att dessa ovan är undantag!? Ni superpapppor skriv gärna och berätta vad ni gör för att avlasta era partners så jag återfår lite tro på mänskligheten. Lever själv med sambo, två barn på 3 år och 7 mån. Vet ju att småbarnslivet är riktigt tufft ibland och kan också bli tokig på sambon men nån måtta får det ju va!