Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Undran om biologin? ja jag undrar också. Vet någon? Hur viktig är biologin för barn?

Astrid Trotzig skriver i sin bok om sin adoption och sökandet efter "rötterna" att blod är tjockare än vatten, men kärlek tjockare än blod.

Jag har aldrig fattat den klyschan, förklara, kära Lilith! Vadå tjockare än vatten? vad skall vatten symbolisera?

Jag vet att du har svårt för den metaforen!

Meningen ska väl vara att man känner släktskapet, att även om man inte kommer överens inom en familj så gör blodet att man håller samman ändå, att man har känslor för varandra ändå.
Att blodet ger sammanhållning medan "vatten", det som är mellan en själv och andra som inte är släkt, inte ger de här känslorna.

Hmm, tack.
Kolla nu i din GB och kom in i Dagens Dumtråd.

Lillith, jag vet att ni för (förde?) ett resonemang, men ett resonemang ska föras på saklig grund, eller hur? Inte bygga på en massa antaganden och felaktiga förutsättningar och föreställningar.

Sen är det ganska viktigt att man försöker förstå att alternativet för de barn som adopteras inte är att växa upp i sin biologiska familj, utan att leva sitt liv på institution för att sedan slängas ut på gatan när de är 18. Man kan tycka vad man vill om den ojämna relationen mellan nord och syd, fattig och rik, men det är de villkor som dessa barn lever under _idag_. För övrigt adopteras barn även från rika länder. Sydkorea är t ex med i OECD och räknas som ett i-land. Anledningen till att barn adopteras bort där är _sociala_, inte ekonomiska, detta gäller även i Östeuropa och i Kina (där adoption företrädesvis beror på ettbarnspolitiken och "skammen" att vara ensamstående mor). Sydkoreas samhälle är under förändring vilket gör att färre barn överges (och de har som plan att avbryta internationella adoptioner inom en överskådlig framtid), men det hjälper inte de barn som är övergivna i Sydkorea idag.

Smurfan: Tyvärr är det inte så att samtliga barn som adopteras till västvärlden bor på barnhem. Det finns så kallade baby brokers som samlar upp barn på landsbygden för adoption. I Kina finns det grupper av mammor som försöker få tillbaka sina bortadopterade barn. Detta enligt en artikel i Irish Times.

Välgörenhetsaspekten är något som diskuteras i tråden, det var inget faktafel att ta upp det ämnet i mitt svar till utopia i inlägg 227.

Se här, förresten, ni som inte anser att en enda tidningsartikel är en tillförlitlig källa:

www.google.com/search&q=Baby+broker&btnG=Google-s%C3%B6kning&lr=

Otäck läsning! Iofs är det väl inte så att de barn som adopteras till Sverige gått igenom denna smutsiga hantering, men internationellt är det ett stort problem.

Ni kanske inte ska läsa en del av artiklarna, de är mycket obehagliga. Det blir som att jag genom att länka till sidan blev någon slags fanatisk anti-adoptionsaktivist, det var inte min mening.

Lillith:
Problemet är att vi talar om två helt olika saker. Jag pratar om reglerad adoption så som det går till i Sverige, du pratar om barnhandel (baserad på info från irländsk media) som är en del av den internationella slavhandeln. Det är som att diskutera äktenskap mellan svenska män och kvinnor från t ex Östeuropa och sexhandel med kvinnor från samma länder.

Nej, barnhandel, eller för den delen modern slavhandel, är naturligtvis fel. Adoption som den går till i Sverige är "rätt".

Ingen människa har RÄTT till en annan människa, vare sig till en man, en kvinna eller ett barn. Däremot har alla rätt till en familj att knyta an till. En familj som ger en stöd och kärlek. Om denna familj sedan är bio eller ej har ingen betydelse.

Oavsett om jag har biobarn eller adopterar ett barn är min roll som förälder densamma: att älska, skydda, stötta mitt barn och därigenom göra barnet redo för livet.

Själv har vi valt att adoptera, men inte som en sista utväg utan som ett alternativ till att vi tillsammans inte kan få ett biobarn. Samtidigt är vi faddrar hos SOS-barnbyar (Afrika, Asien samt Ukraina) för att vi tycker om konceptet. Detta startade vi med långt innan vi började försöka bli med barn.

Moral och etik är något som är högst personligt och man bör RESPEKTERA andras åsikter - så länge de inte skadar någon annan, men tyvärr lyckas inte alla med denna balansgång.