Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Men lagg av Lilith, vada svensk syn pa livet? Inte alls och jag har knappt bott i Sverige i hela mitt liv sa det ar definitivt ingen svenska syn jag har pa livet overhuvudtaget!

Ge mig tre bra orsaker till att ett barn har det battre som jag beskrev i inlagg 136 jamfort med att bo i Sverige eller vilket land som helst hos en trygg, stabil familj.

jag tycker egentligen att det är lite konstigt att adoptera, vill man göra skillnad för tex. barnen i kina elelr namibia eller vad det nu än må vara för land känns det bättre att skicka 100 000 till lokala röda korset. Man får många fadderbarn för vad det kostar att ha ett barn, alltså är det hjälpa man är ute efter tycker jag man är fel ute om man adopterar. Att adoptera bara för sin egen skull tycker jag också känns lite sådär...
det verkar vara hemskt få som adopterar i första hand, de flesta adoptivföräldrar har försökt få biologiska barn i åratal och misslyckats med detta innan de adopterar.

dessutom vet man att adopterade barn i högre utsträckning mår psykiskt dåligt.

men sen är det lätt för mig att tycka så här för jag hade inga som helst problem att bli gravid. menar absolut inte att döma eller trampa på någons tår, är bara mina egna små funderingar.

Mjao, det är just det som är grejen: att man INTE adopterar för att man vill göra skillnad fåör barn i t ex kina eller namibia så det går inte att jämföras med att skänka pengarna som bistånd (även om de flesta som adopterar _även_ ger bistånd). Utan man adopterar för att man vill ha barn, och såklart är inte att skänka 100.000 till t ex Rädda Barnen en väg att få barn på. Adoption är däremot en väg att få barn, och myndigheter och organisationer set till så att denna adoption sker utifrån barnets bästa. Hur mycket man än vill ha barn så får man inte adoptera om adoptionen inte anses vara i enlighet med barnets bästa.

Det är inte alls konstigt att få adopterar innan de försökt få barn på egen hand. Let´s face it, det är i normalfallet både billigare, snabbare, enklare och mindre påfrestande att få barn sängkammarvägeb. Dessutom slipper man i regel bli ifrågasatt för sitt val av sätt att bilda familj på utan folk som inte har den blekaste aning om vad de snackar om.

mjao- de som adopterar för sin egen skull gör ju det för att de vill ha ett barn och summan av det blir att barnet blir önskat och älskat! Ser inga moraliska fel i det!
Är ju lika fel att "tillverka" ett barn under de förutsättningarna isf.
Att man kanske försöker själv först har ju många orsaker, dels är det inte helt lätt att adoptera ett barn,det är en jätteprocess.

TS- Jag ser det som bättre att adoptera för att man vill ha just ett barn än för att "hjälpa" ett barn.
Visst det gör man ju indirekt, men att ha det som enda anledning tror jag kan bli väldigt snett och ställa till det för barnet sen.

Ullabella. Det är väl ingen som har sagt att adoptivföräldrar är sämre föräldrar?

Jag har inte läst tråden. Vill bara säga min mening.

Jag tycker att det är en "win-winsituation" det här med adoption. Att ett barnlöst par ska få uppleva lyckan att bli föräldrar samtidigt som ett barn får en bra framtid och ett tryggt hem (i de allra flesta fall). Bättre än så kan det väl inte bli?

Vad som sen är den första tanken i en adoption spelar väl mindre roll. Men, man får veta på föräldrautbildningen, att åsikten om att "ett barn får det ju bättre" inte är en bra utgångspunkt för att adoptera. Adoptionen är endast ett annorlunda sätt att bli förälder.

Nattviolen: Ja, en win-winsituation - under förutsättning att vi har absoluta garantier på att de bortadopterade barnen inte i själva verket hade en familj som ville ha dem men inte erbjöds möjlighet och hjälp att behålla dem. Om vi har absoluta garantier på att inga mellanhänder tjänar pengar på adoptionerna och kanske har ekonomiska intressen i att de förekommer.

Har vi absoluta garantier?

Tycker ni inte ändå att det är bra att det finns människor som vill ta hand om och älska barn som inte är deras. För det finns ju alldeles för många barn som verkligen behöver nån som älskar dom. Och föräldrarna måste inte vara svenskar. Adoptivbarn har det svårt med sitt ursprung, det är ett problem som inte kan undvikas. Men jag tror att ett barn som adopterats till en kärleksfull familj mår bättre än de som bor på barnhem hela sina liv.

I USA vet jag att man kan forbiga alla adoptionsbyraer om man vill. Det ar bara att aka till Colombia, Ryssland eller vart som helst och valja ut ett barn och sedan ser myndigheterna dar till att man kan ta hem barnet, det tar ca 2-3 manader. Mycket smidigare tydligen an det svenska sattet. Men att adoptera ett amerikanskt barn ar lite mer komplicerat.

Förstår inte varför en del här säger att man måste adoptera för man _vill ha_ barn, inte för man vill _hjälpa_ barn. Varför det? Står alla som tar emot hjälp av nåt slag i tacksamhetsskuld till den som hjälper? Varför ska ett barn göra det som adopteras? Ger och hjälper gör man väl kravlöst? Ta hand om ett barn är väl sannerligen en sån sak... Man ska vara beredd att ge och ge och ge om man ska ha barn, inte förvänta sig nån sorts "utdelning" som ett krav på att man ska ge.

Om adopterade skulle stå i nån tacksamhetsskuld så borde även de biologiska barnen göra det (man måste inte ta hand om sina barn). Och jag förstår bara inte hur man kan se det så.

(Kanske har missat nåt som klargör det här, har inte hängt med till 100%)