BF maj 2022

Jag är i vecka 5 (4+2) och har än så länge i princip inga symptom förutom någon tendens till ömma bröst och såklart ingen mens. Jag känner mig väldigt nervös för man skulle vilja ha symptom bara för att känna att det verkligen är något. Vad har ni för symptom? Har ni alla starka känningar?

Jag är också på 4+2 :) Har samma som dig, lite ömma bröst och ingen mens. Även känningar i magen ibland. Man ska inte alls va orolig för att man inte känner något. Är nog väldigt många som inte känner av nåt såhär tidigt! Är ju så individuellt också hur man mår. Vet många som inte kännt av myalls även senare i graviditeten. Jag mådde illa ganska länge vid förra graviditeten, så slipper jag det nu är jag bara superglad!!

Usch jag känner mig ledsen.. jag har haft hyperemesis med alla mina 3 barn och känt att illamåendet kommit smygande runt v 5.

Fick ett tidigt missfall runt v 5 innan minsta dottern, och då kom aldrig illamåendet.. Är nu i v 5+1 och känner inget, befarar det värsta. Visst lite molvärk och lite trött, men bara lite. Dom som vet om graviditeten säger: du kanske inte mår illa denna gång, va glad för det. Men jag känner min kropp och vet hur extremt dåligt jag mår till ca v.18. (I princip sängliggande och bara spyr, ligger inne på sjukhuset med dropp i perioder) Är det ett tillräckligt skäl att få gå på ett tidigt ultraljud? Alltså privat?

Vet att det är jätte tidigt. Men från v. 7 kan man boka va? Har aldrig gjort tidigt ultraljud privat. Då jag alltid gjort ultraljud på sjukhuset i samband med inläggning.

Skönt att höra :) jag känner att jag blir nojig direkt!! Jag har ju aldrig varit gravid så detta är första gången och då känns det som att man lätt övertänker allt

Ja det är ju lätt att övertänka allt både vid första och alla efterkommande barn. Märker att många jämför olika graviditeter och blir nojiga för att "det inte var så förra gången" Så lugn är man nog aldrig, haha! Jag tror inte på att det är bra för att man har mycket symtom, alla är olika och varje graviditet är unik. Man får ta en dag i taget, och i de flesta fall går det ju bra.

Vilket toppenstöd du är :) tack snälla! Jag känner mig lugnare nu :)

Nämen vad gullig du är! Min "strategi" är ju att inte glädjas för mycket och någonstans tänka att det kanske inte blir nåt. Jag behöver tänka så för att inte bli knäckt om det skulle skita sig. Andra är tvärt om, hehe! Alla får försöka hitta sina egna vägar för att va så lugn som möjligt:)

Jag försöker tänka att om det händer något och det inte blir så är det kroppens sätt att hantera det men det skulle helt klart vara ledsamt. :) för mig känns det stöttande att det finns såna som du som hjälper mig att inte övertänka :)

Jag är i vecka 6+0 idag, tiden går både långsamt och snabbt, speciellt den här veckan. Ja jag har svårt att ta in det och vågar inte riktigt hoppas (vilket jag önskar att jag kunde göra), men försöker bli bättre på att ställa mig in på att allt kommer gå bra.

Usch det är så svårt de där med alkoholen och vissa saker man inte får äta, migrän låter som en bra idé ändå! Till familj och vänner har jag sagt att jag har detox men på lördag ska jag berätta för familjen, är lite nervös över det (vet att de kommer bli sååååå glada) men vill ju så gärna att allt ska gå bra då. Men känner att jag måste berätta nu för de kommer att förstå nästa vecka annars när vi också bokat restaurang och vinpaket.

Lycka till ikväll!