Är adoption moraliskt rätt eller fel?
Först av allt: denna tråd är på intet vis till för att såra/kränka er som är adopterade, vill adoptera eller skall adoptera. Om ni blir ledsna av min TS blir jag verkligen illa till mods, det är inte meningen! Jag kan också säga att jag inte är extremt insatt i ämnet, jag kan mycket väl ha fel i en massa saker.
Men jag vill gärna diskutera vissa grejer kring adoption och hoppas att det inte är så känsligt att det genast urartar.
Är adoptioner egentligen sunda? Har vi verkligen rätt att adoptera barn från deras ursprungsländer? De som adopterar säger alltid att de gör det för att hjälpa ett oönskat barn, och så är det säkert. Men om det bara handlade om att hjälpa barnen skulle man väl inte först försöka få egna barn i ett antal år och sedan, när det inte går, vända sig till adoption? Adoption känns mer som ett sätt att tillfredsställa sin egen längtan efter barn än att hjälpa ett fattigt barn.
Och då är vi inne på en väg som kan bli smal, nästan en balansgång, mellan rik och fattig. Kan vi garantera att barn inte blir en handelsvara?
Jag förstår att man vill adoptera om man inte kan få egna barn. Antagligen skulle jag också göra det och bortse från att det möjligen är moraliskt tveksamt. Eller är det inte det, är det jag som har fel?
