Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Då är vi överens i det i alla fall, Silentwings.

Jag förstår faktiskt inte detta med att adoptera som välgörenhet.

Säger man att man också hjälper ett barn så får man inte adoptera, nekar man eller inte säger det, så får man. Jag undrar jag vad det är för blivande föräldrar om de faktiskt aldrig tänkt tanken på att de som adoptivförälder faktiskt ger barnet ett bättre liv än de hade innan? Att om man erkänner detta skulle göra en olämplig som förälder, det tycker jag låter väldigt konstigt! Att de som adopterar inte får ha minsta känsla av att de hjälper ett barn till ett bättre liv, en familj, kärlek, trygghet, nej då känns det som om de är tvugna att ljuga om de ska säga att de inte har det!

I själva adopterandet så går man väl med på att vara och agera som "förälder", eller hur? I det ingår väl då att vara just förälder? Alltså ser jag det som en hårfin linje som knappt existerar mellan att adoptera för man vill ha barn (annars adopterar man ju inte, och det är nåt som man väljer själv.....) till att adoptera för man vill ha barn och också känner att man vill hjälpa barnet till ett bättre liv. Förstår ni hur jag menar?

Alltså lite sammanfattat: kan man adoptera och anses lämplig för det fastän man _inte_ "vill ha barn"? Antingen vill man ha barn och vill adoptera, eller så vill man inte något av de två och då faller det förstås.

Pellinell skrev->"Som Lilith skrev tidigare i tråden finns ju tydligen ett klart samband mellan korruption och adoptionsfrekvens, vilket skrämmer mig oerhört. Hur vet vi att de statliga kanalerna är säkra?"

Men ska vi lösa detta genom att sluta med adoptioner till de som vill adoptera? Det har väl inte nåt att göra med vilka intentioner de som adopterar barn har? Eller jag har kanske missuppfattat nåt.

Långväga skrev->"Är barn en rättighet? Nej, kanske inte. Men ofrivillig barnlöshet kan man nästintill betrakta som en själslig sjukdom, och sjukdomar har man rätt att få vård för. Vad sägs om den konstruktionen?"

Vad har det med adoption att göra? Produceras barnen för att de ska adopteras bort menar du? Tja, surrogatmammor brukar väl det kallas, eller? (eller måste det vara ens egna gener då?) Är det inte tillåtet? Om det är en surrogatmamma på denna sidan av jordklotet eller inte spelar väl inte så stor roll. Viktigare är väl allt rumtokring har gått rätt till, ex att ingen ska behöva tvingas (eller känna sig tvungen) att bli med barn för att kunna adoptera bort det. Och om det är ok att betala för en sån här tjänst eller inte.

På ett sätt så måste jag säga att rent filosofiskt så ser jag det inte som ett problem _vem_ som producerar ett barn åt något. Tror de mesta i dagens läge angående adopterades problem beror på synen på adoption hos de runtomkring. Vi ser på ett adopterat barn så annorlunda än ett biologiskt - om vi vet. Skulle detta kunna suddas ut så skulle det bli mycket bättre. Vore det ok att det finns de som tjänar pengar på att andra vill ha barn och säljer denna tjänst till dem? Vad tycker ni?

Utopia, klart att de flesta tänker på att barnet får ett bättre liv än innan! inte så många barn som mår bättre av att bo på barnhem/gatan mot att ha en familj oavsett om det är i hemlandet eller i ett annat land.
Men om man som ENDA anledning har att "rädda/hjälpa" ett barn
är det en helt annan sak.
Är nu dålig på att förklara mig skriftligt, men det kan ju dels sättas mot barnet när det sen upptäcks att det kan vara jobbigt att vara förälder.."du ska vara glad/tacksam att vi räddade dej"
Sen kanske man är blind för att barnet faktiskt genomgår en jätteförändring som kan vara både smärtsam och jobbig, men som, om man är lyhörd inför det, inte behöver bli förenat med ett jobbigt liv sen bara för att man är adopterad.

Det är ju inte så heller att ett barn lämnas/produceras just bara för att det ska adopteras eller för adoptivföräldrarnas skull, utan ett barn med behov av föräldrar finns redan och sen väljs dessa noggrant ut iaf här i Sverige, sen händer det ju tyvärr att en och annan som kanske inte borde kommit igenom kontrollen får godkänt och då kan det ju bli riktigt fel.

Håller med om att många ser på adopterade barn på ett felaktigt sätt, att det tex inte är ett "eget" eller ännu värre "riktigt" barn, att det är "finare" att bära få ett biologiskt barn.
Men då är det ju hos dem moralen brister och inte i att adoptera.

Utopia skrev:

Pellinell skrev->"Som Lilith skrev tidigare i tråden finns ju tydligen ett klart samband mellan korruption och adoptionsfrekvens, vilket skrämmer mig oerhört. Hur vet vi att de statliga kanalerna är säkra?"

Men ska vi lösa detta genom att sluta med adoptioner till de som vill adoptera? Det har väl inte nåt att göra med vilka intentioner de som adopterar barn har? Eller jag har kanske missuppfattat nåt.

--
Fast just de två är ju två helt olika frågor som inte hör ihop.
Korruptionsfrågan är en fråga som vi diskuterade - hur kan man vara säker på att barnet inte är stulet?

Den andra frågan är den om adoptionscenters syn på välgörenhet som motiv för att adoptera.

Jag är nog lite trög, men jag förstår inte resonemanget om att den som inte vill ha barn ska adoptera - ? Adoptera gör man för att man vill ha barn. Andra skäl kanske finns men de ska inte väga tungt, knappt väga alls.

MiNiMa->
"Men om man som ENDA anledning har att "rädda/hjälpa" ett barn är det en helt annan sak."

Det är det här jag inte fattar. Adopterar man, ska man godkännas för det, så ska man väl uppfylla några vissa kriterier. Som att man ska vara som en förälder och vilja ta emot barnet. Att man vill vara förälder med allt vad det innebär, vilja ha barn, ge det allt det behöver. I adoptionen ska ingå att man ska vilja de här sakerna, kravlöst förstås. Vad mer krävs?!

Adoption kan inte handla om "ge det lite pengar" eller på annat sätt hjälpa det lite grann. Utan det handlar om att ge barnen en helt ny framtid med alla komponenter. Det spelar väl ingen roll vad man kallar det. Det viktiga borde väl vara vad det innebär? Jag tycker man hakar upp sig på uttrycket "hjälpa barnet", att man då förutsätter att föräldern inte gör det helhjärtat eller att den förväntar sig ett tacksamt barn.

Det _kan_ förstås tyda på att personen som ska adoptera bara vill ha ett barn för att det ska känna sig bra för den gjort en god gärning, men det kan man inte förutsätta det bara för att nån vill hjälpa ett barn. Jag vill också "hjälpa" mitt barn genom att ge det en bra trygg uppväxt och lära sig att tänka kritiskt m.m m.m. Det är inte fel.

Är det nån som fattar vad jag försöker säga?

Det jag försöker säga är lite som så: Det viktiga är (som du Lilith ocks säger) att _vilja_ ha barn. Men vill man idka välgörenhet, hjälpa ett barn, så måste man vilja ha barnet. Annars kan man såklart inte adoptera. Hur kan man hjälpa barnet genom att adoptera det om man inte vill ha det? Det går ju inte.

Det spelar alltså ingen roll om man kallar det välgörenhet eller inte. OM man vill och ska få adoptera så ska man vilja ha barn. Vill man inte det, så kan man inte göra den välgörenheten.

Comprende?!

Nobelpriset till den som fattar