Relation med Serbisk man...

Hej TS!

Mina föräldrar är födda i f.d. Jugoslavien. Men de kom hit som små barn. Så jag och syrran är födda här. Men vi har inblick i kulturen, dock är vi ändå väldigt svenska till beteende och åsikter.

Oavsett om man alltså är helt svensk eller med utlandsfödda föräldrar så råder en stor kulturkrock mellan t.ex. den svenska kulturen och Balkan. Det ÄR stor skillnad i hur pojkar uppfostras, kvinnans ställning i familj och samhälle, traditioner, rättigheter, jämställdhet och dejting....

Min syster har haft två längre distansförhållanden med killar i serbien. Båda avslutades pga, troligen, kulturella skillnader.

Så är denna kille uppvuxen där eller i Sverige? Hur påverkad han är av den serbiska kulturen, beror helt på hur nära han varit den och hur serbiska de var i hans familj....

Personligen föredrar jag svenska killar just för att de oftare är ödmjuka, jämställda, tålmodiga och har långt till aggression och ilska....och en sån man förtjänar all respekt. Och en sån vill jag leva med.

Ska man låta ursprunget bestämma vem som e OK och inte så kommer man nog inte så långt... Vad hände med att lära känna en människa, avsett bakgrund och kultur? Skulle det visa sig att personen man lärt känna inte är "OK" så får man ju gå vidare.

Vem som helst kan vara våldsam, aggressiv osv.. Det har ju med personen att göra, inte med härkomsten... eller?

f i a: Så bra sagt. Exakt det jag försökt säga under hela tråden men det verkar inte vara nån som lyssnar!

fia. Jo, det har givetvis med uppfostran, kultur mm att göra.

Tycker bara det är synd att man ska döma en människa efter var han/hon kommer ifrån... Det finns dåliga människor av alla nationaliteter.

Har nån sagt att han behöver vara DÅLIG? Vi pratar väl om OLIKHETER? Jag tror det är helt normalt i början när man gillar nån att analysera lite och undra; "han är 15 år äldre, är det för stor åldersskillnad? Han har barn sen förut, kan det innebära problem för mig? Han är van vid mkt pengar, men vi har alltid varit fattiga - kan det medföra konflikter?" Jag tror att TS fråga är helt okej, och ingen har väl dömt nån här? Jag har inte läst exakt alla inlägg dock, men verkar mest som allmänna råd.....

Jag bodde ihop med en bosnier i 4 år och vi hjälptes åt med både städning, matlagning och tvätt. Jag upplevde inga stora kulturkrockar, kanske för att jag är så öppen och förstående. Det tog slut, men av andra orsaker. Vi hade dock inga barn och hade vi haft det så hade det blivit mer problematiskt eftersom han ville ha omskärning av en ev. pojke och jag ville döpa våra blivande barn. Dessutom ville jag även gifta mig i kyrkan. Inget av de kunde vi göra så länge vi var tillsammans. I början är man mer förstående och kan kompromissa, men tillslut dyker vissa saker upp som man inte är redo att kompromissa bort. I vilket fall så tog sen slut och det där med dop och giftermål var inte huvudanledningen till att jag gjorde slut, men visst var det viktigt i avgörandet om jag skulle försöka reparera förhållandet eller inte. Min mamma tyckte länge att jag borde ha förstått det där från början, men jag ångrar ingenting. Om allt fungerar perfekt så är man beredd att avstå från vissa saker (kyrkbröllop, dop), men så fort det börjar knaka i fogarna så bubblar även allt annat upp.

anonym hejhopp: OT En av mina kompisar gifte sig med sin muslimske (iofs ateistiske) man i kyrkan så det är inte omöjligt om det inte är för att den andre inte vill av religiösa orsaker. Själv har jag ingen dröm om sådant och det är jag som inte är för barndop så här hade inte det påverkat

OT Självklart finns det olika "utländska" män och större eller mindre kulturskillnader beroende på länder. Vad som slår mig hos några som inte tror på "blandade" familjer är annars hur man kan ta för givet att man har samma kultur bara för att båda råkar vara från ett visst land, Sverige till exempel. Har ni aldrig upplevt kulturkrockar med svenskar från andra socialgrupper eller umgås ni bara med svenskar från samma bakgrund som ni själva? Åtminstone jag kan lugnt säga att det händer att jag har mer gemensamt vad gäller värderingar och kultur med utlänningar än med svenskar från annan bakgrund.

