Fröken Allvar skrev 2022-10-19 15:20:09 följande:
Jag är tacksam över att du skriver i tråden, för jag känner igen precis allt du säger. Jag tror att jag går och drömmer om att leva så som det var innan, när jag ärligt kunde säga att visst finns det problem, men jag är trygg och avslappnad. Nu är det mer: jag känner mig fortfarande trygg, men när kommer gränsen att ha passerats helt. Alltid knökfullt i kollektivtrafiken. Många våldsamma händelser, men det här har varit mitt hem! Jag kommer aldrig att bli lika hemma någon annanstans. Å andra sidan så är ju den situationen knappast unik. Det är många människor som behövt flytta för jobb eller studier, så varför ska jag klaga om jag behöver flytta på grund av att jag vill ha det lugnare och eventuellt tryggare, så som det var när jag växte upp? Då får jag väl komma hem på besök och glädjas åt alla som älskar storstadspulsen. Så ser fantasin ut, men hur blir det i verkligheten?
Tack för att du uppskattar inläggen!
Så där kände jag under uppväxten. "Visst finns det problem, men jag är trygg och trivs här."
Så skulle jag tyvärr inte känna nu. Som du skriver, när har gränsen passerats? Det är olika för alla. Men var man känner sig hemma är också viktigt. Jag kände mig hemma där jag växte upp, men jag saknar det inte. Det var länge sen jag bodde där. En annan tid, ett annat liv.
Det finns dock en trakt som alltid har varit "hemma" för mig mer än något annat, och det är trakten vi bor i nu. Hela min uppväxt tillbringade jag varje sommar i den här trakten, eftersom min släkt har sommarstuga några km bort. Har haft sen 60-talet. Det var en av anledningarna till att jag och maken flyttade hit. Det var säkert också en av anledningarna till att jag ville ha eget hus med trädgård. Alla fina minnen från sommarstugan, som min släkt fortfarande har kvar.
Har det område du bor i, varit ditt hem hela livet? Och du har trivts? Då är det inte så konstigt att du tvekar när det gäller flytt. Samtidigt har området förändrats, det är inte samma område längre. Jag förstår dilemmat.