TS: Jag skulle inte gå vidare med den här killen. Får dessvärre lite "psykopat"-vibbar på din beskrivning är jag rädd (har ju bara vad du skrivit att gå på) och känner du själv så tidigt att det inte stämmer tycker jag du ska gå på den känslan.

TS- du har redan svaret själv. När man känner att något inte stämmer i början så  är det dags att stanna upp och lämna relationen. Det är ju faktiskt så det börjar, det som sen inte blir bra... Sen önskar man att man hade gått på magkänslan.

Det spelar ju ingen roll att jag har världens snällaste och trevligaste svåger från bosnien, din kille verkar ju inte snäll för det...

Håller med Anonym Ser/korat i allt hon skriver speciellt att vi pratar inte om bra och dålig utan om olikheter som kan orsaka konflikter.

Nu har jag själv bott på andra ställen än Sverige och dejtat både en Italienare, Holländare, Engelsman, Irländare och en kille från Kenya. Rasist är jag inte, och jag är inte rädd för andra religioner eller kulturer. Men det här är första gången jag känt att det kan ligga en "annan" typ av olikhet bakom de vanliga skillnaderna som man har som person. Jag gick in i detta helt utan förutfattade meningar i tron att han var som "vem som helst". Efter en tid såg jag dessa olikheter, viss aggressivitet, han var något överlägsen, forserande, och visade kyla och avståndstagande när det var något som jag inte ville ställa upp på. Jag är inte van att dansa efter nån annans pipa. Ingen annan har behandlat mig så.

I vart fall så tog det hela slut, det som knappt hade börjat. Det var nog bäst så, oavsett varifrån han kom, så hade jag redan blivit skrämd av hans humörssvängningar. Det kändes otäckt mellan varven, trots att han som människa var varm, charmerande, full av upptåg och roliga idéer, samt hade en klädsam nypa självironi i bagaget. Och om sanningen ska fram, jag kommer nog framåt i tiden att akta mig för killar från Serbien och områden därikring. Jag har fått nya insikter, både från vännerna här på fl, samt erfarenheten av att lära känna den mannen.

Tackar för samtliga inlägg, det har varit intressant att få ta del av era tankar och åsikter! Nu ska jag nog leta efter en "Bonde" som söker fru!

Det var nog bra det som skedde TS:att det tog slut,bra att du följde din intuition!
MEN jag tror nog inte att det tog slut pga av att han var serb,utan snarare att du kände dig obekväm av hans humörsvängningar,överlägsenhet&kyla.
Tro mig,det handlar inte om hans nationalitet utan snarare om hans personlighet.

Så du avslutade. Ja det var bra ändå!
Har inte läst Hela tråden.
Jag var ochså ihop med en serbisk man/kille....
Och det var stora kulturella skillnader. Han var född där. Och förväntade sig att Jag skulle städa hemma hos honom. Passa upp honom när han ville ngt; hämta ett glas vatten när han sa att jag skulle göra det. Osv.
Och sa jag emot var jag Ohjälpsam, när Han jobbade så mkt och var trött. 
Han tyckte att jag inte kämpade för relationen att allt var jobbigt att göra.
Och det var inte frågor från honom som tex : skulle du kunna hämta ett glas vatten när du ändå är i köket.
Utan vi kunde båda sitta I soffan varpå han säger : hämta vatten.
Det blev konflikter! Jag förklarade att Jag kan absolut hämta ett glas vatten om jag är i köket, men inte med den attityden han hade! Och han sa aldrig tack för ngt. Gick från bordet utan att ta undan tallrik osv.
Så nej tack! 

Han kallade mammorna till sina barn för skräp och idioter.
Han tog inte ansvar för ngt. Och när han inte fick på sitt sätt kunde han ghosta mej o ge mej skulden.

Han va grym på att fixa saker o affärer. Men han kunde inte laga mat eller städa eller ta hand om hemmet. 
han satte på en tvätt för första gången i sitt liv, tror jag! när han frågade mej o jag sa nej. 
Tilläggas oxå att han va ihop med mamman till barnet när vi träffades. Och uppvaktade mej med massa choklad och godsaker jämt!